Skogen de ärvde – Adelsbröder kräver staten på skadestånd

Två markägande adelsbröder kräver Skogsstyrelsen på över 4 miljoner kronor i skadestånd. Detta för att myndigheten inventerat och registrerat höga naturvärden i deras skogar. Arbetarens läsarfinansierade gräv finner pågående rättstvister som kan komma att påverka framtiden för Sveriges skogar och utvecklingen för landets klimatarbete. Detta är del 1.

Snön faller långsamt längs landsvägen strax nordost om Nyköping. Här varvas åkermark med skog och fjärd med utlopp i Östersjön. Snart går landsvägen över till privata småvägar kantade av jakttorn. Marken ägs av adelssläkten von Plomgren som haft herrgården Måstena, belägen norr om Sundhällafjärden, i sin ägo sedan 1755. 

Journalisten Björn af Kleen konstaterar i reportageboken Jorden de ärvde från 2009 att adeln söder om Dalarna äger mer än 400 000 hektar jord – en yta större än Gotland. Staten tar inte fram statistik över mark uppdelad efter klasstillhörighet, däremot ägdes 44 procent av Sveriges markyta av privatpersoner 2020 – varav fler än två tredjedelar är män.

Övrigt inkluderar: Kommun och landsting, okänd, bostadsrättsförening, dödsbo, kommunalt bostadsföretag och övriga.
Källa: SCB; Markareal i hektar efter ägarkategori år 2020. 
Markfördelningen i Sverige.
Källa: SCB; Markanvändningen i Sverige 2020

Adelsbröderna von Plomgren äger i dag 609 hektar produktiv skogsmark i området runt Måstena, varav stora delar har höga naturvärden. I området finns även naturreservatet Koholmen som bär spår av tidigt åkerbruk och genom adelssläktens mark löper i dag en delsträcka av Sörmlandsleden. 

Det som händer i den här adelsägda skogen kan komma att få omfattande konsekvenser för svenskt skogsbruk. Bröderna har via bolaget von Plomgrens förvaltning AB ansökt om skadestånd via Justiekanslern för att Skogsstyrelsen inventerat och registrerat höga naturvärden, så kallade nyckelbiotoper, på deras mark. Får de rätt i den pågående rättstvisten kan konsekvensen bli att fler skogsägare begär skadestånd för samma sak.

Vi tar det från början. 

Skogsstyrelsen inventering och registrering av nyckelbiotoper i de svenska skogarna går tillbaka till 1990-talet. En nyckelbiotop är ett område i skogen med höga naturvärden som har mycket stor betydelse för skogens växter och djur – och därmed den biologiska mångfalden. Registreringen har av Skogsstyrelsen använts som en kunskapsbank för att se var i landet det finns höga naturvärden och var det kan finnas fog för att inrätta exempelvis naturreservat eller Natura 2000-områden.

Myndigheten har efter fem inventeringar på brödernas mark, varav den första gjordes 1995 och den sista gjordes 2016, registrerat 24 nyckelbiotoper där – utöver de som finns registrerade inom Koholmens naturreservat.

Kontroversiella naturvärden 

Begreppet nyckelbiotoper har med tiden blivit allt mer kontroversiellt bland skogsägare. Vissa skogsägare har menat att Skogsstyrelsen saknat rättsligt stöd för att genomföra registreringarna och att myndigheten därmed kränkt äganderätten. Skogsstyrelsen å andra sidan menar att de följt det regeringsuppdrag de fick på 1990-talet.

Den 21 december 2021 beslutade Skogsstyrelsen att sluta registrera nya nyckelbiotoper. Bakgrunden till beslutet går tillbaka till Januariavtalet mellan Socialdemokraterna, Centerpartiet, Miljöpartiet och Liberalerna som den 27 juni 2019 gav Skogsstyrelsen i uppdrag att avveckla pågående nyckelbiotopsinventering. 

Från och med då kan skogsägare begära att Skogsstyrelsen avregistrerar nyckelbiotoper som registrerats på deras mark efter den 27 juni 2019. Men även äldre nyckelbiotoper kan avregistreras. I så fall hanterar Skogsstyrelsen begäran som ett överklagande som överlämnas till förvaltningsrätten.

Jonas Erfors, biträdande chefsjurist Skogsstyrelsen. Foto: Camilla Zilo

Sedan detta blev möjligt har flera av Skogsstyrelsens registreringar prövats i domstol, där Kammarrätten har gjort olika bedömningar i olika fall. I några av dessa mål har domstolarna landat i att Skogsstyrelsen inte har haft tillräckligt rättsligt stöd för att genomföra registreringarna. Skogsstyrelsen har då överklagat till Högsta förvaltningsdomstolen, som i maj 2023 tog sig an ett av dessa fall.

– Vi har tolkat regeringsuppdraget på ett sätt och vi ser fram emot att se om det var rätt eller om vi måste ändra på något, säger Jonas Erfors, biträdande chefsjurist på Skogsstyrelsen. 

Skogsstyrelsen slutar registrera nyckelbiotoper 

Adelsbröderna von Plomgren är ett exempel på skogsägare som begärt att Skogsstyrelsen ska avregistrera både äldre och yngre nyckelbiotoper i deras skogsägor.

