En annan värld är löjlig?

Författaren Folke Fridell (1904–1985) var aktiv medlem i den syndikalistiska fackföreningen SAC. I romanen Död mans hand möter vi huvudpersonen David Bohm som avskyr fattigdomen som arbetare, men ännu värre är ofriheten i produktionen. Bohm blir övertygad om att arbetare måste få ”vara med och dela och bestämma.” Den tanken är omstörtande än idag. Om tanken sattes i verket på bred front skulle vi hamna i en ny värld.

Syndikalismen uppstod på 1800-talet och blev snabbt en global fackföreningsrörelse. Syndikalismen är ett demokratiskt projekt. Rörelsen utgår från arbetsplatserna i kampen för bättre villkor och har siktet inställt på en värld bortom kapitalismen och nationalstaterna. Visionen kan summeras med begreppen ekonomisk demokrati och federalism

Vad innebär visionen och hur kan facklig organisering leda dit? I denna artikel ska jag närma mig frågorna. Läsaren får ha tålamod med en del begreppsutredning och referenser. Det är oundvikligt i frågor som är så pass dränkta i politisk propaganda. Jag skriver i tron att en saklig debatt är möjlig. 

Mina inspirationskällor är framförallt svensk syndikalism jämte liberalerna Adam Smith och John Dewey samt syndikalisterna Noam Chomsky och Rudolf Rocker. Viktiga referenser nedan är avhandlingen Syndikalismen i Sverige 1903-1922 av Lennart K. Persson från år 1993, Chomskys bok Makt och motstånd (1969) och Rockers bok Nationalism och kultur (1949).

Man kan först fråga sig varför syndikalismen överhuvudtaget förtjänar att begrundas. Under 1900-talet förlorade syndikalismen två gånger om. Den förlorade mot konkurrenterna i arbetarrörelsen, de statssocialistiska arbetarpartierna. Syndikalismen blev ingen utmanare av kapitalismen och nationalstaten, utom i Spanien år 1936 varefter fascismen vann (se t.ex. boken Syndikalismen vid makten av César M. Lorenzo från år 1972).

Efter andra världskriget utmärkte sig ledande socialdemokrater som världsmästare i att administrera kapitalismen.

Statssocialismen har emellertid gjort sig bankrutt i både Öst och Väst. Det svenska socialdemokratiska partiet beskriver inte längre sitt mål med ordet socialism. Efter andra världskriget utmärkte sig ledande socialdemokrater som världsmästare i att administrera kapitalismen. Samtidens kriser staplas dock på hög (ekonomiska, sociala, klimatmässiga) och själva kapitalismen upplever en legitimitetskris. Då är det motiverat att begrunda syndikalismens alternativa vision och den föreslagna vägen dit. 

Syndikalismen avfärdas ofta som i bästa fall ungdomligt utopisk, i värsta fall korkad och destruktiv. När den vuxne i rummet tar ton är den enda balanserade modellen välfärdskapitalismen, en kapitalistisk blandekonomi, och centraliserade nationalstater är historiens slut (möjligen kompletterat med överstatliga organ). Men om den vuxne i rummet har rätt är det svårt att förklara varför syndikalismen har attraherat så skarpa hjärnor som Noam Chomsky, Bertrand Russel och Carole Pateman.

Carole Pateman påminner oss, i boken Participation and democratic theory (1970), att kapitalism inte är demokrati. I företagen råder ägarnas och chefernas diktatur. På skattefinansierade arbetsplatser råder likaså ett chefsvälde även om den politiska överbyggnaden är parlamentarisk. Syndikalister är helt enkelt konsekventa demokrater när de vill införa demokrati på jobbet, ekonomisk demokrati. Det skulle innebära att personalen deltar i beslut och har rätt att välja, instruera och avsätta arbetsledningen. 

Syndikalister är också konsekventa arvtagare till den klassiska liberalismen. Centralt för liberala tänkare som Wilhelm von Humboldt var individens bestämmanderätt över sig själv och sitt arbete. Att få utforska och skapa i frihet utan tyrannisk kontroll är en röd tråd i Humboldts bok The limits of state action (1852). Karl Marx tog upp samma tema när han kritiserade exploatering och alienation under kapitalisternas tyranni (i Marx’ Ekonomisk-filosofiska manuskript, 1932).

Bertrand Russel instämde i kravet på ekonomisk demokrati även om han landade i en kompromiss mellan syndikalism och socialdemokrati, så kallad gillesocialism (se boken Vägar till friheten, 1919). Det finns även andra strömningar i arbetarrörelsen som är seriösa förvaltare av liberalismen: anarkism, rådskommunism och oppositionella krafter i socialdemokratiska och kommunistiska folkrörelser (se t.ex. boken Chomsky on anarchism, 2005). Statsvetaren Mats Dahlkvist samlar dessa strömningar under begreppet rörelsesocialism och ställer dem i kontrast till statssocialism.

Noam Chomsky och andra syndikalister är överens med den liberala kritiken av statens klasskaraktär. Adam Smith skrev att: ”Lagarna och staten kan (…) betraktas som en förening av de rika för att förtrycka de fattiga, och för att bevara den ojämlika fördelningen av tillgångar som annars skulle angripas av de fattiga”. Citatet återges i den läsvärda boken Capitalism as a moral system. Adam Smith’s critique of the free market economy (1991) av Spencer J. Pack.

Foto: Hatem Moussa/TT
Noam Chomsky, filosof

Karl Marx gjorde liknande analyser med begreppet klasstat. Staten bevarar de ägande eliternas ekonomiska makt. Denna makt används i sin tur för att vrida politiken till ägarnas fördel. Idag är statens klasskaraktär kanske tydligast på arbetsplatserna. Rättsordningen bevarar arbetsgivarnas överordnade ställning. Syndikalister brukar också motsätta sig nationalstaternas försök att likrikta alla medborgare till en homogen kultur.

Chomsky påminner oss att de liberala principerna formulerades i en feodal och förkapitalistisk marknadsekonomi. Syndikalisten och historikern Rudolf Rocker noterade att de liberala principerna inte gick att realisera när kapitalismen slog igenom och en majoritet av befolkningen blev tvungen att sälja sin arbetskraft till en klass av företagsägare.

Den liberala mittfåran gick från opposition mot statligt och feodalt tyranni till att försvara privat-kapitalistiskt tyranni. Sedermera har ledande liberaler försvarat nästan allt staten gör i kapitalismens tjänst, från subventioner av företag inrikes till utrikes anfallskrig för att säkra råvaror och marknader. Precis som det Sovjetiska imperiet hade en hejarklack av bolsjeviker runtom i världen, fick USA:s imperium en liberal hejarklack. Chomsky har i flera böcker belyst hur liberala intellektuella har utvecklat samma folkförakt och elitism som bolsjeviker (den första boken var Makt och motstånd).

De liberaler som förblev trogna sina frihetsideal har fortsatt att inspirera syndikalister. Liberalen John Dewey observerade motsättningen mellan demokrati och kapitalism: ”Makten ligger idag hos den som kontrollerar produktionsmedlen, handeln, publiciteten, transporterna och kommunikationen. Den som kontrollerar dessa styr livet i landet”. Dewey drog den logiska slutsatsen: ”För att återupprätta demokratin är endast en sak absolut nödvändig. Folket kommer att styra när det har makten, och folket kommer att ha makten i samma grad som det äger och kontrollerar landet, bankerna och landets produktion och distributionskanaler.” 

Citatet återges i boken John Dewey and American Democracy (1991) av Robert Westbrook. För liberaler som Dewey och John Stuart Mill var en antikapitalistisk hållning självklar (se Mills bok Principles of political economy, 1848).

Frågan är alltså hur anställdas kamp för större inflytande kan leda till ett övertagande av arbetsplatserna.

I motsats till både kapitalistisk och statlig diktatur kräver syndikalister ekonomisk demokrati. I motsats till centraliserade och toppstyrda stater av alla slag förespråkar syndikalister federalism. Vad kan detta innebära närmare bestämt? Här inställer sig två utmaningar som svenska syndikalister har duckat för under lång tid. Den första utmaningen är att presentera en långsiktig vision som är begriplig, attraktiv och realistisk. Den andra utmaningen är att försöka länka den fackliga organiseringen till visionen. Frågan är alltså hur anställdas kamp för större inflytande kan leda till ett övertagande av arbetsplatserna.

