Socialdemokraternas partiordförande Mona Sahlin är, för första gången i denna egenskap, på väg till Palestina. Vad bör hon göra? Redan vid flygplatsen i Tel Aviv: dröj lite, se hur de arabiska passagerarna förs åt sidan och hålls kvar medan de judiska rusar till sina familjer. Se hur deras väskor genomsöks i timme efter timme – […]
Socialdemokraternas partiordförande Mona Sahlin är, för första gången i denna egenskap, på väg till Palestina. Vad bör hon göra?
Redan vid flygplatsen i Tel Aviv: dröj lite, se hur de arabiska passagerarna förs åt sidan och hålls kvar medan de judiska rusar till sina familjer. Se hur deras väskor genomsöks i timme efter timme – varje behå, varje brynja – se nervositeten och tröttheten, underdånigheten i deras ögon och se vakternas svarta solglasögon, deras hårdhänta rörelser, hör den aggressiva tonen. Kanske har du tid att stanna i de sex timmar det tar för familjen Abu Youssef att trettiotvå gånger besvara samma fråga för olika klungor av väktare – vad var syftet med resan? – och förklara att de bara hälsat på släktingar och vill hem och i så fall: ge dem en vink av sympati.
Det är inte svårt. Sten Andersson skulle ha gjort det.
Åk sedan ut på Tel Avivs gator. Se att den ser ut som vilken västeuropeisk stad som helst, full av flärd och kommers och fortsätt mot Al-Quds, känt som Jerusalem, och missa inte Lifta på vänster sida om vägen: gapande tomma stenhus över en sluttning runt en porlande bäck, överväxta av grönska. Fråga dig vem som en gång bodde där, var de är nu. Åk vidare in genom staden, be din chaufför fortsätta ut mot de östra delarna och även om det är mörkt, gå fram, känn på den med handen, den stumma, knottriga betongen, ana dess bredd och höjd och hör någon ropa till andra sidan. Låt det sjunka in. Det här är på riktigt.
Morgonen därpå: åk ned i Jordandalen till Humsa och se rasmassorna efter att israeliska bulldozers för andra gången på några veckor rivit hus, stall, vattentankar i byn. Ge en presskonferens och fördöm det inträffade, undra hur världen kan låta detta fortgå decennium efter decennium, numera utan att någon ens säger något, och kräv att husen byggs upp, kräv kompensation till familjerna, kräv stopp för husrivningarna – inte heller detta är svårt.
Du har förstått nu. Du har varit här i knappt 18 timmar men det står redan klart. Du måste naturligtvis göra dina officiella besök så åk till Ehud Olmert, men ställ in det planerade seminariet med denne ”s-ledare” och förklara att socialdemokraterna inte kan upprätthålla broderrelationer till ett parti som administrerar den längsta militära ockupationen i modern historia, och som för övrigt tog initiativ till den, som för övrigt ansvarade för det som hände i Lifta. Förklara att så fort socialdemokraterna återtar makten i Sverige kommer militärattachén att flyttas från Tel Aviv.
Till Gaza. Åk dit. Insistera på att bli insläppt. Vandra runt murarna till detta fängelse för en och en halv miljon människor och se hur stridsvagnarna står utplacerade med sina kanoner riktade rakt mot flyktinglägren, alltid på tröskeln till invasion och förklara för Hamas att vi pratar med er, det var ni som vann valet, det är ni som behöver militärattachéns råd om hur man bäst försvarar sig. Det är inte så svårt.
Visst, träffa också Mahmoud Abbas, förklara för honom att socialdemokratin tror på fria val och parlamentariskt utsedda regeringar och absolut inte statskupper, inte heller Fateh är ett broderparti, det är, i sin nuvarande form, ett korruptions- och lakejparti.
Det finns fler namn på din lista. Kräv tillgång till fängelset där Ahmed Sa’adat sitter. Uttala dit stöd för hans Folkfront som det palestinska parti som står närmast arbetarrörelsens värderingar om lika rätt för alla människor i ett demokratiskt land, om intern enighet i stället för interna strider, om respekt för valutslag och kvinnors rättigheter och yttrandefrihet för alla.
Det är inte svårt.