På liv och död i Katalonien

Foto: Per Lindblom

Annemarie Dagermans skildringar från de så kallade ”majhändelserna” för 75 år sedan är i dag unika och innefattar ett perspektiv som ofta förbisetts eller förtigits i den svenska historieskrivningen.

Vi träffar Annemarie Dagerman i hennes hem i Sundbyberg. Hon var ett av de många krigsbarn som på 1930-talet tvingades växa upp alltför tidigt. Hennes uppväxt kom att präglas av tidens politiska rörelser, av landsflykt, krig, revolution och kontrarevolution.

Annemarie Dagerman var tio år då hon först kom till Barcelona.

– Jag var lång och mager som en gärdsgårdsstör så under hela inbördeskriget trodde alla att jag var mycket äldre än jag egentligen var. Jag har alltid stått mig bra med folk och har haft lätt att få kontakt. Jag vill inte skryta, men jag har alltid varit omtyckt, säger hon och skrattar. Kanske är det därför jag har fått vara med om så mycket.

Annemarie Dagerman föddes i Leipzig i Tyskland med efternamnet Götze. I hennes familj var farmodern Anna Götze den samlande gestalten. Anna Götze hade gjort en lång politisk resa från socialdemokraterna via Spartakistförbundet till kommunistpartiet för att slutligen hamna i det anarkosyndikalistiska FAUD, Freie Arbeiter Union Deutschlands.

Anna Götze hade tre barn. Den äldste sonen Ferdinand och dottern Irma var anarkister medan den yngre brodern Waldemar var kommunist. I anarkisternas ungdomsförbund hade Ferdinand träffat flickvännen Elly. På hösten 1924 föddes deras dotter Anne­marie. De bodde alla tillsammans hemma hos farmodern. I familjen blev de politiska diskussionerna många och ofta hetsiga. Men inför det nazistiska hotet höll alla ihop.

Efter nazisternas maktövertagande blev Ferdinand en av de ledande aktivisterna i FAUD:s underjordiska organisation. Han jagades av nazisterna och blev tvungen att lämna Tyskland.

Eftersom min farbror var kommunist hjälpte vi dem. Jag hade gömt deras papper i min väska och lämnat över dem på ett ställe. Det här var precis innan jag åkte till Spanien.

Tillvaron blev allt svårare. I början av 1934 flydde Annemarie Götzes mamma Elly till Barcelona. Hon lämnade sin då nioåriga dotter hos farmodern. I Leipzig hjälpte de två farbrodern Waldemar och dennes kommunistiska kamrater att smuggla dokument och propagandamaterial. Annemarie Götze brukade gömma kommunisternas flygblad i sin skolväska.

– Eftersom min farbror var kommunist hjälpte vi dem. Jag hade gömt deras papper i min väska och lämnat över dem på ett ställe. Det här var precis innan jag åkte till Spanien.

Hösten 1934 hade Annemarie Götzes mamma Elly installerat sig i Barcelona och skickade efter sin dotter. Annemarie, nu tio år, reste till Barcelona tillsammans med Karl Brauner, en ung anarkist som var fästman till faster Irma.

Då Annemarie Götze och Karl Brauner kom till den franska gränsstaden Port Bou var gränsen stängd. Ett stort arbetaruppror hade brutit ut i Asturien. Den spanska republiken kokade av social oro. De fick sova i tält innan de till sist släpptes över gränsen.

I Barcelona hade Annemarie Götzes mamma Elly hyrt en liten villa på Carrer de la Costa i stadsdelen San Gervasio norr om stadens centrum. Genom kontakter ordnade Elly så att Annemarie Götze fick börja i den tyska skolan. I staden fanns även många tyska nazister och en av klasskamraterna visade sig vara dotter till den nazityska generalkonsuln. Annemarie Götze fick tala tyst om sina föräldrars politiska hemvist.

Vår grannfrus man satt i fängelse och jag brukade få följa med henne och hälsa på honom.

