När det kommer till både legendaren och människan Evert Taube är det nog att konstatera att radion är vinnaren mellan två dokumentärer i jul- och nyårshelgen.
I min barndoms radio var Evert Taube stapelvara, med ”Stockholmsmelodi” från 1929 och ”Så länge skutan kan gå”, från mitten av 1950-talet. Episka stycken inspelade med stor orkester, i fortfarande legendariska versioner, som gick rakt in i hjärtat med sin stora epik och existentiella obegriplighet.
Samtidigt fanns de lite mer enkla och romantiserade visorna om mänskliga mellanhavanden som sjöngs i skolan: "Brevet från lillan”, ”Flickan i Havanna”, ”Fritjof och Carmencita”.
Logga in!
Lås upp artikeln
