Tidningen Arbetaren brukar, tillsammans med Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning och Trots allt!, betraktas som den främsta antinazistiska pressrösten före och under andra världskriget. Redan 1933 dömdes Arbetarens ansvarige utgivare Frid Nordin till tre månaders fängelse efter att tidningen kallat Hermann Göring för ”blodhund”.
År 1940 dömdes dåvarande ansvarige utgivaren Birger Svahn till 3 månaders fängelse, och sammanlagt beslagtogs Arbetaren cirka 40 gånger under kriget av myndigheterna. Bland annat var det Arbetaren som avslöjade den tyska permittenttrafiken med tåg genom Sverige under kriget.
Det var dock inte bara Arbetaren bland de SAC-ägda medieorganen som drabbades av beslag och rättsliga ingripanden under andra världskriget. Tidningen Norrlandsfolket, som gavs ut av SAC mellan 1925 och 1951, drogs in sju gånger under kriget. Och år 1940 dömdes Federativs förlags förlagschef Ragnar Johansson till två månaders fängelse för Federativsbroschyren Komplotten bakom Stalin-Hitler-pakten, som kunde uppfattas smäda inte bara en utan två främmande makter – något Arbetaren rapporterade om i nedanstående artikel från den 17 februari det året.
Ur Arbetaren 17/2 1940
”Komplotten bakom Stalin-Hitler-pakten” fälld
Två mån. fängelse för skrift om den.
Åklagaren medger öppet att tryckfrihetsförordningen tillämpas slumpartat.
Förlagschef Ragnar Johansson dömdes på fredagen till två månaders fängelse såsom ansvarig för den på Federativs förlag utgivna broschyren ”Komplotten bakom Stalin-Hitler-pakten”, vilken av juryn ansågs brottslig enligt par. 3 mom, 9 i tryckfrihetsförordningen, jämfört 8 kap. 28 par. Strafflagen. Domen föregicks av huvudförhandlingar, varunder åklagaren bl. a. medgav, att åtalen enligt tryckfrihetsförordningen tillkomma på en slump och äro beroende på den politiska vind som för tillfället blåser. Från svarandesidan tillbakavisades med en förkrossande argumentering åklagarens påståenden om skriftens brottslighet, men juryns utslag blev trots detta fällande.
Juryn bestod av apotekare K. A. Berlin, advokat Axel Gard, förbundsordförande D. J. Karlén, intendent K. V. Bildmark och målarmästare H. A. Berggren, utlottade av rätten; köpman Robert Hasselkvist och hr Nils Envall, utsedda av åklagaren, samt advokaterna Gottfrid Ström och Gunnar Lindh, utsedda av svaranden. Åklagare var hovrättsfiskal G. A. Widell och rättens ordförande rådman G. A. Rising. Kamrat Johansson biträddes av advokaten Folke Robling.
Sedan rättens ordförande för att orientera jurymännen i korthet redogjort för vad som tidigare förekommit i målet, inleddes huvudförhandlingarna med ett anförande av åklagaren. Han gjorde gällande att broschyren i sin helhet var brottslig och tillkommen i syfte att smäda samt åstadkomma osämja med främmande makter. Som ”bevis” härför anförde han en del lösryckta citat, vilka han ansåg vara särskilt förgripliga.
Utvecklingen själv och dess aktörer motivera omdömena
Advokat Robling bestred på det bestämdaste att skriften kunde anses brottslig och framhöll dess syfte inte ens kunde tänkas vara kränkande. Broschyren är att uppfatta som ett inlägg i en idédebatt, som pågått och kommer att pågå så länge olika uppfattningar och idéer om samhällsförhållandena göra sig gällande. Författaren har med denna skrift endast velat analysera utvecklingen på ett visst område under senare år samt ställa denna utveckling i belysning av den situation som uppstått. Han har därvid icke kunnat undgå att även beröra de personer, som gestaltat denna utveckling. Om vissa ur sitt sammanhang lösryckta ordvändningar och uttryck i skriften framstå såsom innebärande en kanske mycket hård kritik, så beror detta inte på någon illvilja hos författaren utan det kan vara utvecklingen själv och dess aktörer som motiverar dessa omdömen, rent objektivt och logiskt sett. Syftet har inte varit att kränka varken personer eller stater utan att kritisera det politiska system som dessa personer och stater företräda. Själva rikspropagandaministern Göbbels har i en skrift, som även utkommit i svensk översättning, rentav hånat den uppfattningen, att man inte skulle få – som han säger – ”blanda sig i ett lands inre förhållanden” när det gäller att kritisera de politiska systemen och möta den propaganda, som dessa länder och deras system bedriva. Det är i detta syfte som den nu åtalade skriften kommit till, nämligen för att möta den överväldigande propaganda som dagligen väller in i vårt land genom radioutsändningar, cirkulär, flygblad och på annat sätt, för att nu inte tala om de ”svenska” pressorgan, vilka öppet gå dessa utländska makters och diktatursystems ärenden. Det torde knappast kunna anses lämpligt , att vi gent emot denna främmande propaganda inta en liknöjd och overksam ställning. Den åtalade broschyren fullföljer därför enligt mitt förmenande ett ur demokratisk och svensk synpunkt mycket lovvärt och legitimt syfte, förklarade advokat Robling.
