Hur kan man förstå det ökade antalet tim- och behovsanställda i Sverige och hur påverkar anställningsformen de behovsanställdas liv? I en avhandling av Johan Alfonsson på Göteborgs universitet undersöks detta.
I avhandlingen ”Alienation och Arbete. Unga behovsanställdas villkor i den flexibla kapitalismen” undersöker Johan Alfonsson på Göteborgs universitet den växande gruppen av unga tim- och behovsanställda, hur man kan förstå framväxten av den här gruppen och hur anställningsformen påverkar deras liv.
Sverige gick från att ha ett av de starkaste skydden för tillfälligt anställda, till att ligga i botten.
Johan Alfonsson, Göteborgs universitet
Över telefon berättar han att han kopplar framväxten till en historisk rörelse mot en allt mer flexibel kapitalism och produktionsmodell. Han menar att förändringen inleddes under 70-talets kriser, som i sin tur ledde till en strävan att ökad flexibilitet och fler tillfälliga arbeten.
För att möjliggöra detta krävdes vissa förutsättningar. Han pekar på hur lagen om anställningsskydd luckrades upp under 90-talet, för att anpassas till arbetsköparnas behov av en mer behovsanpassad arbetskraft.
– Sverige gick från att ha ett av de starkaste skydden för tillfälligt anställda, till att ligga i botten, säger han.
En annan orsak till förändringen, enligt honom, är arbetslösheten som ökade under 90-talet som sedan dess legat kvar på en hög nivå.
– Med det har tillgången på arbetskraft som är villig att ta den här typen av jobb ökat, samtidigt som tycket på arbetslösa ökat med en urholkad arbetslöshetskassa och ökade krav på att söka vilket jobb som helst från första arbetslösa dagen, säger han.
Hur de som arbetar under de här förhållandena påverkas beror på hur behovsanställningen ser ut. Han delar in dem i tre grupper, varav den största och mest utsatta gruppen är de som hoppar runt mellan olika arbetsgivare, och som konstant måste vara redo att svara snabbt på ett sms när det dyker upp ett jobb.
– Att alltid vara redo att arbeta grundas i en ekonomisk brist. Brist på pengar gör att de på sin fritid måste bete sig som att de ska arbeta – vilket i sin tur också skapar en brist på fritid. Det blir svårt att planera livet, och man tappar kontrollen över det som borde vara ens fria tid, säger han.
Avhandlingen baseras på djupintervjuer med 17 personer, som alla är under 30 år. Majoriteten av de intervjuade är offentligt anställda, och arbetar på kommunala verksamheter.
Jag har intervjuat behovsanställda som plågas till tårar av den här situationen, och som inte vill något hellre än att en komma bort. Många känner att de fastnat och inte kommer någonstans i livet.
Johan Alfonsson, Göteborgs universitet
Det finns även en skillnad mellan de som har valt den här anställningsformen av fri vilja, och de som ofrivilligt hamnat i den här situationen. En person som valt den här anställningsformen frivilligt kan vara någon som har möjlighet att arbeta mindre, för att kunna syssla med något annat på fritiden. Den största gruppen är dock de som har den här anställningsformen ofrivilligt.
– Jag har intervjuat behovsanställda som plågas till tårar av den här situationen, och som inte vill något hellre än att en komma bort. Många känner att de fastnat och inte kommer någonstans i livet. Dessutom känner många att de är utanför sociala sammanhang eftersom de måste stå redo att arbeta hela tiden, säger han.
Vad kan göras för att underlätta för den här gruppen?
– Ett sätt att lösa detta är att förbättra den ekonomiska situationen genom att utvidga arbetslöshetsförsäkringen, så att den innefattar personer med den här typen av anställning. Ett annat sätt skulle vara att begränsa den lagliga möjligheten att anställa på det här sättet. Det tycks finnas ett behov för arbetsgivare att anställa mer långsiktigt, men de gör de inte när den här anställningsformen finns.