I veckan släppte Myndigheten för tillväxtanalys en rapport över Rut- och Rotavdraget, som visar att de jobb som skapats har skapats till en hög kostnad. Rapporten skingrar dimridåerna om Rut-avdragets påstådda kostnadseffektivitet. Det skriver Arbetarens tillförordnade chefredaktör i en inrikesanalys.
I dag kommer Rut-utredningen med förslaget att höja taket för rut- och rotavdrag till 75 00 kronor, och även låta avdraget omfatta fler tjänster. Detta samma vecka som en ny myndighetsrapport ifrågasätter Rut-avdragets effektivitet. Enligt rapporten har Rut-avdraget skapat mellan 7 700 och 9 300 jobb mellan 2010 och 2015. Det är ganska långt ifrån de 30 000 jobb som arbetsköparorganisationen Almega uppger har skapats. Kostnadens för varje Rut-jobb är enligt rapporten mellan 1,5 och 2 miljoner kronor. Rot-jobben var flera gånger dyrare, de kostar mellan 6 och 8 miljoner kronor, per skapat jobb.
Siffrorna är enligt rapportförfattaren en ”grov uppskattning” och rapporten har kritiserats. Sven-Olof Daunfeldt, professor i nationalekonomi och forskningschef för Handels forskningsinstitutet, kritiserar i Dagens Arena beräkningsmetoden. Ulrika Lorentzi, välfärdsutredare på LO, menar däremot att siffrorna bör tas på allvar. Till Dagens ETC uppger hon att kostnaden för varje Rut-jobb motsvarar 3-4 välfärdsjobb. Vilka i sin tur också ger de effekter som kritikerna menar att rapporten missat att ta med i analysen – skatteintäkter och färre personer på a-kassa eller bidrag – men till en lägre kostnad.
Konjunkturinstitutets beräkningar vilar inte på någon statistik och gjordes innan Rut-avdraget infördes. Det är på tiden att någon faktiskt räknar på det.
Finansminister Magdalena Andersson har vid flera tillfällen stämt in i kören och försvarat rutavdraget. 2015 lovordade hon rutavdraget som metod att få nyanlända flyktingar i arbete, hon kallade det kostnadseffektivt. I juli förra året, efter att januaripartierna höjde taket i Rut, menade hon i en intervju med TV4 att det ”kostade väldigt lite”. Att rutavdraget är kostnadseffektivt eller till och med självfinansierat är ett återkommande argument i debatten. Påståendet kommer från Konjunkturinstitutet. Men Konjunkturinstitutets beräkningar vilar inte på någon statistik och gjordes innan Rut-avdraget infördes. Det är på tiden att någon faktiskt räknar på det.
Syftet med att nu utvidga rutavdraget är, enligt regeringens utredare Ulf Rehnberg, att bidra till ökad efterfrågan på tjänsterna och därmed ökad sysselsättning hos personer med svag anknytning till arbetsmarknaden. Myndigheten för tillväxtanalys lyfter dock fram Rut-avdragets bristande träffsäkerhet när det gäller att få människor med en svag position på arbetsmarknaden i arbete. ”Våra studier tyder på att rutreformen till stor del missar att fånga den tänkta målgruppen, det vill säga personer med kort utbildning.”
– Jämför man med övriga företag i Sverige så är det fler korttidsutbildade, upp till nio år i grundskola, i rutföretagen. Däremot jämför man med andra tjänsteföretag så ser man inte att det är fler personer med kort utbildning i rutföretagen. Vi ser också att andelen med eftergymnasial utbildning ökar i rutbranschen, säger rapportens författare, Sofia Tano, till Dagens Arena.
I februari kommer ytterligare en rapport, denna gång från Riksrevisionen. Den kommer bland annat undersöka om Rut har uppnått målet att människor (som är köpare av rut-tjänster) ska öka sitt arbetsutbud. Vi får se vad den i sin tur visar.
Men det ser ut att kunna vara så att Socialdemokraternas försvar för att driva klasspolitik för de bäst bemedlade till slut har spruckit.