Litteratur #90/2017

Upp ur rädslan

"Bitte Andersson har med sin serieroman I slutet av regnbågen skapat en berättelse med den härligaste förälskelse, den svartaste smärtan – och en ljus förhoppning att det alltid finns hopp för den som vågar sticka nosen in i en gemenskap som erbjuds", skriver Josephine Askegård. Foto: David Goldman/TT

[BOK] I slutet av regnbågen Bitte Andersson Syster förlag, 2017 Samhällskollektivets stränga normer över människors sexualitet är en riktigt obehaglig historia. Medierna låtsas chockade över vittnesmålen som nu skriks ut i #MeToo-vågorna trots att de allra, allra flesta känt den inpå bara skinnet redan från tidig ålder. Skammen över att vilja, att inte vilja, att […]

[BOK] I slutet av regnbågen
Bitte Andersson
Syster förlag, 2017

Samhällskollektivets stränga normer över människors sexualitet är en riktigt obehaglig historia. Medierna låtsas chockade över vittnesmålen som nu skriks ut i #MeToo-vågorna trots att de allra, allra flesta känt den inpå bara skinnet redan från tidig ålder. Skammen över att vilja, att inte vilja, att blotta sina drömmar, att vara ensam, beroende, rädd eller fylld av lust. Uttrycken det får att inte ens våga vila i sina drömmar kan vara depression, rädsla, att ge sig till den som verkar veta bättre och våld mot sig själv och andra.

I vår tid finns ändå stöd i lagar och arbetsrätt gentemot diskriminering i handling och ord, till och med underförstådda små gester som skapar utanförskap. Så var det inte under många generationer tillbaka, då diskriminering kunde fortgå utan att människor ens insåg att de var diskriminerade, förkrympta.

I precist, fotografiliknande rutor följer vi Ann då hon högst motvilligt tillfälligt tvingas ut ur isoleringen på grund av ett renoveringsarbete i huset, till ett hbtq-boende för äldre.

Marja och Ann har levt tillsammans men inte officiellt som par, utan som inför föräldrarna, som väninnor med skilda sovrum. Deras starka kärlek har varit hemlig. Ann går bort i cancer och Marja in i en djup depression. Hennes tillbakaskjutna plats på begravningen, inte erkänd som anhörig, är hjärtskärande att se. Ursprungsfamiljen vet förmodligen inte ens Marjas betydelse i Anns liv – eller har valt att inte se.

I precist, fotografiliknande rutor följer vi Ann då hon högst motvilligt tillfälligt tvingas ut ur isoleringen på grund av ett renoveringsarbete i huset, till ett hbtq-boende för äldre. Hon orkar inte ens protestera, sitter ensam i sitt rum, grå i ansiktet, och pratar med sin älskade Anns spöke.

Bitte Andersson har med sin serieroman I slutet av regnbågen skapat en berättelse med den härligaste förälskelse, den svartaste smärtan – och en ljus förhoppning att det alltid finns hopp för den som vågar sticka nosen in i en gemenskap som erbjuds. I Marjas fall blir erbjudandet ganska svårt att avvisa. När Millan störtar in i hennes rum följer hon för skams skull med, men dras så småningom in i de andras världar.

Visst finns klichéerna där och visst är utgången ganska given, men den tillknäppta Marjas berättelse lyser så starkt att hon träder fram som en härförare för alla de tysta som bara strävar på som de flesta gör.

I tillbakablickar följer vi de andra boende med sina historier genom ett homo- och transfobt men också kampfyllt 1900-tal som vinner alltfler segrar. Genom Marjas och de andras många gånger mörka erfarenheter får läsaren en förståelse för den oerhört hårda kamp som bedrivits för att uppnå den relativa frihet som världen i dag ändå ser vinna mark i land efter land. Åtminstone växer ett medvetande om rätten till sina egna drömmar och kärleksliv som kan leda vidare.

Det är uppenbart att romanen är väl researchad – visst finns klichéerna där och visst är utgången ganska given, men den tillknäppta Marjas berättelse lyser så starkt att hon träder fram som en härförare för alla de tysta som bara strävar på som de flesta gör. Hon är så älskansvärd.

Titeln är förstås kongenial med tanke på att detta är ett sent livsskede av de olika regnbågsliven på ”hemmet” som boken berättar om. Men den understryker också att livet pågår med kamp, sorg och lust i alla åldrar och att erfarenhet är något som lever med en människa tills hon lägger näsan i vädret. En ljus och hoppfull bild av ålderdomen.

Publicerad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
[email protected]

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
[email protected]

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984