Vem tar hand om robotarna?

Kan automation frigöra oss från arbetet, eller skapar processen bara nya sätt att slå mynt av mänsklig arbetskraft? Etnologen och forskaren Daniel Bodén kände att någonting skavde i debatten kring automation i arbetslivet. Arbetaren träffade honom för att diskutera teknologi i förhållande till arbetsplatser.

De senaste åren har storslagna visioner om robotisering och articificiell intelligens upptagit media och samhällsdebatten. Det råder ingen tvekan om att den snabba tekniska utvecklingen påverkar våra liv i grunden – alltifrån hur vi kommunicerar med varandra på nätet till hur vi kan färdas i höghastighetståg mellan kontinenter.

Många samtida tänkare och filosofer menar också att den pågående automatiseringen i samhället i längden kommer frigöra tid från arbetet och ge oss möjlighet till större fritid. Ja den tekniska utvecklingen kan rentav omdana samhället i grunden.

Under våren har antologin AI, robotar och föreställningar om morgondagens arbetsliv kommit ut på Nordic Academic Press förlag. Daniel Bodén, etnolog och forskare på Södertörns högskola, har tillsammans med sin kollega Michael Godhe sammanställt ett tiotal bidrag som studerar föreställningar kring automation, såväl historiskt som i ljuset av dagens diskussioner om artificiell intelligens. 

På omslaget till boken syns en bild föreställande Joseph Racknitz tavla ”Turken”, som föreställer en schackspelande maskin från 1789. Maskinen påstods vara konstruerad för att kunna spela schack, men i själva verket rymde den en verklig människa som styrde dockans arm.

I dag finns maskinen som förlaga i nätjätten Amazons sajt ”Mechanical Turk”. Amazon lanserade sajten 2005 med tanken om att internetanvändare runt om i världen skulle utföra ”mänsklig-intelligens-uppgifter”. Företag kunde då enkelt lägga upp uppdrag på Mechanical Turks webbplats, och Amazon tog 10 procent av betalningen. De extremt låga lönerna innebar dock att tjänsten inte alls fick det genomslag som Amazon hoppades på. 

Precis som att schackmaskinen inte var självspelande, utan krävde en form av osynligt mänskligt arbete, anade Daniel Bodén att någonting skavde i debatten kring automation i arbetslivet. Det var i samband med att mediedebatten kring automation eskalerade, som han bestämde sig för att skriva en avhandling som problematiserade ämnet.

– När jag skrev den mellan 2012 och 2016 gick jag igenom nyhetstexter och opinionstexter och märkte att den här frågan blev allt mer central i det offentliga samtalet. Det var under samma period som Michael Osborn och Carl Benedikt Frey släppte en rapport om att alla arbeten skulle försvinna inom 20 års tid. Den här rapporten snappades upp av Framtidsinstitutet som gjorde en liknande rapport utifrån en svensk kontext. Det arrangerades seminarier på Almedalsveckan och överallt kablade media ut nyheter om att vi stod inför en omfattande robotrevolution och att många yrken skulle försvinna, säger Daniel Bodén. 

Han menar att automatiseringen inte är ett nytt fenomen, utan snarare ska förstås som en historisk process.

– Jag tyckte mig se att det fanns vissa brister i hur man i det offentliga samtalet förhöll sig till den tekniska utvecklingen. Dels tenderade man att beskriva automatiseringen som något som sker från en dag till en annan, utan en historisk kontext. Den andra problematiska tendensen var en strukturell beskrivning av vad automationen innebär för arbetsmarknaden. Det handlar om en långtgående process där företag i konkurrens med varandra tvingas effektivisera sin verksamhet och införa mer tekniska lösningar. Den har inte bara inneburit att jobb försvunnit utan också förändrats. I stället för att tillverka en bil från A till Ö behöver arbetaren i dag bara göra vissa moment.

Foto: Julia Lindblom
Daniel Bodén, etnolog och forskare på Södertörns högskola.

Kan man se automatiseringen som en övergångsfas i samhället, en slags transition?

– Transition innebär att man går från ett tillstånd till ett annat, men då måste man tala om att gå från ett samhällssystem till ett annat. Företagens drivkraft är att skapa mervärde och profit och det är något som produceras av den mänskliga arbetskraften. Så länge vi lever i ett kapitalistiskt samhälle kan man inte ha full automation, då faller hela profittanken. Då finns det ingen som kan konsumera eftersom ingen tjänar lön. I ett sådant sammanhang blir det problematiskt att tala om ”transition”, det är snarare en fortgående process där automationen hittar nya kanaler för att ta in mänsklig arbetskraft och slå mynt av dem. 

Man pratar mycket om vad automation betyder för arbetslösheten och sysselsättningen, men missar att den också handlar om den konkreta verklighet människor lever i.

Daniel Bodén, etnolog och forskare på Södertörns högskola

Daniel Bodén bidrar med ett kapitel i antologin som handlar om lagerarbete och automatisering. En gång i tiden arbetade han själv som truckförare på ett lager, och kapitlet utgår från fältstudier han bedrivit på Coops lagerterminal i Upplands-Bro.

I kapitlet beskrivs konsekvenserna av den genomgripande omorganisation företaget genomförde på lagret i början av millennieskiftet. Coop automatiserade verksamheten; man köpte in självkörande truckar och de anställda fick sätta på sig hörlurar och ta emot plockningsanvisningar från en automatisk röst.

De självkörande truckarna tog över flera arbetsuppgifter och arbetet blev allt mer rutinartat i plocket. Automatiseringen innebar också nya sätt för företaget att kontrollera och mäta hur de anställda på lagret använde sin tid. Bemanningsföretaget som Coop använde sig av skickade ut massmejl och uppmanade de osäkert timanställda att arbeta hårdare. Om inte de föreskrivna målen uppnåddes förlorade man jobbet.

– Automationsfrågan är en stor fråga, men för att den ska bli begriplig måste man föra ned den till människors konkreta erfarenhetsvärldar. LO har till exempel haft en strukturell syn på automationen ända från 40-talet och aktivt argumenterat för teknisk utveckling. Man pratar mycket om vad automation betyder för arbetslösheten och sysselsättningen, men missar att den också handlar om den konkreta verklighet människor lever i. Här kunde facken göra mer.

Foto: Ross D. Franklin/TT
På Amazons lager har automatiseringen lett till att arbetet blivit mer rutinartat.

I kapitlet skriver Daniel Bodén att automationsprocessen kan gå fram och tillbaka, beroende på styrkeförhållandet mellan kapitalet och arbetarnas fackliga organisationer. Han menar att automationen ofta beskrivs som något irreversibelt. 

– Jag försöker visa att det finns många olika variabler som spelar in när det kommer till automation, att den inte är en oundviklig process som går i en förutbestämd riktning. När jag pratar om hur styrkeförhållandet mellan arbete och kapital påverkar den här processen, så innebär en stark fackföreningsrörelse som ställer krav på löner och arbetsvillkor ett problem för kapitalet. Det driver på arbetsköparens sökande efter automationsmöjligheter för att göra sig oberoende av arbetskraften och på så sätt hålla kostnaderna nere.

Du säger att detta också reser frågor om huruvida det är maskinerna som blir mer mänskliga eller om det är de arbetande människorna som allt mer reduceras till maskiner. I exempelvis patentbeskrivningar hos Amazon kan människor och maskiner samverka som utbytbara delar, och man använder ord som ”enhet”, ”användare” och operatör”. Vad tänker du kring detta? 

– När man språkligt distanserar sig på det sätt som du beskriver så synliggör man en attityd där maskiner och arbetskraft, abstraherat från den konkreta människan, ses som abstrakta och utbytbara delar i en övergripande ekonomisk kalkyl. De utgör båda element i företagets maskineri. Det är dock viktigt att komma ihåg att det finns en parallell tendens där man också tenderar att tillskriva maskinerna mänskliga egenskaper.

Daniel Bodén lyfter som exempel den marxistiske filosofen Herbert Marcuse som skrev om kapitalismens benägenhet att omvandla världen till varor och ett förhållningssätt till verkligheten där människor framträder för varandra som själlösa ting, men där föremål och döda ting tilldelas själsliga egenskaper. Datorer sägs ”tänka”, ”se”, ”minnas” och ”fatta beslut”, trots att de är saker.

