Inger Alfvén är en klassisk stjärna inom ”kvinnolitteraturen”. Kanske gillar hon inte själv beteckningen men även om man skulle kunna hävda att hennes böcker inte handlar mer om kvinnor än vad en stor del av ”världslitteraturen” handlar om män har det alltid varit en stor trygghet att slå upp en ny roman av hennes hand. […]
Inger Alfvén är en klassisk stjärna inom ”kvinnolitteraturen”. Kanske gillar hon inte själv beteckningen men även om man skulle kunna hävda att hennes böcker inte handlar mer om kvinnor än vad en stor del av ”världslitteraturen” handlar om män har det alltid varit en stor trygghet att slå upp en ny roman av hennes hand.
[BOK] Tvilling
Inger Alfvén
Albert Bonniers, 2019
Här får den väluppfostrade flickan, den tråkiga grå musen och den duktiga dottern och hustrun en röst. Det är en kvinna som inte vågar gilla sig själv – eller snarare: det är en kvinna som inte ser sig som intressant i andras ögon. Hur blev det så? Går det att ändra på? Det är Alfvéns frågeställningar.
Under den senare delen av 1970-talet skrev hon två romaner, Städpatrullen och Dotter till en dotter, som kan betraktas som en viktig del av den då fräcka och färgstarka och roliga kvinnorörelsen – den som skrämde skiten ur männen eftersom målet för aktionerna inte var dem utan kvinnornas egen frigörelse. Kvinnor samlades och studerade sin privata underordning, sina underliv och sin lust.
Inger Alfvéns böcker handlade om de som kanske inte vågade lägga papiljotterna på hyllan, käfta emot maken eller ens vågade gilla kvinnor som så vulgärt ifrågasatte det ”kvinnliga”, men som i hemlighet funderade över hur inlåsta de kände sig. Sakta lägger de pusslet över sig själva.
Inger Alfvén är socionom och har arbetat som kurator, kvinnan i hennes nya roman Tvilling kunde vara en syster till sjukhuskuratorn Eva-Maria i Dotter till en dotter. Eva-Maria är gift med en protestsångare på uppgång och försöker vara frigjord på hans önskan.
I Tvilling gifter sig Lollo motvilligt sig med den tråkiga men påstridiga karriäristen Peter och en stor del av hennes fokus blir att försöka hänga med i alla motsättningar omkring henne, medan hennes egen vilja och person allt mer ställs i bakgrunden. Lollos syster är en oregerlig punkig och gränslös tvilling som Lollo tidigt fått lära sig att skydda och rädda från ångest och farliga situationer. Systern Pi blir en uppburen krigsfotograf och den ganska konstruerade inramningen i romanen är Lollos gravtal över sin syster efter att hon dödats av en bomb i Bagdad.
Personteckningarna är inte Inger Alfvéns styrka, samtidigt är berättelsen så lojal med Lollo som själv för ordet att den gräver sig ned i ett vilset liv som verkade förutsägbart men som överraskar. Det är genom hennes ögon som de andra betraktas och hon själv förändras. En annan av författarens unika tillgångar är de vidöppna resonemangen kring sex. Här ryms skam, förakt, öppen lust och förändring – men alltid på egna villkor.
Inger Alfvéns romaner lånas om och om igen på biblioteket och de tidigare nämnda, och den dramatiska S/Y Glädjen, är värda att upptäckas för nya generationer.