Det räcker inte att smälla upp affischer med ett telefonnummer till LO:s hjälptelefon. LO skickar även ut grupper av fackligt engagerade unga som söker upp sommarjobbarna på plats. Arbetaren följde med på en tur i Gamla Stan i Stockholm.
LO:s sommarjobbspatrull är endast utrustad med röda LO-tröjor, informationsbroschyrer och mobiltelefoner, men de inger ändå en hel del respekt när de kliver in genom dörrarna på kaféer och butiker i Gamla Stan i Stockholm. De allra flesta reagerar positivt när Jessica Persson och hennes kollegor berättar att de kommer från LO och är ute för att informera sommarjobbare om vad som gäller på arbetsmarknaden: Att det är viktigt att kolla upp att man får rätt lön, att man alltid ska se till att få anställningsavtal och att man inte får jobba för långa pass. Alla svårare frågor hänvisas till LO:s hjälptelefon.
Även arbetsgivarna brukar uppskatta besöken och passar på att ställa frågor.
– Men då och då stöter man på någon som blir väldigt tillknäppt när vi kommer och då anar man att det inte är helt schysst. En arbetsgivare jag var inne hos i dag blev väldigt stressad och så fort vi hade gått ringde han någon och sa ”de har varit här från LO. Jag råkade säga att vi hade extraarbetare, vad ska jag göra nu?”.
I sådana fall kontaktar jobb-patrullen ett LO-förbund som får göra ett besök på arbetsplatsen.
I Gamla Stan har facket ganska bra koll så här är problemen mindre jämfört med hur det kan vara utanför stan. Jessica Persson berättar om en ung tjej som jobbade som jordgubbsförsäljare förra året. Hon satt vid sitt jordgubbsstånd 9–19, ensam och med en växande summa pengar framför sig.
– Det är ett brott mot minst tre olika lagar, säger Jessica Perssons kollega Niklas Storm.
Ett stort problem med sommarjobben är att de ofta är provisionsbaserade, till exempel utifrån hur många liter jordgubbar som säljs. Det gör att vädret avgör lönen. En regnig dag kan vara lika med noll kronor i lön.
När Arbetaren följer med sommarjobbspatrullen skiner dock solen och på Skeppsbron myllrar det av folk. Iklädda kaptensskjortor med axelklaffar står Louise Eliasson, 19 år, och Fanny Zellman, 17 år, och säljer biljetter till en sightseeing-båt. När strömmen av turister i semestershorts och magväskor avtagit går jobbpatrullen fram. Jessica Persson ger biljettförsäljarna varsin checklista och frågar om de skrivit på något avtal (det har de inte) och om de får timlön och semesterersättning (det får de).
– Det är ett soft jobb, tycker Louise Eliasson, skönt att vara ute, förutom när det regnar. Jag tycker att är kul med turisterna som gör att jag får träna språk. Mest blir det tyska och engelska, men jag förstår även lite ryska vilket är bra eftersom ryssar oftast inte kan engelska.
Förra året hade hon ett sommarjobb som gick ut på att knacka dörr och uppmana folk att byta elbolag. Lyckades hon inte fick hon inga pengar. Den lön hon skrapade ihop kom först sex månader senare.Jobbet som biljettförsäljare är därför betydligt bättre. Nu får hon timlön. Men är den rätt? Niklas Storm från LO säger att han inte kan svara på det.
– Det finns så många olika avtal, det bästa är att du ringer hjälptelefonen. De har koll på allt.