Voijägare i modern arbetarlitteratur

Tommy Sundvall har ritat en serieföljetong om Voijägare, som kommer att publiceras i Arbetaren under sommaren. Arbetaren har varit hemma hos honom för att prata om serier, gigekonomi och hackers.

Portgången in till elvavåningshuset är blå. En färgmarkör för att hitta det stora bostadsområdet i Flemingsberg, söder om Stockholm. 

– Hissen verkar vara avstängd idag, så vi får ta trapporna upp, säger Tommy Sundvall som möter mig nere på bottenplan. 

Han bor på nionde våningen. Svetten rinner nedför ryggen på oss båda när vi stegar uppför spiraltrapporna. Enligt väderprognosen ska det bli värmebölja i stora delar av landet. 

I dörren möts vi av två svarta katter. Just en katt är en av huvudkaraktärerna i den serieföljetong som Tommy Sundvall gjort för Arbetaren, som kommer publiceras på onsdagar och fredagar i sommar. Serien heter ”Voijägarna”. 

– Jag ville rita en sammanhängande serie som handlar om gigekonomi, och framförallt voijägare, eftersom att de har så sjuka arbetsvillkor, säger Tommy Sundvall. 

– Huvudkaraktären kom till efter att jag gick förbi en förskola som heter ”Morris”. Jag tyckte det lät som en trött, gammal katt. När jag kom hem började jag skissa på den karraktären, säger Tommy.

En Voijägare är en person som tjänar pengar på att samla in och ladda upp elsparkcyklar tillhörande företaget Voi. Serien handlar om två personer som gör just detta. Via en app drar de runt på natten i jakt efter sparkcyklar som laddat ur. De tjänar 50 kronor per uppladdad Voi. Däremot måste de stå för bensin, bil och elkostnader själva. Det blir helt enkelt inte så mycket pengar kvar efter alla omkostnader. 

– Med det här växer det fram en ny underklass, som är svår att organisera fackligt. De är inte anställda av Voi, utan av sig själv och på de så får de ett dåligt arvode, säger han. 

För elva år sedan deltog Tommy i en vild strejk som bröt ut på Systembolagets centrallager i Jordbro, söder som Stockholm. Han hade själv arbetat där året innan, men hans mamma och gamla arbetskollegor jobbade kvar när strejken bröt ut. Företaget hade börjat säga upp fast personal för att ta in bemanningsarbetare. 

– Idag pratar man om gigjobb på samma sätt som man pratade om bemanningsföretag för tio år sen, säger han. 

Med det menar han hur bemanningsföretagen konkurrerar ut fasta anställningar på traditionella jobb, och arbetstagarna därmed börjar konkurrera med varandra istället för att gå samman. 

– Gigföretagen å andra sidan skapar nya, ofta helt onödiga jobb. På så sätt gigifieras arbetsmarknaden för att undergräva arbetsrätten och försvaga facket. Om alla är gigarbetare finns inget kollektiv eller samhörighet kvar, säger han. 

Första delen i ”Voijägarna”.

Under de senaste åren har det dykt upp fler serier som handlar om just arbetsförhållanden. Bland annat Daria Bogdanskas ”Wages Slaves”, som tar upp arbetsvillkoren för migrantarbetare inom restaurangbranschen i Malmö. 

– Serietecknare som just Daria Bogdanska och Henrik Bromander är proletärförfattare, enda skillnaden är att det handlar om tecknade serier istället för romaner, säger han. 

– Att skildra arbete tycker jag är fruktansvärt underskattat. Vi tillbringar oerhört mycket tid av våra liv på jobbet, och det är orealistiskt att skriva en realistisk berättelse utan att ta upp faktumet att folk arbetar, säger han. 

Hur kommer det sig att du valt serier som format?

– Serier är ett tacksamt sätt att belysa väldigt mycket på liten yta, och jag känner mig mycket mer bekväm om jag kan kombinera text och bild, säger han. 

Han ritade sin första serie när han gick i nionde klass. Då hade han upptäckt förlaget Galago, och börjat köpa tidningen på Kulturhuset i centrala Stockholm. 

– Stor del av min vuxna förståelse om hur det är fly från ett krig, leva med PTSD eller annan psykisk ohälsa har jag fått från att läsa serier, säger han. 

Henrik Bromander, som bland annat tecknat serieromanen ”Shahid/ Skärvor”, är Tommy Sundvalls största förebild.

Tommy har tidigare publicerats i tidskrifter som Galago och Det grymma svärdet. Under de senaste två åren har han skapat en sammanhängande serie på nästan hundra sidor som heter ”Det fula inom oss”. Den baseras på en verklig händelse om hur en våldtäktsanmälan mot en teaterpedagog ledde till att de gamla eleverna bildar två läger. De som försvarar honom, och de som anklagar honom. Nästa steg är att skicka ut den färdiga serien till olika förlag. 

– Om ingen ger ut den ger jag ut den själv, säger han. 

Han förklarar att det är en inställning som han fått efter att ha skapat fanzine, hemmagjorda tidningar, i flera år. Det är även Tommy som ligger bakom webbsidan och forumet svenska fanzines, där fanzinister från hela landet kan knyta kontakter och köpa zines. 

– Ett fanzine är ett så tillåtande medium, det finns inget sätt det måste vara på. Allt du behöver är ett vanligt kopieringspapper som du viker på mitten. Sedan fyller du på med vilket innehåll du vill, säger han. 

Ett helt annat sätt att kringgå konventionella tillvägagångssätt dyker upp i ”Voijägarna”. Men då i form av en hacker, som avprogrammerar betalspärren på Voi:arna för att ställa ut dem så att barn kan åka runt på dem, gratis. 

Det låter lite som att hackern är vår tids Robin Hood?

– Ja, det skulle jag säga. Mycket av hackerideologin går ut på att öka transparensen i samhället och sprida information. Att allt ska vara tillgängligt för alla. Det är lite V för Vendetta över hela grejen, säger han. 

Tommy har själv varit fackligt aktiv och deltog exempelvis när den vilda strejken bröt ut på Systembolagets centrallager i Jordbro för elva år sen.

Namn Tommy Sundvall
Uppvuxen Jordbro, utanför Stockholm
Arbetar Inom livsmedelsindustrin.
Lyssnar på Svensk postpunk, brittpop och svensk indie.
Favoritbok Anpasslingen, av Alberto Moravia.
Pandemitips Passa på att vila och läsa mycket.
Sociala medier
@Tommyritar på Instagram

Tommy knäpper på espressomaskinen som står i köket. Helst dricker han kaffe från en Bialetti mokabryggare. Han har sju olika varianter som står uppradade högst upp på kökshyllan. Han berättar en anekdot om att han läst på allt när det kommer till Thomas Quick-fallet, eller Sture Bergwall som han egentligen heter. Så pass att han tog kontakt med honom på Facebook för att få Bergwalls bok ”Bara jag vet vem jag är” signerad. Något han fick, i utbyte av några fanzines. 

– Han sa att han blev mycket glad över ”serietidningarna”, säger han. 

Nästa serie som Tommy ritar handlar om gravgrävare. Nedskärningar och effektiviseringar på gravgrävarföretaget leder till att de startar en fackförening, som heter dödgrävarunionen. 

– Det försvårar det fackliga arbetet eftersom det dyker upp massa rockers på mötet som tror att det handlar om en svartklubb, säger han.