Kultur #35/2018

I huvudet på Bang

Anna Takanen i Bang, skriven efter efter Barbro Alvings kåserier, dagböcker och reportageresor. Foto: Bengt Wanselius

På Kulturhusets Stadsteatern i Stockholm skildras nu ett “Bangliv” på 90 minuter. Ett liv som sätter fyr på både publiken och Barbro Alving – signaturen Bang.

[SCEN] Bang
Manus: Magnus Lindman
Medverkande: Anna Takanen
Regi: Frida Röhl
Scenografi: Charlotta Nylund
Musik: Amina Hocine
Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm

Ner under jord, nära inpå finner vi henne återuppstånden; Dagens Nyheters stjärnreporter Barbro Alving.

“Som en elefant alltid i vägen, min kropp”. Orden är Barbro Alvings egna, och är som de flesta ord i denna monolog träffsäker satir.

Det ingen mindre än Kulturhuset Stockholms egna teaterchef Anna Takanen som spelar Bang. Hon går in under ytan för att gestalta den vånda och det upproriska liv som skulle göra Bang odödlig.

Barbro Alving (1909-1987) var en kvinna före sin tid på mer än ett sätt. Med en helt unik berättarröst gav hon sig ut i världen för att rapportera från platser såsom spanska inbördeskriget, Berlinolympiaden 1936, Indien, finska vinterkriget och USA.

Barbro Alving gick sin egen väg och ingen annans.

Hon blev precis som vännen Elin Wägner tidigt övertygad pacifist, vilket ledde till civilförsvarsvägran och fängelse på Långholmen. Hon var sambo med Loyse Sjöström, kvinnan med vilken hon uppfostrade dottern Ruffa i 1940- och 50-talets Sverige.

Privat som professionell, Barbro Alving gick sin egen väg och ingen annans.

Men det är inte på en av hennes många reportageresor som pjäsen Bang utspelar sig, utan i huvudet på Barbro Alving. Ett liv inte helt lätt att leva. Här kastas vi mellan förtvivlan, hopp, vansinne och storslagna drömmar.

“Turist i verkligheten. Och när jag skriver är det enda gången jag inte är turist? Är mina ord verkligheten?”

Anna Takanen gör det intensivt och explosivt. Skrivkramp, prestation, alkoholism, kroppsfixering, kamp, slagfärdighet, självförakt, kärlek och moderskap. Ja, man kan riktigt känna hur de kaskelotfärgade väggarna kryper närmare medan timglaset vänds upp och ner – och rinner ut.

Att manusförfattaren Magnus Lindman förutsätter att vi kan en del om Barbro Alving är inte till pjäsens nackdel. För visst borde vi veta vem hon är, vad hon gjort och betytt? Inte minst för den svenska journalistiken utan också som kvinna, som människa.

Det är ett starkt framförande om en stark person som hela tiden gränslar mellan bittert skratt och vemod. Om en kvinna vars beslutsamhet får oss att tänka nytt trots att orden är gamla.

För det är tydligt att för Barbro Alving var det skrivna ordet allt och mycket mer. Att hon kände, som hon själv valde att uttrycka det, “en djup och obotlig förälskelse till pressen”.

Publicerad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
redaktionen@arbetaren.se

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
prenumeration@arbetaren.se

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984

Arbetarens rojavasamling

PKK – Hjältar, terrorister eller frihetliga utopister?

Världen har ögonen på svenskars stöd för PKKs syriska grenar i Rojava. Men hur mycket vet du om PKK, PYD och YPG? Prenumerera på vårt nyhetsbrev nu så får du ett samlat paket av Rojava-rapportering och upplåsta reportage direkt i brevlådan.

Klicka här för att stänga