Är ”monoman på god mat” också kränkande?
Svarandebiträdet gick därefter in på det olika av åklagaren anförda citaten av broschyren ”Komplotten bakom Stalin-Hitler-pakten” och påvisade, att de svarade mot allmänt kända oh obestridliga fakta. Man hade kanske i vissa fall kommit att använda andra uttryck – man skulle exempelvis i stället för det i broschyren använda korta och träffande svenska uttrycket kunnat säga, att Hitler likviderade sina anhängare den 30 juni, men objektivt sett hade det ju kommit att betyda precis detsamma. Man kan inte – utan att vara oärlig – nämna sakerna vid annat än vad de äro. Rent egendomligt förefaller det att åklagaren anmärker på ett sådant uttryck som ”monoman”. Ty vad betyder monoman? Jo, en ensidigt inriktad person! Man kan exempelvis säga, att en person är ”monoman på god mat”, men det skulle väl aldrig falla någon in anse detta vara kränkande. I all synnerhet inte om personen ifråga är ensidigt inriktad på god mat.
Med en rad citat exemplifierade advokat Robling vidare vad som hittills varit brukligt och tillåtet i tal och skrift här i Sverge i de politiska debatterna och framställningarna. Advokat Robling läste i detta hänseende bl. a. upp ett långt avsnitt ur redaktör Z. Höglunds tal vid Finlandsmötet i Auditorium den 12 januari, och framhöll, att i jämförelse med de yttranden red. Höglund då fällde är det som förekommer i broschyren om Stalin-Hitler-pakten ”rena söndagsskoleläsningen”. Slutligen påpekade advokat Robling att Stalin officiellt icke är något den ryska statens officiella överhuvud utan endast partisekreterare i ryska kommunistiska partiet.
Sensationella uttalanden av åklagaren
Åklagaren medgav att broschyren ”kanske haft till huvudsyfte att kritisera”, men vidhöll fortfarande att syftet även varit att smäda. Åklagaren förklarade vidare att det inte är meningen att hindra saklig kritik, men att man under nuvarande tillspetsade förhållanden måste noga aktge på uttrycken. Att tidigare lika ”brottsliga” framställningar fått passera opåtalda, medan regeringen nu beordrat åtal mot bl. a. broschyren om Stalin-Hitler-pakten, förklarade åklagaren bero på att tryckfrihetslagstiftningen nu måste tillämpas strängare på grund av det spända och farliga politiska läget. Fortfarande förekommer också förgripliga framställningar och uttryck som icke bli föremål för åtal, medgav åklagaren, men – sade han – ”man kan ju inte åtala varje smädelse och varje förgripligt uttryck”. Huruvida åtal anställes eller ej beror alltså på en slump – eller kanske det bero på något annat? Beträffande det av advokat Robling upplästa avsnittet ur Z. Höglunds tal vid Aditoriemötet förklarade åklagaren att det var ”klart smädligt”!
Broschyrförfattaren en österrikisk flykting.
Kamrat Ragnar Johansson höll också ett anförande och redogjorde för hur den åtalade broschyren kommit till. Manuskriptet förelåg redan i somras men trots detta hade författaren kunnat förutsäga vad som skulle komma. Detta visar att han varit väl insatt i de politiska förhållandena och att han bedömt läget fullkomligt riktigt. Författaren är en landsflyktig österrikare, f. d. kommunist, och han har bl. a. suttit långa tider i koncentrationsläger. Den broschyr han skrivit är en skarp anklagelse mot diktatursystemen och den politiska terrorn, men den är samtidigt också en förvånansvärt träffsäker analys av det politiska ränkspel som fört fram till det läge Europa nu befinner sig i.
Sedan rätten formulerat frågan till juryn drog sig juryn tillbaka för överläggning, vilket varade att par timmar. Beslutet blev som sagt fällande. Rätten avkunnade omedelbart därefter domen, som löd på två månaders fängelse.
