Minnesord #6/2018

Vi minns Mikael Sundin

Mikael Sundin, känd av många av Arbetarens läsare som flerårig förlagsredaktör på Federativs förlag, är död. Arbetarens tidigare chefredaktör Martin Nilsson minns honom.

Mikael Sundin föddes den 13 februari 1961 som det andra barnet till Siv och Bertil Sundin. Det känns bisarrt och overkligt att skriva dessa minnesrader – jag trodde alltid att Micke var den som skulle överleva oss alla. Få skötte om sig så väl som Micke – både fysiskt och mentalt.

Då hans tid som halvtidsredaktör för Federativs förlag sammanföll med min tid som chefredaktör för tidningen Arbetaren 1990–1998, så är mina starkaste minnen av honom från den tiden. Han lärde mig att spara pengar genom att klippa mig själv, att man – hör och häpna – kan stå vid skrivbordet (det var inte så många som gjorde det än då) och att ett vitkålshuvud eller en knippe morötter duger bra som lunch. Micke var alltid seriös med sina redaktörssysslor, var tidigt på plats och arbetade koncentrerat med varje steg av bokproduktionen.

Begravningen äger rum måndagen den 29 januari kl. 13.45 i Hoppets kapell, Skogskyrkogården. Valfri klädsel. Akten avslutas vid kapellet. Efter akten äger minnesstunden rum i hemmet för de närmaste. Tänk gärna på Rädda Barnen, tel. 08-698 90 00.

Utanför jobbet var basketen viktig i Mickes liv. Under många år – ända till dess knäna gav upp – var han guard i Stockholmspolisens IF, därefter tog innebandyn vid. Och hans musikintresse sträckte sig från renässansmusik till nutida konstmusik, jazz, punk, hårdrock.

Men Micke hade givetvis ett liv före Federativs.

Efter grundskolan började Micke i Brännkyrka gymnasium. Där träffade han Karin som blev hans flickvän och så småningom mamma till deras son Rikard. Karin och Micke flyttade in i ett kollektiv i Högdalen. Hans första jobb var på en kuverteringsfabrik. Under studieåren på 1980-talet försörjde sig Micke genom en rad extrajobb – som parkeringsvakt, som mentalvårdare på Långbro och som vårdbiträde i hemtjänsten. Det extrajobb som skulle påverka hans liv mest, var halvtidsjobbet på Pressurklipp 1985. Micke och Karin separerar strax innan Rikard föds 1987. 1988 börjar han som utredningsassistent på Sveriges Lokalradio.

Micke läste ständigt. Han pluggade dessutom grundligt. 1981 hade Micke börjat på kulturvetarlinjen med idéhistoria som huvudämne. Den här perioden innebar ett politiskt uppvaknande för honom och han blev samma år medlem i Stockholms LS av SAC – där han kom att vara medlem livet ut. I Stockholms LS engagerade han sig bland annat i redaktionskommittén för Stockholms LS Meddelande. 1988 går han in i den förlagskommitté som arbetar ideellt med Federativs förlag.

Från 1980-talet och framåt intresserar sig Micke i allt högre grad för självförsörjning. Hur ska man inrätta sitt liv för att kunna leva så nära naturen som möjligt? Hur lever man bortanför konsumtionshysterin? Utanför kapitalismen?

1990 träffar Micke Mia. Mia har sin då ettårige son Sebastian. Micke och Mia gifter sig 1992 och skaffar sig en kolonilott i Tantolunden på Söder i Stockholm samma år.

Att redaktörskapet för Federativs var en halvtidstjänst gjorde det möjligt för Micke att samtidigt avsluta studierna på kulturvetarlinjen med en praktikperiod på Bonniers. 1991 tar han sin fil.kand.

Från maj 1991 till september 1993 jobbar Micke heltid med Federativs, men med lön för halvtid. ”Eftersom jag inte haft något annat jobb vid sidan av” som han förklarade för SAC:s kongress 1994, då han kandiderar för en ny kongressperiod. Han är kvar fram till 1998 som förlagsredaktör för Federativs och lyckas genom ett målmedvetet arbete få förlagets verksamhet att börja gå runt. Klassiker om syndikalismen och anarkismen blandas med nyskrivna reportage- och debattböcker, antologier, serier och mycket annat.

