Signerat #43/2017

Litteraturen som klickindustrins motgift

Josephine Askegård. Foto: Jan-Åke Eriksson

Den mediala klickindustrin har skapat ett beroendeförhållande som är osunt. Vi måste öka motståndet mot att bli infållade i knarkandet av olyckor och snabb dramatik där djupet oftast saknas. Litteraturen är en sådan motståndshandling.

Vi går in i den första sommarmånaden, en tid som andas lite vila, om inte annat kanske bara för en stund på en bänk under en av de hastigt nästan exploderande syrenklasarna. Det har varit ett tuff vinterhalvår på jorden, skräcken för människor som vill oss och de vi bryr oss om illa pumpas fram i medier och vi blir nästan beroende av rapporter i ständigt flöde.

Klickindustrin har skapat ett beroendeförhållande som är osunt, med samtidiga intima vittnesmål hos drabbade terror-, våldtäkts-, misshandels-, droganvändar-, svält-, stress-, kroppsnormativs- eller korta sms-lånsoffer. Hur hamnade vi där?

Vi måste öka motståndet mot att bli infållade i knarkandet av olyckor och snabb dramatik där djupet oftast saknas – det är väl inga klick i det.

Hela Norrland, och övrig landsbygd, utarmades när människor av stat och kapital i skön förening aktivt tvingades till storstäderna, för jobben.

En motståndshandling är litteraturen. Under våren har det utkommit en rad böcker som ger perspektiv, och påminner om rätten till integritet och lite vila undan flödet. Alla har vi inte hunnit skriva om, men kan rekommendera att läsa i sommar.

Även den som inte har ordentlig semester kan dela en helg med exempelvis Susan Faludis personliga berättelse Mörkrummet (Leopard) om sin uppväxt med en patriarkalisk far som tröttnade på mansrollen och transformerade sig till sitt rätta jag som kvinna. Boken är även en genomgång av familjens ursprungsland Ungerns politiska och sociala utveckling.

Faludi spänner över så många aktuella områden, inte minst hur den enskilda människan måste få utrymme att känna och tänka själv innan det tvärsäkra svaret ska meddelas det offentliga. En besläktad historia – fast utan det befriande transprojektet – berättar serbiska Maria Abramović i sin självbiografi Gå genom väggar (Brombergs), där uppväxten med starka krav från hårdslipade partisanföräldrar skapade en känslig (men otäckt uthållig) konstnär i stället för den avstängda karriärkvinnan som var tanken.

Det stora modernitetsprojektet i Sverige under 1970-talet kan i backspegeln (och gjorde även den gången) ses som brutalt. Hela Norrland, och övrig landsbygd, utarmades när människor av stat och kapital i skön förening aktivt tvingades till storstäderna, för jobben. I kontexten av den stora ekonomisk-politiska samhällsomvandlingen skapades den nya människan också till sinnet.

Missa inte antologin Känslornas revolution (Appell förlag), om hur sexualiteten, kärleken, ilskan och lyckan omformulerades i offentlighet och proteströrelse, litteratur och annan kultur.

Arbetaren fortsätter att skriva om litteraturen som både hjälper oss att komma ned på jorden och flyga fritt en stund, men också att publicera berättelser i vår sommarföljetong. Vi har de senaste åren plockat ut några riktigt lysande och viktiga romaner – som Kristian Lundbergs Yarden (Symposion), Eija Hetekivi Olssons Ingenbarnsland (Norstedts), Katja Kettus Barnmorskan (Albert Bonniers förlag), och förra året Elin Cullheds Gudarna (Natur och Kultur).

Snart börjar årets följetong, lika intressant och välskriven. Håll utkik.

Publicerad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
redaktionen@arbetaren.se

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
prenumeration@arbetaren.se

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984

facebook-grupp

Arbetarens jubileumspodd gigekonomi

Lyssna på vår podd om gigekonomi

Registrera dig på nyhetsbrevet så skickar vi avsnittet till dig

Klicka här för att stänga