[SCEN] Ocean
Text och regi: Paula Stenström Öhman.
I rollerna: Lars Bringås, Ana Gil De Melo Nacimiento, Maia Hansson Bergqvist, David Fukamachi Regnfors, Oskar Thunberg
Unga Klara, Stockholms stadsteater
Spelas till och med den 11 maj
”Om vi bryter nu då, då kan jag klara mig.” Det svarar sexmissbrukaren Tom på Ibens förvirring kring hans resonemang om att de två måste sluta träffas. För i den individualism som kollektivt skapats, hur kommer man någon riktigt nära? Vad bottnar egentligen intimitet i? Är det sex, kärlek, beroende, kontroll, empati eller omsorg? Är intimitet livsviktigt eller rent av livsfarligt?
Det här är återkommande frågor i Paula Stenström Öhmans senaste ungdomspjäs Ocean som bygger på forskningsprojektet ”Intimitetens sociala former” vid Uppsala universitet och Institutet för Framtidsstudier. Det är en svart komedi som går på djupet av vårt innersta. Publiken fångas in nära medan en berättelse om makt, könsroller, tid och rum, sex och sexualitet, övergrepp, skuld och skam – offer och förövare – sakta tar form.
Vi får en inblick i tre tätt sammanflätade generationer som på olika sätt konfronteras med och försöker hantera just närhet. Här finns bland annat Marta som upplevt och överlevt förintelsen. Tonårskillarna i 8 C som skriker ”kuk” och ”hora” efter tjejerna i klassen. Skolans ”tönt” Becki som varit med om något så kränkande att hon inte längre vill leva. Och kärleksmissbrukaren Iben som i förakt för sig själv väljer män som aldrig kommer kunna ge henne det hon behöver.
Paula Stenström Öhman arbetar ofta utifrån dokumentärt material och har en bakgrund i socialantropologi och kriminologi. Ocean kan ses som en fristående fortsättning på hennes tidigare pjäser People Respect Me Now och Jag tror på dig Anita – som också kretsar kring teman “offer och förövare”.
Precis som Oceans otaliga frågor är karaktärerna enkla och komplexa på samma gång. De är lätta att ta till sig och starka känslor väcks. Ändå är det mer lustfyllt och vackert än mörkt att se hur vi människor skildras. Flyende verkligheten in i varandra med spår av svek, värk, kärlek och längtan. För intimitet kanske är det som uppstår när vi vågar stå nakna, ibland äckliga, inför varandra och oss själva? När vi tillåts vara och känna på samma gång?
Ocean är en viktig påminnelse om de sår som kan läka, men som nästan alltid ärrar. Där det är tydligt att historiska skeenden såsom krig, folkmord, kvinnokamp, klasskamp, rasifiering och sexuella övergrepp (#MeToo) kommer fortsätta att eka både framåt och bakåt i tiden – helt enkelt vara en stark drivkraft i hur vi ser oss själva och skapar relationer.
Trots det lämnar föreställningen en med ett leende på läpparna. För visst blir det bättre med åren? Den äldre generationen i pjäsen verkar i alla fall ha fattat galoppen. De är normbrytande; vågar visa vad de känner, älskar som de vill och lever i ett gemensamt kollektivboende. För som Ronda, Erikssons livs kärlek, högljutt proklamerar: ”Träffpunkter för äldre är väl bra, men vi vill leva tillsammans!”
Logga in för att läsa artikeln
Detta är en låst artikel. Logga in eller teckna en prenumeration för att fortsätta läsa.
Teckna en prenumeration
Få direkt tillgång till denna artikel och mycket mer
✓ Få tillgång till alla våra låsta artiklar, digitala nyheter varje vecka
✓ Få tillgång till hela appen
Inga bindningstider – säg upp när du vill
✓ Få tillgång till alla våra låsta artiklar, digitala nyheter varje vecka
✓ Få tillgång till hela appen
✓ Få 10 magasin hem i brevlådan varje år
Inga bindningstider – säg upp när du vill
✓ Få tillgång till alla våra låsta artiklar, digitala nyheter varje vardag
✓ Få tillgång till hela appen
✓ Få 10 magasin hem i brevlådan varje år
Inga bindningstider – säg upp när du vill
♡ Stöd Arbetaren med en extra slant varje månad
Inga bindningstider – säg upp när du vill