Klassiker om syndikalismen och anarkismen blandas med nyskrivna reportage- och debattböcker, antologier, serier och mycket annat.

Micke läste kopiösa mängder, men han läste inte som uppvisning eller av fåfänga – han läste av ren lust. Han snobbade sig aldrig med sina djupa kunskaper. Han var ingen skrävlare och han odlade aldrig någon myt om sig själv. Micke ägnade sig inte åt bombastiska formuleringar eller förenklad retorik utan var alltigenom hederlig och ärlig i alla diskussioner – aldrig intresserad av att förhäva sig själv utan av att förstå och komma vidare i ämnet. Ingen agitator, men en lyssnande kamrat. 1994 anställs Micke också på Norstedts Juridik, för vilka han kommer att arbeta resten av sitt liv, först som anställd, senare som frilansande redaktör.

Den 27 mars 1996 får Micke och Mia sitt första gemensamma barn. Han får namn efter Mickes båtmotor, en Albin O21. Sin kärlek till sjön kom annars främst till uttryck genom snipan ”Haffsårkestern” som han skötte enligt konstens alla regler – och genom fisket förstås.

Fisket var inte bara ett nöje för Micke. Det var också en del av drömmen om ett liv som självförsörjande bonde. 2001 köpte Micke och Mia ett torp, Tallsätter, i Julita, som blev en experimentverkstad i självhushållning. De odlade och skaffade olika fjäderfän och vartefter de fick råd utökade de sina ägor med skog och torp. 2010 köpte de Kärret och 2015 Dagsjön.

Jag tror att många med mig kan intyga att Micke var en pålitlig kamrat som man alltid kunde ringa om man var i trångmål, skulle flytta eller hade kärleksbekymmer. Hade han bara tid, så ställde han alltid upp. Någon enstaka gång kunde man få möjlighet att ställa upp tillbaka – som 2004 när familjen återigen väntar tillökning och bohaget skulle kånkas till Tantogatan. Dottern Magda föds den 22 augusti samma år.

När Siv, Mickes mamma, insjuknar i Alzheimer, försöker Micke avlasta sin far. Han besöker sin mamma regelbundet fram till hennes död 2010. Fem år senare dör även Bertil och Micke och syster Maria säljer sitt barndomshem.

Runt mitten av 00-talet övergår Micke från fast anställning till att frilansa genom hans och Mias firma, Textfixarna. Som frilans fortsätter han arbeta för flera olika förlag, Norstedts Juridik, Bonnier Fakta, Prisma, Bonnier Carlsen, Nautiska förlaget, men Micke och Mia får också uppdrag som språkkonsulter – främst för olika myndigheter. För att förbättra sina formella meriter kompletterar Micke sina tidigare utbildningar med en rad kurser på Stockholms universitet, så att han 2014 även får en fil. kand. med huvudområde svenska.

Micke ville inte stödja livsmedelsindustrin. Därför var det logiskt för honom att ta jägarexamen och skaffa sig en vapenlicens, vilket han gjorde 2016. Samma år gick han en kurs i hyggesfritt skogsbruk. För 2018 hade Micke planerat in två distanskurser på Skogsstyrelsen – Sköta lövskog och Hyggesfria metoder.

Ibland är hinnan mellan livet och döden tunnare än man tror. Den 23 december sitter jag med Micke och Mia på en krog i Gamla stan i Stockholm och lyssnar på deras son Albins irländska band som spelar så taket lyfter. Den 28 december 2017 föds Rikards och Emmas dotter Siri. Den 8 januari 2018 dör Micke.

Micke hann vara farfar i knappt två veckor. Han hade varit en lika bra farfar som han var pappa.

Mikael Sundin dör av en akut hjärtinfarkt. I traktorn på gården i Julita. Mitt i livet. Han dog som han levde – mitt i arbetet, i naturen, med Mia, i planerna för framtiden, i drömmen om att en annan värld är möjlig.

Han finns med oss för alltid.

Publicerad Uppdaterad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
redaktionen@arbetaren.se

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
prenumeration@arbetaren.se

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984

Kriminella möter blockader

 

Fyll i din mejladress så skickar vi länk till videoreportaget 👇

Klicka här för att stänga