Kultur #39/2018

Magont om tvåsamhet

Nahid Persson Sarvestanis dokumentärfilmer har ofta lett till debatt. I den nya filmen Anders, jag och hans 23 andra kvinnor sätter hon kärlek och tvåsamhet under lupp. Foto: Folkets Bio

[FILM] Anders, jag och hans 23 andra kvinnor Regi: Nahid Persson Sarvestani Nahid Persson Sarvestani har ofta väckt starka reaktioner med sina dokumentärfilmer. Hon har i flera filmer dragit igång en undersökande process som involverar objektet hon berättar om likaväl som henne själv – utan att bry sig om att frisera undersökningen när den leder åt […]

[FILM] Anders, jag och hans 23 andra kvinnor
Regi: Nahid Persson Sarvestani

Nahid Persson Sarvestani har ofta väckt starka reaktioner med sina dokumentärfilmer. Hon har i flera filmer dragit igång en undersökande process som involverar objektet hon berättar om likaväl som henne själv – utan att bry sig om att frisera undersökningen när den leder åt ett oönskat håll.

Senast i den prisbelönade Drottningen och jag (2009), där hon möter den före detta iranska drottningen Farah Pahlavi. Mötet sker många år efter att Nahid Persson Sarvestani varit en del av den rörelse i Iran som avsatte shah-paret och tvingade dem i exil. Här uppstod en förståelse som provocerade.

I hennes Fyra fruar och en man (2007), berättar hon om mannen Hadi och hans familj med fyra kvinnor och deras många gemensamma barn på den iranska landsbygden, där kvinnorna är bittra rivaler om mannens intresse samtidigt som de samarbetar och till och med konspirerar mot honom och hans maktanspråk. De är framför allt ekonomiskt men också socialt beroende av maken och en av fruarna säger att ”när han dör, dör också vi”.

Som titeln berättar är det de fyra kvinnorna som står i fokus.

I hennes nya film Anders, jag och hans 23 andra kvinnor är det mannen med alla sina till att börja med hemliga kvinnokontakter som undersöks, men eftersom en av dessa kontakter är hon själv blir hennes egen historia lika viktig, kanske egentligen viktigare.

Varför tillåter Nahid Persson Sarvestani en man som ljuger, sviker, bedrar och ständigt är på flykt att dominera hennes känsloliv dygnet och veckan runt? Det är en fråga som inte bara hennes egna vänner och vuxna barn utan även mannens vänner frågar henne. Persson Sarvestani själv är ekonomiskt oberoende; socialt sett är relationen snarast negativ i omgivningens ögon.

Hennes eget svar är att hon tror sig se hans vilja till förändring, och har svårt att överge honom under den processen. Men framför allt är det hennes egen tro på att alla kan förändras som hon har svårt att skiljas från, framgår det.

För att stå ut när hon upptäcker hans vidlyftiga kärlekskontakter i sociala nätverk sätter hon filmkameran som ett tänkt skydd framför sig.

Mannen i fråga är ett underverk av charm och kärleksfull uppmärksamhet, egenskaper hon redan fallit pladask för. För att stå ut när hon upptäcker hans vidlyftiga kärlekskontakter i sociala nätverk sätter hon filmkameran som ett tänkt skydd framför sig.

Hon försöker tvinga honom att bekänna färg och medverka till den förändring som hon försöker övertyga honom att han skulle må bäst av.

Ganska snart förstår man att hans bemödanden att möta henne handlar mer om att göra henne nöjd än att på riktigt förändras. När Persson Sarvestani försöker täppa till sprickorna slinker han igenom nätet ändå – kärleksbilden och statusuppdateringen till ”i ett förhållande” på Facebook glider han lätt förbi i de nya kontakterna han skapar genom att skylla på krav från ”filmteamet”.

Ständigt finns det nya jobb och resor som tar plats, med pass och den hemliga anteckningsboken i den stora flyktväskan som står stadigt packad vid dörren.

Filmen berättar om en man utan botten, men ställer också frågor om vad kärlek och tvåsamhet egentligen har rätt att kräva för att fungera som lyckoframkallande snarare än som fängelse. Att han tar på sig rollen av skurk och hon som fångvaktare skapar en smärtsam balans som snarare igenkänns som underkastelse.

Han utbrister också i ett som det framstår som ärligt utbrott att ”Du är inte min mamma!”

Att båda kontrahenterna här kämpar för relationen är tydligt, men frågan är om de någonsin möts i den kampen. Magontframkallande är bara förnamnet.

Publicerad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
redaktionen@arbetaren.se

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
prenumeration@arbetaren.se

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984

facebook-grupp