Sammanbitet om USA:s plundring av Haiti

Böcker
Hillary Clinton med Haitis president Michel Martelly (till höger) 2012. Åtskilliga av Haitis värdefulla tillgångar – stränder, jordbruk, gruvor – har sålts till Clintons vänner och kontakter. Till exempel har Hillary Clintons bror Tony Rodham fått en licens att utvinna guld vid en gruva som ägs av företaget där han sitter i ledningen.
Foto: Dieu Nalio Chery/TT
[BOK] We have dared to be free. Haiti’s struggle against occupation
Författare: Dady Chery
Förlag: News Junkie Post Press, 2015we have dared to be free dady chery book 2016

De senaste årtiondenas krig i Mellanöstern och Nordafrika har fyllt media – och våra tankar. Den ”mjuka” amerikanska ockupationen av Haiti har på så vis hamnat i skuggan. Dock icke i Dady Cherys We have dared to be free. Hon beskriver i sammanbitet raseri hur Haiti ockuperats – av USA, av FN, av ”Västvärlden”.  Det rör sig inte om en formell ockupation, men i den sociala och ekonomiska verkligheten fungerande som sådan.

Greppet hårdnade efter jordbävningskatastrofen som gav tillfälle till lömska ”hjälpinsatser”. Den största är Bill Clintons IHRC (Interim Haiti Recovery Commission) som lagt Haiti helt i Clintons händer att totalt plundra.

Dady Chery skriver om hur Bill Clinton de facto fungerat som Haitis koloniala guvernör. Därtill kommer att Hillary Clinton höll i spelet bakom tillsättandet av Michel Martelly som president. Denne kunde sedan användas som ytterligare redskap i plundringen av landet. Dady Chery beskriver presidentvalet som fullständigt korrupt. Det verkliga fuskvalet.

Hillary Clintons bror Tony Rodham har erhållit en licens att utvinna guld vid en gruva som ägs av företaget där han sitter i ledningen. Den första tillåtelse av guldutvinning som Haiti utfärdat på 50 år.

Alla Haitis värdefulla tillgångar: stränder, jordbruk, gruvor har sålts till Clintons vänner och kontakter, till andra västliga företag och givetvis har Haitis elit fått sin andel av bytet. En förutsättning för att de ska stödja utplundringen.

Hillary Clintons bror Tony Rodham har erhållit en licens att utvinna guld vid en gruva som ägs av företaget där han sitter i ledningen. Den första tillåtelse av guldutvinning som Haiti utfärdat på 50 år.

Dady Chery ägnar ett helt kapitel åt ”Nykolonial ekoturism på Ile-à-Vache”, en vacker och av turism orörd ö. Där har Haitis ledning släppt löst ett vansinne av hotellbyggen, asfalterade vägar och flygplats. Jordbrukande öbor avhyses. Befolkningen protesterar, protesterna slås ned och där sker misstänkta dödsfall. Ile-à-Vache är en av flera liknande tragedier av övergrepp på natur och människor.

Haitis småbönder har slagits ut av importerade livsmedel. Importerat amerikanskt ris ruinerar risodlarna. Ris från småböndernas odlingar var tidigare en mycket viktig produkt i lokal handel.

Deras grisuppföding (”creolpigs”) var också en tillgång för dem – och ett slags sparkapital i deras hushåll. En kampanj sattes igång och de inhemska grisarna skylldes för att sprida svininfluensa. En ren lögn eftersom de faktiskt var resistenta. Alla slaktades och ersattes av importerade raser, vilka inte fungerar i små jordbruk. Detta har förbittrat Dady Chery till den grad att över varje kapitelrubrik i boken finns en liten bild av en ”creol pig”.

Efter att Haitis tidigare president Jean-Bertrand Aristide tvingades bort 2004, och oroligheterna i samband med detta, togs beslut om placering av FN:s fredsbevarande styrkor på Haiti. Först kom USA:s marinkårssoldater som sedan byttes ut mot FN:s manskap.

Dady Chery – som de flesta haitier – avskyr FN:s fredsbevarare som terroriserar befolkningen, våldtar, stjäl och ibland dödar. Styrkor som används att slå ned det politiska motståndet genom att attackera vad som kallas slumområden.

Det stora utbrott av kolera som drabbade Haiti strax efter jordbävningen hade, som Dady Chery ser det, inget med jordbävningen att göra. Nepals fredsbevarande trupp hade smittan med sig från Nepal. Det förnekas att så var fallet, men Dady Chery och medicinsk expertis säger att det kan bevisas.

Denna FN-styrkornas ”gåva” till Haiti gör dem givetvis ännu mer avskydda. Haiti är ju inte i krig. Varför då fredsbevarande FN-styrkor? De fungerar, om man tolkar Dady Chery rätt, som väpnat stöd för Michel Martelly och regimen. Den inhemska polisen och FN-styrkorna håller befolkningen i ett järngrepp.

I slutet av boken tar Chery stöd i Haitis stolta förflutna: slavupproret på ön som startade 1791 och slutade med seger 1804.

Efter Dady Cherys redovisning av situationen i landet känns det svårt att som iakttagare utifrån se någon utväg ur misär och politiskt förtryck. I slutet av boken tar Chery stöd i Haitis stolta förflutna: slavupproret på ön som startade 1791 och slutade med seger 1804.

Hon skriver: ”On January 1, 1804, with the consummation of the first and only succesful slave revolt in history, Haiti’s self-emancipated slaves declared The Independent Republic of Haiti.”

Dady Chery tror i dag på ett folkligt, fredligt motstånd, liknande Gandhis i Indien. Och kanske att använda strejker som vapen, att aldrig samarbeta med härskarkasten vare sig det är USA eller det egna etablissemanget.

Efter att genom hennes bok ha lärt känna Haitis öde önskar jag innerligt att hon kan få rätt. Men de länder USA tagit grepp om brukar de inte släppa. Även från det fattiga Haitis invånare går det att krama ytterligare vinst.