Gammal är äldst

Film
Rar gammal dam och gubbe med hatt i The Good Liar.
Foto: SF Studio

I de verkliga mellandagarna, alltså efter jul- och nyårsröran och innan vardagen drar igång sitt maskineri är en inte allt för tung film PÅ BIO en klassiker för många. The good liar är ett lurigt litet kammardrama, som rör sig kring sol och vår genom nätdejting, med de två brittiska skådespelarrävarna Helen Mirren, 74, och Ian McKellen, 80, som dansar sig fram genom filmen och får de ibland lite tunna replikerna att låta Shakespeare.

De kan, med drygt 100 gemensamma år av skådespelarerfarenhet i ryggen konsten att fnissa lite lurigt över ett lyckat trick utan att det blir övertydligt. Med hög ålder kommer en hel massa fördomar från omgivningen som de utnyttjar till fullo för sina smutsiga knep.

[FILM] The good liar
Regi: Bill Condon

Här finns ett förflutet i andra världskriget som tyvärr är en helt ogestaltad, och taffligt påhängd, passage i filmen. Det är extra tråkigt eftersom en gammal människa verkligen varit där och skulle kunna fylla historien med egen erfarenhet på ett djupare plan, här blir det mest ett konventionellt kostymkalas utan direkt känsla av fascismens fasor.

Den verkliga festen här är alltså att bara luta sig tillbaka och njuta av repliker som skjutas iväg med maximal precision.

Jag börjar också tröttna på förment metoo-flirtande man låter traumats byggstenar vara underförstådda och skapar ett slarvigt gjort bygge som skämmer historien, det finns drag av det även här. Då är man snart tillbaka i det gamla Hollywood där övergrepp helt kontraproduktivt betraktades som något som gjorde gärningsmannen till ett fyrkantigt monster och förstörde offret för livet.

Den verkliga festen här är alltså att bara luta sig tillbaka och njuta av repliker som skjutas iväg med maximal precision. McKellen i rollen som den rare gamle änklingen som söker en livskamrat sina sista år är närmast överträffbar när han går runt ett gathörn, sträcker på sig och med en magisk gest stoppar gubbkepsen i fickan. Det finns uppenbarligen en uppsjö av situationer i en gammal människas liv som man tror sig läsa rätt men som kan utnyttjas som villospår, för det är inte bara gamla tanter som McKellen förför.

Man kan bara hoppas på en genre med riktigt ålderstigna agenter och gangsters när McKellen/Mirren nu visat hur bra jobbet kan göras med till och med det tunnaste material. Den 73-åriga Brian Cox i tv-serien Succession (Netflix) är ett annat exempel på hur man genom kontrasten i att låta en konventionsmässigt osynlig person utöva makt, här över en familj som tror sig kunna ta över efter en sjuklig gamling, kan få ut ett material så starkt att man gapar.