Förvaltningsdomstolen i Linköping beslutade i februari 2022 att att Skogsstyrelsen inte har haft tillräckligt stöd i rättsordningen för att inventera och registrera nyckelbiotoper på deras mark. Som en följd av det avregistrerade von Plomgren samtliga sina 24 nyckelbiotoper i våras. 

Ansökan om skadestånd.

Domen överklagades av Skogsstyrelsen till både Kammarrätten i Jönköping och Högsta Förvaltningsrätten, men ingen av domstolarna gav prövningstillstånd.

Adelsbröderna kräver skadestånd – har redan avverkat

Via bolaget von Plomgrens förvaltning AB kräver bröderna nu ett skadestånd på drygt 4,1 miljoner kronor av Skogsstyrelsen via Justitiekanslern. De anser att myndigheten kränkt äganderätten och att registreringarna inneburit en ”avsevärd ekonomisk skada” för dem. I skadeståndsanmälan skriver bröderna även att registreringarna ”helt hindrat löpande skogsvårdsåtgärder, förhindrat intäkter och avkastning samt bidragit till omfattande granbarkborreangrepp”. 

Problemet är bara att det inte är registreringen av nyckelbiotoper i sig som hindrar avverkning och att von Plomgren faktiskt har avverkat delar av nyckelbiotoperna långt innan de avregistrerades. Avverkningen har då skett efter samråd med Skogsstyrelsen, med hänvisning till granbarkborreangrepp.

I von Plomgrens anmälan till Justitiekanslern skriver de att ”då en nyckelbiotop registreras beläggs den med avverkningsförbud”.

Enligt Skogsstyrelsen är det fel. ”Registrering av en nyckelbiotop innebär inte ett förbud att avverka”, skriver myndigheten i sitt yttrande till Justitiekanslern.

Däremot skriver myndigheten att det finns krav om att ta hänsyn till naturvärden och naturmiljön i både miljöbalken och skogsvårdslagen, vare sig området är registrerat som en nyckelbiotop eller inte.

Det är alltså naturvärdena i sig som begränsar hur skogen får avverkas – inte registreringen. 

Utöver det begränsar marknads- och miljöcertifieringen FSC och PEFC, som de flesta skogsbolag anslutit sig till, avverkning av höga naturvärden. Certifieringen är frivillig och visar att bolagen bedriver ett ansvarsfullt skogsbruk. 

–  Vår huvudlinje i fallet är att det inte är Skogsstyrelsens registrering som varit en begränsning för markägarna, utan det är de höga naturvärdena som avgör hur man kan och får använda sin skog. Därför bör de inte heller ha rätt till skadestånd, säger Jonas Erfors. 

Runt om på von Plomgrens mark ligger högar med skogsbränsle som samlats ihop efter avverkning. Samtliga är märkta med skogsägarförbundet Mellanskog, som von Plomgren är medlemmar i. Foto: Vendela Engström

Arbetaren har kontaktat skogsägarföreningen Mellanskog, som von Plomgren är medlem i. Enligt föreningen är von Plomgrens skog PEFC-certifierad via dem sedan 2015. Certifieringen är en miljömärkning där skogsägaren frivilligt åtar sig att följa en katalog av regler. Marie Wickberg, hållbarhetschef på Mellanskog, berättar att det bland annat innebär krav på att skogsägaren inte får avverka skog med höga naturvärden, eller nyckelbiotopskvalitet som de benämner det.

Marie Wickberg, hållbarhetschef på Mellanskog. Foto: Jesper Mott

– Men det förekommer säkert fall där en skogsägare avverkar av misstag eller gör överträdelser. Avverkning inom en nyckelbiotop kan även ske enligt reglerna, men då ska det gå via ett samråd med Skogsstyrelsen. Däremot får inte vi på Mellanskog köpa in och sälja virke som innehåller höga naturvärden, säger hon.

von Plomgren skyller på insekt 

I de avverkningsanmälningar och samråd som Arbetaren begärt ut går det att se att von Plomgren har avverkat nio gånger inom nyckelbiotoperna – innan nyckelbiotoperna avregistrerades. 

En majoritet av dessa avverkningar skedde 2020 av skog som enligt von Plomgren angripits av just granbarkborren. De begär alltså delvis skadestånd för områden som de redan avverkat.

Skärmdump från en av avverkningsanmälningarna från 2020 som omfattar en nyckelbiotop. Rödstreckat område: Nyckelbiotop. Röd markering: Avverkningsanmälan.

von Plomgren hävdar även att nyckelbiotoperna blivit en ”frizon” för granbarkborren. En insekt som har fått en rejäl skjuts av klimatförändringarna och ökat i antal efter värmeböljan 2018–19, och vars angrepp i förlängningen kan döda en gran. 

Sebastian Kirppu. Foto: Privat

Sebastian Kirppu från den ideella miljöorganisationen Skydda skogen har mångårig erfarenhet av att inventera skog. Just den här argumentationen har han hört från flera andra skogsägare. Enligt honom är det inte områden med höga naturvärden och stor biologisk mångfald som är boven i dramat.

– I själva verket är det så att granbarkborren frodas i produktionsskogslandskapet och gärna invid kalhyggen, och drabbar även då de skyddade naturreservaten som utgör någon ynka procent av skogslandskapet, säger Sebastian Kirppu. 

