Signerat #25/2017

En smärre skandal är också en skandal

Axel Green, reporter. Foto: Snežana Vucetic Bohm

Nu var det Transportbasens tur att gå. Det är som att antalet skandaler tycks grumla omdömet. En smärre skandal efter en större passerar utan större notis.

Rubriker i nyhetsflödet: ”Transporttoppen bjöd på starksprit”. Ordföranden för Transportarbetareförbundet Lars Lindgren har gått utanför förbundets rekommendation och bjudit på sprit, inte bara öl och vin.

Min tanke: 25-öresskandal. Kan inte jämföras med Kommunalstrippor, gratissemestrar och spritfester.

Någon dag senare. En flash i mobilen: Lars Lindgren avgår. Min reaktion: Förvåning; ”för lite destillat?”. Fortsätter städa, eller vad jag nu höll på med.

Väl tillbaka i tankebanorna tar jag del av att det var lite mer bly i anklagelserna. Vuxen son som får bo i förbundets lägenhet, vänner som får åka med på tjänsteresor, tjänstebil som får åka med på privatresor. Notan till förbundet, pengarna ur medlemmarnas fickor. Ändå är jag inte övertygad.

Plötslig reality check: Står min cynism i vägen för en nykter bedömning? Slutsats: Ja, det verkar som att antalet skandaler tycks grumla omdömet. En smärre skandal efter en större passerar utan större notis.

Plötslig reality check: Står min cynism i vägen för en nykter bedömning?

Kontrollfrågor 1-2: Gör det faktum att toppar har en tendens till att börja köra på som om morgondagen inte kommer att det är mindre förkastligt när det bara är lite lyxande och det berör en facktopp? Gör det faktum att det sker, åtminstone nästan, i enlighet med interna riktlinjer och med styrelse och revisorers goda minne att det är mindre förkastligt? Svaret på dessa frågor, när jag tillåter mig stanna upp en sekund i det ständigt flödande kaoset, är utan tvekan två nej.

Men så här då, kontrollfråga 3: Gör det faktum att facken befinner sig i en än mer tillbakapressad situation i maktkampen om våra arbetsvillkor att det är mindre förkastligt när det är en fackpamp som kör hårt. Även denna gång: Nej.

Filosofisk undran: Är det så att till gången till makt över andra och deras medel oundvikligen korrumperar? Hypotes: Ja, nog verkar det finnas evidens för att, med några försumbara undantag, utgå ifrån det.

Men betala själv, för helvete.

Avslutande utbrott: Vafan, bjud på sprit! Åk bil! Ta med en polare att hänga med när arbetsdagen är slut därute i Europa! Men betala själv, för helvete. Du sitter där du sitter för att medlemmar har gett dig förtroende, eller ja, satt. Av 2015 års redovisade lönekuvert att döma kan det gå.

Publicerad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
redaktionen@arbetaren.se

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
prenumeration@arbetaren.se

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984

facebook-grupp

Arbetarens jubileumspodd gigekonomi

Lyssna på vår podd om gigekonomi

Registrera dig på nyhetsbrevet så skickar vi avsnittet till dig

Klicka här för att stänga