Den 14 juni 2016. Under morgonen rullar bussar från alla Frankrikes hörn in i centrala Paris. Fackförbundet CGT har utlyst nationell demonstration för att stoppa införandet av arbetslagen Loi Travail. En arbetslag som omfattar mer än 30 lagändringar och som innebär en dramatisk urholkning av arbetsrätten med osäkra anställningar och försämrade lönevillkor till följd. Detta är också del av en prekär utveckling vi ser i hela Europa, med liknande lagar såsom italienska Jobs Act och tyska Harts IV.
Över 600 bussar med demonstranter rapporteras vara på väg in i staden och samtidigt som polisen gör sig redo cirkulerar helikoptrar ovanför samlingsplatsen Place d’Italie. I Paris pågår för tillfället herrfotbolls-EM och staden är full av människor. Men när tåget som bar med sig EM-trofén anlände till Gare du Nord i förra veckan blockerades det i timmar av tågarbetare på stationen.
Alltsedan lagreformen Loi Travail presenterades av Socialistiska partiet och François Hollandes regering har det inte gått en dag utan att människor i Frankrike protesterat.
I Paris råder undantagstillstånd sedan terrorattackerna i november. Det nationella undantagstillståndet har redan förlängts tre gånger och inskränker kraftigt demonstrationsfriheten. Detta har resulterat i en militarisering av staden där polisen fått extra befogenheter. Polisen har under våren våldsamt upplöst folksamlingar dagligen, och många som tidigare demonstrerat har fråntagits rätten att delta i dagens mobilisering.
Alltsedan lagreformen Loi Travail presenterades av Socialistiska partiet och François Hollandes regering har det inte gått en dag utan att människor i Frankrike protesterat. Först ut på gatorna var studenterna, från universitet och gymnasium över hela landet.
Efter de första massiva demonstrationerna i mars följde fackföreningarna efter.
Frankrike är i dag ett land i strejk där kamper konvergerar och protestaktioner ständigt pågår. Detta har också påverkat varucirkulationen och energiförsörjningen i landet. Bensinstationer står utan bensin, hamnar är blockerade och under tisdagsmorgonen, till följd av strejker i energisektorn, aviserade CGT att huvudstaden fått en kraftigt reducerad elförsörjning.
Vid tvåtiden på dagen tar demonstrationen avstamp från Place d’Italie. Kort därpå försöker polisen isolera den främre delen av demonstrationen från resten av tåget med en första laddning tårgas och chockgranater. Under vägen till slutdestinationen Place de Invalides skadas ett trettiotal personer till följd av polisens övervåld och flera förs till sjukhus.
Under kvällen fortsätter protesterna på andra håll i staden. En aktion utlyst av Nuit Debout genomförs utanför senaten, där lagförslaget Loi Travail just nu är under diskussion. På Place de la République samlas hundratals människor.
Place de la République, som blivit startpunkten för torgockupationen och rörelsen Nuit Debout, är en plats som varje dag måste ockuperas på nytt när polisen kommer för att vräka undan tälten med undantagstillståndet som förevändning. Nuit Debout (”natt på fötter” på franska) är den rörelse som genom direktdemokratiska principer och kommissioner rest sig upp och som söker skapa en framtid bortom den urvattnade franska demokratin.
Klasskonflikten intensifieras och strejken blir social när den rör sig bortom traditionella organisationsformer, innanför och utanför arbetsplatser.
Tisdagens demonstration ska inte ses som en enskild händelse, utan är resultatet av en kamp som pågått i snart fyra månader med dagliga blockeringar, strejker och protestaktioner runtom i Frankrike. Enligt facken befann sig 1,3 miljoner människor på gatorna i landet, varav merparten i Paris.
Den 14 juni är en dag som går till historien, men kulmen av den proteströrelse vi ser i Frankrike behöver långtifrån vara nådd. I tisdags stod stora delar av Frankrikes transportnät stilla, studenter och lärare stängde ned skolor tillsammans, hundratusentals människor från alla yrkesgrupper ställde krav på att generalisera strejken. Klasskonflikten intensifieras och strejken blir social när den rör sig bortom traditionella organisationsformer, innanför och utanför arbetsplatser.
Viktigare än någonsin blir det nu att föra samman kamper på en transnationell nivå. Det är precis som det ropas på Paris gator; generalisera strejken, framtiden börjar nu.