– I själva verket handlar det ju om dött arbete som införlivats och objektiverats i maskinen. Det vill säga att någon redan har lagt ner arbete med att programmera, lära maskinen fatta beslut och så vidare. På så sätt osynliggörs människans kunskaper och maskinerna framställs som ”smarta”.

Ju enklare och monoton en uppgift är, desto lättare är den att ersätta med maskiner om det skulle behövas, om arbetarna skulle börja ifrågasätta sina villkor eller ställa krav på löner.

Daniel Bodén, etnolog och forskare på Södertörns högskola

Daniel Bodén menar att många företag i dag vinner på att arbetet spaltas upp och att arbetsuppgifterna då blir mer enahanda och mekaniska, vare sig dessa är fysiska eller mentala.

– Tendensen är att avgränsa arbetsuppgifterna så långt det går och på så sätt maximera effektiviteten i det arbete som utförs. Det är ju också ett led i den mer övergripande automationsprocessen som pågår i samhället. Ju enklare och monoton en uppgift är, desto lättare är den att ersätta med maskiner om det skulle behövas, om arbetarna skulle börja ifrågasätta sina villkor eller ställa krav på löner.

Foto: Peter Dejong/TT
Robotar plockar undan disk på en restaurang vid Royal Palace i Renesse, i sydöstra Nederländerna.

Ett annat kapitel i boken är skrivet av konstnären och systemvetaren Karin Hansson. Hon undersöker oron för de drastiska omstruktureringar av ekonomin som på kort tid kan göra stora grupper arbetslösa, och vilket ”värde” människan har när hon inte längre arbetar. 

De senaste åren har flera böcker publicerats som diskuterar automationens möjligheter för samhället. Sociologen Roland Paulsen beskriver i boken ”Arbetssamhället – hur arbetet överlevde teknologin” hur teknologin öppnar upp för en gedigen arbetskritik. Förra året utkom Aaron Bastanis essäbok ”helautomatisk lyxkommunism” i vilken författaren på ett liknande sätt arbetskritiskt siar om framtiden. 

Bastani beskriver en guldålder där merparten av det mänskliga arbetet sköts av maskiner. Människan kommer att kunna gräva efter mineraler i rymden, sluta oroa sig för resursbristen och genom automatiseringen effektivt bekämpa klimatförändringarna, för att bygga ett rättvist samhälle. Daniel Bodén menar att det är en bok som framförallt rör sig på en filosofisk nivå och missar att beröra de konkreta omständigheterna. 

– Snarare än att se de här böckerna som utsagor kanske man ska se dem som debattböcker, inte något som faktiskt kommer hända. De här tankarna är framförallt intressanta som tankeexperiment. Styrkan ligger i att de öppnar för människor att tänka att något annat skulle kunna vara möjligt, säger han. 

Foto: TT Nyhetsbyrån
Automatiseringen har gjort arbetet mer rutinartat på arbetsplatser runt om i världen.

Daniel Bodén menar att även om lagerarbetaryrket i framtiden försvinner, måste någon ta hand om robotarna.

– Mikael Nyberg kom nyligen ut med en bok som för en liknande argumentation som också vi försöker framhålla i antologin. För att de självstyrande bilarna ska kunna lära sig att navigera och köra i en levande miljö måste tusentals timmar film spelas in, och det sitter en människa i ett land långt borta och läser av och kontrollerar alltihop. Mikael Nyberg talar om detta som ett slags ”dolt proletariat”. 

Men det är inte endast det ”dolda proletariatet” som påverkas av automatiseringen, utan också klassiska medelklassyrken. Daniel Bodén menar att det också skett en slags proletarisering av tjänstemannajobb.

– Automationen skedde först inom industrin, men nu ser vi hur den också präglar tjänstesektorn. I vården ställer robotar diagnoser och sportjournalistiken skrivs också den av robotar. Arbetet blir också där mer rutinartat. Det här öppnar också upp för nya allianser för att lyfta frågor om teknisk utveckling och LO-kollektivets intressen. Gig-ekonomin gör det allt svårare att organisera sig fackligt, men samtidigt skapar den mer än någonsin grogrund för ett gemensamt missnöje. 

Daniel Bodén menar att teknikutvecklingen inte är statisk, utan högst möjlig att påverka också genom facklig organisering.

– Vi måste få människor att fundera kring vilka vägar som finns. Teknikutvecklingen beror på vad vi förväntar oss av den.