Sexuell väckelse i norsk ungdomsthriller

[BOK] Thelma Regi: Joachim Trier Manus och regi: Joachim Trier och Eskil Vogt Biografpremiär 17 november Fåglar, ormar och vatten hör till de tunga symboler som varslar om de övernaturliga krafter den unga Thelma i den norska thrillern med samma namn, tycks börja bli besatt av. I filmen möter vi en ung kvinna (spelad av Eili Harboe) […]

Fåglar, ormar och vatten hör till de tunga symboler som varslar om de övernaturliga krafter den unga Thelma i den norska thrillern med samma namn, tycks börja bli besatt av.

I filmen möter vi en ung kvinna (spelad av Eili Harboe) som flyttat från landsbygden till staden där hon pluggar biologi och ska ta examen, men som klaustrofobiskt kontrolleras av sina strängt religiösa, kristna föräldrar.

Thelma börjar en dag få anfall som verkar epileptiska, men hon tycks även börja kunna styra verkligheten genom sina tankar och önskningar. Den utlösande faktorn verkar vara begäret och kärleken till Anja (Kaya Wilkins), en av de andra kvinnliga studenterna.

Det ska sägas att Thelma snarare är en rysare kring besatthet, än en Fucking Åmål. Ibland kan jag störa mig på att det unga, kvinnliga sexuella uppvaknandet återkommande måste illustreras med putande små bröst under tunt t-shirttyg riktade mot kameran.

Särskilt som de ”reklamfotosnygga” scenerna med ormen ringlande över Thelma är en nog så tydlig hint om att hon håller på att bli sexuellt medveten. Scener som dock lösgör ormen ur en annars måhända fallisk klichésymbolik, då Thelma fantiserar om väninnan.

Som thriller lyckas filmen emellanåt bli riktigt kuslig, och känslan av obehag kommer lika mycket från Thelmas skräck inför sitt inre tillstånd och väntan på hennes nästa anfall jag i biofåtöljen ju förmodar kommer inträffa igen, som den hårt bevakande familjen.

När Thelma börjar utforska sitt tillstånd finner hon historiska kopplingar till ”häxan” såväl som ”hysterikan”, medan läkarna talar om stress som en möjlig orsak. Samtidigt framstår de nyupptäckta krafterna nödvändiga som redskap för en uppgörelse med Thelmas patriarkalt styrda tillvaro, som kanske i själva verket är vad som tynger henne mest?