Adelsbröderna har avverkat nyckelbiotoper 

Arbetaren har besökt flera av de nyckelbiotopsområden som avverkats. Ovanför trädtopparna flyger en havsörn, i en talltopp hörs en ljust kvittrande kungsfågel. Vid ett av stoppen springer två vildsvinskultingar snabbt genom en glänta. Skogen tycks vara befolkad av ett rikt djurliv och det är kanske en av anledningarna till att 12 procent av adelssläktens mark klassats som nyckelbiotop och därmed skyddsvärd skog.

En av nyckelbiotoperna som i stort sett kalhuggits. Enstaka tallar har lämnats. Foto: Vendela Engström

I ett av dessa områden avverkades 90 procent av nyckelbiotopen år 2020, däribland granar som var upp till 160 år gamla, med hänvisning till granbarkborreangrepp. Skogsstyrelsen gav efter samråd tillstånd att avverka angripna träd, men i dag är området i stort sett kalhugget. Av de träd som har avverkats går det även att se att mycket gammal tall huggits ner, ett trädslag som sällan angrips av granbarkborren.  

Skogsområde som nästintill kalhöggs 2016, samma år som området registrerades som nyckelbiotop. Foto: Vendela Engström

Vid ett annat stopp avverkades nästan hela nyckelbiotopen 2016, samma år som den registrerades. Anledningen sägs även här vara granbarkborreangrepp, trots att det var två år innan granbarkborrens spridning tog fart i de svenska skogarna. I beskrivningen av nyckelbiotopen står att området har ”mycket gamla och grova tallar och granar”. Skogsstyrelsen nämner nyckelbiotopen i sitt yttrande till Justitiekanslern och noterar att ”mer omfattande åtgärder” genomfördes än vad Skogsstyrelsen rekommenderade i samrådet. 

Skogsstyrelsen har i 8 av de 24 nyckelbiotoperna rekommenderat att dess skyddszoner bör lämnas orörda. Myndigheten skriver i yttrandet att det endast skett i ett av fallen. Resterande skyddszoner har helt eller delvis avverkats. 

Risken: Skog som ska skyddas försvinner

Sebastian Kirppu från Skydda skogen blir förvånad när han får höra att von Plomgren avregistrerat 24 nyckelbiotoper, efter att domstolen ansett att Skogsstyrelsen inte har haft tillräckligt rättsligt stöd att inventera och registrera nyckelbiotoper på deras mark.

– Går det här igenom för fler skogsägare kommer vi till slut inte veta var de skyddsvärda skogarna finns. Då är statens arbete och de miljontals kronor som lagts på att peka ut de här skogarna helt åt helvete. Skogen är inte bara skogsägarnas. Den är svamparnas, mossornas, lavarnas, insekternas och fåglarnas hem. Skogen är även klimatets och alla svenska medborgares angelägenhet, säger han.

Arbetaren har sökt båda bröderna. En vill inte ställa upp på intervju och den andre har inte gått att nå.

Den här artikeln är del 1 i Arbetarens första läsarfinansierade gräv: Skogen de ärvde.

Här kan du läsa del 2:

Publicerad Uppdaterad
2 mins sedan

Podd: Sveriges längsta lockout

Podd: Sveriges längsta lockout

I det här avsnittet av Arbetarens podd pratar Amalthea Frantz och Håkan Gustafsson om den dramatiska Lossmen-Ekträsk-konflikten – Sveriges längsta lockout som varade mellan åren 1924 och 1931 i Västerbotten.

Vad är det som är så speciellt med den här konflikten? Hur överlevde folk under en nästan sju år lång lockout? Vad var det som gjorde att man till sist vann, och vad kan dagens fackliga organisationer lära sig av striden?

Avsnittet bygger på en artikel som Håkan Gustafsson och kulturgeografen Johan Pries skrev för Arbetaren 2025.

35 år av arbetarhistoria

Mycket av materialet i både podden och artikeln kommer från Arbetarens digitala arkiv från 1920- och 1930-talen. Som prenumerant kan du själv bläddra i arkivet här: 35 år av arbetarhistoria

Gillar du Arbetarens poddar och vill höra fler avsnitt? Stöd oss genom att teckna en prenumeration

Om du inte har råd, skriv gärna upp dig Arbetarens nyhetsbrev där du varje vecka får uppdateringar helt gratis.

Publicerad Uppdaterad
3 days sedan
Ambulansmord i Harmånger, Hälsingaldn
Chocken och ilskan var stor i Hälsingland sedan en ambulanssköterska mördades under utryckning i den lilla orten Harmånger i höstas. Foto: Mats Andersson/TT

Hovrätten fastställer dom för ambulans­mordet i Hälsingland


Hovrätten fastställer nu domen mot den man som dödade ambulanssköterskan Helena Löfgren i Harmånger i september. Det meddelades strax innan lunch på måndagen.

Det var lördagen den 20 september som den fruktansvärda attacken på ambulanssköterskan Helena Löfgren ägde rum i den lilla orten Harmånger i norra Hälsingland. Händelsen skapade både ilska och sorg. Inte minst bland ambulansförbundet och annan sjukvårdspersonal inom Region Gävleborg fick den stor uppmärksamhet.

I början av december dömdes en 26-årig man till 18 års fängelse för mordet. En dom som nu fastslås av Hovrätten för Nedre Norrland. Det här trots att rätten inte var eniga i sitt beslut.