Min egen uppfattning är att syndikalismens visionära skisser fortfarande är relevanta, men klädda i en språkdräkt som är hopplöst föråldrad. På följande rader ska jag först summera de gemensamma dragen i skisserna på en uppdaterad svenska. Därefter ska jag lyfta två problem i den strategiska diskussionen: å ena sidan risken att fackligt aktiva integreras med näringslivet och statsmakten, å andra sidan risken att fackligt oppositionella marginaliseras från arbetarklassen.

Jag avrundar texten med den kniviga frågan om hur medborgares säkerhet främjas (eller motverkas) av nationalstaterna och hur syndikalister tänker sig att säkerhet kan främjas i en värld utan sådana stater.

Syndikalismen vill upplösa koncentrationen av ekonomisk och politisk makt. Makten ska föras ned till folket. En demokratisk ledstjärna är att alla som berörs av beslut ska ha rätt att påverka besluten. Det blir möjligt genom en kombination av branschvisa och geografiska federationer. De minsta byggstenarna är stormöten på arbetsplatser, i stadsdelar och byar. Sådana möten ska hållas på basnivå och välja arbetarråd, konsumentråd och medborgarråd. Basorganen och deras råd ska bilda branschvisa och geografiska federationer, från lokala federationer ända till storskaliga internationella federationer.

Syndikalister är positiva till en blandning av samhällsägda och arbetarägda företag.

Syndikalister förespråkar inte renodlad decentralism. Federalism är istället en syntes av decentralism och centralism. Det innebär självbestämmande i lokala angelägenheter, men också samarbete och gemensamma beslut i regionala och mer omfattande angelägenheter. Syndikalister förespråkar basdemokrati. Det är en kombination av direkt och representativ demokrati. På basnivå tas då beslut på stormöten eller via omröstningar. På representativ nivå tas beslut enligt riktlinjer underifrån.

I sammandrag skulle ekonomisk demokrati innebära att federationer av lokalsamhällen äger företagen och att federationer av arbetare förvaltar dem – till nytta för konsumenterna och inom ramar som alla medborgare har rätt att påverka. Syndikalister är positiva till en blandning av samhällsägda och arbetarägda företag. Till den senare kategorin hör producentkooperativ, enmansföretag och familjeföretag som bara sysselsätter familjemedlemmarna. Ledstjärnan är att äga de produktionsmedel man arbetar med, inte att äga för att bossa och leva på andras arbete. 

I den så kallade allokeringsfrågan förespråkar syndikalister både planering och marknadsmekanismer. Kapitalismens försvarare har trummat in att marknadsekonomi är synonymt med kapitalism. Ibland undrar jag om de är så obildade att de tror på det själva. Det är inte svårt att ge exempel på icke-kapitalistisk marknadsekonomi. Kapitalismen föregicks av en hushållsbaserad marknadsekonomi där hantverkare och självägande bönder kontrollerade sina produktionsmedel. Idag finns det öar av socialistisk marknadsekonomi baserat på producentkooperativ. En sådan ö är kooperativen i USA:s delstat Ohio. Dessa företag har dokumenterats av ekonomen Gar Alperovitz.

Ett definierande drag hos kapitalismen är att produktionsmedlen är skilda från producenterna. Det är också ett grundläggande problem i systemet, enligt syndikalismen. Denna kritik delar syndikalister med alla konsekventa liberaler och socialister. Uppfattningarna går isär när det kommer till frågan: vad exakt menas med att befolkningen ska överta produktionsmedlen? Många arbetarpartier har svarat att en ny klass av statsbyråkrater ska kontrollera produktionsmedlen. Syndikalismen förkastar alla överordnade klasser som arbetarna inte har valt och inte heller kan styra eller avsätta. Syndikalister är konsekventa socialister genom att vara motståndare till maktkoncentrationen i både stat och kapitalistiska företag.

När socialismen under 1900-talet urartade till auktoritär statssocialism, fann sig syndikalister tvungna att tala om frihetlig socialism. Egentligen borde citationstecken användas när man talar om ”statssocialism” och de ”arbetarpartier” som har salufört haveriet. Partierna har visat sig vara förmögna att förvalta klassamhället i Väst och införa nya klassherravälden i Öst, men oförmögna att avskaffa klassamhället. Alla ”socialister” som motsätter sig demokrati på arbetsplatserna är egentligen antisocialister.

Det är i slutändan bara praktiken som kan visa vad som är möjligt och önskvärt.

Är syndikalismens vision ett statslöst samhälle eller en fundamentalt ny stat? Svaret landar i semantik. Gammeldags anarkister betecknar det som ”ingen stat” medan frihetliga marxister kallar det ”ny stat”. Nu syftar jag alltså på marxister som förkastar bolsjevismens ”arbetarstater” och inte heller nöjer sig med chefsväldet i välfärdsstaterna. Som syndikalist betecknar jag den långsiktiga visionen ekonomisk demokrati och federalism och försöker skissera innebörden.

Hur kan syndikalister demonstrera att de visionära skisserna är attraktiva och realistiska? Det finns åtminstone tre olika sätt. Det första är att lyfta fram historiska exempel på hur arbetare har tagit över förvaltningen av arbetsplatser och samhällen. Det andra sättet är att bygga demokratiska fackföreningar som alltfler medlemmar uppskattar att delta i. Det tredje sättet är att faktiskt genomdriva ekonomisk demokrati och federalism på bred front. Det är i slutändan bara praktiken som kan visa vad som är möjligt och önskvärt.

Den unga syndikalismen såg generalstrejk som den primära hävstången för att överskrida klassamhället. En myriad av strejker skulle övergå i arbetarförvaltning av hela samhällsekonomin. SAC övergav en sådan revoltstrategi redan i och med en ny principförklaring år 1922. SAC:s recept blev istället en stegvis demokratisering av arbetsplatserna.

Alla som idag önskar överskrida klassamhället har att brottas med två olika fällor. Den första fällan är att fackligt aktiva integreras med motparten. Som representanter hamnar de då ovanför personalkollektivet i nära samförstånd med ledningen. Den andra fällan är att fackligt aktiva marginaliseras. Oppositionella röster hamnar då utanför kollektivet och saknar inflytande. De blir radikaler på läktaren som kommenterar matcherna. 

Litteraturvetaren Frederic Jameson har sagt att i vår tid är det lättare att föreställa sig jordens undergång än kapitalismens slut.

För att undvika både integrering och marginalisering gäller det att verka inom personalkollektivet, utveckla förmågan att mobilisera kollektivet och behålla den förmågan. Medan de svenska facken inom LO, TCO och Saco brukar gå i den första fällan är det vanligt att syndikalister hamnar i den andra fällan. Det finns ingen patentlösning för mer mobilisering. Vad alla fackföreningar behöver är mer diskussioner och experiment i syfte att utveckla förmågan att mobilisera.

Litteraturvetaren Frederic Jameson har sagt att i vår tid är det lättare att föreställa sig jordens undergång än kapitalismens slut. Att begrunda syndikalismens post-kapitalistiska vision är en utmaning även för oss syndikalister. Den del av traditionen som kanske är svårast att förvalta är kritiken av nationalstaten och frågan om vad som kan placeras i dess ställe.

Syndikalister har blivit vana vid att vara på defensiven. För syndikalister är det naturligt att försvara välfärdsstaten mot nyliberalismen. Det är också naturligt att försvara den parlamentariska demokratin och liberala rättsstaten mot auktoritära krafter. Att då tänka längre än dessa delmål och föreställa sig en värld utan nationalstater är inte lätt. Varför ska man ens verka för en annan ordning än nationalstaten? Är inte staten den främsta garanten för medborgarnas säkerhet? Det är så staten brukar rättfärdigas. Att då verka för en annan ordning framstår som en väg till kaos. 

Det brukar sägas att det bästa sättet att skydda människor mot våld är att placera våldsmonopolet i nationalstatens händer. Det är en sanning med modifikation. I boken Nationalism och kultur påpekar Rudolf Rocker att konstruktionen av nationalstater inleddes i Europa genom extremt våld och kulminerade i två världskrig. Sedan följde kalla kriget där kärnvapen satte skräck i mänskligheten. Enligt Bulletin of the Atomic Scientists är risken för kärnvapenkrig ännu större idag än under kalla kriget.

Syndikalister upprepar att alla stater (trots alla reformer) i grunden är klasstater. Även de mest liberala staterna är våldsapparater i de ägande klassernas tjänst. Noam Chomsky har påpekat att USA är en av de friaste staterna inrikes, men den mest brutala staten utrikes. Flera miljoner dog bara i USA:s anfall mot Sydvietnam och angränsande krig. Det var simpla kolonialkrig som kläddes i frihetsretorik. Även om alla stater sätter mördare i fängelse så brukar de största mördarna gå fria: de höga herrar som bär ansvaret för staters anfallskrig.

