Historiskan fyller officiellt ett år, och det är ett år av framgång och uppmärksamhet. Allt fler upptäcker tidskriften som inte bara påstår att hälften av världens befolkning osynliggjorts i historieskrivningen utan också gör något åt det. Den mest pålästa historieintresserade häpnar över den flod av viktiga kvinnor som väller fram över sidorna. Och det är […]
Historiskan fyller officiellt ett år, och det är ett år av framgång och uppmärksamhet. Allt fler upptäcker tidskriften som inte bara påstår att hälften av världens befolkning osynliggjorts i historieskrivningen utan också gör något åt det.
Den mest pålästa historieintresserade häpnar över den flod av viktiga kvinnor som väller fram över sidorna. Och det är inte bara uppbackande fruar och tjänstekvinnor som nu lyfts fram. Kvinnor har varit förebilder och i ledande positioner i företag och politik, i forskarlag och bland upptäcktsresande, inom medicin, journalistik, kulturutövande och militärväsende.
Hur har alla dessa ansikten kunnat försvinna ut i skuggorna?
Läsarnas behov av och lust till dessa berättelser är också tydligt, i affären där jag köpte mitt exemplar av nyutkomna nummer 2/2016, till det inte så billiga priset av 80 kronor, berättade innehavaren att den säljer slut redan efter ett par dagar – jag köpte det sista exemplaret. Och jag blir inte besviken.
Historiskan blandar kultur, kriminalhistoria, sport och medborgarrättskamp. Just kulturen verkar ha ett särskilt hjärta hos redaktionen, i detta nummer träffar vi författare som Selma Lagerlöf, George Sand (pseudonym för Aurore Dupin) och systrarna Brontë, musikern Marie Selander, konstnären Tyra Kleen och ett gäng kvinnliga radiopionjärer på den helkvinnliga radiostationen WHER i 1950-talets USA.
Och, som sagt, hur har alla dessa kvinnor kunnat gömmas och glömmas?
I artikeln ”När kvinnorna satte ribban” om kvinnor i idrotten, får vi några svar; där kvinnor tagit mark och medaljer har det också funnits män med makt och intresse av att förminska kvinnornas framgångar och synlighet – ofta i namn av att det är för kvinnornas egen skull eftersom ”kvinnlighet” och hälsa skulle kunna ta skada av att utveckla styrka.
Vi lever med en historieskrivning där kvinnors landvinningar framställs som om de kommit per automatik genom samhällets utveckling. Men Historiskan ger oss berättelser som handlar om enskilda och grupper av kvinnor som drivit rättvisefrågorna med stort engagemang och ofta stora sociala offer.