”Två ledamöter har ansett det bevisat att gärningsmannen haft en direkt avsikt att döda offret och att påföljden borde bestämmas till livstids fängelse”, skriver domstolen i ett pressmeddelande.

Publicerad Uppdaterad
6 days sedan
LO:s utspel den 3 februari låter inte lika hoppingivande när man tittar närmare på det.

Amalthea Frantz:
Håll inte andan i väntan på LO:s arbetstids­förkortning

Utspelet om förkortning av arbetstid ska ses i ljuset av att det är valår. Själva frågan löper stor risk att begravas i nästa avtalsrörelse.

Många har undrat varför inga partier verkligen prioriterar frågan om arbetstidsförkortning. Vi vet ju att det finns en mängd goda skäl till en sådan, och att Sverige har jämförelsevis hög arbetstid. Sänkt arbetstid borde rent krasst vara en fråga som kan locka väljare, helt enkelt.

I veckan gick så den stora fackliga centralorganisationen LO ut med att de vill sänka normalarbetstiden. Frågan är hur mycket det är att hurra över.

Vilka förhandlingar?

Innehållet i LO:s utspel, bortom rubrikerna, låter ärligt talat inte speciellt hoppingivande. Inte mycket konkret, till exempel inte hur lång arbetsvecka de vill ha. Detta ska preciseras under förhandlingarna. 

För det första: LO har inte utmärkt sig med att vinna stora strider på mycket länge. Faktum är att de knappt ens tar några strider. Med något enstaka undantag, mest omtalat strejken för kollektivavtal med Tesla, har det initierats ytterst få arbetsmarknadskonflikter från de stora fackliga organisationernas sida under de senaste 20 åren.

För det andra: Vilka förhandlingar? Vad är nästa steg? 

Förra året förhandlade LO och de andra centralorganisationerna om de flesta kollektivavtal – det var den största avtalsrörelsen på länge. Nu löper avtalen på och LO får inte ta till några stridsåtgärder. Med andra ord, vad skulle de ha att sätta emot den andra parten, Svenskt Näringsliv, i förhandlingarna? 

Svenskt Näringsliv svarade direkt NEJ på LO:s utspel om att förhandla. Förstås. Det här är inget som på riktigt förvånar LO-ledarna. Arbetsköparorganisationen Svenskt Näringsliv har motsatt sig arbetstidsförkortning sedan eviga tider. De vet dessutom att de har övertaget på arbetsmarknaden i dagens Sverige.

Att LO gör utspelet nu handlar om att det är val i höst. Som sagt: arbetstidsförkortning borde rent krasst vara en fråga som kan locka väljare. Om utspelet verkar få stöd bland allmänheten så lär Socialdemokraterna framöver gå ut med att de tar med sig frågan. För att visa att de hänger med, är lyhörda för krav underifrån. Men säkerligen inte genom att lova något konkret. Sedan skjuts frågan fram till nästa avtalsrörelse och där går den under i händerna på ett försvagat LO. 

Ta ett djupt andetag i stället

Tidningen Arbetaren kommer, oavsett, bevaka frågan om arbetstidsförkortning, som vi alltid gjort.

Och vi kan förstås hoppas på att jag har fel. På att LO tar striden, och vinner den. (Och på vägen stämmer Svenskt Näringsliv för förhandlingsvägran.)

I så fall kommer jag, och några miljoner till, bli väldigt glada. En kortare vecka skulle ge en stabilare grund för bättre arbetsmiljö, allmän hälsa och att orka göra något mer än bara arbeta och sedan försöka vila från arbetet. 

Men håll inte andan medan du väntar på LO. Ta ett djupt andetag och höj din egen röst i stället. 

Publicerad Uppdaterad
1 week sedan
Johan Ingelskog, avtalssekreterare Kommunal, Marie Nilsson, ordförande IF Metall, Veli-Pekka Säikkälä, LOs avtalssekreterare, Johan Lindholm, LOs ordförande och Eva-Lotta Ramberg, ordförande HRF, när LO-styrelsen presenterar förslag till hur LO vill sänka arbetstiden i Sverige, under en pressträff i LO-Borgen i Stockholm.
Flera tunga LO-toppar var på plats i Stockholm under tisdagsmorgonen där de presenterade förslaget om sänkt arbetstid. Foto: Lars Schröder/TT

LO kräver förhandling om kortare arbetstid för alla


LO kräver kortare arbetstid för samtliga av Sveriges arbetare. Vid en pressträff på tisdagsmorgonen beskrev förbundsordföranden Johan Lindblom förslaget om att kalla Svenskt Näringsliv till förhandling i frågan för ”historiskt”.

Den senaste tiden har flera studier visat att kortare arbetstid kan ge både friskare personal och ökad produktivitet. Nu kallar därför LO arbetsköparsidan till förhandling i frågan där de kräver kortare arbetsveckor med bibehållen lön. För alla yrkesgrupper oavsett bransch.

Svenskt Näringsliv har tidigare sagt nej till förslag om en lagstiftning i frågan men LO:s avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä hoppas på konstruktiva förhandlingar. 

– Vi vill gärna lösa ut den här frågan under hösten, innan förhandlingarna om nya kollektivavtal 2027 drar igång. Samtidigt vet vi att sådana här stora frågor kan ta tid att förhandla, säger Veli-Pekka Säikkälä till tidningen Arbetet.

