Waldemarsuddes stora höstutställning visar målningar av sena 1800-talskonstnärer. Trots att de inte är ensamma är kvinnorna i unik majoritet.
Inte bara Waldemarsuddes gallerier har under de senaste åren belyst kvinnornas verksamhet och inflytande som konstnärer under tidigare epoker. Det har, särskilt för konstintresserade, nu framgått att det har funnits kvinnliga konstnärer i både kvantitet och kvalitet under medeltid såväl som under renässans och efter det, även om de under perioder armbågats bort med hjälp av regler på konstskolor och andra institutioner där de hade kunnat få visa upp sina arbeten. Dags alltså att presentera deras arbeten utefter fler teman än icke-representation på grund av könstillhörighet.
Under andra delen av 1800-talet skockades även Nordens konstnärer i Paris för att bland annat visa upp sig på den tunga Salongen som kunde höja eller sänka en karriär på ett ögonblick. När Waldemarsudde nu visar ett urval av framförallt porträtt från sent 1800-tal är det en majoritet av kvinnliga konstnärer som presenteras i blandat sällskap, vilket man undrar om det någonsin skett förut.
Följ oss på Mastodon
Följ oss via rss