Registret i skogsarbetarkampen

Tidningen Arbetaren har en 97-årig historia och ett rikt materialarkiv. Dagens publicering ur arkivet är en skrift om den så kallade registerkampen inom den syndikalistiska rörelsen bland skogsarbetare – utgiven av Arbetarens systerförlag Federativs 1932.

Den så kallade registermodellen var en ganska framgångsrik facklig kampmetod i Sverige under dess glansperiod, som kan sägas ha varat mellan 1913 och 1933.

Principen bakom registermetoden, som ni kan läsa mer om i den återpublicerade skriften från 1932 nedan, kan beskrivas som att arbetarorganisationerna – fackföreningarna – monopoliserar varan arbetskraft och själva sätter priset på och förmedlar arbete till företagen.

Den innebär därmed i praktiken en inskränkning av arbetsköparnas rätt att leda och fördela arbetet.

Tillämpningen av registret resulterade ofta i betydligt högre löner än kollektivavtalen på motsvarande arbetsplatser. Ändå kom registermetoden efterhand att framstå som ett marginellt fenomen på den svenska arbetsmarknaden – med vissa undantag. På Ekerö utanför Stockholm användes till exempel registermetoden inom byggämnesindustrin oavbrutet från 1922 till 1955. Man brukar säga att den sista registerstriden stod på Ekerö 1956.

Tillämpningen av registret resulterade ofta i betydligt högre löner än kollektivavtalen på motsvarande arbetsplatser.

Genom lönedumpning blev registret slutligen utkonkurrerat av kollektivavtalet. Arbetsköparna föredrog kollektivavtalen eftersom dessa var betydligt billigare och inte fråntog dem lednings- och fördelningsmakten.

I början av 2000-talet var registermetoden under några år åter aktuell i Sverige, då en variant användes av papperslösa arbetare inom SAC Syndikalisterna.

Med det sagt – över till år 1932 och skriften av Ragnar Holmberg: