En seger kommer sällan ensam. Efter åtta veckors konflikt mot restaurang Lilla Karachi kunde nöjda förhandlare från Stockholms LS Papperslösagrupp meddela att en uppgörelse var i hamn. Den asylsökande medlemmen Muhammad Riaz fick 65000 kronor i utebliven betalning. Vidare blockader ställdes in. Ett antal högerbloggare skämdes, kan man förmoda.
Dagen efter kom nästa seger. Inför hot om blockader mot 15 McDonalds-restauranger runt om i landet fick Kalmar LS en uppgörelse med multisen om en papperslös medlem som i sju månader städat på McDonalds i Nybro för 33 kronor i timmen. Detaljerna är hemliga, men som Kalmar LS säger: ”Vi har gjort en överenskommelse och vi är nöjda”. Man kan gissa att medlemmen fått ut en kollektivavtalsenlig lön retroaktivt. Ungefär samtidigt kom även andra rapporter om uppgörelser till SAC:s fördel från en restaurang i Lund.
Uppmärksamheten kring Lilla Karachi som bland andra Svenska Dagbladets ledarskribent Maria Abrahamsson har bjussat på kan mycket väl ha gjort kampen för vettiga villkor i den skitiga restaurangbranschen enklare. Budskapet torde ha gått fram till krögarna: Man kan hamna i trubbel om man betalar låga löner och dumpar villkor. Det är inte så kul med flygbladsutdelare i blockadvästar hängandes utanför dörren. Man klarar sig inte i längden enbart på stödätande centerungdomar.
Framgångarna visar att det är fullt möjligt att bedriva framgångsrikt fackligt arbete för papperslösa medlemmar. Det krävs förvisso kunskap, fantasi och kampvilja, men det är fullt möjligt. Ändå har LO-förbunden hittills snarare försvårat än underlättat facklig organisering av papperslösa. Före påsk rapporterade Arbetaren om hur Fastighetsanställdas förbund skickat polisen på papperslösa städare på NK i Stockholm, vilket ledde till två utvisningar. I andra fall ställer sig LO-företrädare sig på arbetsgivarnas sida. Som i den aktuella konflikten på McDonalds, då Hotell- och restaurangförbundets ombudsman i Kalmar, Peter Möller, i en intervju i Östra Småland sade om den lagligt varslade blockaden: ”Man kan inte hitta på egna lagar och köra efter dem”.
Att LO-ledningen fortfarande hävdar att det inte ”går” att organisera papperslösa arbetare sker därför mot bättre vetande. Just Fastighets har lagt en motion om organisering av papperslösa till LO-kongressen om två månader. LO-styrelsens svar lyder: Nej. ”Ett fackligt ingripande skulle resultera i att den papperslösa antingen förlorar arbetet eller blir utvisad”, står det i styrelsens utlåtande. Detta trots att SAC har motbevisat påståendena, och trots att Europafacket – där LO är medlemsorganisation och Wanja Lundby-Wedin ordförande – uppmanar till organisering av papperslösa.
Så var klämmer egentligen skon?
Förmodligen handlar det om att LO-förbunden inte tror sig vara kapabla att upprätthålla kollektivavtalsnivå för papperslösa medlemmar genom fackliga medel. LO har ofta en närmast myndighetsmässig identitet, som ser som sin uppgift att hålla ”ordning och reda” på arbetsmarknaden, om så med polisens hjälp.
I förlängningen är det LO-kollektivet som drabbas av denna vettlösa inställning. Den leder nämligen till att papperslösa fortsätter dumpa villkoren. Kamp för papperslösas villkor är intimt förbunden med kamp för reguljära arbetares villkor.
Det är väl ändå en halv seger att LO-styrelsen nu ”avser att hitta andra former för att kunna biträda papperslösa”. Förhoppningsvis innebär det i alla fall att de slutar skicka polisen på papperslösa, som på NK, eller ställer sig på arbetsgivarnas sida, som i Nybro.



