Linda, som är 23 år och egentligen heter något annat, hade utsatts för två sexuella övergrepp på kort tid. Efter att ha gått i samtalsterapi hos ungdomsmottagningen under två år började hon sakta må bättre.

Men så i december 2017 kom telefonsamtalet. Förundersökningen mot en av männen som Linda anmält för våldtäkt skulle läggas ned. Beskedet triggade igång en panikartad ångest hos Linda.

– Den rättsliga processen hade pågått under ett helt år, så när beskedet kom fick jag panik. Jag åkte till Lunds vuxenpsykiatri den kvällen och sade att när chocken lagt sig kommer jag nog att försöka ta livet av mig, berättar hon.

Linda hoppades på att få hjälp. I stället beskriver hon hur känslan av att ha kränkts bara fördjupades när hon fick redo-göra för de båda övergreppen om och om igen. Linda blev hemskickad utan mediciner och med uppmaningen ”kom tillbaka om det blir värre”.

– För både sjuksköterskan, läkaren och AT-läkaren fick jag berätta samma saker. Jag öppnade upp mig totalt inför främlingar och sedan upplevde jag att ingen hade lyssnat på mig. Det kändes som ytterligare ett trauma. Kvällen därpå gjorde jag ett självmordsförsök.

En vecka senare fick Linda diagnosen posttraumatiskt stressyndrom, PTSD. Läkaren på akutmottagningen berättade att hon inte kunde ge remiss till psykolog, utan att Linda skulle vända sig till sin vårdcentral. Det var början på en plågsam väntan. Linda led av minnesbilder på dagarna och mardrömmar på nätterna. Hon fick ångest av beröring och av att vara nära andra.

– Efter en och en halv månad fick jag tid hos vårdcentralen. Där sade de att det var väldigt långa köer till behandling för PTSD och att jag eventuellt skulle få en annan behandling beroende på plats. Sedan fick jag remiss till en annan mottagning som heter Spira i Malmö. De skickade ett brev där de meddelade att jag skulle få kallelse till bedömning efter en månad, säger hon.

Spira är den enda mottagningen för personer med PTSD som haft avtal med Region Skåne, det landsting som Linda tillhör. Eftersom de behandlar olika typer av svåra trauman kan väntetiderna bli långa.

– Spira skickade i sin tur ett brev som sade att jag skulle få en kallelse till bedömning efter en månad. Men när en månad passerat hade kallelsen fortfarande inte kommit.

Linda gjorde då ett nytt självmordsförsök. I desperation ringde hennes syster den privata psykologmottagningen ViduNova trauma expertiscentrum i Malmö. Linda fick tid redan veckan därpå.

ViduNova grundades av psykologen och psykotraumaterapeuten Jeanette Niehof 2015. Det är den enda psykologmottagning i Skåne som specialiserat sig på sexuellt traumatiserade personer. Eftersom den är privat betalar klienterna själva kostnaden på drygt en tusenlapp per terapisession.

– De som kommer hit har ofta testat väldigt många olika behandlingar. Många har kämpat i flera år för att inte tänka på övergreppet och utvecklat till exempel missbruksproblem eller ätstörningar. De problemen har sedan varit i fokus när de sökt hjälp. Men de kommer tillbaka om man inte behandlar det bakomliggande traumat, säger Jeanette Niehof.

Enligt henne har omkring var tredje kvinna upplevt en traumatisk sexuell händelse. Många minns enbart erfarenheten som något obehagligt medan en del får andra typer av psykiska men.

Jeanette Niehof säger att våldtäktsoffer, i likhet med Linda, vanligtvis drabbas av PTSD. Samtidigt har hon sett hur kunskapsbrist inom vården gör att personer som utsatts för sexuella övergrepp ofta inte får rätt psykologhjälp. I Skåne finns inte en enda specialistklinik för sexualbrottsoffer som har avtal med landstinget.

Runt om i landet möter patienter en liknande situation. I Stockholm fick till exempel Kris- och traumacentrum, som sedan tolv år har behandlat patienter med sexuella trauman, förra året stänga sin verksamhet på grund av felaktigt formulerade avtal.

