Film #92/2018

Roliga dekonstruktioner av Anna Odell

Anna Odell (t.v.) och hennes sexuellt aggressiva sida spelad av Vera Vitali i X&Y. Foto: Nadja Hallström

Konstnären och filmskaparen Anna Odell har sin vana trogen arbetat hårt och professionellt med marknadsföringen av sitt nya verk. Intervjuer och lockbeten har släppts under flera veckor. Att sälja på Mikael Persbrandt och sex är inte så svårt, men det gäller ju att leva upp till det också – och jag är lite tveksam till […]

Konstnären och filmskaparen Anna Odell har sin vana trogen arbetat hårt och professionellt med marknadsföringen av sitt nya verk. Intervjuer och lockbeten har släppts under flera veckor. Att sälja på Mikael Persbrandt och sex är inte så svårt, men det gäller ju att leva upp till det också – och jag är lite tveksam till om X&Y gör det.

[FILM] X&Y
Manus och regi: Anna Odell

Filmen börjar med en deklaration, upprepad både en och två gånger: Anna Odell vill undersöka vad det innebär att vara människa. Hon är beredd att gå långt för detta, och söker en ensemble som gör detsamma. Manus ska hon skriva under inspelningsprocessen och ingen utanför filmgänget ska veta vad som är verklighet eller spelat.

När skådespelarna äter sin första frukost tillsammans säger Anna Odell: ”Från och med nu är ni i era roller. Hela tiden”. Detta upprepas flera gånger i filmen. Låtsasleken att exempelvis sex- eller aggressionsutbrott mellan skådespelarna händer utanför manus, måste vara riktigt bra gestaltad.

Ett annat tema i filmen är hur förväntningar på en känd person, här symboliserade av Persbrant och Odell, stämmer – eller inte.

Många människor har föreställningar av ”alfahannen” Persbrandt och ”den galna” Odell. Med hjälp av flera skådespelare dekonstrueras dessa två i olika personligheter som ”den sexuellt aggressiva”, ”den analytiska” eller ”den blyga” och på så vis kan bilderna vändas och vridas på. Det sker både enskilt och tillsammans.

Den delen är det mest intressanta med filmen. Det väcker djupa funderingar på ens egna olika sidor; hur vissa släpps fram när det känns tryggare medan andra oftare kommer i sista hand. I bland kanske framfusigheten passar bättre än försiktigheten – och tvärt om.

Särskilt när det gäller just ”manligt” respektive ”kvinnligt” jobbas det generellt hårt i filmen för att få vissa karaktärsdrag att framträda som förväntat. Anna Odell vill uppenbarligen, utan att uttala det, spränga gränserna därvidlag. Och detta är det stora dramat som stundtals känns ordentligt – i stället för den spektakulära och lite för överutnyttjade del av filmen som handlar om hur skådespelarna spelar irriterade över att inte få manus, hur de blir arga, uttråkade, störda över det oprofessionella arbetet, snackar skit om Odell bakom stängda dörrar (fast inför filmkameran) och vill lämna alltihop.

Framåt finalen blir det faktiskt tramsigt i överkant. Då tappar tyvärr även sexet i vargkostymerna som verkade så lovande i början en del av sin magi.

Samtidigt är det en fantastiskt fantasifull och rolig produktion som bekräftar att svensk film både kan gå utanför ramarna och beröra en bred publik.

Anna Odell, Mikael Persbrandt och derars alter egon i Odells film X&Y.
Anna Odell, Mikael Persbrandt och derars alter egon i Odells film X&Y. Foto: Triart
Publicerad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
[email protected]

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
[email protected]

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984

Arbetarens rojavasamling

PKK – Hjältar, terrorister eller frihetliga utopister?

Prenumerera på nyhetsbrevet och få vår samlade rapportering om kurdisk frihetskamp i inkorgen.

Klicka här för att stänga