Grannländerna arbetar mindre

En av motiveringarna bakom LO-kravet är de höjda pensionsåldrarna och de ökade arbetsmiljöproblemen. Att alltför många, särskilt inom de klassiska arbetaryrkena, helt enkelt inte orkar jobba ett helt yrkesliv.

Som exempel lyfter LO Norge och Danmark som lämnat 40-timmarsveckan och i stället arbetar omkring 37 timmar.

Agnes Lansrot är nytillträdd generalsekreterare för SAC Syndikalisterna och hon välkomnar LO:s förslag.

Agnes Lansrot SAC Syndikalisterna
Agnes Lansrot på SAC Syndikalisterna är positiv till LO:s förslag. Foto: Johan Apel Röstlund

– Det är verkligen på tiden. Vi har haft 40 timmars arbetsvecka sedan 1973 så det är bra att hela arbetarrörelsen nu går samman. Jag tror att en sådan här reform skulle leda till ökad jämlikhet och vara extra viktig inom yrken med hög arbetsbelastning, säger Agnes Lansrot till Arbetaren strax efter LO:s pressträff på tisdagsmorgonen.

Enligt LO kommer facket att skicka en förhandlingsframställan till Svenskt Näringsliv inom några dagar med förhoppning om att förhandlingarna kan komma igång under våren.

Publicerad Uppdaterad
1 week sedan
Dödsolycka påp arbetsplats i skånska Staffanstorp
Dödsolyckan i Staffanstorp var den andra på lika många dagar i Skåne och hittills i år har minst sex personer omkommit på sina jobb runt om i Sverige. Foto: Johan Nilsson/TT

Nattsvarta statistiken: Ännu en dödsolycka på arbetsplats i Skåne


Ännu en dödsolycka på en arbetsplats i Skåne. Under måndagseftermiddagen omkom en kvinna i 45-årsåldern i Staffanstorp sedan hon klämts fast under någon form av ventilationsplåt.

Det blev en nattsvart start av februari på den svenska arbetsmarknaden med två döda på lika många dagar.

I söndags omkom en man inne på en verkstad i Landskrona hamn och bara ett dygn senare omkom en kvinna i 45-årsåldern i en klämolycka på sin arbetsplats i Staffanstorp.

Larmet kom strax efter lunch på måndagen och räddningstjänsten arbetade länge på plats för att få loss kvinnan, som enligt polisen ska ha klämts under någon form av ventilationsplåt som fallit över henne. Hon kunde senare föras akut till sjukhus med allvarliga skador men hennes liv gick inte att rädda.

Enligt vakthavande befäl vid Räddningstjänsten Syd pågick en renovering i byggnaden där kvinnan arbetade och en anmälan om arbetsplatsolycka och vållande till annan död har nu upprättats.

Dödsolyckan var den sjätte hittills i år på den svenska arbetsmarknaden och den andra i Skåne på bara två dagar, enligt Arbetsmiljöverkets statistik.

Publicerad
2 weeks sedan
Kollage: Arbetarens chefredaktör Amalthea Frantz: till till vänster i bilden, till höger i bakgrunden bild från en byggarbetsplats där en har kran vält
Amalthea Frantz, Arbetarens chefredaktör. Foto: Johan Apel Röstlund, Anders Wiklund / TT. Montage: Arbetaren

Amalthea Frantz:
Myten om det trygga Sverige lever kvar – på ett område

Att Sverige är ett särskilt tryggt land för arbetare är en seglivad myt. Vi har internationellt sett usel anställningstrygghet. I de branscher som drabbas mest av dödsolyckor har facket traditionellt varit starkt – men nu uppdagas värre och värre missförhållanden, inte sällan dolda bakom chimären kollektivavtal. 

Varje vecka dör en person på sitt jobb i Sverige. Fortfarande. De allra flesta är män. I kvinnodominerade yrken slits de anställda ut och blir sjuka på andra sätt. Vilket kan ha nog så dramatiska orsaker – exempelvis ligger hot och våld bakom 12 procent av de allvarliga arbetsolyckorna inom kommun- och regionsektorn, som Arbetaren uppmärksammade i höstas.

Själva dödstalen kunde förstås vara mycket värre. Så sent som på 1960-talet dog närmare en arbetare om dagen i Sverige. Att det inte är så längre är ingen slump. Som alltid finns de berördas egna drivkrafter bakom: anställda har kämpat för säkra arbeten och drägliga uppgifter, bland annat via skyddsombud. Gränsen för vad som var acceptabelt förflyttades. Dessvärre har denna gräns pressats tillbaka igen de senaste decennierna. 

Till exempel vittnar många fackligt aktiva om att skyddsombudens arbete försvåras allt mer. Samtidigt har medieskuggan brett ut sig över arbetares villkor i allmänhet, oavsett könstillhörighet.

Men, kanske har konflikterna synts lite mer än vanligt även i de stora medierna det senaste året. Vi minns skandalerna runt Northvolt och senare Stegra. Lönesänkningarna på Clas Ohlson. Den till synes ändlösa Tesla-strejken. Och förstås de omskrivna olyckorna med flera döda, senast i Söderhamn, tidigare i exempelvis Sundbyberg. Men de dödsolyckor som mest blir en siffra i statistiken är lika fruktansvärda.