Många tyska politiska flyktingar som flytt undan nazismen hade nu kommit till Barcelona. I Tyskland hade kommunisterna varit i stor majoritet bland de politiska vänsteraktivisterna medan anarkisterna varit jämförelsevis få. I Barcelona var den politiska kartan annorlunda, anarkisterna och syndikalisterna var i majoritet. De var organiserade i CNT, Confederación Nacional del Trabajo, som var en bred facklig massrörelse med djupa folkliga rötter samt i anarkistfederationen FAI, Federación Anarquista Ibérica. I Barcelona var anarkisterna så dominerande att kommunismen aldrig fått något fäste i arbetarrörelsen.

Detta ledde till spänningar bland tyskarna. Trots att kommunisterna var i majoritet bland de tyska flyktingarna var deras politiska roll i Barcelona obetydlig. För de tyska anarkisterna var det precis tvärtom, de fick ett stort inflytande tack vare sina nära förbindelser med CNT.

De tyska anarkisterna i landsflykt hade bildat exilorganisationen DAS, Deutsche Anarcho-Syndikalisten im Ausland, som då hade ett femtiotal medlemmar. Elly Götze var organisationens ordförande. Funktionen som ordförande för DAS gav prestige och viktiga kontakter men det var också en svår roll. Staden vimlade av nazistspioner samtidigt som de tyska kommunisterna gjorde vad de kunde för att konspirera mot anarkisterna.

I Tyskland hade situationen blivit omöjlig för dem som kämpade underjordiskt mot nazismen. I början av 1935 kom därför även Annemarie Götzes far Ferdinand och hans syster Irma till Barcelona.

Där låg de sociala motsättningarna i öppen dager. CNT utlyste stora strejker som ofta utmynnade i rena upprorsförsök. Många arbetare satt fängslade.

– Vår grannfrus man satt i fängelse och jag brukade få följa med henne och hälsa på honom. Men han var inte syndikalist… han var inte kommunist heller, han tillhörde något annat parti som jag inte längre minns vad det hette. Men han satt tillsammans med Dur­ruti så honom har jag träffat i fängelset.

Den natten då revolutionen började kastade folk från CNT och FAI in de första bomberna i kyrkan vid Plaza Lesseps.

Annemarie Götze hjälpte till att överlämna matpaket till fångarna. Fångvaktarna var inte lika nitiska om man hade barn med sig.

Söndagen den 19 juli 1936 utbröt det spanska inbördeskriget. Militären gick ut på gatorna för att genomföra en statskupp. Folket började bygga barrikader och hårda strider utkämpades i Barcelona. Annemarie Götze som skulle fylla tolv år det året minns det väl:

– Vi hade haft några vänner på besök hemma hos oss. Strax efter att de lämnat vårt hus kom de tillbaka. De berättade att det inte gick att ta sig ned till Barcelona, ”De bygger barrikader i San Gervasio”. Och då måste ju alla i huset ned och titta när det byggdes barrikader. Men då fick inte jag följa med. Jag fick stanna hemma och vakta huset.

Efter att militären och fascisterna beseg­rats rådde det segeryra på Barcelonas gator. Under de första dagarna förstördes många kyrkor. En av de kyrkor som brändes var den som låg närmast Annemarie Götze hem.

– Den natten då revolutionen började kastade folk från CNT och FAI in de första bomberna i kyrkan vid Plaza Lesseps. Det var en stor kyrka. Från kyrkorna bar de sedan ut kistorna med nunnorna och alla helgon som de ställde upp på gatan. De hämtade även ut sådana här… garote heter det väl? … tortyrinstrument som de hade i klostren. Anarkisterna ställde ut dem på gatorna för att visa vilka grymheter kyrkan ägnat sig åt.

Efter att kuppförsöket slagits ned stod de få militärer och poliser som förblivit lojala med republiken utan befäl. Stadens politiska ledning var maktlös och det gamla samhället var i upplösning. Den enda fungerande struktur som fanns var CNT som nu tog över alla samhällsbärande funktioner. Den anarkistiska revolutionen hade segrat i Barcelona.

