”Den nya regeringens politiska angrepp är inget påhittat skräckscenario – just nu är det fullkomligt rimligt att bete sig orimligt.” Yasmine Abdullahi om Tidöavtalet, feta lönepåslag för politiker och efterföljande tystnad.
Att Tidöavtalet har lett till ett paradigmskifte inom migrationspolitiken och flera andra samhällsområden, har knappast undgått någon. På Migrationsverkets intranät uttryckte personal sorg över hur överenskommelsen kommer påverka deras dagliga arbete.
Reaktionerna är förståeliga – det är svårt att föreställa sig hur det kommer att bli att jobba på en arbetsplats där empatin gått förlorad.
Samtidigt läser jag om det nya politiska styret i Norrtälje (M, SD, KD och L) och hur styrelsen valde att chockhöja sina egna löner med nästan 27 procent. För kommunstyrelsens ordförande Bino Drummond (M) handlade det om 23 400 kronor extra i månaden. En lön som motsvarar en lokalvårdares, en undersköterskas eller en städares lön i dagens Sverige.
Den långa tystnaden, efter att Svt-journalisten ställde kommunstyrelsens vice ordförande till svars, fick mig att fundera på om politiker tävlar i att försöka vara den mest orimliga. Det är en minst sagt en intressant tid att följa högerns politik, både i Sverige och Europa – och med intressant menar jag djupt oroväckande.
“Som människorättsorganisation är vi mycket oroade över innehållet i Tidöavtalet. Det innehåller en rad åtgärder som tydligt strider mot de normer för mänskliga rättigheter som Sverige är bundet av.” Det säger John Stauffer, Civil Right Defenders chefsjursist, i ett pressmeddelande.
Riksdagsledamoten Björn Söder (SD), som också är ordförande för den svenska delegationen i OSSE, riktar hård kritik mot Civil Right Defenders och hotar med indragen finansiering. En högst osmaklig reaktion.
Den nya regeringens politiska angrepp är inget påhittat skräckscenario – just nu är det fullkomligt rimligt att bete sig orimligt. Passar inte organisationer in i högerns tänkta riktlinje eller mall, hotas deras existens. Inför en stundande energikris och i svajiga ekonomiska tider, legitimerar lokalpolitiker i Norrtälje chockhöjda löner med hänvisning till att det handlar om “prioriteringar”. De små stegens despotism är inget att hymla med – det är trendigt att ta orimliga beslut utan folkets stöd.
Det ser inte inte bättre ut på andra håll i Europa. I veckan utsågs den konservative Rishi Sunak till Storbritanniens nya premiärminister, en politiker som är känd för att ha en förmögenhet som överstiger landets monark.
Storbritannien, som är på väg in i en djup recession med skenande inflation sätter en miljardär vid makten. Sunak har tidigare erkänt att han är villig att ta pengar från eftersatta bostadsområden och placera dem i rikare stadsdelar. En av världshistoriens största kolonialmakter kör rakt in en politisk krasch, med nya nedskärningar i offentlig sektor. Ni vet, orimliga beslut som görs för att säkerställa en kapitalistisk maktordning.
Vi måste skydda vår demokrati och ifrågasätta följderna av den här typen av politik. När politiker överger människor utan medel, måste vi skrika högt.