Sedan 11 september-dådet år 2001 har de liberala rättsstaterna luckrats upp under förevändningen att medborgarna skyddas mot terrorism. Samtidigt har Chomsky och andra påpekat att enligt CIA:s egna bedömningar har USA:s utrikespolitik efter 11 september bidragit till att öka hotet från terrorismen med en faktor 7. Även den svenska rättsstaten luckras upp med hänvisning till terrorismen, samtidigt som svensk vapenhandel gynnar den enskilt största finansiären av islamistisk terror: den saudiska regimen.

Syndikalister kan i fall efter fall visa att medborgarnas säkerhet i praktiken har en låg prioritet för moderna nationalstater. Det kanske starkaste belägget är att staterna i nära samarbete med näringslivet har drivit hela mänskligheten närmare en klimatkatastrof i drygt 30 år. Då inkluderar vi demokratiska stater med tillgång till den senaste vetenskapen. 

Det kanske inte är syndikalister som har förlorat sig i utopiska drömmar utan tvärtom allsköns statsvurmare som brister i verklighetskontakt. Syndikalister förnekar inte behovet av formella institutioner med ansvar för medborgares säkerhet. Vad syndikalister ifrågasätter är att nationalstaterna är den bästa tänkbara institutionen för att fylla en sådan funktion. 

Om vi begränsar diskussionen till rättssäkerhet och -trygghet, vad har syndikalister då att säga om livet efter nationalstaterna? I boken Är syndikalismen statsfientlig? (1924) understryker Frans Severin att syndikalister inte förnekar behovet av lagstiftande, verkställande och dömande funktioner i ett modernt samhälle, men att syndikalister vill inordna funktionerna i ett federalistiskt samhälle. En argumentationslinje som ligger nära till hands är att det är först i en situation av ekonomisk demokrati och federalism som den liberala rättsstatens principer kan praktiseras med större framgång.

Vem kan bestrida att de liberala principerna är sympatiska? Det är likhet inför lagen, opartiska domstolar och påföljder med fokus på att återanpassa antisociala personer. Principerna var ursprungligen tänkta att säkra individuell frihet, demokrati och skydd mot stöld. Men principerna fördärvas i mötet med en klasstat. 

Det blir inte mycket kvar av individuell frihet och demokrati när individerna är tvungna att sälja sig till arbetsgivare. Likhet inför lagen blir ett skämt när rätten att bestämma tillfaller arbetsgivaren och personalen får nöja sig med plikten att lyda. Arbetsgivarna stjäl frukterna av anställdas arbete med staten i ryggen. Vad som borde vara en förbjuden diktatur och plundring är tvärtom legaliserat. Det är klasslagar. Att de ekonomiska eliterna dessutom dominerar den politiska demokratin belyses numera av huvudfåran inom statsvetenskapen. I USA har forskarna Martin Gilens och Benjamin I. Page funnit att merparten av medborgarna har litet eller inget inflytande på politiken.

Den allmänna meningen bland syndikalister synes vara att de liberala principerna har gift sig med en rutten institution (klasstaten) och att principerna bör överföras till en federalistisk samhällsordning. Då blir det ett slut på domstolar som tillämpar klasslagar, till förmån för rättsskipning i ett jämlikt samhälle (förhoppningsvis). Samma idé framförs av den nutida statsvetaren Stephen Shalom. En annan tes drevs av Peter Krapotkin i boken The conquest of bread (1906). Han trodde att sedvana i framtiden skulle garantera rättssäkerhet och -trygghet. Är sedvana ett tillräckligt skydd mot, säg, yxmördare och galna pedofiler? Ja kanske om alla bevakar alla, alltså att det sociala trycket blir outhärdligt.

Om SAC dessutom blåser liv i visionära och strategiska diskussioner, så kanske syndikalister kan ta täten i den svenska fackföreningsrörelsen.

Syndikalismens hittills största experiment var den spanska revolutionen 1936. Revolutionen triggades av Francos försök till fascistisk statskupp. De spanska syndikalisterna hade inget till övers för de poliser, militärer och domstolar som i decennier hade krossat fackföreningar, fängslat och mördat arbetare. När arbetarna tog makten över sina företag, byar och städer 1936, så inrättade de en ny polis och rättsordning som var underställd de nya folkstyrelseorganen. 

Mitt i inbördeskriget var det givetvis många fascistiska kuppmakare som helt enkelt sköts. Men syndikalisterna visade också sin humanitära ryggrad. Exempelvis ivrade syndikalisten D.A de Santillan för att fascistledare skulle placeras i öppna anstalter för samhällsnyttigt arbete (se Santillans bok After the revolution, 1937).

Åter till 2000-talet. I skrivande stund är reformering av polis och fängelser återigen brännande frågor. Det ligger utanför min kompetens men jag förmodar att USA är en bra inspirationskälla för reformarbete. Huruvida reformerna lyckas återstår att se.

I en tidigare artikel har jag hävdat att svensk syndikalism har en framtid om medlemskåren bygger en öppen klassorganisation och inte låter SAC förfalla till en politisk fraktion på vänsterkanten. I samma artikel ivrade jag för en förskjutning från facklig service till arbetsplatsorganisering. Om SAC dessutom blåser liv i visionära och strategiska diskussioner, så kanske syndikalister kan ta täten i den svenska fackföreningsrörelsen.

Ekonomisk demokrati och federalism är inte bara en lockande vision att sträva efter. Det är också ett projekt för att undvika risker för sociala och ekologiska katastrofer. I motsats till Dr Albans stabila popmusik är samtiden inte stabil. Om en samhällsordning skulle närma sig upplösning, krävs det demokratiska folkrörelser som är mogna att ta över. Alla måste få vara med och dela och bestämma. 

Syndikalister bygger en internationell fackföreningsrörelse med siktet inställt på federalism i global skala. Jag avslutar med ett stycke ur SAC:s principförklaring från 1952:

”Istället för det bestående systemet med suveräna stater eftersträvar syndikalismen internationella, regionala och världsomfattande federationer (…) inom ramen för en gemensam federalistisk rättsordning som övervinner nationalismen och gör militarismen överflödig.”

En uppdaterad version av essän har sedermera publicerats för en amerikansk publik.

Publicerad Uppdaterad
14 hours sedan
En skyld där det står Migrationsverket till vänster och ett foto på Migrationsverkets presschef til höger.
Jesper Tengroth, presschef Migrationsverket, i en replik till Margareta Lundgren med anledning av insändaren ”Hellre fången än förvarstagen”. Foto: Johan Nilsson/TT, Jonas Holmqvist

Replik: Att sitta i förvar är inget straff

”Att vara förvarstagen är inte ett straff, det är det sista steget i en lång trappa när en person fått ett beslut om utvisning”, skriver Jesper Tengroth, Migrationsverkets presschef i en replik på insändaren ”Hellre fången än förvarstagen”.

I en insändare i Arbetaren (2/7) skriver Margareta Lundgren att en person som är förvarstagen och vistas på något av Migrationsverkets förvar straffas hårdare än en brottsdömd person som sitter i fängelse. ”Stoppa straffet mot de som inte begår något brott”, skriver hon.

Men att vara förvarstagen är inte ett straff, det är det sista steget i en lång trappa när en person fått ett beslut om utvisning av Migrationsverket, migrationsdomstolarna eller Migrationsöverdomstolen och vägrar att följa det. Beslut om att ta en person i förvar kan fattas antingen av oss på Migrationsverket eller av Polismyndigheten och får (med nuvarande lagstiftning) inte överstiga 365 dagar.

Margareta Lundgren har rätt i att det inte finns några möjligheter till exempelvis studier på förvaren. Till skillnad mot Kriminalvården har inte Migrationsverket något uppdrag att anpassa den förvarstagne till livet efter muck. Vårt uppdrag är att genom samtal motivera den förvarstagne att frivilligt återvända hem. Men viss typ av sysselsättning finns (utöver möjligheten till fysisk träning). Särskilt avdelad personal är anställd för att skapa olika typer av aktiviteter och den övriga personalen på alla våra sex förvar runt om i landet jobbar också hårt med att göra vistelsen på förvaret dräglig – för det är tufft att vara frihetsberövad.

Utlänningslagen reglerar förvarstagande 

Av Margareta Lundgrens text framstår det som om själva utvisningarna sedan sker plötsligt. Det stämmer inte. I majoriteten av fallen vet personen i god tid om när det är dags att resa hem. I vissa undantagsfall meddelas personen inte i förväg men då beror det på säkerhetsskäl som att det finns indikationer på att personen kommer motsätta sig sin utvisning eller risk för fritagningsförsök på flygplatsen.

