Sverige har under sitt ordförandeskap i EU uttalat sig starkt mot bonusar och för en reglering av det finansiella systemet. ”Bonusbubblan sprack i kväll”, sade Fredrik Reinfeldt för en månad sedan under ett EU-toppmöte i Bryssel.
– Här ser vi igen hur bonusfesten fortsätter. Det är anmärkningsvärt hur en liten grupp ska få dela på 5 miljarder kronor när 300000 människor förlorar jobbet, sammanfattar finansmarknadsminister Mats Odell de senaste kvartalsrapporterna, till Dagens industri.
Samtidigt tror Odell att besluten på G20-mötet i Pittsburgh i slutet på september kommer att leda till förändring:
– Jag är övertygad och hoppas på att de svenska bankerna väger in besluten från Pittsburgh innan några bonusar betalas ut.
Men SvD visade i tisdags att SEB och Swedbank redan uppfyller kraven som ställs i G20-överenskommelsen. För i de riktlinjerna står det att ”en betydande del av ersättningen bör vara rörlig”, det vill säga prestationsbaserad bonus. G20-överenskommelsen innebär visserligen bland annat tak på rörliga bonusar och förbud mot bonus på kortsiktiga resultat, enligt Dagens Industri. Men kraven, som ska förhandlas in i respektive lands och EU:s regelverk, verkar inte avskräcka de svenska bankerna.
– Anders Borg har tillsammans med i stort sett alla andra politiker i Sverige levererat den ena floskellösningen efter den andra, säger den erfarne ekonomijournalisten Olle Rossander till Arbetaren.
Han menar att skällandet på chefsbonusar är ett populistiskt knep hos Anders Borg och ett sätt för många andra politiker att dölja sin ekonomiska okunskap. Det hindrar en diskussion om viktiga åtgärder som att öka insynen och öppenheten i det finansiella systemet och dess aktörer. Ökad transparens skulle ge kunder och allmänhet en bättre förståelse av vad som händer, som vilka risker banker tar och vilka ersättningar de betalar i konsultarvoden, menar Rossander – och i slutänden skulle detta ge mer ansvarsfulla banker.
För att regleringen av finansmarknaden verkligen ska fungera krävs att den är global och enhetlig.
– De senaste 20 åren, då avregleringen tagit fart på allvar, har vi fått en global marknad med lokala regelverk. Det skapar väldigt stora bekymmer, säger Olle Rossander.
Skatteparadisen är ett tydligt sådant bekymmer, men även de instrument som banker använder sig av för att dölja risktagande och skulder för sina aktieägare och revisorer. Den oansvarsfulla avregleringen har gjort systemet så komplicerat att inte ens de inblandade förstår vad som händer.
Det var det som gjorde att flera norska kommuner investerade i värdepapper de inte riktigt förstod, menar Rossander. De kommunerna är nu utblottade och skuldsatta. Narviks kommun har tvingats låna för att betala ut löner.
Lagstiftare och politiker står inför ett dilemma, skriver Financial Times ledande ekonomiskribent Martin Wolf. De är desperata i sin strävan att få igång kreditmarknaden och sätta pengar i rullning, och är därför försiktiga med att reglera. Men i det långa loppet vill de förhindra en ny kris genom kraftiga regleringar. Den globala finansindustrin är väl medvetna om det här dilemmat, enligt Wolf, och fast beslutna att utnyttja det.
Det gäller även de svenska bankerna och deras bonussystem, menar Olle Rossander:
– Det finns massor med forskning runtom i världen som visar att det här är inget bra system. Men lik förbaskat så håller man kvar vid det. Det beror på att det lönar sig för de inblandade.
