Framstjärten – smaka på den!

Scen
Teater Sällskapet bjuder på en odyssé genom fittan och föreställningar om den.
Foto: Kristin Carlén
[SCEN] Salong Vagina
Manus och regi: Ida Wallfelt
Medverkande: Ida Wallfelt, Ida Löfholm och Anna-Karin Håkansson
Spelas 8,9,10 december på Tribunalen och 14, 15 och 16 december på Reflexen, i Stockholm

Kärt barn har många namn. Det kvinnliga könet har inget namn brukar man säga, men visst finns det något för alla tillfällen och grad av blyghet: vulva, vagina, fitta, snippa, mus, slida, framstjärt eller mutta – som bara några av de kanske lite mer neutrala. Andra framhåller gärna några av dess mer (för en som inte bär en) lite skrämmande, främmande egenskaper, eller till och med osmakliga.

Teater Sällskapets föreställning om fittan balanserar på de två bildliga ben som i historisk tid omgett den: skammen och lusten. Till att börja med får vi en grundlig lektion i varför vi som bär den själva blygs så starkt över dess egenskaper, utseende och själva existens.

Teorin här är medeltidens maktmäns, under uppbyggande av den kristna kyrkan, avund parad med gemene mans skräck att sugas in och malas sönder av tänderna därinne. Under förkristen tid fanns det kulter kring fittan och dess magiska krafter. Publiken får handfasta illustrationer över hur det gick till när den kunde vara ett redskap för framgång och lycka genom bärare som reste runt och utövade magi.

Här får lusten ändå flyga fritt en stund – en befriande stund, ska jag säga.

Det är verkligen en timmes lustfyllda insikter och skratt, också åt de brutala metoder som använts (och används) för att snöpa, stympa, reducera, förtala och förminska dess positiva egenskaper för kvinnlig hälsa och lust.

Lusten, ja – vart tar den vägen när hela forskningsvärlden fokuserar på reproduktion och nytta. Eftersom kvinnans kättja och orgasm strängt taget inte är nödvändig för barnalstrandet (i alla fall har forskningen inte bevisat detta) har de reducerats till något som inte är viktigt – snarare en pinsamhet, kanske lite farligt upphetsande, som ”onaturliga” kvinnor ägnar sig åt. Här får lusten ändå flyga fritt en stund – en befriande stund, ska jag säga.

Salong Vaginas lekfulla anslag och sömlösa kontakt med ”den fjärde väggen” gör att det aldrig ens närmar sig där läskigt pinsamma – annars ett kittlande hot som ofta används som ett dramatiskt element när fittan kommer på tal i kulturen.

Tyvärr, alla schablonsökande författare av manus till pjäser och stå upp-akter – när Salong Vagina drar ned brallorna på kvinnan följer en hel del manliga lustigheter med och faller platt till golvet.