Men anarkisterna ställdes inför ett svårt dilemmaMen anarkisterna ställdes inför ett svårt dilemma. De var i stor majoritet i Barcelona, i Katalonien och på många andra platser. Men inte i hela Spanien. Om CNT skulle ta över makten formellt skulle det inte ses med blida ögon i de länder man hoppades skulle komma till republikens hjälp. Redan samma dag som striderna upphört inledde CNT förhandlingar med politikerna i Generalitat – Kataloniens lokalregering.

Resultatet av det politiska spel som pågick bakom kulisserna blev ett slags kompromiss där CNT avstod från att införa en ”anarkistisk diktatur”. I stället inrättades Kommittén för de antifascistiska miliserna som ett nytt styrande organ för Katalonien. Här samarbetade fackföreningar och alla republikanska partier. Den katalanska lokal­regeringen lämnades också kvar med symboliska funktioner, bland annat för att lugna centralregeringen i Madrid.

CNT:s fackliga kommittéer skötte i praktiken industrier, fabriker, transporter, skolor, sjukvård och så vidare. Under den första tiden var det heller ingen som kunde föreställa sig att CNT:s hegemoni skulle hotas under överskådlig tid.

Inbördeskriget var nu i full gång och militären och fascisterna hade tagit makten i många städer, bland annat Zaragoza som var den spanska anarkismens starkaste fäste efter Barcelona.

Den 24 juli gick den första miliskolonnen mot Zaragoza. Det var Durrutikolonnen, med den kände anarkisten Buenaventura Durruti som befälhavare, eller huvuddelegerade som anarkisterna kallade det. Kolonnen bestod av Barcelonas mest hängivna anarkister, de första som anmält sig frivilliga. Irma Götzes fästman Karl Brauner, som kommit tillsammans med Annemarie Götze till Barcelona, var en av dem. Efter Durrutikolonnen följde snart en rad andra.

Jag fick gå och äta i kyrkorna, det vill säga i de kyrkor som fanns kvar och inte hade bränts upp eller bombats sönder. Där öppnade anarkisterna matsalar för folket.

I Barcelona flyttade anarkisterna in stora delar av sin verksamhet i arbetsgivarföreningens jättelika hus som hade övergivits av sina ägare. Huset på Vía Layetana mitt i stadens centrum blev nu känt som CNT-FAI-huset. Här hade CNT:s regionalkommitté sitt huvudkontor. Här fanns även FAI och de olika utländska anarkistgrupper som hörde till den anarkosyndikalistiska internationalen IAA.

I CNT-FAI-huset skötte den tyska DAS-gruppen de tyskspråkiga radioutsändningarna och tidningarna. Här såg Elly Götze till så att de tyska frivilliga som anlände till Barcelona försågs med dokument och vapen om de skulle till fronten. Här fanns även svenskar från SAC som arbetade med svenskspråkig propaganda.

Annemarie Götze lärde känna dem alla när hon hälsade på sina föräldrar i huset.

– Huset var indelat i olika sektioner. IAA hade en hel våning med olika språk. Där gjorde de radioutsändningar och annat. Där var ju både Rudolf Berner och Axel Österberg från Sverige, berättar Annemarie Dagerman.

Annemarie Götzes föräldrar Ferdinand och Elly levde nu sin dröm. De ägnade all sin tid åt den anarkistiska revolutionen. Dottern lämnades ofta ensam.

– Mina föräldrar försvann ju in i det här och då fick jag sköta mig själv. Jag fick gå och äta i kyrkorna, det vill säga i de kyrkor som fanns kvar och inte hade bränts upp eller bombats sönder. Där öppnade anarkisterna matsalar för folket. Och då slösades det med bröd, i stället för att diska tallrikarna så rensade man dem bara med brödet. Men det varade tyvärr bara en väldigt kort tid. Det brukar ju heta att: ”För att vinna en revolution måste du kunna ge folket bröd dagen efter. Om du inte kan det kan du aldrig vinna”, säger Annemarie Dagerman.

Under tiden hade kolonnerna som skickats ut från Barcelona på kort tid lyckats befria hela Katalonien och halva Aragonien från fascismen. Men utanför Zaragoza körde de fast. De saknade vapen, ammunition och nödvändig utrustning för att kunna inta staden. I övriga delar av Spanien gick kriget ännu sämre för republikanerna. I söder hade fascisterna intagit flera stora städer och närmade sig sakta men säkert huvudstaden Madrid.

