Den svenska arbetarlitteraturens renässans kan knappast ha undgått någon. Böcker från golvet som speglar ett pånyttfött klassamhälle med tydliga hierarkier säljer plötsligt som smör. Inom musiken har det dock varit sisådär. Det försöker albumaktuella Stina Künstlicher ändra på med sin nya skiva En krogknegares sånger.
Efter nästan 20 år i krogbranschen sadlade Stina Künstlicher om. Från servitris till nyutbildad personalvetare med koll på rättigheter hon tidigare inte visste att hon hade.
Konceptalbumet En krogknegares sånger innehåller tio berättelser om ett arbetsliv bakom bardisken och bland uppdukade bord. Det är ögonblicksskildringar från en, för de flesta av oss kroggäster, ofta suddig värld. Upplevelser och känslor från en skitig, slitig men emellanåt också helt fantastisk restaurangbransch.
– Jag slutade jobba heltid inom krogsvängen för sex år sedan, och skivan har väl successivt vuxit fram efter det. Jag har ju alltid hållit på med musik och så slog det mig att det här är ju faktiskt en värld jag vet väldigt mycket om. Jag har så många berättelser efter att ha jobbat runt på säkert 30, 40 olika ställen genom åren, säger Stina Künstlicher.
Skivan blandar humoristiskt hennes liv genom nattpass och vardag på allt från lunchrestauranger och barer till välrenommerade finkrogar. Det handlar om chefer, arbetskamrater genom åren och stammisar som aldrig ville gå hem.
– Det absolut bästa med att jobba inom den här branschen är lagandan. Att man verkligen jobbar tillsammans och att det är skarpt läge varje pass. Mot samma mål och fiender. När vi ställt upp de sista stolarna efter stängning är man ju helt slut. Men då är man också helt ledig sedan.

Första spåret på albumet fångar mig direkt och sätter fingret på något jag också känner igen. För jag har varit där själv och är till viss del fortfarande det alldeles för ofta. Både som gäst i jobbsammanhang.
Den iskalla men lika magiskt inledande låten 02.58 anspelar på de där desperata sista minuterna just innan stängning då lysrören i taket tänds. Då dimman lättar och stearinet stelnar. 120 sekunder före den sista beställning innan verkligheten kommer ikapp.
Sorlet som hörs när musiken tystnar. Stimmet och jakten som tar vid. Någon ska hem med en annan och en tredje har missat sin chans. Köer till garderoben och fel jacka med sig ut. Ett “ursäkta du får inte röka här” och smockan som hela tiden hänger i luften. Hångel och skratt. Gråt och förtvivlan. Trötta gäspningar bland personalen. ”Kom igen då, kan man inte få köpa med sig en vinare hem”. Tyvärr har jag sagt, vi har stängt.
Stina Künstlicher fångar allt det där på ett lysande sätt.
– Jag ville verkligen skriva något om det där. Om stämningen just den tiden precis innan städbelysningen åker på. Om oss som jobbar då, som är nyktra och som ser allt. För det är verkligen något visst med det klockslaget, säger Stina Künstlicher.
Musik med arbetartema var nog vanligare förr, men med det här så får jag väl hoppas på en ny våg. Drömmen vore ju att kunna göra en krogshow av musiken, det skulle ju passa alldeles utmärkt.
Stina Künstlicher
Hon beskriver livet bland diskberg, drinkar och drinkare. Stor stark och hot shot. Skrubba golv och spyor. Sprit som klister under fötterna efter tiotimmarspassen.
Att vara kvinna i servicebranschen, förklarar hon, kan vara utmanande.
– Det är nog en upplevelse jag delar med många andra. Att det är lätt att känna sig nedvärderad av både gäster och när det gäller lön. Ibland upplever jag det nästan inte som att folk tar det här jobbet på allvar, som att det bara skulle handla om ett tillfälligt påhugg i väntan på något annat. Dessutom jobbar man ju hela tiden med fulla människor så jargongen är ganska grov och man får höra ett och annat. Men efter ett tag vänjer man sig, fastän man kanske inte borde. Jag har ju jobbat med mycket julbord bland annat, och då är det nästan regel att bli tafsad på…
Stina Künstlicher beskriver restaurangarbetarnas villkor. En bransch inte sällan omskriven för svarta pengar, långa arbetsdagar och sitt höga tempo.
– Det var egentligen först när jag började läsa till personalvetare som det slog mig vilka rättigheter jag haft men som jag inte känt till.
Efter 17 år på andra sidan bardisken. Hur är du själv som gäst när du besöker en krog?
– Jag har nog blivit väldigt yrkesskadad och känner mig nästan besvärlig så fort jag kommer innanför dörren. Jag får liksom svårt att slappna av för jag har verkligen sett så många exempel på dåliga gäster och vill inte bli den som det pratas om efter stängning, skrattar Stina Künstlicher.
Hur är en riktigt bra kroggäst?
– Äh, de flesta är bra ändå. De dåliga är de som är otrevliga och som ställer massa frågor utan att lyssna.
Din skiva kan ju verkligen klassas som modern arbetarlitteratur i musikform. Hur ser du på det där?
– Jag är ju väldigt intresserad av arbetarlitteratur men eftersom jag inte skriver böcker utan låtar så får jag väl försöka bidra på mitt sätt. Musik med arbetartema var nog vanligare förr, men med det här så får jag väl hoppas på en ny våg. Drömmen vore ju att kunna göra en krogshow av musiken, det skulle ju passa alldeles utmärkt.
Skulle cheferna där du jobbat våga släppa in dig då?
– Haha, det får nog i sådana fall bli på ställen där jag inte arbetat.
Logga in för att läsa artikeln
Detta är en låst artikel. Logga in eller teckna en prenumeration för att fortsätta läsa.
Vi har bytt prenumerationssystem till Preno, därför måste du uppdatera ditt lösenord för att kunna logga in (det går bra att välja samma igen). Det är bara att mejla till [email protected] om du har några frågor!
Eller teckna en prenumeration
Om du vill stödja Arbetaren och dessutom direkt få tillgång till denna artikel och mycket mer kan du teckna en prenumeration här nedan:
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.