Litteratur #2/2019

Familjetragedi i offentligheten

I "Bränn alla mina brev" skriver Alex Schulman om äktenskapet mellan sina morföräldrar Karin och Sven Stolpe. Foto: Henrik Montgomery/TT

Samtidens kulturmän med sina uppblåsta persona är förstås en lätt bris jämfört med de orkaner som följde i spåren på skribenter som härjade på kultursidor och förlag fram till sent 1900-tal. I historisk och modern tid har kulturskribenter haft en tyngd som ansetts ha varit viktiga för samhälle och politik. En högröstad och på många […]

Samtidens kulturmän med sina uppblåsta persona är förstås en lätt bris jämfört med de orkaner som följde i spåren på skribenter som härjade på kultursidor och förlag fram till sent 1900-tal. I historisk och modern tid har kulturskribenter haft en tyngd som ansetts ha varit viktiga för samhälle och politik. En högröstad och på många håll respekterad figur i kultursfären under 1900-talet var Sven Stolpe (1905–1996).

[BOK] Bränn alla mina brev
Alex Schulman
Bookmark förlag, 2018

Han odlade också en kontroversiell och färgstark stil, och exponerade dessutom en starkt högerkonservativ linje som provocerade tidens vänstervåg till ytterligare exponering som han inte mådde illa av. En av hans starkaste polemiker var den vänstersinnade Olof Lagercrantz (1911–2002), författare, kultur- och senare chefredaktör på Dagens Nyheter under 1950-70-talet.

Båda två var kända för sina giftiga pennor, och de attackerade varandra i spalter och böcker med ibland oförsonligt hat som roade och fick anhängare att gå in och elda på debatten.

Vad som låg förborgat var att Stolpes hustru, översättaren Karin Stolpe hade en otrohetsaffär med Lagercrantz under en vistelse på Sigtunastiftelsens kulturella gästhem under tidigt 1930-tal. Det var en förbindelse som ingen av de tre kunde lämna bakom sig och som inte bara satte spår i kulturdebatter utan också i framför allt Sven och Karin Stolpes familjeliv, nedärvt i flera generationer.

Journalisten och författaren Alex Schulman med bloggar och poddar och flera starka biografiska minnesböcker om sina föräldrar bakom sig, är dotterson till Stolpe och fick av en slump nys om den gamla såriga historien. Vid upptäckten låg den 70 år tillbaka i tiden och de inblandade var sedan lång tid tillbaka avlidna.

Den forskning han påbörjade, med gåtan om sitt eget temperament som drivkraft, underlättades av att de två rivalernas offentliga och privata dagböcker, brev och andra texter finns bevarade i arkiv och hos släktingar. Efter ett intensivt samlande och läsande har Schulman skrivit boken Bränn alla mina brev som berättar om framför allt mormodern Karins liv och uppoffringar för att tvingas gottgöra det svek som maken aldrig kunde glömma.

Alex Schulman drar ordentligt ned brallorna på de högröstade, som framstår som pretentiösa och preciösa i bästa Molière-stil.

Det är fascinerande att följa hur dessa män låter sina privata erfarenheter och känslor ta plats i sina offentliga attacker. Alex Schulman drar ordentligt ned brallorna på de högröstade, som framstår som pretentiösa och preciösa i bästa Molière-stil. Så sorgligt bara att kvinnan mellan dem fick huka sig och lida i hemlighet i över ett halvt sekel, trots att hon dessutom offrade sin stora kärlek för en kolerisk make.

Schulmans bok är den mest inkännande och ömsinta berättelse man kan tänka sig, skickligt förpackad i en blandning av skvallrig såpahistoria och framlagda ”bevis” hämtad ur texter av de två männen. Här finns också minnesbilder från författarens barndom där mormodern bleknar eller stelnar till av skräck då några gamla brev eller kulturgiganten Lagercrantz namn råkar komma på tal.

Alex Schulman vet hur man avgränsar sitt ämne – i sin bok om modern, journalisten Lizette Schulman (Glöm mig, 2016) nämns knappt hennes föräldrar och i boken om fadern, tv-mannen Allan Schulman (Skynda att älska, 2009) finns moderns missbruk och aggressionsutbrott inte beskrivna. Här har han också valt bort Karin Stolpes översättargärning och roll som fyrabarnsmor. Man kan fråga sig om det är de uppenbart skarpt tillskurna valen han gör som är skälet till att boken, liksom den om modern, går under beteckningen ”roman”.

Svåra val, skuld och offrens skräck, hur en lögn leder till flera som blir en farlig labyrint – det är författaren bra på att gestalta.

Den privata historien blir allmängiltig, inte bara för att huvudpersonerna var offentliga utan för att den berör känslor och konflikter som de flesta berörts av. Svåra val, skuld och offrens skräck, hur en lögn leder till flera som blir en farlig labyrint – det är författaren bra på att gestalta. För läsaren är det bara att låta sig uppslukas.

Publicerad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
redaktionen@arbetaren.se

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
prenumeration@arbetaren.se

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984

Arbetarens jubileumspodd gigekonomi

Lyssna på vår podd om gigekonomi

Registrera dig på nyhetsbrevet så skickar vi avsnittet till dig

Klicka här för att stänga