Myten om tryggheten

Myten om Sverige som ett tryggt land för arbetare lever kvar. Det är uppenbart att många inte omfattas av tryggheten längre – särskilt inte migrantarbetare. Men försämringarna påverkar alla. Hur många är medvetna om att Sverige bedöms ha bland de sämsta anställningsskydden bland OECD-länderna, eftersom lagen om anställningsskydd (LAS) är så urvattnad? Det är därför stora delar av EU:s plattformsdirektiv inte kommer göra någon direkt skillnad för gigarbetare här. 

De stora facken har länge varit starka inom manligt dominerade branscher. Samtidigt är det just där de flesta dödsolyckor ännu sker – och där värre och värre missförhållanden uppdagas. Bygg, transport och jordbruk. Bland de många ljusskygga företagen finns förstås också ett mörkertal av olyckor. 

Tryggheten är på många sätt en chimär. I den omskrivna penningtvättshärvan hade ungefär hälften av de inblandade företagen kollektivavtal. Samma sak gäller de arbetsköpare som syndikalister drog till Arbetsdomstolen under 2025 – hälften av byggbolagen hade avtal med LO-facket Byggnads. 

Tecken i tiden

Att driva fall i domstol framstår kanske inte som det mest radikala fackföreningar kan göra. För syndikalisternas del beror de många fallen på två saker: för det första att man, i motsats till LO, har lyckats organisera en stor andel migrantarbetare. Dessas fall är ofta relativt enkla, till exempel att arbetsköparna förhandlingsvägrat. För det andra att lagändringen år 2019, som drevs igenom av Svenskt Näringsliv, LO, TCO, Saco samt S-regeringen, gjort det mycket svårare att ta till andra metoder. 

Fallen i AD är tecken i tiden. Samtidigt har de minskat kraftigt sedan 2024 – eftersom fler av syndikalisternas ärenden når en lösning genom andra sorters förhandlingar. Om vi ska försöka se något positivt i samtiden (inte det lättaste) så är det en liten ljusglimt. I samma ljus måste vi se att medlemmarna i SAC:s lokala samorganisationer nyligen valde flera migrantarbetare till viktiga poster.

Ett annat tecken i tiden är att en syndikalistisk fackförening för lantarbetare nyligen grundades i Stockholmsområdet.

Rikta ljuset mot klassfrågorna

Om arbetsköparna får som de vill flyttar de gärna villkoren 100 år tillbaka i tiden. Just nu bevakar Natacha López rättegången om fallet utanför skånska Skurup. Rubriken säger det mesta: Lockades till Sverige med löften om arbete – tvingades till slav­arbete.

Många rubriker i dag låter som tagna från förra seklets början. Men kamperna fortsätter, in i framtiden. Under 2026 väntar en dom om ifall Hamnarbetsköparna gjort sig skyldiga till föreningsrättskränkning. Samma sak som drabbade skogsarbetarna i Lossmen-Ekträsk – de fick inte organisera sig som de ville. För hundra år sedan. 

Efter en drygt sju år lång konflikt vann syndikalisterna den striden. IF Metalls ovanliga Tesla-strejk fortsätter även den, in på sitt tredje år. 

Detta år, valåret 2026, tävlar de politiska partierna i hårda åtgärder som ska råda bot på otryggheten i samhället. Visst är det lustigt att de samtidigt fortsätter låtsas som om just arbetare och arbetslösa lever under exceptionellt trygga förhållanden i Sverige? 

De vill inte rikta ljuset mot klassfrågor. 

Men som alltid är det de berördas kamp som avgör i slutänden. Anställda, deras familjer, hela samhällen måste hålla ihop, hålla ut och hjälpa varandra för att nå verklig förändring. 

Publicerad Uppdaterad
2 weeks sedan
Två män döda efter arbetsplatsolycka i Bergvik utanför Söderhamn
Polisen utreder händelsen som misstänkt grovt vållande till annans död i samband med arbetsplatsolycka. Foto: Fredrik Sandberg/TT

Två döda efter allvarlig arbetsplatsolycka utanför Söderhamn


Två medelålders män omkom under tisdagen efter en allvarlig arbetsplatsolycka i Bergvik strax utanför Söderhamn. Polisen är fortfarande förtegen om vad som hänt med meddelar att en utredning om misstänkt grovt vållande till annans död i samband med arbetsplatsolycka inletts.

Det var vid 13-tiden som larmet kom från en arbetsplats i Bergvik bara någon mil väster om Söderhamn. Två män hade då skadats i samband med en olycka och både ambulans, polis och räddningstjänst kallades till platsen. De båda männen, som enligt Svt Gävleborg var i medelåldern, fördes akut till sjukhus.

Senare under eftermiddagen meddelades det dock att de bägge dött till följd av sina svåra skador.

”Med hänvisning till förundersökningssekretess kommer polisen inte ge några ytterligare kommentarer om omständigheterna för olyckan”, skriver polisen på sin hemsida.

Dödsolyckan var den fjärde hittills i år. Förra året omkom minst 52 personer på sina arbetsplatser runt om i Sverige, enligt Arbetsmiljöverkets statistik.

Publicerad Uppdaterad
3 weeks sedan
Socialminister Jakob Forssmed (KD) vill att du ska skaffa fler barn trots att hans regering inte gör något vettigt åt vare sig arbetslösheten, boendekostnaderna eller jämställdheten. Foto: Johan Apel Röstlund, Claudio Bresciani / TT, Håkan Gustafsson

Amalthea Frantz:
Använd kondom tills vi vet om regeringen blir kvar

Kristdemokraten Jakob Forssmed är orolig över att det föds för få barn i Sverige. Men vem vill skaffa en större familj när arbetslösheten är rekordhög och regeringen skiter i klimatkrisen? Ha kul och ha sex – men inte för regeringens skull, skriver Arbetarens chefredaktör Amalthea Frantz.

”Staten behöver fundera på faktorer som utgör hinder för barnafödande, som boende, ekonomi, jämställdhet och livsbalans”, sade socialminister Jakob Forssmed (KD) på en presskonferens i somras.

Att förbättra just dessa områden är ju dock inte vad regeringen är bäst på. Tvärtom. Är det någon som förknippar nuvarande regering med till exempel rimliga boendekostnader, billiga hyresrätter, höjda löner, fungerande socialförsäkringar eller jämställdhet i hemmet? 

Att regeringen ändå bryr sig beror på att det rekordlåga barnafödandet kommer få allvarliga konsekvenser när arbetskraften och skatteintäkterna minskar. 

En utredning är tillsatt, i vanlig ordning. Ett delresultat ska presenteras nu i januari. 

Samtidigt är skolans sexualundervisning under attack, efter en annan sådan statlig utredning. I värsta fall ser vi snart ännu en nedmontering av ett område som Sverige länge var ett föregångsland inom. 

Ha kul och ha sex – men inte för regeringens skull

Tidningen Arbetaren ser sig tvungen att härmed skicka ut en allvarlig uppmaning: ha kul och ha sex – men inte för att skapa fler arbetare och skattebetalare åt staten. Tvärtom, använd preventivmedel om du är det minsta osäker. Till exempel tills vi vet om vi blir av med nuvarande regering. 

Den regering som skiter i klimatkrisen, vill ge både arbetare och arbetslösa sämre villkor, utvisar arbetare med utomeuropeiskt ursprung och planerar att sätta barn i fängelse.

Och passa samtidigt på att nominera någon kämpe till vårt Ottarpris till minne av Arbetarens medarbetare Elise Ottesen-Jensen som 1933 grundade RFSU, Riksförbundet för sexuell upplysning. För att nominera, mejla [email protected]. Skicka med din adress så får du hem ett exemplar av tidernas coolaste kondom.

Nominera någon till Ottarpriset och få Arbetarens kondom! Läs mer

Publicerad
3 weeks sedan
Israelisk militär i Hebron, Västbanken
Trots den så kallade vapenvilan har de israeliska attackerna mot palestinier inte upphört. Israeliska soldater under en räd i den palestinska staden Hebron på det ockuperade Västbanken tidigare i veckan. Foto: Mahmoud Illean)/TT

Israelisk attack mot FN-lokaler


Israel har attackerat och förstört delar av FN:s Unrwa-lokaler i det ockuperade östra Jerusalem på tisdagsförmiddagen. Det rapporterar nu flera internationella medier.

Enligt nyhetsbyrån AFP rullade bulldozrar in på området där Unrwa, FN:s organ för palestinska flyktingar, har sina lokaler under tisdagsmorgonen. Inredning förstördes och Unrwa skriver i ett eget uttalande att det utsatts för en ”aldrig tidigare skådad attack”.

Det israeliska  utrikesdepartementet har försvarat attacken och säger att de anser sig ha rätt att ta över och förstöra lokalerna som ligger i det illegalt ockuperade östra Jerusalem.

Samtidigt fortsätter, trots den påstådda vapenvilan, det israeliska våldet i Gaza och på Västbanken. Som Arbetaren rapporterade förra veckan har i snitt i ett barn om dagen dödats av israelisk militär i det sönderbombade Gaza sedan vapenvilan skrevs under i oktober förra året.

Sammanlagt har över 70 000 palestinier dödats i Gaza sedan Hamas attack på Israel den 7 oktober 2023. Många av dessa är barn.

Publicerad Uppdaterad
1 month sedan
Arbetarens redaktion (utan inbördes ordning) siar om framtiden och försöker hoppas på något bättre än samtiden. Foto: Arbetaren / Alaa Abu Asad, Jan-Åke Eriksson, Mika Kastner Johnsson

Skitåret 2025 är äntligen slut. Nu blickar vi framåt – men mot vadå?

Elände
Elände
Elände

Länge lyste den svarta rubriken på Arbetarens gamla löpsedel från årskiftet 2010/2011 från ett hörn av redaktionen. Nu har vi städat bort den. Få kunde väl ana att det 15 år senare skulle se än jävligare ut runt om i världen. Krig, klimatkatastrofer och fortsatt ökade klassklyftor. 2025 är äntligen över och nu är det dags att blicka framåt. Så här tror vi på Arbetarens redaktion om året som kommer.

2025 var allt annat än muntert. Hur lång blir baksmällan?

Johan
– Den har väl egentligen fortfarande inte lagt sig sedan 2024 och knappt ens från året innan det. Så den blir nog dessvärre väldigt lång. Vi lever i mörka tider, ta en återställare!

Amalthea
– Det enda som faktiskt hjälper mot baksmälla är väl att fortsätta vara full, så vi får köra på det.