Samma besked gavs till Ericastiftelsen, som under 50 år bland annat har behandlat sexuellt utnyttjade barn. Möjligheten för patientgrupperna att få remiss till en specialistklinik via vårdcentralen försvann därmed.

De som kommer till oss har ofta haft ett välfungerande liv med hus och karriär. Sedan har de plötsligt fått minnesbilder från ett övergrepp och hela livet har kollapsat.
Hermine Holm, verksamhetsansvarig på föreningen Rise och medgrundare av Wonsa

Hermine Holm är verksamhetsansvarig på föreningen Rise, en medlemsorganisation för vuxna som har utsatts för sexuella övergrepp i barndomen. Hon säger att många av deras medlemmar i Stockholm blev besvikna när de fick besked om de förlorade avtalen.

– Jag tror att alla i föreningen delar en frustration över att sjukvården inte respekterar deras behov av specialiserad hjälp. Inom psykiatrin finns personer med rätt kompetens för vår målgrupp. Problemet är att veta var de är. Jämför med att någon slår av ditt ben. Då är tillgången till ortopedisk vård väldigt tydlig. Men om någon tillfogar dig psykologiska skador finns det ingen självklar hjälp, säger Hermine Holm.

Rise arbete, som framför allt annat innefattar stödgrupper, är bidragsfinansierat. Avsikten är att vara ett komplement till specialiserad vård. I stället får föreningen ofta kompensera för bristen på sådana alternativ, enligt Hermine Holm. För henne och de två deltidsarbetande kollegorna är det en ständig kamp att få ihop verksamheten.

Hon säger att arbetsbördan dessutom ökat med omkring 60 procent sedan ett år tillbaka. En av förklaringarna till det ökande medlemsantalet tror hon är #MeToo, som har väckt gamla trauman hos många av organisationens medlemmar.

– De som kommer till oss har ofta haft ett välfungerande liv med hus och karriär. Sedan har de plötsligt fått minnesbilder från ett övergrepp och hela livet har kollapsat. Det tar kanske fem år för de här personerna att komma på fötter igen. Och att det tar så lång tid beror enbart på att vården inte är utformad för att fånga upp dem.

I april 2018 publicerade Rise en enkät om medlemmarnas erfarenheter av den psykiatriska vården. Över hälften uppgav att de mötts av okunskap och brist på förståelse inom psykiatrin för hur övergreppen påverkat dem. 56 procent vittnade om motsvarande kunskapsbrist på vårdcentralerna. Fler av de tillfrågade hade fått hjälp via privatfinansierad vård än via den offentligt finansierade.

Hermine Holm bekräftar att tillgången till rätt psykologhjälp beror på patientens plånbok. Som en reaktion var hon med och grundade den ideella förening-en Wonsa, World Of No Sexual Abuse, 2014.

Hon säger att hon var trött på att ständigt tvingas använda privata pengar i sökandet efter vård för sexualbrottsoffer. Wonsa ger i dag specialistbehandling till 150 sexuellt traumatiserade patienter i Stockholm. De har cirka 300 patienter i kö. Föreningen saknar landstingsavtal och är beroende av ideella krafter.

Hur förklarar du bristen på speciali-serad vård för er målgrupp?

– Jag tror det finns en ovilja att inse omfattningen av sådana här trauman i vårt samhälle. I Sverige har vi till exempel haft lätt att känna empati för utsatta barn i andra delar av världen. Och nu är vi redo att prata om åtgärder för att förebygga sexuella övergrepp mot barn i Sverige. Men vi accepterar inte att barn redan har utsatts, svarar Hermine Holm.

Jeanette Niehof vid ViduNovamottagningen jämför situationen med Nederländerna, som hon kommer ifrån. Där finns det ett dussintal offentliga specialistkliniker för sexualbrottsoffer. Vid dessa samarbetar läkare och psykologer med polis vilket gör att brottsoffren inte behöver berätta om händelsen så många gånger.

– Om patienten har posttraumatiskt stressyndrom, vilket är vanligt hos dem som utsatts för våldtäkt, har man sedan skyldighet att remittera till en psykolog med högre specialistutbildning inom trauma. Till exempel en psykotraumaterapeut. Så fungerar det tyvärr inte i Sverige.

