”Kritiken mot EU är motsägelsefull”

Byråkrater och lobbyister har alldeles för mycket makt i EU. Men det är fel att utmåla EU som marknadsfundamentalistiskt – och det är enskilda medlemsstater snarare än EU självt som i dag bygger murar mot flyktingar. Det menar Vänsterpartiets tidigare vice ordförande Johan Lönnroth.

Debatt
”Jens Holm, författare till boken ’Om inte vi, vem’, angriper med rätta det investeringsskydd som finns i de flesta handelsavtal. Men fundera på varför USA:s president Donald Trump är så emot avtal av typen TTIP”, skriver Johan Lönnroth (t h).
Foto: Bertil Ericson/TT. Montage: Arbetaren

Riksdagsledamoten Jens Holm, V,  har skrivit en faktaspäckad och kunnig bok: Om inte vi, vem? Politiken som räddar klimatet och förändrar vänstern (Sjösala förlag, 2017). Det är den bästa bok om miljö och klimat jag hitintills läst och jag lärde mig massor. Men jag har en invändning som gäller Jens Holms motsägelsefulla syn på EU.

DEBATTÖREN:
Johan Lönnroth är nationalekonom och tidigare riksdagsledamot (1991–2003) och vice ordförande (1993–2003) för Vänsterpartiet.

Jens Holm har svårt att se varför vi ska ge stödja en ”marknadsfundamentalistisk och i många avseenden odemokratisk union”. Odemokratisk ja, byråkrater och lobbyister har alldeles för mycket makt i EU. Men marknadsfundamentalistisk, nej.

Jens Holm ger själv fler exempel på motsatsen: Som att USA har svagare lagar och starkare kapitalmakt än EU när det gäller djurskydd, köttproduktion och antibiotika. Och i USA är det myndigheternas sak att bevisa skadligheten i ett ämne men i EU är det industrin som ska bevisa att ämnet är ofarligt.

Jens Holm angriper med rätta det investeringsskydd som finns i de flesta handelsavtal. Men fundera på varför USA:s president Donald Trump är så emot avtal av typen TTIP. Han vet att EU skulle kunna pressa ett av gigantiska budget- och bytesbalansunderskott försvagat USA till att skärpa sina miljölagar. Särskilt små exportberoende stater som Sverige behöver stöd från andra för att stänga skatteparadis och pressa globala storföretag att bete sig mer ansvarsfullt.

Felet med dagens handelsavtal är att de bygger på nuvarande maktordning där globala företag ges större rätt att dra stater som ställer miljöpolitiskt eller socialpolitiskt motiverade krav inför rätta än det omvända. Vi behöver en nyordning som ger staterna en mycket starkare ställning än nu.

Jens Holm skriver om EU-medlemskapet att i den andra vågskålen ligger att EU också är en politisk union samt att han i många år tyckt att tiden kan vara mogen för Vänsterpartiet att lämna utträdeskravet. Men sedan EU-valet 2014 har EU ”mer än någonsin blivit kidnappat av reaktionära krafter”. Med flyktingkris och ekonomisk kris har han svårt att ”känna en större entusiasm inför att vänstern ska släppa utträdeskravet”.

Det är de staterna som bygger murar mot flyktingar, medan EU vill förmå dem att vara mer generösa.

Men det den reaktionära högern har kidnappat är snarare en del medlemsstater som Ungern och Polen än EU. Det är de staterna som bygger murar mot flyktingar, medan EU vill förmå dem att vara mer generösa. Och när det gäller ekonomin är det åter igen medlemsstater med Tyskland i spetsen som drivit fram orimliga krav på åtstramning i Grekland och andra krisländer, medan ECB 2012 beslöt att stödköpa krisländernas statsobligationer.

Det är högern som drev fram Brexit medan delar av vänstern med den förre grekiske finansministern Varoufakis i spetsen driver kravet på en europeisk ”New Deal” i Keynes anda.

Jens Holm avslutar boken med tio punkter i ett omställningsprogram för vänstern och jag instämmer helhjärtat. Det enda jag saknar är en tydlig koppling till det internationella samarbetet och särskilt till EU.

Låt oss slippa en EU-valrörelse till där vi velar om medlemskapet. Som en partikamrat sa i ett möte med riksdagsveteraner: Om jag står på torget i Sundsvall måste jag kunna ge att tydligt besked om vi vill ha kvar Sverige i EU eller inte.