[Bok] Du går alltid ensam. Texter 1985–2020
Staffan Hellstram
[Album] Mordet i Nürnbergbryggeriet
Staffan Hellstrand
För alla födda efter 1980 är ”Lilla fågel blå” det första man tänker på när det gäller Staffan Hellstrand. Låten som fanns med på hans album Regn 1983 blev en hit utan dess like och visar fortfarande på några av hans bästa förmågor, innerligheten, tilltalet och svänget, och de distade gitarrerna. Minsta gemensamma nämnare kanske men långt ifrån det som hade kunnat planeras som en storsäljare. Grammisbelönade albumet Eld från året innan med den svängiga och lyckliga ”Bilder av dig” hade i viss mån berett vägen för Hellstrands breda publik.

Blandningen av Hellstrands röst och hur han använder den, arrangemangen och texterna som förmedlar det bultande hjärtats rena känslor; ren kärlek, förtvivlan, sorg och längtan gör hans verk oemotståndliga. Och, som Lars Norén skriver i sitt förord till Staffan Hellstrands Du går alltid ensam. Texter 1985–2020: integriteten. Hans form har på något sätt förblivit intakt utan att alls kännas stagnerad utan hela tiden med en fot i nuet.
Jag läser texterna genom åren och fångas av hans till synes enkla byggdelar, klassiska uttryck för känsla; vem kan missa vad det innebär att segla på ett spökskepp som ska gå i kvav, eller dörrarna till teatern som stängs igen, eller sångerna som formas av skriken/Och utanför som alltid – den vanliga trafiken. Ändå blir det inte banalt. Hellstrand skapar sin värld med hjälp av den lilla och stora världen med kärleken, våldet, krigen, politiken, och tar oss vid handen där.

Nya albumet Mordet i Nürnbergbryggeriet är berättelsen om drängen Carl Pehrsson som en kväll 1835 fick nog och slog ihjäl bryggeriets stenhårda ägare Carl Johan Wertmüller. Pehrsson halshöggs på Stockholms avrättningsplats vid Skanstull för det överlagda mordet men fallet ledde till debatt i medierna om husagan som avskaffades 25 år senare. Hellström har gjort sitt album som en historisk musikal, en samling och skillingtryck i igenkännlig Hellstrandsk stil om kärlek, arbete och ilska. Låtarna berättar om en ung man som gör sitt intåg i den stora staden, och längtar efter att erövra den fram till tiden i dödscellen. Längtan och drömmarna som Staffan Hellstrand är så bra på att förvalta i sitt stora verk.