Hon förklarar att en psykotraumaterapeut har tio års ytterligare erfarenhet efter att ha tagit psykologexamen, bland annat vidareutbildning inom kognitiv beteendeterapi och traumabehandling. Inom psykologin är det känt att en vanlig psykologexamen inte ger tillräckligt med kunskap för att behandla sexuella trauman, menar hon.

Traumat efter en våldtäkt brukar gå jättebra att behandla om man bara använder rätt metoder.
Jeanette Niehof, psykolog och psykotraumaterapeut

Förra året undervisade Jeanette Niehof i en valbar kurs på psykologprogrammet. Hon häpnade över att studenterna inte lärt sig fråga patienterna ifall de utsatts för sexuella kränkningar.

– Studenterna sade att om klienter inte självmant tar upp det så har vi lärt oss att inte göra det heller. Och jag har lärt mig att man ska väcka den björn som sover. Att även vårdcentralernas husläkare ska fråga alla patienter med psykisk ohälsa om sexuella trauman, eftersom problemen ofta är sammankopplade, säger Jeanette Niehof.

– Traumat efter en våldtäkt brukar gå jättebra att behandla om man bara använder rätt metoder.

Kliniken som Linda från början fick remiss till heter Spira och ligger i Malmö-stadsdelen Limhamn. Det är den enda mottagningen för personer med PTSD som haft avtal med Region Skåne.

Verksamhetschefen Helena Åberg Diebate bekräftar att söktrycket är högt. Spiras psykologer behandlar olika typer av trauman och har väntetider på flera månader.

För att sexualbrottsoffer ska slippa vänta länge på hjälp skulle Helena Åberg Diebate vilja se resurser för att fånga upp dem redan i primärvården. Hon tror också att det behövs en större kunskap bland sjukvårdspersonal i hur man ställer frågor om negativa sexuella erfarenheter.

Hon säger att sådana trauman kan dölja sig bakom till exempel smärtproblematik, men i många fall förblir de oupptäckta.

– Det är inte något man i vården frågar om först, eller patienter gärna berättar om självmant. Det krävs tillit och tillit tar tid. Samtidigt är det svårt att ställa frågor kring detta. Ifall man ber om onödigt många detaljer kan det väcka fler minnen eller ge en känsla av att åter-igen ha blivit kränkt.

Många av dem som utsatts för sexuella kränkningar har berörts starkt av #MeToo. Nyhetsflöden sätter igång mycket.
Helena Åberg Diebate, verksamhetschef på Spira

Helena Åberg Diebate hoppas att #MeToo-rörelsen har motverkat skammen som omger sexuella övergrepp och lett till att fler vågar söka hjälp. Hon har ännu inte märkt av någon patientökning men däremot hur hennes befintliga patienter påverkats.

– Många av dem som utsatts för sexuella kränkningar har berörts starkt av #MeToo. Nyhetsflöden sätter igång mycket. Man blir ständigt påmind och jag har patienter som berättar att de inte kan se på tv längre. Men vetskapen om att man inte är ensam kan också öppna spärren för att börja prata.

Psykologer som intervjuats inför det här reportaget vittnade om en extra utsatthet hos dem som inte har Lindas förmåga att sätta ord på sina psykiska behov, och självmant söka efter hjälp. Vårdcentraler i olika delar av landet får bara rekommendera särskilda terapeuter om dessa är anställda hos dem. Det innebär att patienten själv har ett stort ansvar att söka upp de vårdgivare som behövs.

Efter fyra månader i terapi på ViduNovamottagningen har Lindas skuldkänslor efter våldtäkterna försvunnit. Svårigheterna för till exempel beröring har börjat lätta. Linda säger att det gick bra för henne tack vare hennes familj, som hjälpte till att betala behandlingen och pushade henne outtröttligt. Hennes budskap är att traumat efter ett övergrepp går att komma över om man får rätt hjälp.

– För någon månad sedan kunde jag krama min mamma igen. Det var första gången på två år! Jag hade verkligen saknat hennes kramar så det var fantastiskt att klara av det. När man mår dåligt tror man att det kommer vara så för alltid. Men nu är jag på god väg att bli frisk.

—

Fotnot: En tidigare version av reportaget
publicerades i Sydsvenskan i juli i år.