Ungefär 60 000 årsanställda arbetar i bemanningsbranschen. 28 procent är ungdomar i åldern 18–24 år. Det är nästan tre gånger så många ungdomar som i övriga branscher. Begränsningar i företagens möjligheter att hyra in personal skulle innebära ett hårt slag mot jobben och ungdomarna. Bemanningsföretagen skulle få säga upp personal och särskilt ungdomsarbetslösheten skulle öka. Företagen skulle tappa konkurrenskraft, vilket skulle leda till färre arbetstillfällen. Detta när arbetslösheten är drygt 9 procent och för ungdomar drygt 29 procent.
I sin debattartikel i Arbetaren Zenit
(nr 9/2010) argumenterar Per Bardh från LO att ordinarie anställda byts ut mot anställda i bemanningsföretag och att Las, anställningsskyddslagen, kringgås. I debatten har även förts fram krav på fackligt veto vid inhyrning.
Företagen använder dock inte bemanningsföretag för att kringgå anställningsskyddslagen. Om så skulle vara fallet så finns det redan ett skydd i dagens lagstiftning. Av gällande praxis, bland annat den så kallade Abu Garcia-domen, framgår att en arbetsgivare inte får hyra in personal om syftet är att kringgå anställningsskyddslagens regler om företrädesrätt.
I stort sett alla företag har en varierande efterfrågan på sina varor och tjänster. Bemanningsföretagen ger de svenska företagen en nödvändig möjlighet att kunna anpassa sin verksamhet när efterfrågan ökar eller minskar. Detta samtidigt som det skapas värdefulla arbetstillfällen med en hög grad av trygghet.
Många av dagens företag ingår i olika förädlingskedjor, där det enskilda företaget bara är en länk i kedjan. Det innebär stora behov av att snabbt kunna ställa om och förändra företagets produktion eller tjänster och att på kort tid öka eller minska på personal. Detta gäller naturligtvis även om företaget är i ett neddragningsskede. Visst vore det enklare om företagen hade en jämn efterfrågan och helt stabila förutsättningar, men verkligheten ser inte ut så. De företag som inte kan anpassa verksamheten får sämre konkurrenskraft på den allt mer globala marknaden. Sämre konkurrenskraft leder till färre arbetstillfällen, både i kundföretagen och i bemanningsföretagen.
Ett annat vanligt skäl till att anlita bemanningsföretag är att de kan tillhandahålla specialister med rätt kompetens när det finns ett tillfälligt behov av detta hos kundföretaget. Den bemanningsanställda kan då ha en fast anställning hos bemanningsföretaget i stället för en tidsbegränsad anställning i kundföretaget. Kundföretaget å sin sida får den kompetens som behövs och slipper en dyrbar rekryteringsprocess.
I dag arbetar ungefär 60 000 årsanställda i bemanningsföretag. Det är lite drygt 1 procent av arbetsmarknaden och den svenska bemanningsbranschen är cirka hälften så stor som inom EU i övrigt. Trots att branschen är liten så växer den något varje år och bidrar med välbehövliga arbetstillfällen. Utvecklingen följer ett internationellt mönster av tillväxt, även om Sverige inte kommit så långt. Cirka 70 procent av de som arbetar i branschen är tjänstemän.
Bemanningsföretagen ger viktiga instegs-jobb till arbetsmarknaden. Ungefär en tredjedel av de som arbetar i branschen är ungdomar. Det arbetar betydligt fler utlandsfödda från icke västländer i bemanningsbranschen jämfört med övriga branscher. Arbetet i ett bemanningsföretag innebär en möjlighet att skaffa sig värdefulla kontakter och referenser. För de bemanningsanställda som vill söka sig till en annan bransch blir arbetet i bemanningsföretaget ofta en språngbräda till ett sådant arbete. Detta är oerhört viktigt i dagens läge då grupper som ungdomar och invandrare har svårt att komma in på arbetsmarknaden.
Den svenska bemanningsbranschen har särskilda kollektivavtal för bemanningsföretag och ett stort inslag av högkvalificerad personal. Branschen har en hög grad av kollektivavtalstäckning. Kollektivavtal har bland annat slutits med samtliga LO-förbund. De anställda i bemanningsföretagen har omställningsstöd, tjänstepension och löner som motsvarar de villkor som gäller för kundens egna anställda. Enligt kollektivavtalet med LO-förbunden har de samma arbetstid som kundföretaget. Den som är mellan uppdrag ska stå till förfogande för arbete och får då sin garanterade månadslön även om något arbete inte utförs.
Sverige håller för närvarande på att anpassa sig till EU:s så kallade bemanningsdirektiv. EU-regleringen har två syften, dels att förbättra villkoren för de arbetstagare som arbetar för europeiska bemanningsföretag, dels att undanröja de begränsningar som finns mot att anlita bemanningsföretag. Bemanningsdirektivets reglering är ytterligare ett skäl varför vi inte ska införa nya hinder för bemanningsföretagens verksamhet, till exempel i form av fackligt veto mot inhyrning.
Bemanningsbranschen gör så att företagen vågar investera och växa. Fler jobbmöjligheter skapas för fler personer. Att begränsa bemanningsföretagens verksamhet skulle leda till ett mindre konkurrenskraftigt näringsliv och färre arbetstillfällen. Särskilt ungdomar och invandrare skulle drabbas hårt.
Tidigare inlägg: Sektion Samdistribution av SAC, nr 7/2010. Emil Boss och Mikael Lindegren Driftsektion för Systembolagsanställda, nr 8/2010. Per Bardh Avtalssekreterare LO nr 9/2010. Patrik Olofsson
Klubbordförande Handelsklubb 717, nr 10/2010. Kurt Junesjö, Fd LO/TCO:s arbetsrättslige expert, nr 11/2010.
