Signerat

Ett fyrfaldigt leve för Arbetaren – 100 år!

Arbetarens första nummer, den 2 januari 1922.

I dag för precis hundra år sedan kom det första numret av Arbetaren ut. Den 2 januari 1922 blev startskottet för hundra år av frihetlig journalistik på arbetarnas sida. Arbetaren är och kommer att fortsätta vara en antifascistisk röst som vägrar tiga inför samhällets ojämlikheter.

På Arbetarens redaktion har vi ett helt rum fullt av inbundna årgångar av Arbetaren. I år hade de varit 100 stycken om varje årgång haft sin egen bok. I verkligheten har vissa år fyra eller fler lägg eftersom tidningen utkommit i olika frekvens, höjd, bredd och tjocklek. Inför kärnkraftsomröstningen hade vi vår största upplaga – 132 000 ex under någon vecka, sedan 2016 har vi en liten kämpande prenumerationsupplaga på papper med en nätupplaga två gånger i vecka liksom närvaro på sociala medier.

Ofta tar vi fram ett eller ett par av läggen och bläddrar i Arbetarens historia av artiklar, som inspiration men ännu mer självklart som ett arbetsverktyg. Tidningens unikt långa historia hakar i dagens artiklar. När jag exempelvis skriver om en dokumentär om övergreppen på barn och ungdomar med intellektuell funktionsnedsättning på Vipeholmsanstalten under 1940- och 1950-talet, något som Arbetaren avslöjade genom att ge plats åt en visslande vårdare, kan jag gå direkt till läggen och läsa texterna.

När Statens arbetslöshetskommission tvångsplacerade människor i nödhjälpsarbete (under 1930-talet kallat AK-arbete) nagelfor Arbetaren verksamheten i en mängd artiklar. Vi kan läsa än idag om tungt utomhusarbete under kalla vintrar utan skyddskläder till en ”lön” långt under den normala för samma arbete.

Elise Ottesen-Jensen.
Foto: Sverre A. Børretzen/ TT

Kritiken mot statens undfallenhet gentemot tyska nazisttransporter genom landet var tidningen en av få som idogt vägrade dämpa ned – stoltheten över statens censur av vissa nummer av tidningen och påhittigheten i att ändå distribuera den över landet kan man känna än idag.

Tidningen har blivit känd för att gå emot överheten, avslöja smutsiga kopplingar mellan myndigheter och kapital – till det ryktet bidrog förstås Vilhelm Mobergs många artiklar om ”rättsrötan” och vänskapskorruption under 1950-talet. Moberg, redan då en gigant som författare efter sin utvandrarsvit fann en hemvist på Arbetaren, republikan och antinazist som han var.

Andra kända och viktiga författare har fyllt spalterna, Elise Ottesen-Jensen som drog igång RFSU 1933 efter många års redaktionsarbete från 1920-talet, och artiklar kring bland annat jämställdhets- och sexualpolitik. Praktisk erfarenhet kom bland annat från föredragsarbetet bland lantarbetare på landsbygden där hon också provade ut och distribuerade preventivmedel. Ottar förde in Moa Martinson på tidningen – en av de viktigaste rösterna för att se in i arbetarhemmen och berätta om nöden där.

Ivar Lo-Johansson, Eyvind Johnson, Folke Fridell och så småningom Göran Palm, Inger Edelfeldt, Harry Järv och Anna Westberg är andra viktiga litterära röster med ett självklart arbetarperspektiv.

Stig Dagerman.
Foto: Pressens bild/TT

Chefredaktörerna har oftast kommit med arbetslivserfarenhet, som Evert Arvidsson, stenarbetare från 12 års ålder som blev tidningens chefredaktör 1950. Ahto Uisk, chefredaktör och senare kulturredaktör 1969–2001, kom som sexåring som flyktingbarn från Sovjetockuperade Estland. Hans erfarenheter och kommunismkritiska öga stärkte tidningens sedan gammalt stadfästa inriktning emot totalitära regimer och dogmer.

Stig Dagerman förstås, tidningens redaktionssekreterare och kulturredaktör 1944–47. En stadig antifascist, syndikalist och viktig röst för humanismen. Men också Siv Widerberg med många starka arbetsplatsreportage i mitten av 1950-talet, liksom Birgitta Stenbergs och Eva X Mobergs texter.

En av de viktigaste processerna – inte helt smärtfri ska sägas – var tidningens könsbalansering från slutet av 1990-talet under chefredaktören Anna-Klara Bratt, som helt säkert inspirerade annan media. Det är inte längre förhånat att räkna rösters representation i upphovsperson, bild och text. Plötsligt blev det tydligt var en del av energin hade sackat. Idag ser vi självklart fortfarande över jämställdheten i spalterna, utmaningen vidgas nu till att åter hitta berättelser från hela samhället, där ambitionerna en gång började.

Under ett valår som vi nu står inför är också andra frågor, klassiska Arbetarenfrågor, lika viktiga: Facklig styrka, klimatet, flyktingfrågor, maktobalanser, antirasism, stöttning till de allra svagaste som samtidigt ofta är de allra hårdast kämpande.

För precis 100 år sedan, den 2 januari 1922 kom första numret av Arbetaren ut. Vi kommer under 2022 att publicera artiklar från tidningens historia, och också använda inte minst de gamla läggen som inspiration och kunskap inför bevakningen av samhällspolitiken idag. Under ett valår som vi nu står inför är också andra frågor, klassiska Arbetarenfrågor, lika viktiga: Facklig styrka, klimatet, flyktingfrågor, maktobalanser, antirasism, stöttning till de allra svagaste som samtidigt ofta är de allra hårdast kämpande.

Under året kommer jubileet uppmärksammas på flera sätt. En bok om Arbetarens hundraåriga historia liksom en poddsatsning kopplat till tidningen och samhällsutvecklingen under de hundra år som gått, är två större satsningar att se fram emot under 2022. Utöver det ska tidningens arkiv digitaliseras och tillgängliggöras för tidningens prenumeranter.

God fortsättning på det nya året önskar Arbetarens redaktion.

Publicerad Uppdaterad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
[email protected]

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
[email protected]

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984

Hej där 👋

Läs Arbetarens senaste Månadsmagasin gratis på webben! Skriv upp dig på nyhetsbrevet så skickar vi det på mejlen.

Nyhetsbrevet kommer tre gånger i veckan: onsdag, fredag med veckans rubriker och långläsning på söndagar.