Trots nollvisionen fortsätter barnfamiljer att vräkas i Sverige. Men även om vräkningarna minskar så ökar antalet barn som bor i tillfälliga boenden. Något som starkt riskerar att påverka den psykiska hälsan.
Inkomstklyftorna har, enligt samlad forskning, ökat snabbt i Sverige de senaste tio åren. Bland dem med sämst ekonomi har situationen på bostadsmarknaden försämrats drastiskt.
Familjer som lever i ekonomisk utsatthet har fått det betydligt svårare att både hitta och behålla ett boende. Det visar den statliga Barnombudsmannens omfattande rapport ”Inget rum för trygghet”, som publicerades i december förra året.
Enligt Kronofogdemyndigheten vräktes 2000 barn mellan 2012 och 2016. Men det finns även ett stort mörkertal. Alla barn som förlorar sitt boende blir nämligen inte vräkta. I många fall kan hyresvärdar uppmana familjerna att flytta innan en vräkningsprocess påbörjas. Något som ofta leder till tillfälliga boenden hos vänner, släktingar eller på lägenhetshotell om socialtjänsten griper in.
Och för just barnen blir ofta situationen utan någon fast bostad extra påfrestande.
– Det är förskräckligt och innebär en katastrof för varje barn det drabbar. Att vräka barn innebär ett brott mot deras rättigheter att utvecklas.
Det säger Marie Angsell, som är sakkunnig socionom på Barnes rätt i samhället, Bris, till Arbetaren. Hon och hennes kollegor får ofta samtal från barn och ungdomar som lever i familjer under stor ekonomisk stress. Anledningarna kan vara många – arbetslöshet, sjukdom eller skilsmässor.
– Om en familj riskerar vräkning är det oftast inte själva vräkningen som är det enda problemet. Det handlar om barn som lever i familjer i kris och det är extra utsatta. Om en förälder lever under stora påfrestningar är det svårt att vara en bra förälder och då tvingas barnen ta ett större ansvar. Då tvingas ofta barnen att anstränga sig för att inte fresta på ytterligare, vilket leder till att de väljer att inte prata om sina egna problem, säger Marie Angsell.
Hon beskriver även hur dessa barn har ett extra behov av trygghet utanför familjen. Att relationen med vännerna och lärarna i skolan fungerar bra. Relationer som ofta spricker om familjen blir av med sitt boende och tvingas flytta runt.
– Därför är det förebyggande arbetet från kommunernas sida så viktigt. Det är deras ansvar för att göra allt för att de här barnen ska få sina rättigheter tillgodosedda.
Det är ju extra påfrestande att inte veta hur länge man får stanna kvar på ett tillfälligt boende.
Marie Angsell, socionom på Bris
Enligt tidningen Hem & Hyra beror nio av tio vräkningar på hyresskulder. För just barnfamiljer ligger skulden i genomsnitt på 20 200 kronor, men för 40 procent av familjerna är skulden så låg som 10 000 kronor. Barnombudsmannen har sedan tidigare riktat hård kritik mot Sveriges kommuner för att många saknar fasta rutiner mot just barnvräkningar.
Siffror från Rädda Barnen visar att omkring 234 000 barn i Sverige lever i fattigdom. Dit räknas barn i familjer som lever med ytterst små eller inga marginaler alls. Även en kartläggning som Stadsmissionerna runt om i landet gjort visar att allt fler tvingas be om hjälp för mat och hyra. Och allra svårast är det för barn till ensamstående eller de med utlandsfödda föräldrar.
När Arbetaren talade med en förälder i Sundbyberg, som nu kommer att vräkas med sina två barn, var hon livrädd för att återigen hamna på ett lägenhetshotell. Och Marie Angsell på Bris menar också att det är en ytterst olämplig boendeform för just barn.
– Det är ju extra påfrestande att inte veta hur länge man får stanna kvar på ett tillfälligt boende. Det gör att rutiner som är livsviktiga för barn inte går att följa, så som relationen med skola och vänner. Och att klara skolan med hyfsade betyg vet vi är den största skyddsfaktorn mot psykisk ohälsa.
Får ni många samtal från barn som oroas över de här frågorna?
– Ja, det får vi och det handlar om oro över föräldrarnas situation och en ekonomisk stress. Om ofrivilliga flyttar och vräkningar.