Möjligheten att ta en person i förvar regleras i utlänningslagen. Där framgår också vilka kriterierna är för att en person ska beviljas uppehållstillstånd i Sverige. Bevisbördan ligger hos den enskilde som måste göra sannolikt att han eller hon är i behov av skydd. Föreligger skyddsbehov kommer personen få uppehållstillstånd i Sverige, annars förväntas man återvända – självmant eller med tvång. Det har riksdagen och – i förlängningen – det svenska folket bestämt. Utlänningslagen gäller, precis som all annan lagstiftning, alltså oavsett om du själv vill det eller inte.

Om Margareta Lundgren, eller någon annan, vill att lagstiftningen kring rätten till uppehållstillstånd eller bestämmelserna kring förvar ska förändras och bli striktare eller generösare, är det till riksdagens partier hon ska vända sig.

Jesper Tengroth, presschef Migrationsverket

Publicerad Uppdaterad
2 days sedan
I dag har Migrationsverket ungefär 600 förvarsplatser runt om i landet. Foto: Johan Nilsson/TT

Hellre fången än förvarstagen

Det är inget brott att söka asyl, men i praktiken straffas du hårdare på Migrationsverkets förvar än i ett fängelse. Det skriver Margareta Lundgren, psykolog, i en insändare.

Det kom ett meddelande till mitt Whatsapp-konto i dag. Det kom från en ung man, 22 år, i Somalia, en yngling som en gång sökte skydd i vårt land. Jag lärde känna honom på Migrationsverkets förvar i Mölndal. Tillvaron där är oändligt enformig. Det är på flera sätt värre att sitta på förvaret än att sitta i fängelse. I fängelse kan man jobba eller plugga, det kan man inte på förvaret. I fängelset vet du när du får komma ut, men på förvaret vet du ingenting om din framtid. I fängelse delar man cell med högst en person, medan det på förvaret kan sova sex i ett rum.

Den här unge mannen ville använda tiden till att förkovra sig, så jag bar böcker till honom i ämnen som intresserade honom, bland annat historia. I motsats till i fängelserna finns det inget bibliotek på förvaret. Kort sagt finns där egentligen bara pingis och gymmaskiner att fördriva tiden med.

På förvaren kan man sitta som längst i 365 dagar, om man inte har begått brott. Sista gången jag träffade den här unge mannen var det tre dar kvar tills han måste släppas. Två dagar senare befann han sig plötsligt i Mogadishu. Det var väldigt märkligt, eftersom Somalia är ett av de länder som det inte går att utvisa till, om inte vederbörande åker frivilligt. Det gjorde inte min vän. Skälet till att min vän sökte asyl var att han var rädd att bli tvingad in i Al Shabaab. Det är en begåvad yngling vi har kastat ut. Under sina tre år i frihet i Sverige gick han i skola och lärde sig svenska.

Det meddelande jag fick har jag inte redigerat. Här kommer det: 

Ett år i Mölndals förvar – och en resa mot osäkerhet (26-10-2023 till 25-10-2024) 

Den 26 oktober 2023 blev jag frihetsberövad och placerad i Mölndals förvar – inte för att jag begått ett brott, utan på grund av ett migrationsärende.

De hade möjligheten att utvisa mig omgående, men i stället höll de mig inspärrad i ett helt år, utan dom, utan frihet. Varje dag var en kamp mot ovissheten. Tiden förlorade sin mening. Dagarna gick långsamt, men ändå försvann månaderna och blev som en dimma. Löften om lösningar kom och gick, men ingenting förändrades. Jag blev kvar. Jag blev som en skugga i systemet.

Den 22 oktober 2024 fick jag ett beslut. Inte om frihet, utan om avvisning. Utan att få packa mina saker ordentligt, utan att kunna säga farväl till någon, blev jag – iklädd handfängsel och midjebälte – transporterad från Mölndal till Stockholm. Jag kände mig som en brottsling, trots att mitt enda “brott” var att söka skydd och en bättre framtid.

I Stockholm mötte jag en annan ung man. Vi båda var tysta, med blicken nedslagen. Vi fördes till en speciell transport – ett privatplan, som om vi var farliga kriminella. Varje rörelse övervakades, varje andetag kontrollerades. Flygresan var tung, full av skam och maktlöshet. När vi landade, insåg jag snabbt den brutala verkligheten: Vi hade blivit deporterade till ett land sargat av konflikter, kaos och ständig osäkerhet. Ett land där liv inte var heligt, där framtiden kändes som en omöjlig dröm. De lämnade oss där – utan skydd, utan stöd, utan en chans.

Det var inte bara ett år som togs ifrån mig i förvaret. Det var min tro på mänskligheten, min känsla av värdighet och säkerhet som krossades. Och allt detta – utan att någonsin ha fått en riktig chans att förklara, att försvara, eller ens att förstå varför.

Till slut trodde jag aldrig att landet jag sökte asyl i skulle kunna utsätta mig för så mycket lidande. Men som ett gammalt somaliskt ordspråk säger: “Förvänta dig allt från både människor och vildmark.” Innan allt detta hände trodde jag att européerna respekterade mänskliga rättigheter, att de skyddade den värdighet varje människa har. Men verkligheten blev något helt annat: Jag blev en människa som flydde från kulor, som sedan kastades in i ett orättvist fängelse, och till slut skickades tillbaka till samma kulregn jag en gång flydde ifrån.

Stoppa straffet mot dem som inte begått något brott. Låt rättvisan segra……

Margareta Lundgren, psykolog

Publicerad Uppdaterad
4 days sedan
”Marschen till Gaza var ett steg närmare Gaza, och ett steg närmare vår egen kollektiva befrielse”, skriver Sunera Sadicali, Maria Sundström, Maryam Al-Azawi och Lorena Delgado Varas i en debattext. Foto: Privat

Global march to Gaza: En marsch utan återvändo

”Målet var att korsa öknen vid Al-Arish och nå Rafah, ett försök att tvinga upp gränsövergången för att få in den mest grundläggande humanitära hjälpen”. I mitten av juni reste Sunera Sadicali, Lorena Delgado Varas, Maryam Al-Azawi och Maria Sundström till Egypten för att delta i ”Global march to Gaza”. Här rapporterar de om deras upplevelser från aktionen.

”Ickevåld är en vacker form av politisk teater, när du har en publik.”
– Arundhati Roy

Ett citat som förenade oss fyra, på olika vis, men som fångade våra principer och den idealism vi delar. Fångar citatet pacifistiskt aktivism i väst? Att det enda vi har att tillgå: att använda våra kroppar som ett bälte som markerar en gräns? Kanske fångar citatet hur våra kroppar agerar som barrikader och som ett skrik i protest? 

Vi lämnade våra hektiska liv för drygt en vecka. Vi valde att säga: Nu räcker det. Vårt mål var att resa oss, höja rösten och ge mening åt den ilska som efter snart två år av debatter, aktioner och demonstrationer försökt att väcka våra samhällen.

Därför deltog vi i Global march to Gaza

När vi beslutade oss för att delta i March to Gaza (MTG), gjorde vi det i en önskan att vara en del av en rörelse som ville ta ett steg till, göra barbariet synligt, men den här gången så nära Gaza som möjligt, nära det som nu är världens huvudpulsåder. Gaza slår i oregelbundna, smärtfyllda hjärtslag och förblöder för varje minut som går.

Vi ville marschera dit, känna den pulsen, vi ville genom vår närvaro, tillsammans med tusentals andra, försöka stoppa det folkmord som pågått sedan oktober 2023, och häva den blockad som i 77 år kvävt livet. Vi är inga hjältar, inga frälsare, och vi visste att uppdraget nästintill var omöjligt. På förberedelsemötena varnades vi för att MTG var en högriskaktion, med hänsyn till den egyptiska militären, förhållandena i Sinaiöknen och sionisternas okontrollerade våldsanvändning. Men att stanna hemma kändes svårare än att åka.

Målet var att korsa öknen vid Al-Arish och nå Rafah, ett försök att tvinga upp gränsövergången för att få in den mest grundläggande humanitära hjälpen. Målet var att använda våra kroppar som en protest mot en passiv och servil omvärld. Bilderna av barn utan armar och ben, kroppar söndertrasade av svält, barns skrik när de säger adjö till sina föräldrar och otänkbara tortyrscener – allt detta fanns i våra tankar, och lämnade inget utrymme för tvekan.

