Lokalvalen är över, men ockupanterna stannar. Runt om i Spanien har torg intagits av en nyfödd rörelse som kräver välfärd och demokrati. Nu dras paralleller till händelseutvecklingen i Egypten, där Tahrirtorget blev upprorets hjärta.
”Vi är inte emot systemet, är systemet mot oss”, säger en banderoll som bärs av en ung flicka på torget Puerta del Sol i centrala Madrid. Hon är en av de tusentals människor som sedan förra veckan ockuperat och campat på torg över hela landet. Sedan de landsomfattande demonstrationerna den 15 maj (se Arbetaren 20/2011) har protesterna spridit sig till 163 städer och byar. Den nyfödda massrörelsen kräver sociala och politiska förändringar och marknadens makt över regeringen.
– Detta är inte demokrati! har varit slagordet framför andra under veckan som gått.
Allt började förra söndagen då tusentals människor gick ut på gatorna för att protestera mot samma problem som rörelsen nu fortsätter uppmärksamma. I Madrid övergick demonstrationen i en spontan ockupation av torget framför stadshuset, varefter ockupanterna lät meddela att de avsåg att stanna fram till söndagens lokalval. Ockupationen kopierades sedan i städer runt om i Spanien.
Efter ett försök att med våld evakuera Puerta del Sol förra måndagen har polisen sedan dess låtit ockupanterna hållas. Detta trots att den spanska vallagen inte tillåter några protester under det närmast föregående dygnet innan ett val.
Omkring 2500 människor har tältat på torget varje natt under veckan som gått, och på lördagskvällen, inför valsöndagen, fylldes torget till bredden av drygt 40000 människor.
– Jag är väldigt imponerad, det är omöjligt att evakuera människor härifrån, sade en anonym polis till Arbetaren.
Förutom de 40 000 i Madrid beräknas runt 75 000 människor ha demonstrerat i resten av Spanien.
Valdagen kom och gick, men ockupanterna lämnade inte torget. På måndagen liknade Puerta del Sol en liten stad med festlig stämning. En gratisbespisning utfodrade hungriga ockupanter, och dessutom fanns en förskola, en radiostation, ett juridiskt rådgivningscentrum samt en snickeriverkstad och en liten grönsaksträdgård. Det allra mesta tycks rymmas på torget.
Trots att arbetslösheten i det krisdrabbade Spanien ligger runt 20 procent, och ungdomsarbetslösheten strax över det dubbla, har massrörelsens plötsliga uppkomst väckt förvåning, och fokuseringen på torgockupationer har fått många att dra paralleller till den egyptiska demokratirörelsens hjärta på Tahrirtorget i centrala Kairo.
– Folk har verkligen fått nog, men ingen hade förväntat sig det här, säger Fabio Cortese, medlem i den nybildade gruppen Ungdom utan framtid.
Tältlägret på Puerta del Sol är inte bara en ockupation utan även ett politiskt idéforum. Förslag diskuteras i grupper och antas genom konsensusbeslut och utan synliga ledare. Några av de krav som ockupanterna hittills enats om inkluderar ett statsskick med mer deltagande demokrati, högre skatt på finansiella transaktioner och lagändringar som förhindrar brottsmisstänkta politiker att kandidera i allmänna val.
– Politikerna gör inte något bra vare sig för de unga eller oss äldre, säger pensionerade Felicidad Carrasco, 65 år.
Även om majoriteten av ockupanterna är under 35 år så ansluter fler äldre för varje dag som går. Nu är ockupanternas mål att utöka verksamheten och organisera permanenta direktdemokratiska församlingar i närliggande stadsdelar. Samtidigt diskuteras huruvida de ska stanna kvar på torget fram till dess att de får gehör för sina krav.
– Självklart vill jag stanna, det här är bara början, säger 44-åriga Cristina Sampayo till Arbetaren.