Historiskt finns ett samband mellan ökade livsmedelspriser och social oro. Från franska revolutionen till Arabiska våren har höga matpriser och utbredd hunger synts föregå massiv social mobilisering. Arbetaren gör några historiska nedslag där ökade matpriser föregått rent revolutionära situationer.
Mjölkriget är namnet på en serie av hundratals upplopp runtom i Frankrike 1775, som följde på en höjning av priset på mjöl. Köpmän, mjölnare och parlamentariker attackerades och anklagades för spekulation och profitering. Upploppen pekas ibland ut som ett förspel till Franska revolutionen. Även en av franska revolutionens tidigaste händelser var ett matuppror, den så kallade kvinnomarschen till Versailles, där arbetarkvinnor från Paris marknadsplatser marscherade beväpnade till Versailles i protest mot brödpriserna och tvingade med sig kungen och placerade honom i husarrest.
Sverige har aldrig varit så nära en revolution som åren 1917-1918. Livsmedelsbristen i landet resulterade i omfattande hungerkravaller, samtidigt som kampen för allmän rösträtt blev allt mer högljudd. Under den här perioden radikaliserades den svenska arbetarklassen och facken stärktes, inte minst syndikalisterna. Orosåren resulterade inte i en revolution, men högern gav vika. Allmän rösträtt infördes och den fackliga rörelsen fick gehör för sina krav på ”8 timmars arbete, 8 timmars fritid, 8 timmars vila”.