När den nya regeringen tillträdde skar den kraftigt i budgeten för existerande arbetsmarknadspolitiska program, och skapade ett batteri av nya åtgärder. Även om det är för tidigt att mäta effekterna av förändringarna så pekar statistiken på att de nya åtgärderna främst kommer män till del.
I maj i år konstaterade AMS i en rapport att effektiviteten av de olika arbetsmarknadspolitiska programmen under 1990-talet varit låg. Sedan dess har insatserna blivit mycket mer träffsäkra enligt rapporten, och bland de mest effektiva insatserna återfinns anställningsstöd, arbetsmarknadsutbildning och praktik.
Men när den nya regeringen tillträdde i höstas valde den att skära kraftigt just bland dessa program och minska budgeten för dem med runt en tredjedel.
I stället har regeringen valt att skapa ett nytt åtgärdspaket, bland annat i form av så kallade ”nystartsjobb”, vilka beskrivs vara en rättighet för alla som stått utanför arbetsmarknaden en längre period. I stället för aktivitetsgarantin har en jobb- och utvecklingsgaranti införts från den 2 juli för dem som riskerar utförsäkring.
Skillnaderna gentemot de tidigare stöden är flera: gruppen som kan komma i fråga för stöd är vidare, nivåerna på stödet är lägre, arbetsförmedlarens bedömning blir mindre viktig, och satsningarna privilegierar affärsdrivande verksamhet.
I AMS senaste rapporter syns nedskärningarna tydligt. Antalet platser på arbetsmarknadsutbildningar, och för praktik hade mer än halverats i juni jämfört med samma period förra året, medan två tredjedelar av platserna med anställningsstöd försvunnit. Samtidigt har nystartsjobben hittills kommit 10 000 personer till del.
Eftersom arbetsmarknaden fortsatt att utvecklas positivt i högkonjunkturens spår, är det svårt att mäta några effekter av den här omvändningen ännu. En rundringning till en handfull verksamhetsledare för arbetsförmedlingar på olika håll i landet ger en fingervisning: färre personer tar del av programmen, men eftersom arbetsmarknaden är god så är effekterna inte så tydliga.
Men vid sidan av konstaterandet att budgeten för och omfattningen av stödet minskat, så kan jämställdhetsperspektivet i satsningarna ifrågasättas. När det gäller nystartsjobben konstaterar AMS att närmare vart tredje jobb gått till personer födda utomlands, och drygt var tionde jobb till personer med funktionshinder. Men två tredjedelar av dem är män.
Enligt Jeanette Azinovic på AMS beror det på att nystartsjobben är inriktade mot privat eller offentlig affärsdrivande verksamhet – branscher som anställer flest män. Hon tror dock att dessa siffror kommer att kunna ändras under året. Men det väcker tankar kring genusperspektivet i den nya regeringens arbetsmarknadspolitik.
När fler än hälften av de arbetssökande som är inskrivna på arbetsförmedlingen är kvinnor, är det vettigt att styra vilka branscher som kan komma i fråga för den formen av stöd, utan att först analysera hur det slår mot kvinnor och män, och hur en obalans kan motverkas?
Om det faktum att mansdominerade sektorer priviligieras för nystartsjobb vägs ihop med a-kasseförsämringarna för personer med deltidsjobb och timanställningar, av vilka de allra flesta är kvinnor, så finns det skäl att undra hur viktigt regeringen bedömer det vara med en jämställd arbetsmarknad.