Inrikes

Marknadens apotek – ett misslyckande

De nya privata apoteken blev inte riktigt som det var tänkt. De blev i stället mer likriktade och kommersialiserade – och tillgängligheten till läkemedel sämre. Foto: Hasse Holmberg/TT

Både konsumenter och yrkespersoner är besvikna över nytillkomna problem och uteblivna positiva effekter av privatiseringen av apoteken. Det visar en före och efter-studie från Uppsala universitet.

Bättre och kunnigare service, större skillnader mellan apoteken och större tillgång till särskilda läkemedel – det var vad både farmaceuter och konsumenter hoppades att en avreglering av apoteksmarknaden skulle leda till. Men de nya privata apoteken blev inte riktigt som det var tänkt. Enligt en studie genomförd av tre forskare vid Uppsala universitet är både yrkesorganisationer för farmaceuter och konsumentorganisationer besvikna.

– Det mest anmärkningsvärda är att de nyckelaktörer vi interjvuat säger att det blivit svårare att få tag på vissa receptbelagda läkemedel på apoteken, trots att apoteken blivit fler, säger Kristin Wisell, doktorand på institutionen för farmaci vid Uppsala universitet och en av de tre forskarna bakom studien.

Studien bygger på intervjuer före och efter apoteksreformen med nyckelpersoner från organisationer och politiker involverade i processen. Bland dessa menar ett flertal att det i dag händer, även om apoteken blivit fler, att apoteket som besöks inte lagerhåller vissa receptbelagda mediciner.

Enligt Anders Anell, professor i hälso- och sjukvårdens organisation och ekonomistyrning vid Lunds universitet, är det en förändring som inte borde ha varit alltför svår att förutse. Inte heller att apoteken skulle öka försäljningen av varor som lockar till spontanköp och som inte förknippats med apotekens huvudsakliga samhälleliga uppgift.

– Det var ingen som tänkte på det när man reformerade, men något man borde kunnat gissa sig till. Vinstsyftande apotek vill sälja läkemedel och det som är runt omkring, man vill då gärna ligga lågt med lager och lyfta fram det som man har bra pris på, säger han.

Omregleringen i sig visade sig vara målet. Man ville inte ha ett statsägt apoteksmonopol, helt enkelt, av ideologiska skäl.
Kristin Wisell, doktorand på institutionen för farmaci vid Uppsala universitet

Representanterna för yrket som intervjuades är också besvikna över att den ökade mångfald och det nyskapande som förväntades följa med privatiseringen uteblev. I stället blev apoteken mer likriktade och kommersialiserade. De förhoppningar som professionen hade om fler farmaceutägda apotek har inte heller infriats. I stället är det ett fåtal större kedjor som äger apoteken.

Kristin Wisell. Foto: Privat

– En kritik av det statsägda apoteksmonopolet kom från professionen. De hade hoppats att få möjlighet att lättare kunna utveckla sina idéer kring rådgivningen på apotek, men de upplever inte att det är lättare nu när apotekssektorn är omreglerad, säger Kristin Wisell.

Även de beslutsfattande politikerna kunde notera att de positiva effekter som angavs som argument för nyttan av en reform uteblev. Men å andra sidan visar studien också att dessa argument förändrades under arbetets gång. Besvikelsen bland denna grupp är dock inte lika stor.

– Omregleringen i sig visade sig vara målet. Man ville inte ha ett statsägt apoteksmonopol, helt enkelt, av ideologiska skäl. Jag ser det som en del av trenden mot New Public Management, där man tittar på privata företag hur de drivs och applicerar det på bland annat vården, säger Kristin Wisell.

Det var ju en EU-anpassning, men också en ideologisk fråga: ”Ska vi vara som Nordkorea som är det enda andra landet med apoteksmonopol?”.
Anders Anell, professor i hälso- och sjukvårdens organisation och ekonomistyrning vid Lunds universitet

Anders Anell säger att det bland de politiska förespråkarna fanns en viss diskrepans mellan faktiskt behov av reformen och ideologisk vilja. Vidare fanns också en diskussion kring att EU-anpassning var nödvändig.

– Man måste komma ihåg att när man genomförde reformen fanns det egentligen inget brett missnöje med det statliga apoteket. Det var inte det som drev på reformen. Det var ju en EU-anpassning, men också en ideologisk fråga: ”Ska vi vara som Nordkorea som är det enda andra landet med apoteksmonopol?”.

Att reformen inte uppfyllde förväntningarna tyder, enligt Kristin Wisell, i sig på att processen gick för fort med förhoppningar som drivkraft, inte forskning eller tidigare erfarenhet. Snarare, skriver forskarna i rapporten, följer resultatet samma exempel som andra avreglerade verksamheter i Sverige, såsom järnvägen och skolan. Den jämförelsen delar Anders Anell.

– Tittar man på skolvalet och vårdvalet i primärvården så kan man hitta genomsnittliga förbättringar. Men bakom döljer sig en fördelningsskillnad – vissa har fått det bättre och andra har, i bästa fall, inte sett någon förändring. Fördelar och nackdelar fördelas inte jämt i befolkningen. säger han.

Kristin Wisell hoppas att resultaten i studien ska bli en lärdom vid eventuella kommande stora politiska samhällsförändringar.

– Jag hoppas att i framtiden kunna bidra til en mer evidensbaserad policy i sådana här frågor. Att man baserar argument och underlag på forskning när man ska genomföra reformer.

Publicerad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
[email protected]

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
[email protected]

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984