Barcelona bombades både av det tyska och italienska flyget och från båtarna från havet. Så vi kunde ha bombardemang både upp- och nedifrån samtidigt.

Hitler och Mussolini skickade trupper och vapen. De tyska och italienska flygvapnen började bomba de republikanska städerna.

– Barcelona bombades både av det tyska och italienska flyget och från båtarna från havet. Så vi kunde ha bombardemang både upp- och nedifrån samtidigt. Men jag gick aldrig ned i luftskyddsrummen som låg i tunnelbanan. Jag smög efter husväggarna, förutom när jag råkade befinna mig i tunnelbanan under bombanfallen. Då släppte de inte ut en, berättar Annemarie Dagerman.

Annemarie Dagermans mor Elly Götze på altanen i familjens hus vid Carrer de la Costa, Barcelona. Året är 1934.
Annemarie Dagermans mor Elly Götze på altanen i familjens hus vid Carrer de la Costa, Barcelona. Året är 1934.

På hösten 1936 ingicks den så kallade noninterventionspakten av bland andra Frankrike, England, Holland, Belgien och Sverige – en överenskommelse om att inga vapen fick skickas till någon av sidorna i Spanien. Tyskland och Italien tillhörde de undertecknande länderna trots att det var allmänt känt att de skickade stora mängder vapen och trupper.

Det enda land som hjälpte den spanska republiken var Sovjetunionen. Men de sovjetiska kommunisterna sålde sina vapen dyrt till den spanska republiken. Ryssarna lyckades även förmå den spanska regeringen att skicka sin guldreserv till Sovjet, både som en förskottsbetalning och som en pant. Men priset för vapnen blev också politiskt då ett stort antal ryska militära rådgivare, politiska kommissarier och propagandister skickades från Sovjet till Spanien.

I takt med att de ryska vapnen började anlända ökade kommunisternas inflytande drastiskt och de skaffade sig snabbt ett stort inflytande över den spanska republikens regering och dess militära ledning.

Det var mamma och jag, och vi stod tillsammans med Emma Goldman.

I november 1936 stod fascisterna utanför Madrid. Om huvudstaden skulle falla skulle kriget vara förlorat. I Barcelona beslöt sig CNT för att skicka 1 500 man från Durrutikolonnen för att delta i försvaret av Madrid. Striderna i Madrid blev de hårdaste som utkämpats under kriget. Madrids försvarare lyckades till sist rädda staden, men den folkkäre Buenaventura Durruti stupade under mystiska omständigheter. Många var övertygade om att det var kommunisterna som mördat honom.

Durrutis kropp transporterades från Madrid till Barcelona och lades på lit de parade i foajén till CNT-FAI-huset på Vía Layetana. Begravningen den 22 november 1936 är en av de stora milstolparna i Barcelonas historia. Över en halv miljon människor var ute på gatorna för att hylla Durruti.

Annemarie Götze befann sig på första parkett. På ett fotografi av CNT-huset pekar hon ut balkongen där de stod.

– Det var mamma och jag, och vi stod tillsammans med Emma Goldman.

När begravningståget började frågade man om de ville följa med i en av bilarna som skulle köra med i tåget. Annemarie och Elly ville gärna åka med men…

– Emma Goldman ville inte åka med för hon var redan väldigt gammal. Hon levde ju i England men hon råkade vara i Barcelona när Durruti begravdes.

Annemarie och Elly trängde sig ned på gatan och tog sig fram till den väntande bilen. Trängseln var fruktansvärd och alla var uppjagade. Plötsligt förvandlades det hela till en ren skräckupplevelse för Annemarie Götze.

– När jag skulle kliva in i bilen drämde någon igen dörren så att mitt finger krossades, säger Annemarie och visar upp sitt finger som, över 75 år senare, fortfarande är krokigt efter olyckan.

