Efter att en papperslös städerska omhändertagits av polis i Magdalena Anderssons lägenhet har fokus legat på säkerheten runt statsministern. Men hur var arbetsvillkoren för den papperslösa städerskan? Emil Boss listar tio tankar om händelsen.
1. Vad har hänt?
Den åttonde januari uppmärksammade Expressen att en papperslös städerska omhändertagits av polis hemma hos Sveriges statsminister Magdalena Andersson.
2. Varför är det intressant?
Det visar att arbetslivskriminaliteten pågår överallt. Papperslösa har nästan alltid usla arbetsvillkor. Det är ett brott mot utlänningslagen att anställa papperslösa och det går inte att betala skatt för arbetet på korrekt sätt.
3. Är det överraskande att arbetslivskriminalitet pågår i statsministerns hem?
Det visar att arbetslivskriminaliteten pågår överallt.
Inte mer än att arbetslivskriminella bolag tidigare arbetat för Gränspolisen, för olika myndigheter och på högsäkerhetsobjekt.
4. Hur var arbetsvillkoren för den papperslösa städerskan?
Det vet vi inte. Ingen tidning tycks intressera sig för den frågan. Hon kan ha fått tio kronor i timmen under hot om våld medan hon städade statsministerns hem, vi vet inte.
5. Kan det ha varit ett fall av människoexploatering?
Vi vet inte. Journalisterna intresserar sig mest för om statsministern kunde ha gjort andra konsumentval och i vilken grad städerskan kan ha utgjort ett hot mot statsministern.
6. Borde statsministern ha gjort mer för att kontrollera om bolaget hade kollektivavtal?
Den som har insyn i frågan vet att kollektivavtal inte spelar särskilt stor roll. De flesta arbetslivskriminella bolag har kollektivavtal idag. En av de värre exploatörerna lade till exempel parketten i LO-borgen och hade kollektivavtal. Samtidigt bodde underbetalda papperslösa på liggunderlag i ägarens villagarage.
Vi har inte sett några initiativ att säkerställa att städerskan har fått ut sin lön. Även papperslösa har rättigheter.
7. Hur skulle statsministern ha granskat företaget?
I detta speciella fall kunde statsministern ha upptäckt att ägaren var straffad för ekonomisk brottslighet, men det krävs ofta en insats värdig en grävande journalist för att avslöja ett arbetslivskriminellt bolag utifrån. Statsministern kunde ha anlitat sakkunniga bolagsgranskare från till exempel Fairplaystäd eller Räddningsmissionen, men det är ingenting vanliga medborgare kan göra. Det förvånar mig att statsministern verkar strunta i hur städerskan blivit behandlad. Vi har inte sett några initiativ att säkerställa att städerskan har fått ut sin lön. Även papperslösa har rättigheter.
8. Hur kan vi konsumera bort arbetslivskriminaliteten med medvetna kundval?
Det kan vi inte. Skurkföretag anpassar fasaden efter kundernas önskemål. Innehållet förblir detsamma: Usla villkor och kriminalitet. Det bästa sättet att stoppa arbetslivskriminaliteten är att stötta de utsatta genom facklig organisering.
9. Utgjorde städerskan ett säkerhetshot mot statsministern eftersom hon var papperslös?
Att någon har fått avslag på sin asylansökan men inte lämnar landet innebär inte i sig någon säkerhetsrisk. Det sker ingen särskild granskning av personer bara för att de har ett arbetstillstånd. Samma städerska hade tidigare rätt att arbeta i Sverige.
10. Vad brukar hända med papperslösa som omhändertas på jobbet av polisen?
De brukar sättas i förvar och deporteras. De brukar sällan få ut sina löner och brukar har mycket svårt att hävda sin rätt från andra sidan jorden. För de arbetslivskriminella är det ibland en bra affär med tillslagen. Eventuella böter betalas med uteblivna löner.