Redan dagen innan den massiva ankomsten av MTG-deltagare, torsdag 12 juni, började egyptiska myndigheter deportera våra kamrater. Gripandena skedde utan förklaring och följdes av beslagtagna pass samt massiv polisnärvaro i hela staden. Över 500 personer skulle deporteras, och 200 gripas. MTG ändrade i sista sekunden planerna och uppmanade oss att ta oss till Ismailia, en bit närmare Al-Arish. Men då var säkerhetsstyrkorna redan uppställda vid tre olika vägspärrar på vägen dit.

Demonstration mot gripanden av aktivister

Vi, från den svenska delegationen, nådde den andra vägspärren innan egyptisk ordningsmakt tvingade oss att vända tillbaka till Kairo. Vi deltog i den spontana demonstration som uppstod efter gripandena och polisvåldet.

Väl tillbaka i Kairo valde vi mellan flera hotell på måfå, varav vi valde att bo på ett av dem. Trots flertalet bokningar blev vi konfronterade när vi anlände. En säkerhetspolis hotade oss med gripanden och förklarade att vi utgjorde ett hot mot Egyptens nationella säkerhet. Under flera dagar blev vi förföljda, våra samtal spelades in, vi tvingades anta roller av turister och säkerhetspolisen flyttade in i ett rum intill våra. Utanför hotellet stod en polisbil 24 timmar om dagen.

Vi var fyra kvinnor i gruppen, bland oss en svensk riksdagsledamot. Under uppdrag att officiellt besöka och representera kunde vi fylla resterande tid med meningsfulla möten och knyta band till organisationer som stödjer överlevande människor på flykt från folkmordet i Gaza.

Vittnesmål från palestinier som flytt folkmordet

Vi besökte en organisation som hjälper palestinska familjer från Gaza. Genom organisationen fick de skydd, logistik och vård. Vi lyssnade till vittnesmål från över 40 personer. Vittnesmålen innehöll berättelser om förlorade familjer, mördade barn, amputationer, cancer, och bland människorna vi fick äran att lyssna till var också ett barn som blivit blind efter ett bombanfall. Varje vittnesmål bar på en smärta som inte går att fånga i ord. Och ändå, mitt i all denna fasa, förvånades vi av den enorma styrka och motståndskraft hos Gazaborna.

Mellan berättelserna fanns skratt, en enorm längtan efter skratt, vardagliga detaljer, generositet och värme, som från en annan verklighet. Vi besökte två kvinnokollektiv, vi träffade cancerpatienter och den sista dagen mötte vi män som suttit över 23 år som politiska fångar utan åtal.

Alla vi pratade med uttryckte samma djupa längtan: att gränsen till Gaza ska öppnas. De vill alla tillbaka. De föredrar att dö i sitt hemland än att fortsätta överleva i något de beskriver som ett limbo.

Ṣumūd – mer än ett ord

I Egypten lever de instängda under ovärdiga förhållanden, beroende av organisationer som knappt ger dem det mest nödvändiga. De är konstant begränsade i sin rörelsefrihet, ovissheten och oron är konstant, och framför allt är deras hjärtan krossade av avståndet till sina familjer, vänner och grannar som fortfarande kämpar i epicentrumet av folkmordet.

En ung man, vars högra ben amputerades efter en bomb som förstörde hans hem, berättade hur olika organisationer tog med sig proteser som inte ens passade, men att de besökte honom för att fotograferas tillsammans med honom. Han berättade om känslan av att vara exploaterad och manipulerad, men samtidigt bortglömd. 

Många delar hans upplevelse. De känner att världen övergett dem. Men trots allt fortsätter de, deras kärlek till livet driver dem att överleva och återvända, återvända till Gaza, återförenas med sina nära och fortsätta kampen för sitt land. Till slutet.

Allt det här har ett ord som används av det palestinska folket, Ṣumūd, uthållighet och motståndskraft, och det genomsyrade alla berättelser. Vi  är djupt tacksamma över att ha fått möta dessa människor. För ṣumūd är inte bara ett ord, det är ett sätt att leva, det är förmågan att älska sitt land, sin kultur, livet självt, även när allt omkring dem driver mot död. Ṣumūd är det som palestinska folket har praktiserat i över 77 år. Marschen till Gaza var ett steg närmare Gaza, och ett steg närmare vår egen kollektiva befrielse. Ett steg närmare att leva med den Ṣumūd som det palestinska folket lär oss.

Må denna låga tändas i hela världen.

Vi vill passa på att lyfta att det finns en plats för alla i revolutionen

  • Demonstrera (eller möjliggör för andra att delta i demonstrationerna, genom att ge ledighet, sitta barnvakt osv)
  • Synliggör och prata om det som pågår
  • Bojkotta
  • Stötta initiativ med din tid eller pengar
  • Mejla eller tagga en riksdagsledamot
  • Skriv ett medborgarförslag till kommunen eller begär info om upphandlingspolicy och aktuella avtal
  • Bär palestinasjal eller en pin när du går på stan eller hämtar barnen i skolan. Andra får syn på dig och vågar, eller känner sig mindre sårbara
  • Begär information från din bank, försäkringsbolag eller fondförvaltare om innehav i israeliska bolag, vapenindustrin och andra som tjänar på förtrycket av palestinier
  • Ordna en föreläsning, filmkväll, loppis, konsert, föredrag, auktion
  • Stöd en organisation, till exempel Palestinagrupperna

Fler tips och brevmallar finns på https://www.palestinagrupperna.se 
Läs på om bojkott https://bdsmovement.net/

Sunera Sadicali, Health Workers for Palestine, Spanien, Sverige
Lorena Delgado Varas, Folkets Röst, Sverige 
Maryam Al-Azawi, Norrköping för Palestina, Sverige 
Maria Sundström, Rättvisa för Alla, Sverige 

Publicerad
7 days sedan
De långa väntetiderna bidrar till att rättssäkerheten långsamt förlorar sin mening, skriver Laura Abubakarova, Migrationsjurist. Foto: Jonas Ekströmer / TT /, Privat. Montage: Arbetaren

Sveriges migrationssystem urholkar tilliten

De långa väntetiderna på beslut från Migrationsverket är ovärdiga. Det räcker inte att ha lagar och principer om rättssäkerhet och skyndsam handläggning om dessa i praktiken inte efterlevs. Priset betalar den enskilda människan: i stress, ovisshet, uteblivna möjligheter och liv som står på paus, skriver Laura Abubakarova, Migrationsjurist.

I egenskap av migrationsjurist företräder jag Tetiana Konovalenko, en kvinna från Ukraina, som i över ett års tid väntat på beslut från Migrationsverket om förlängning av sitt uppehållstillstånd. Men det här handlar inte bara om henne. Det handlar om alla människor som söker trygghet och stabilitet i Sverige, och som möts av något helt annat: tystnad, väntan, och ett rättssystem som stannar upp när det borde skydda.

Tetiana har bott i Sverige i flera år. Hon kom hit före kriget i Ukraina och beviljades uppehållstillstånd. När det blev dags att ansöka om förlängning, vilket hon gjorde i god tid, började en väntan som fortfarande pågår. Det har nu gått över ett år sedan hon skickade in sin ansökan, och ett halvt år sedan hon besvarade Migrationsverkets kompletteringsbegäran. Sedan dess – ingenting.

Ovärdig väntan

Det är inte bara långsamt. Det är ovärdigt. Vad som borde vara en enkel förlängning av ett redan beviljat tillstånd har istället blivit en utdragen process, utan slut, utan besked. Det finns ingen konflikt i ärendet, inga särskilda hinder. Bara tystnad.

Det här är inte unikt. Jag möter människor från olika länder och bakgrunder: med arbete, barn, utbildning, etablering, och många av dem har en sak gemensamt: de fastnar i ett system där Migrationsverket tar månader, ibland år, på sig att fatta beslut som avgör hela deras framtid.

Och medan myndigheten väntar, försvinner tiden. När tillståndet väl beviljas, om det beviljas, är ofta större delen redan förbrukad. Människor beviljas tillstånd retroaktivt, vilket innebär att de kanske bara får några månader kvar innan nästa ansökan måste lämnas in. En person kan alltså vänta i ett år och få två månaders uppehållstillstånd. Sedan börjar allt om igen. Det är inte bara ologiskt. Det är förnedrande. Det förvandlar trygghet till en illusion.

Begränsade rättigheter

Under den här väntetiden har många begränsad rättigheter, svårt att resa, svårt att leva. Det blir ett slags rättsligt vakuum, där människan förväntas fortsätta vara “duktig” och tålmodig, medan staten själv tar sig all tid i världen. En väntan som tömmer människor på ork, hopp och ibland tillit.