Josephine
– Enda hoppet är att det är de som festade hårdast får den svåraste huvudvärken.

Vendela
– Det finns inte tid för baksmällor. Organisera dig!

Titta i din inre spåkula. Vad ser du mest fram emot 2026?

Håkan
– Det ska bli oerhört spännande att följa SAC:s stora satsning på migrantorganiseringen på nationell nivå. Solidariska byggare och Solidariska städare har ju vunnit fantastiskt många viktiga strider under de senaste åren, i framförallt Stockholms-regionen. Och om praktiken, lärdomarna och organiseringen kan skalas upp på fler platser och i fler branscher – då kommer 2026 bli ett riktigt spännande år.

– Sedan ser jag också fram emot hockey-OS! I år med NHL-spelare för första gången på länge. Jag ser fram emot att se William Nylander spela i Tre Kronor.

Alva
– Jag såg fram emot att få ta det nya nattåget till Basel, men nu blir det ju inget med det. Och fast jag skäms lite för det så längtar jag efter den svenska översättningen av Knausgårds Jag var länge död. Men förhoppningsvis sker något mer exalterande än det under året. 

Johan
– Att året ska ta slut? Nej. Jag hoppas att Erik Helgeson får upprättelse i Arbetsdomstolen och kommer tillbaka till jobbet och att vi får se någon slags ljusning i helvetes Sudan, Gaza och på Västbanken. Samt att Brynäs rycker upp sig lagom till slutspelet i vår och infriar förväntningarna om SM-guld.

Förutom det kommande valet. Vilka blir de stora politiska och fackliga striderna under året som kommer?

Johan
– Fackligt tror jag just utgången av fallet med Erik Helgeson blir både viktigt och på många sätt avgörande. Politiskt ska det bli spännande att se hur lång tid det tar innan utbrytargrupperna ur Vänsterpartiet bryter sig ur varandra. Valrörelsen däremot, riskerat att bli en direktsänd tågkrasch i slowmotion.

Josephine
– Flykting- och migrantfrågorna. Att våga säga ifrån, studera och rensa ut den ofattbart ökande acceptansen för rasism.

Amalthea
– Inrikespolitiken kommer nog vara en tröstlös blandning av meningslöst käbbel, öppen rasism och hyllningar av auktoritära ledare. Fackligt, om jag ändå ska uttrycka en förhoppning, så tror jag att både syndikalistiska migrantarbetare och missnöjda LO-medlemmar blir fler och att det kommer ge avtryck. Och så klart kommer det bli underbart att se Hamn-arbetsköparna förlora i AD. Eller någon annanstans.

På tal om valet. Hur går det och spelar det egentligen någon roll vilka som bildar regering?

Josephine
– Helt dimmigt i min spåkula just nu, hoppas på att fackliga och andra organisationer vågar stå fria och tvinga politikerna att börja ta ansvar för sitt uppdrag. Att politikernas makt börjar utgå från folket som det är tänkt. Och ett tydligt avvisande av nationalism i valrörelsen – för att i stället presentera alternativen.

Håkan
– Det spelar ju så klart en stor roll. Mycket talar väl för att sossarna vinner enbart för att människor inte vill ha den brutalisering som Tidöregeringen inneburit. Men att döma av hur sossarna just nu bedriver sin opposition så är risken tyvärr stor att de förlorar. Hittills har man till exempel inte presenterat något trovärdigt alternativ för hur man ska lösa arbetslösheten. Och kriminalpolitiskt så har ju sossarna agerat som om de vore ett femte parti i Tidösamarbetet.

Vendela
– Vad jag kan se finns det två troliga utfall: att SD bildar regering med M och KD, eller att sossarna tar hem segern och går i allians med de partier de får med sig. Antingen kommer V böja sig ännu mer för S högervridning, eller så kommer de stå som opposition. De små, splittrade vänsterpartierna kommer inte komma över spärren. Det gör inte L heller. Alla alternativ är dåliga, men SD-varianten är farligast.

Amalthea
– I bästa fall kan en ny regering ge lite andrum, som ger sociala rörelser en chans att ta utrymme och initiativ. Men jag tror att det kommer bli jämnare mellan blocken än vad någon riktigt vill. Ser det inte som omöjligt att S och M båda försöker leka landsfäder och bilda en mittenregering. Än troligare är dock, tyvärr, att hela eller största delen av det borgerliga blocket bildar regering med SD. Båda fallen skulle säkerligen ge katastrofala följder för arbetares rättigheter, sjukskrivna och arbetslösa, mänskliga rättigheter, fria medier och yttrandefrihet, med mera. 

Fritt fram att önska. Hur vill du helst se löpsedeln som sammanfattar 2026?

Alva
– Jag kan inte tänka på löpsedlar utan att se Pontus Lundkvists “Nu kommer el-tortyr i pungen-kylan”.

Vendela
– ”Det finns inga soldater mer, det finns inga gevär!”

Josephine
– Någonting i stil med: ”Du agerade – vi vände skutan tillsammans”

Johan
– ”Arbetaren avslöjar: 2026 var bara på skämt”

Amalthea
– ”Efter 99 dagars regeringsförhandlingar – folket tröttnade och tog över, vi har hela listan!”

Håkan
– ”Rättvis fred i Palestina” eller ”Ryssland backar ur Ukraina”.

Publicerad Uppdaterad