– Det blödde och det blödde… Det var ju hemskt att ha fått fingret krossat i bildörren. Och på en begravning dessutom. Då kan man ju få gråta men man får inte gå till läkaren. Det var bara att lida igenom, säger hon.

Ingen visste det då, men Buenaventura Durrutis begravning blev den sista riktigt stora anarkistiska manifestationen under inbördeskriget. Kommunisterna hade nu cen­tral­regeringen och ledningen för den republikanska armén i sitt grepp. I Barcelona hade CNT tvingats göra en rad eftergifter för att bibehålla den antifascistiska enigheten.

Efter påtryckningar från Madrid hade Kommittén för de antifascistiska miliserna lagts ned och CNT hade i stället gått med i lokalregeringen Generalitat. Men även där hade CNT börjat förlora sitt inflytande. På hösten 1936 framtvingades det slutgiltiga avsteget från principerna: anarkisterna gick med i centralregeringen där CNT fick fyra ministerposter.

Våren 1937 kände sig kommunisterna tillräckligt självsäkra för att attackera det revolutionära samhällsbygget i Barcelona. Den 3 maj anföll de Barcelonas centrala telefonväxel vid Plaza Cataluña som kontrollerades av personal från CNT. De lyckades erövra gatuplanet men de stoppades av kulspruteeld från anarkisterna på de övre våningarna.

Det var de tyska kommunisterna. De sökte igenom hela huset. De hittade ingenting.

I staden spred sig ryktet om kommunisternas anfall som en löpeld. Arbetarna i Barcelona gjorde vad de alltid gjort när de blivit attackerade. De försvarade sig. Barrikader restes i hela staden.

Många anarkister hade väntat länge på att få göra upp med kommunisterna och läget var kritiskt. Men CNT:s ledning stod fast vid sin samarbetslinje. Utan de sovjetiska vapensändningarna skulle kriget vara förlorat. CNT skickade flera kända namn till Barcelona för att försöka förmå stadens arbetare att lägga ned vapnen. CNT:s ledning tog sitt ansvar för republiken, men till priset av att anarkisterna fick ge upp många av sina samhällsbärande funktioner.

Efter att striderna upphört startade en våg av terror. Kommunisterna gjorde upp räkningen med sina fiender. Men de vågade sig inte på något frontalangrepp mot CNT. I stället attackerade de det lilla Moskvakritiska kommunistpartiet Partido Obrero de Unificación Marxista vars medlemmar förföljdes, arresterades och mördades. Kommunisterna inriktade sig även på de utländska anarkister som fanns i Barcelona. De hade ofta kommit till Spanien med falska pass och dokument och var därför tacksamma mål.

De tyska kommunisterna hade alltsedan krigets början upprättat listor över de tyska anarkisterna i staden och med hjälp av listorna påbörjades utrensningarna.

Annemarie Götzes far Ferdinand Götze visste att han var eftersökt och höll sig därför borta från hemmet.

En dag knackade det på dörren hos familjen Götze. I huset fanns Annemarie och Elly Götze och även Ellys syster Irma som råkade vara på besök.

– Det var de tyska kommunisterna. De sökte igenom hela huset. De hittade ingenting. Men jag hade fått en signalpistol. Om det var någonting så skulle jag skjuta med den för att varsko mina föräldrar… Den tog de med sig. Den var det enda de hittade. Och så tog de en massa privata papper som var värdefulla för oss men inte för dem, berättar hon.

– När de gick så tog de min mamma. Hon var ju känd som politisk. De visste att hon var emot kommunismen. Olyckligtvis så hade min faster precis kommit hem till oss. Då tog de henne också.

En polis stannade kvar i huset ifall fadern skulle komma hem. Men efter ett par dagar lämnade polisen huset. Annemarie Götze var nu ensam. Pappan hade gått under jorden och mamman satt i fångenskap.

– Vi hade några ankor och höns. I Spanien gick de förr i tiden omkring och sålde sådana där små kycklingar, och min pappa hade köpt fyra eller fem kycklingar och några ankor. De gick och pickade på vår bakgård och de hade nu blivit stora. Jag måste ju skaffa mat och så jag sålde dem till grönsakshandlaren som var en god vän till oss.