Justitieombudsmannen har redan riktat skarp kritik mot Migrationsverkets långa handläggningstider. Migrationsverkets hantering är inte bara en administrativ fråga. Det handlar om medmänskligheten. Varje dröjsmål har ett pris. Och det är alltid den enskilda människan som får betala det: i stress, i ovisshet, i uteblivna möjligheter, i liv som står på paus.

Det handlar inte om ett enskilt fel. Det handlar om en myndighetskultur där skyndsamhet har blivit ett undantag, där tystnaden blivit praxis och där rättssäkerheten långsamt förlorar sin mening.

Människor är inte diarienummer! De är föräldrar, barn, kollegor. De förtjänar bättre. Sverige måste ta ansvar. Det räcker inte att ha lagar och principer om rättssäkerhet och skyndsam handläggning om dessa i praktiken inte efterlevs. Vi måste ha ett migrationssystem som fungerar. Det minsta en människa ska kunna kräva är ett besked i tid.

Laura Abubakarova, Migrationsjurist

Publicerad
1 week sedan
Partiordförande Jimmiej Ihågeson: Det vet inte jag Foto: Christine Olsson/TT, Jessica Gow/TT. Montage: Arbetaren

Sverigedemokraternas vitbok blir vikbok

Nyheter från TJ: Sverigedemokraterna släppte under torsdagen den omtalade andra delen av den ”vitbok” som granskat partiets historia och kopplingar till rasistiska och nazistiska grupper. TJ har fått en pratstund i ämnet med några ledande sverigedemokrater.

Sverigedemokraternas partiledare Jimmiej Ihågeson blev medlem i partiet under den period på 1990-talet när SD bland annat tog hjälp av militanta nazistiska grupper som Vitt ariskt motstånd för skydd och utdelning av material. Det är en av de faktauppgifter som slås fast i den andra delen av partiets vitbok som lanserades under Almedalsveckan.

Men boken släpps ett år efter att partiet fick den i sin hand, och bara på papper, inte i sökbar elektronisk form. Ett medvetet val, enligt Sonny-Fjalar Ulfsson, ombudsman för Sverigedemokraterna i Flundre härad. TJ sökte upp honom utanför huvudtältet vid partiets fältläger i Almedalen i Visby.

Hej, är det Sonny-Fjalar?

– Helg seger.

Vad tycker du om partiets nya vitbok?

– Jag blev väldigt glad när den kom, särskilt färgen ligger mig varmt om hjärtat. Men sedan var det ju lite si och så med innehållet. Nu när vi gärna vill hålla oss väl med Israelhögern och alla som kallar motståndet mot det pågående folkmordet i Gaza för antisemitism känns det ju lite besvärande att all antisemitism i vårt eget parti kommer i öppen dager. Så vi fick hålla på boken ett tag innan vi räknat ut hur vi skulle förhålla oss till det där.

När den förra delen släpptes uttryckte er partisekreterare Matti Ahs-Karlsson att han ”fick ont i magen” av delar av dess innehåll.

– Ja, det där minns jag mycket väl. Det var stycket om hur partiets ekonomisk-politiske talesman Rasse-Oscar berättade historien om hans gamla slaktarkollegor som sparkade på fårkroppar samtidigt som de skrek ”die Juden!”. ”Fy fan, jag skrattar så jag får ont i magen när jag tänker tillbaka på det”, frustade Matti.

Men den andra delen av boken släpps bara på papper nu?

– Ja, det är lite av en eftergift till partiets veteraner att ge dem första tjing. Faktum är att det inte bara är en vanlig vitbok utan också en vikbok som man med fördel kan ha på kaffebordet. I avsnittet om bokbålet i skånska Höör 1996, till exempel, finns en bild där vår första kommunala ledamot står i führeruniform och håller tal. Det är en förstås en rätt oskyldig bild, men om man vecklar ut hela arket kan man gradvis blottlägga hela hennes utsträckta högerarm. Perfekt vid de sena vickningarna efter punschbjudningen!

TJ når även Sverigedemokraternas ordförande Jimmiej Ihågeson på en skakig telefonlinje.

Hej, talar jag med Sverigedemokraternas partiordförande?

– Det vet inte jag. Det är inte en uppgift som jag känner igen mig i på rak arm.

Men det är Jimmiej jag talar med?

– Ja, jag vet inte… Det är hursomhelst någonting som jag tagit fullt ansvar för. Jag har dragit tydliga gränser och hållit rent.

Du vill be om ursäkt för Sverigedemokraternas förflutna?

– Det vet jag faktiskt inte. Hela vårt förflutna ser jag hur som helst ingen anledning att be om ursäkt för. Till exempel det där att SD-Bulletinen året efter att jag gick med varnade för ”produktionen av små krullhåriga, chokladbruna repatrieringsobjekt” är ingenting som jag har haft anledning att be om ursäkt för, för det är ju ingenting som upprör den övriga svenska borgerligheten numera. Det där med antisemitismen är ju dock en öm tå nu för tiden när man ska hetsa mot araber och muslimer, så jag ber om ursäkt för att mitt parti på den tiden kunde uppfattas som hotfullt och skrämmande för judar i Sverige.

Olika lokala företrädare för SD beslås ju fortfarande med konspirationistiska och nazianstrukna uttalanden var och varannan månad? Kan man inte snarare tala om en sorts obruten kontinuitet där?

– Jag kan inte bekräfta det, det vet faktiskt inte jag. Jag minns egentligen inte tiden innan jag blev vald till obersturmbannfü… partiordförande för det här partiet, så om det föreligger en kontinuitet eller ej är ju ingenting som jag kan veta någonting om.

Vad är nästa steg efter att ni gett ut vitboken?

– Du, det vet inte jag. Men jag vet att vi gärna vänder blad nu för att fokusera mindre på överspelade historiska skandaler och mer på kärnan i vår ideologi. Så partikansliet håller nu tydligen på att ta fram ett standardverk som de kallar för Brunbok. Men det är ingenting som jag vet någonting om.

Publicerad Uppdaterad
1 week sedan

Det nya gröna – nytt avsnitt av Norra situationen

Det nya gröna – nytt avsnitt av Norra situationen

Podden gästas av Kirunabon och Arbetarenskribenten Alex Olofsson. Avsnittet handlar om den gröna omställningen, rovdriften på malm och mineral och militariseringen av norr. Avsnittet tar också upp rymdbasen Esrange, beredskap och kommunikatörifieringen av samtiden. Alex har bland annat skrivit om DCA-avtalet i Arbetaren under rubriken Ingen nyhet när banan­monarkin blir vasallstat åt USA.
Musik: Folk music Liberation Front – GråtlåtenLaibach – War Hosted on Acast

Skrivarkollektivet Mismar är också aktuella med texten Något inuti som rör sig som bland annat handlar om registermetoden och Lossmen-Ekträsk konflikten (1925-1931) – en av Sveriges längsta lockouter och arbetskonflikter. En förkortad version av texten finns sedan tidigare publicerad i Arbetaren.

Publicerad Uppdaterad
1 week sedan
Skylt som det står Arbetsförmedlingen på. I bakgrunden människor.
Utrikesfödda- och kvinnor som lever med nedsatt rörelseförmåga är två grupper har lägre sannolikhet att få insatser från Arbetsförmedlingen. Foto: Johan Nilsson / TT

Arbetsförmedlingens stöd till personer med funktions­nedsättning sågas

Långa handläggningstider och inget stöd alls till vissa personer. Det visar en ny granskning från Riksrevisionen, som i princip sågar Arbetsförmedlingens stöd till personer som lever med nedsatt rörelseförmåga. – Att individen själv ska driva sitt ärende framåt kan dessutom vara en alltför hög tröskel för många, säger Kristina Lovén Seldén, projektledare för granskningen.

Arbetslösheten för personer som lever med nedsatt rörelseförmåga, vilket medför nedsatt arbetsförmåga, är dubbelt så hög i jämförelse med befolkningen i övrigt. Detta trots att Riksdagens mål för funktionshinderspolitiken är att alla ska kunna få och behålla ett jobb.

Trots detta är alltså Arbetsförmedlingens stöd till personer med funktionsnedsättning inte effektivt. Det visar en granskning som Riksrevisionen har gjort.

För det första är en förutsättning för att kunna få vissa insatser att man får sin funktionsnedsättning identifierad. Bara för att ta sig igenom det här första steget är handläggningstiderna långa och var tionde person får vänta över tre år på att få sin funktionsnedsättning identifierad.

