Poesi #51/2017

Skala så lyfter det

Kanske är det just rytmen, utvecklad på scen, som tvingar sig på texten, men det finns också en slapphet i vissa uttryck, menar Josephine Askegård. Foto, omslagsdetalj: Arbetaren

Bakom pseudonymen Gatuduvan står estradpoeten och medlemmen i poesikollektivet La Poème Kalashnikov Jens Åberg. Hans nya diktsamling Benizino Boulevard varvar långa, rytmiska dikter med korta, haikuliknande tre- eller fyraradingar. Temat är hemlöshet och drogjakt. [BOK] Benzino Boulevard Gatuduvan Fri Press, 2017 Åberg är född 1980 och sägs ha levt som hemlös i perioder, men hans […]

Bakom pseudonymen Gatuduvan står estradpoeten och medlemmen i poesikollektivet La Poème Kalashnikov Jens Åberg. Hans nya diktsamling Benizino Boulevard varvar långa, rytmiska dikter med korta, haikuliknande tre- eller fyraradingar. Temat är hemlöshet och drogjakt.

[BOK] Benzino Boulevard
Gatuduvan
Fri Press, 2017

Åberg är född 1980 och sägs ha levt som hemlös i perioder, men hans berättelse om den tillvaron känns ofta sökt, instoppad i en form som han söker. Kanske är det just rytmen, utvecklad på scen, som tvingar sig på texten, men det finns också en slapphet i uttryck som ”skymningen kastar ut sina kort”, ”himlens sken mellan dina lår” eller ”Åsidosatta utan värdighet/jagas drömmar på flaska” som stör.

Jag önskar att Gatuduvan kunde ha skalat på snart sagt varje sida; ”Kvarteret gråter/tysta tårar för en andefattig publik/som stressar och nojar/badar i rubrikernas svett” – ta bort ordet ”rubrikerna” och det lyfter.

Det är inte bara hans privata drama det handlar om, utan stora grupper av nedräknade, fattiga, drogberoende, uppgivna.

Men samtidigt finns mycket som berör. Det glimmar till av äkta berättelser om den stora tröttheten, och faktiskt sorg, som poeten vill gestalta. Det är inte bara hans privata drama det handlar om, utan stora grupper av nedräknade, fattiga, drogberoende, uppgivna. Han brinner för klassbeskrivningen, det står klart. Ändå är det i de personliga, ensamma erfarenheterna som han berör mest.

Kanske är det inramningen han och Bo Ranmans inledning biter sig fast vid, referenserna till tuffa beatpoeter där det finns en romantik kring utanförskapet, som som skaver – den ter sig lite smaklös faktiskt.

Helt klart är det de korta dikterna med få rader som är intressantast. De läser jag gärna om och om igen.

Publicerad Uppdaterad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
[email protected]

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
[email protected]

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984