Det internationella mötet World Water Forum som inleddes i Istanbul i Turkiet i måndags möttes av protester. Demonstranter anklagade forumet för att gynna storföretag och privatisering av världens vattenresurser. Privatisering av vatten är en het fråga i Turkiet där regeringens egen utförsäljning av landets samtliga vattenresurser möter allt starkare motstånd.
Det är den femte upplagan av World Water Forum som i måndags inleddes i Turkiet och som kommer att pågå veckan ut. Forumet äger rum i kölvattnet av det kanske mest omfattande privatiseringsprogrammet i världen. Den styrande AKP-regeringen vill privatisera vattenservicen såväl som landets sjöar och floder. Flera gräsrotsrörelser misstänker att regeringen tänker utnyttja World Water Forum till att driva sin egen privatiseringsagenda.
Tidigare forum har stött på omfattande kritik från gräsrotsorganisationer och folkrörelser som anser att mötet är en illegitim och bristfällig plattform för att diskutera lösningar på världens vattenproblem. Forumet står under kontroll av World Water Council – en privat tankesmedja med nära kopplingar till Världsbanken och multinationella vattenföretag.
Förra året presenterade regeringen en omfattande plan för att avreglera vattensektorn. En ny lag skulle tillåta privata firmor att köpa upp landets vattentillgångar. Reformerna väntas försämra tillgången på vatten ytterligare. Endast 8 procent av Turkiets kommuner har reningsverk och 25 procent av allt industriellt avfall behandlas inte.
Ministern för energi och naturtillgångar, Hilmi Güler, har meddelat att kontrakt som ger företag ensamrätt över floder och sjöar kommer att tecknas på upp till 49 år. Regeringen vill därtill låta bygga flera kontroversiella dammprojekt för att få bukt med vattenbristen. Ett av dessa byggen är Ilisudammen som anläggs på floden Tigris. Medborgarinitiativet Bevara Hasankeyf motsätter sig projektet som de menar kommer få långtgående konsekvenser för både lokalbefolkningen och miljön. Den forntida byn Hasankeyf skulle i och med dammbygget begravas under vatten samtidigt som uppemot 78 000 människor, mestadels kurder, skulle tvingas flytta då deras hem ödeläggs, skriver Bevara Hasankeyf på sin hemsida. Utöver kulturskatten Hasankeyf drabbas även djurlivet och naturen kring Tigrisfloden. Reduceringen av vattenflödet nedströms är en annan aspekt som kritiker menar att regeringen blundar för. Kritiker pekar också på att tidigare dammprojekt inte levt upp till sina löften om förbättrade socioekonomiska förhållanden. I protest har även en tribunal anordnats i Istanbul, där politiker som stött dammprojekt ”ställts inför rätta” för att ha bidragit till att människors rätt till vatten kränkts. Tribunalen uppmanade i lördags den turkiske premiärministern Recep Tayyid Erdogan att tänka om vad gäller dammprojekten och låta berörda grupper och organisationer få ta del av beslutsprocessen.
För att den turkiska regeringen ska få igenom sina privatiseringsplaner måste en konstitutionell reform ske. Artikel 43 i den turkiska konstitutionen som begränsar det privata ägandet av floder, sjöar och kustremsor måste ändras eller avskaffas. Centralt i artikeln är även beaktandet av allmänhetens intressen.
Vattenprivatiseringar är inget nytt fenomen i Turkiet. I Antalya har det franska storföretaget Suez ett flera år långt kontrakt med kommunen. Trots att Suez höjt priserna med 130 procent driver de på för ytterligare höjningar, detta utan att ha levererat någon av de utlovade investeringarna.
Privatiseringarna för även med sig korruptionsskandaler. I staden Edirne greps 19 personer i april 2008, däribland stadens borgmästare och flera representanter från de tre turkiska företag som köpt rätten att driva stadens vattenservice. Koncernen hade gått med på att installera ett nytt system med vattenmätare som läste av kostnaderna för kunderna. Koncernen hade dock placerat en bulvan i kommunförvaltningen som hade sett till att avtalet blev så gynnsamt som möjligt för konglomeratet.
Enligt rapporten Climate Change and Water från FN:s klimatpanel IPCC väntas två miljarder människor sakna tillgång till rent dricksvatten år 2050. År 2080 beräknas motsvarande summa vara uppskattningsvis 3 miljarder. En världsomspännande privatiseringspolitik av vattenresurser väntas driva på denna utveckling.
Det finns rörelser som kämpar mot detta. I turkiska storstäder är gräsrotsrörelser mot vattenprivatiseringar starka. Vattenservicen har i många fall försämrats efter privatiseringarna, vilket har lett till manifestationer och annan aktivism. Protesterna leds oftast av kvinnor och samlar tusentals människor under parollen ”för en rättvisare värld”.