”Anmärkningsvärda brister”

Men även om funktionsnedsättningen identifierats är det inte säkert att rätt insatser sätts in. Hälften av de som har fått en funktionsnedsättning identifierad har varken varaktiga insatser eller aktiviteter. För målgruppen finns dessutom reserverade särskilda insatser, med inte ens dessa används i liten utsträckning.

Endast tre av tio får del av insatserna inom två år från inskrivning. Och oftast går de budgeterade medlen inte åt. 

Sannolikheten att få del av en insats eller aktivitet minskar med tiden och ser olika ut för olika grupper. Personer som är födda utanför Sverige, kvinnor, personer som är 25 år eller äldre och personer som har begränsad rörelseförmåga har lägre sannolikhet att få ta del av insatser eller aktiviteter efter två år. 

– Problemen har växt över tid och många personer står utan arbetsmarknadspolitiska insatser vilket försämrar deras jobbchanser. Den bristande måluppfyllelsen är anmärkningsvärd, säger riksrevisor Christina Gellerbrant Hagberg.

”Inte en arbetsmarknad för alla”

Åsa Strahlemo, förbundsordförande för organisationen DHR – Delaktighet Handlingskraft Rörelsefrihet, säger till Arbetaren att det här är ett område där det har skavt länge och att det är bra att Riksrevisionen nu sätter ord på det som så många av deras medlemmar redan har erfarenhet av.

– För oss i DHR är det tydligt att arbetsmarknaden fortfarande inte är för alla och så har det varit länge, säger hon och fortsätter:

– Många vill och kan arbeta, men systemen kräver att du själv ska ha orken, kunskapen och resurserna att driva ditt ärende framåt. Det blir ett heltidsjobb i sig, särskilt för den som är i en utsatt situation.

Åsa Strahlemo Foto: Linnea Bengtsson

Och hon beskriver höga krav. Du förväntas veta vart du ska vända dig, vad som gäller, hur du formulerar dig rätt och vilka intyg som krävs.

– Alla klarar inte det, och det ska man inte heller behöva, konstaterar Åsa Strahlemo. 

Enligt rapporten och DHR-medlemmarnas egna erfarenheter får vissa stöd som andra aldrig ens erbjuds. Överhuvudtaget är styrningen för otydlig och för mycket lämnas till lokala tolkningar, menar Strahlemo.

– Resultatet blir att det som borde vara en rättighet i praktiken blir ett lotteri.

Självservice på distans – för höga trösklar

Arbetsförmedlingens arbete för personer med funktionsnedsättning har, enligt Riksrevisionens bedömning, försvårats av myndighetens omorganisering och omläggning av förmedlingsverksamheten.

Enligt Riksrevisionen kan situationen ha påverkats av ett arbetssätt med självservice på distans och digitala möten.

– Digitala möten räcker inte alltid till för att tillgodose målgruppens olika behov. Att individen själv ska driva sitt ärende framåt kan dessutom vara en alltför hög tröskel för många, säger Kristina Lovén Seldén, projektledare för granskningen.

Bristande samordning

Åsa Strahlemo, förbundsordförande för DHR, är också inne på att Riksrevisionen också lyfter bristerna i samordningen mellan Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan.

– Det är något vi i DHR har påtalat i många år. När samordningen fallerar blir det individen som tvingas hålla ihop hela processen. Det saknas helhetstänk, och ansvaret landar där det inte hör hemma.

Systemet för arbetshjälpmedel är ett annat exempel. Väntetiderna är långa och det är svårt att få tydliga besked. Det kan ta månader innan ett beslut kommer, om det ens gör det. För den som står inför ett jobberbjudande är det ofta helt avgörande att veta om hjälpmedel beviljas, och vad som gäller, förklarar Åsa Strahlemo.

– När svaren dröjer så riskerar jobbet att gå förlorat, trots att både vilja och förmåga finns.

Urholkat stöd till arbetsgivarna

Åsa Strahlemo påpekar också att även stödet till arbetsköparna har urholkats.

– Många vill anställa men vet inte hur de ska gå till väga eller var de kan få stöd eller ens vilket stöd som finns att söka. I praktiken står de ofta helt ensamma i processen. Det borde vara självklart att också arbetsgivaren får konkret hjälp.

Hon beskriver också en verklighet där det är svårt att få lönebidrag och att ersättningsnivåerna är alldeles för låga eftersom de inte har följt med i samhällsutvecklingen. Många arbetsköpare väljer därför att avstå, trots att det borde vara en väg in.

En annan fråga som sällan lyfts, menar Åsa Strahlemo, är vad som händer när man varit arbetslös länge. Då kan Arbetsförmedlingen kräva att du söker jobb i hela landet.

– Men många personer med nedsatt rörelseförmåga har kommunala beslut om färdtjänst, ledsagning, hemtjänst, bostadsanpassning eller personlig assistans. Flyttar du till en ny kommun måste du börja om från början, säger Åsa Strahlemo och fortsätter.

– Det finns ingen garanti för att du får samma eller likvärdiga insatser, och det kan få förödande konsekvenser. Du kanske får ett jobb men inte färdtjänst, inget anpassat boende eller inget av de hjälpmedel du behöver för att klara vardagen. Då rasar hela tillvaron, trots att du ville tacka ja, förklarar hon.

Säkerställ rätt kompetens

Utifrån granskningen kommer Riksrevisionen med flera rekommendationer både till regeringen och Arbetsförmedlingen. Bland annat ser man att regeringen bör utvärdera om det behövs ytterligare stöd till personer i målgruppen som stått utan insats under en längre tid.

Arbetsförmedlingen rekommenderas även säkerställa att handläggare har tid och kompetens för att kunna ha samtal om funktionsnedsättning, ohälsa och andra svårigheter kopplat till arbete.

Enligt Åsa Strahlemo måste det helt enkelt bli enklare att få rätt stöd.

– Det måste bli tryggare att ta steget in eller tillbaka till arbete. Och det måste vara möjligt för arbetsgivare att göra rätt utan att behöva uppfinna allt själva.

Publicerad Uppdaterad
1 week sedan
”Verklig säkerhet kräver en uppgörelse med den djupa irrationaliteten i vårt ekonomiska system”, skriver Per-Anders Svärd. Foto: Stefan Jerrevång / TT, Jan-Åke Eriksson. Montage: Arbetaren

Per-Anders Svärd:
Natotoppmöte i Haag: ”Upprustningsspiraler har inget slut”

”När det ena landet rustar för att stärka sin säkerhet upplevs det som ett hot bland grannländerna, som i sin tur känner sig tvungna att rusta upp – och så är rörelsen mot våldsam konfrontation i gång”, skriver Per-Anders Svärd inför Natotoppmötet i Haag som startar i dag och där en höjning av medlemsländernas försvarsutgifter ska diskuteras.

Under veckans toppmöte i Haag väntas Nato-länderna presentera en överenskommelse om att öka försvarsutgifterna till fem procent av sina statsbudgetar. Satsningarna följer på EU:s upprustningsplan under våren, där medlemsländerna enades om att frigöra 800 miljarder euro till upprustning.

Det mest slående med denna utveckling är att det plötsligt inte finns några utgiftstak längre. Efter finanskraschen 2008 har åtstramningar och återhållsamhet med offentliga investeringar kommit att betraktas som naturlagar i Europa. Nu verkar dessa kosmiska konstanter ha upphävts – i alla fall så länge pengarna går till vapen.

Pengarullningen till försvaret presenteras som avgörande för att skydda demokratin och friheten. Samtidigt hörs argument om att satsningen på militären kommer att gynna ekonomin.

Frågan är om vi kommer att få någotdera.

Minskat demokratiskt utrymme

Erfarenheten av Nato-inträdet ger snarast känslan av att det demokratiska utrymmet för att ifrågasätta överheten har minskat. Att den militära upprustningen skulle följas av en allmän ekonomisk boom är också osannolikt. Sådana förhoppningar brukar kallas ”militär keynesianism” efter John Maynard Keynes, den skolbildande ekonomen som bröt med den klassiska nationalekonomin genom att förespråka aktiv statlig inblandning i ekonomin för att bekämpa arbetslöshet och kriser. Tanken är att de stora investeringarna i försvarsindustrierna kommer att skapa många nya arbetstillfällen och stimulera ekonomin med en växande efterfrågan.

Men som den brittiska ekonomikommentatorn Grace Blakeley nyligen påpekat framstår den militära keynesianismen som en återvändsgränd, i alla fall om det är arbetstillfällen man hoppas på. Dagens högteknologiska vapen byggs med hjälp av maskiner, inte av människor. Jämfört med de investeringar som vi verkligen behöver – i grön omställning, utbildning, vård och omsorg – ger pengar till vapenindustrin väldigt få arbetstillfällen tillbaka.

Upprustning driver på klimatförändringarna

Militär upprustning är också synonymt med förbränning av olja. Världens stora arméer har länge tillhört de största nettoutsläpparna av växthusgaser. Samtidigt drivs det ryska hotet framför allt av inkomster från gas och olja. I stället för att låsa in oss ytterligare i detta system skulle Europa kunna satsa på en radikal, grön energiomställning som gör oss oberoende av världens petroleumtyranner.

Lika viktigt är det att påpeka att vapenproduktion inte bygger några robusta ekonomier inför framtiden. Som den marxistiske ekonomen Michael Roberts skrev tidigare i år kan vapenproduktion närmast jämföras med tillverkning av improduktiva lyxprodukter för de allra rikaste. Vapen kan inte ätas eller användas för att tillverka andra saker vi behöver. De enda som verkligen tjänar på en krigsekonomi är vapenindustriernas ägare. För oss andra är pengarna som pumpas in detta maskineri förlorade möjligheter till samhällsnytta.

Välfärden får stå tillbaka

Keynes själv föreslog en gång att staten borde betala människor för att gräva gropar och sedan fylla i dem igen. Det låter korkat – och det är det också, sett till slöseriet av mänsklig energi. Men Keynes poäng var att det meningslösa grävandet var bättre än den arbetslöshet och fattigdom som skulle följa om marknadskrafterna lämnades i fred.

Problemet med att tillämpa detta resonemang på militären är att vi måste välja bort verksamma åtgärder mot fundamentala samhällsproblem. Inte minst kommer tillbakarullandet av välfärdsstaten till förmån för en ”warfare state” att leda till växande otrygghet och påtvingad knapphet. En sådan utveckling kommer bara att gynna välfärdsprofitörer, kriminella nätverk och auktoritära högernationalister. De ekonomiska uppoffringar som vi nu förväntas göra för demokratin och den personliga friheten riskerar därmed att underminera precis de värden vi påstår oss kämpa för.

Därtill kommer förstås de vanliga problemen med att upprustningsspiraler inte har något slut. När det ena landet rustar för att stärka sin säkerhet upplevs det som ett hot bland grannländerna, som i sin tur känner sig tvungna att rusta upp – och så är rörelsen mot våldsam konfrontation i gång.

Än värre blir utsikterna om man besinnar den socialistiska analysen att kapitalismen som sådan är ett krigsbefrämjande system. Kapitalistisk tillväxt är beroende av höga profitnivåer, men samtidigt minskar möjligheterna att göra profit ju mer kapitalismen expanderar och investerar i teknologiska lösningar. Det är denna logik som driver fram imperialism och konflikter mellan kapitalistiska stater. Samtidigt finns det en lösning som återställer profitkvoten, nämligen storskalig förstörelse av kapital som inte längre är produktivt – det vill säga krig.

Verklig säkerhet kräver en uppgörelse med denna djupa irrationalitet i vårt ekonomiska system. För det krävs internationell solidaritet, byggd mellan arbetare och vanligt folk vid sidan av de statliga och kapitalistiska strukturerna. Det är en svår uppgift, men det är i alla fall klart att den militära keynesianismen inte är till vår hjälp i det arbetet. I värsta fall blir den, som Michael Roberts påpekar, en fråga om att gynna ekonomin genom att gräva gravar och fylla igen dem med arbetare.

Publicerad Uppdaterad
2 weeks sedan
I förgrunden flottare i Medelpad på 1910-tal, i bakgrunden syns artikeln från händelsen 1925 när flottare tog ledigt under midsommarhelgen. Foto: Kollage, Wikipedia, Creative Common, Arbetaren 1925

”Lämna utan vidare arbetet för att ta midsommar­ledigt”

För hundra år sedan lade flottarna vid Gryckån ner arbetet för att ta midsommarledigt. ”Flottarna skämmer ut sig”, rapporterade Dagens Nyheter – medan Arbetaren skrev att ”vi hoppas att handlingssättet sporrar andra att slå in på samma bana”. Då, 1925, fanns ingen lagstadgad semester i Sverige – två veckors semester per år infördes först 1938.

Ur Arbetaren onsdag 1 juli 1925, med lätt moderniserat språk:

Ur Arbetarens arkiv, 1 juli 1925.

Flottarna skämmer ut sig.
Lämnar utan vidare arbetet för att ta midsommarledigt.

Denna rubrik anser Dagens Nyheter, DN, vara passande, då några arbetare anser sig ha rätt till att ta ett par dagars midsommarledighet. I övrigt lyder korrespondensen om saken på detta sätt:

En arbetskonflikt har återigen uppstått vid flottningarna i Voxnaälven i Hälsingland. Flottarna vid Gryckån, ett bivatten till Voxnaälven, begärde före midsommar att få ledighet från klockan 18 lördagen före midsommar till klockan 18 torsdagen efter midsommar.

Denna framställning ansåg sig flottningsföreningen på grund av det brådskande arbetet inte kunna tillmötesgå, men erbjöd i stället ledighet från måndag klockan 18 till torsdag klockan 18.

På lördagskvällen lämnade emellertid ett 30-tal av den till 125 man uppgående arbetsstyrkan, samtliga tillhörande Svenska skogs- och flottningsarbetareförbundet och Lokala Samorganisationen, arbetsplatsen och tog utan vidare ledigt.

Arbetsledningen meddelade då att eftersom inskränkningar i alla fall skulle vidtas i arbetsstyrkan, fick de flottare som lämnat arbetet anse sig avskedade.

Med anledning av detta har nu de övriga ställt sig solidariska och lagt ner arbetet. Allt flottningsarbete på platsen ligger nu nere och några förhandlingar har ännu icke inletts.

Vi finner inte alls saken anmärkningsvärd. Skogs- och flottningsarbetarna är bland de sämst lottade av alla. Att de på denna plats försökt ändra på förhållandena hedrar dem, och vi hoppas att handlingssättet ska sporra andra att slå in på samma bana.

Publicerad Uppdaterad
2 weeks sedan
Erik Helgeson i Arbetsdomstolen
Hamnarbetarförbundets vice ordförande Erik Helgeson utanför Arbetsdomstolen. Foto: Vendela Engström

Nytt beslut i AD: Grönt ljus för fortsatt hamn­strejk

Arbetsdomstolen, AD, ger återigen hamnarbetarna grönt ljus att fortsätta strejka. Samtidigt växer företagens försök att rekrytera strejkbrytare mitt under pågående konflikt.

– Arbetsdomstolens beslut var väntat och visar än en gång att vi har rätt att ta till konfliktåtgärder för att få till ett kollektivavtal, säger Hamnarbetarförbundets vice ordförande Erik Helgeson till Arbetaren strax efter onsdagens beslut i Arbetsdomstolen.

Den pågående och infekterade konflikten i Sveriges hamnar trappas upp sedan arbetsköparorganisationen Sveriges hamnar i fredags varslat om lockout i ett flertal hamnar runt om i landet under midsommarhelgen och den kommande veckan.

Företag rekryterar strejkbrytare

Samtidigt kommer också allt fler uppgifter om arbetsköpare som aktivt försöker rekrytera strejkbrytare. Det rör sig bland annat om ett stuveribolag i Varberg som under sloganen ”vi jobbar när igen annan gör det” letar efter personal mitt under brinnande konflikt. Något tidningen Arbetsvärlden var först med att rapportera om.

Företaget själva nekar dock till att de försöker bryta strejken och säger till Arbetsvärlden att de har kollektivavtal med Transport. 

– Det är osmakligt att 2025 ha som affärsidé att bedriva ett strejkbrytareiföretag. Man ställer sig också frågan om personalen de försöker rekrytera är medvetna om konflikten, säger Erik Helgeson.

Strejken fortsätter

Onsdagens beslut i AD innebär alltså att strejken fortsätter. Erik Helgeson säger till Arbetaren att det i dagsläget inte finns några nya datum spikade för förhandling med Sveriges hamnar.

– Men vi är redo när som helst och förhoppningsvis kan vi snart sätta oss ner och för sakliga diskussioner om de tvistefrågor det här faktiskt handlar om. Att bemanningsanställda ska få det lite bättre och att ingen ska behöva vara rädd för att ta fackliga uppdrag. Det borde inte vara så svårt för arbetsgivarna att gå med på det.

Publicerad Uppdaterad