En inskränkning av konflikträtten krävs för att värna den, framhöll Ylva Johansson (S) under måndagens riksdagsdebatt. ”Ett beställningsverk från arbetsgivarna” kallade Vänsterpartiet lagförslaget i en upprörd ordväxling med arbetsmarknadsministern.
Riksdagsdebatten om konflikträtten utvecklades till en duell mellan Socialdemokraterna och Vänsterpartiet.
Medan arbetsmarknadsminister Ylva Johansson avfärdade kritiken mot förslaget bekräftades att förslagets udd var riktat mot facken utanför LO, TCO och Saco av partikamraten Patrik Björck.
– På arbetets marknad har konkurrens alltid negativa konsekvenser, åtminstone för de anställda, sade han från talarstolen.
Under debatten framförde Ylva Johansson (S) att syftet och fördelarna med förslaget om inskränkning av konflikträtten var att värna densamma. I grund och botten, sade hon, handlar förslaget om att samma regler ska gälla för alla fack.
– Jag tycker detta är mycket rimliga krav, och jag har svårt att förstå att man framställer det som att det skulle vara något slags långtgående inskränkningar av strejkrätten, sade Ylva Johansson i talarstolen.
Jag har svårt att förstå att man framställer det som att det skulle vara något slags långtgående inskränkningar av strejkrätten.
Ylva Johansson (S), arbetsmarknadsminister
Vänsterpartiet, och till viss del även Sverigedemokraterna, var de som bjöd opposition mot lagförslaget. Vänsterpartiets partiledare Jonas Sjöstedt och arbetsmarknadspolitiske talesperson Ali Esbati ifrågasatte regeringens motiv med lagen och kallade den ”ett beställningsverk från arbetsgivarna”.
– Den lagstiftning som vi nu har framför oss riktar sig ensidigt mot löntagarna. Den accepterar den borgerliga världsbilden. Denna lagstiftning ska lösa ett problem som inte finns, det vill säga att det okynnesstrejkas på svenska arbetsplatser, sade Jonas Sjöstedt under debatten.
Ali Esbati hänvisade också till de varningens ord som framförts av både remissinstanser och arbetsmarknadsexperter om att förslagen skulle kunna leda till avtalsshopping och bildandet av gula fack, och att en liten förändring i dag kan leda till helt nya beteenden från parterna.
Esbati tog som exempel på hur den så kallade Lavaldomen inskränkte konflikträtten och hur hyvling blivit vanligt.
– Det var ingenting som man räknade med kunde hända, men det är ett utrymme som arbetsgivarna prövade och därmed kunde tillskansa sig. Nu vill alltså regeringen ge arbetsgivarsidan en ny gåva att pröva sin påhittighet med, sade han.
Nu vill alltså regeringen ge arbetsgivarsidan en ny gåva att pröva sin påhittighet med.
Ali Esbati (V)
Men invändningarna avfärdades i talarstolen av Ylva Johansson, som sade att regeringen tagit hänsyn till remissvaren.
– Det påverkar inte möjligheten att vidta sympatiåtgärder. Det påverkar inte möjligheten till politiska stridsåtgärder. Det påverkar inte möjligheten till indrivningsblockader. Det påverkar inte möjligheten att starta vad man kallar för arbetsgivarkontrollerade gula fackföreningar på svensk arbetsmarknad. Det påverkar inte möjligheten till så kallad avtalsshopping, sade hon.
Att lagförslagets syfte var att säkra den svenska modellen och konflikträtten återkom Ylva Johansson till vid flera tillfällen under debatten. Från fackligt håll har flera LO-förbundstoppar försvarat överenskommelsen med Svenskt Näringsliv som lagen baserats på med argumentet att det skulle stoppa vidare inskränkningar. Det var även nu en del av Ylva Johanssons argumentation.
– Konflikträtten är stark och ska fortsätta vara stark. Den måste värnas mot poportionalitetsprinciper, olika försöka att inskränka sympatiåtgärder och annat.
De borgerliga partiernas representanter stödde alla lagförslaget, men framförde också under debatten att de egentligen önskade att lagen hade gått längre. Kristdemokraterna, Liberalerna och Moderaterna hade alla velat se en begränsning av just sympatiåtgärder genom införandet av den så kallade poportionalitetsprincipen. De gjorde alla klart att sådana krav inte var släppta.
– Trots den lagändring som idag diskuteras och som vi står bakom kan det visa sig behövas ytterligare förändringar i lagstiftningen framöver, sade KD:s Désirée Pethrus.
– Vi anser att det inom en framtid också kommer att bli nödvändigt med en så kallad proportionalitetsprincip, sade Maria Nilsson (L).
Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna ställde sig båda kritiska till hur förslaget i praktiken kringskär föreningsrätten för fack utanför LO, TCO och Saco. Jonas Sjöstedt menade att lagen är ”skräddarsydd för att drabba några fackförbunds verksamhet,” Ali Esbati att de facken binds av fredsplikt fastän de inte tecknat avtal.
– Det fackförbund som antagligen främst kommer att drabbas är Syndikalisterna, SAC. Jag har aldrig varit med i Syndikalisterna, utan har alltid varit med i LO-förbund när jag har varit fackligt organiserad. Men jag tycker inte att det är vår sak att på detta sätt ingripa mot deras verksamhet, sade Jonas Sjöstedt.
Jag har aldrig varit med i Syndikalisterna, utan har alltid varit med i LO-förbund när jag har varit fackligt organiserad. Men jag tycker inte att det är vår sak att på detta sätt ingripa mot deras verksamhet.
Jonas Sjöstedt (V), partiledare
Till svars gick socialdemokraten Patrik Björck med hänvisning till det fackliga löftet och sin egen fackliga erfarenhet.
– Ett fack organiserar, förhandlar och träffar avtal för ett visst arbete. För att lyckas med detta behöver man ha en organisationsplan. LO-förbunden upprättade en sådan redan 1912. Då är det fråga om att stå bakom den svenska arbetarrörelsen eller inte.
Att som Vänsterpartiet, fortsatte han, förorda ”konkurrens” när det gäller facklig organisering är ett utslag för att de blivit ”tokliberala” och ställt sig på samma sida som Moderaternas Hanif Bali.
Ali Esbati, men även Hanif Bali själv, påpekade att det i den här frågan var Socialdemokraterna och Moderaterna som stod på samma sida.