Annemarie Götze var orolig för sin mamma och hon började fundera på vad hon skulle ta sig till. Hon mindes hur hon tidigare följt en av grannfruarna till fängelset.

– Så då visste jag genom henne att man lämnade mat till sina fångar.

Annemarie Dagerman ordnade ett matpaket och tog sedan mod till sig och åkte till ”kommunisternas hemliga fängelse”.

– Där utanför hade de satt unga, inkallade killar som vakter, men kommunisterna kunde inte prata med dem själva. Det kunde ju jag eftersom jag talade både katalanska och spanska. Och jag envisades med att jag skulle in och träffa min mamma för att ge henne mat. Och de släppte in mig!

Mamma Elly och fastern Irma hade förts till den ökända så kallade ”checa” som kommunisterna inrättat på Calle Puerta del Ángel i Barcelonas centrum. Den låg i närheten av Plaza Cataluña, samma plats som telefonväxeln där majhändelserna hade startat. Här spärrade kommunisterna in oliktänkande och tortyr var en vanlig förhörsmetod. Inte alla kom därifrån levande.

– De sade att min mamma satt i förhör. Och så kom det fram en som sade att han var spanjor. ”Det kan du ju försöka inbilla någon annan”, sade jag.

Så kom min mamma fri, men min faster blev kvar i fängelset. Hon var egentligen inte politisk men hennes man tillhörde killarna kring Durruti.

Annemarie Götze kände genast igen den tyske kommunist som var en av befälhavarna på checan. Han visade sig vara en de kommunister som Annemarie och hennes farmor flera år tidigare hjälpt att smuggla flygblad i Tyskland.

– Han kände först inte igen mig, det hade alla fall gått i några år. Han stirrade. Och tack vare det, släppte han min mamma fri, berättar hon.

– Alltså, det var verkligen bara slump. Så kom min mamma fri, men min faster blev kvar i fängelset. Hon var egentligen inte politisk men hennes man tillhörde killarna kring Durruti.

Annemarie Götze fick senare höra att den tyske kommunistens tilltag kostat honom livet.

– Honom skickade de till Madrid och sköt. Han blev skjuten av sina egna.

Efter majhändelserna blev det riskabelt att kontakta de anarkistiska kamraterna.

– Då var det jag som fick hålla vår familjs förbindelser med CNT och IAA. CNT-­huset var övervakat så man kunde inte gå in genom huvudingången utan man fick smita in genom en annan dörr längre ned på gatan. Jag var hemmastadd i huset så jag visste hur jag skulle gå. Och jag hade ju varit med länge genom att jag hade varit med i Tyskland under illegaliteten redan innan jag kom till Spanien. Så jag visste ju hur psalmerna går, som man brukar säga.

I Barcelona fortsatte bombningarna. Anne­marie Götze berättar att många blev utbombade då deras hus förstördes och att flyktingar strömmade in till Barcelona från andra delar av Spanien. Familjen Götze lät ofta folk sova i deras hem.

– Man fick inte vara så noga på den tiden. Man fick dela säng med barn ibland och
ibland fick man avstå sängen och sova på golvet.

– En tid hade vi en fascists fru med sina barn i villan där vi bodde. Hon hade blivit utbombad nere i Barcelona. Man fick ju hjälpa varandra så gott man kunde. Det var en fråga om medmänsklighet. Vi måste väl bevisa att vi inte var så elaka människor som fascisterna ville ha det till, säger Annemarie Dagerman.

Ett hus i Annemarie Götze kvarter utsattes för en direktträff.

– Det blev helt bortbombat. 40 personer hade gått åt. Allihopa. Det var bara stort hål kvar. Det luktade lik i hela Barcelona, säger hon.

Staden hade blivit för farlig för Annemarie Götze. Hennes mamma bestämde sig för att skicka henne till Paris där hon skulle få bo hos några ryska anarkister som var vänner till familjen.

Annemarie Götze tog tåget till den franska gränsen. Men vid gränsen blev det problem. Som ensamt barn fick Annemarie inte lämna landet, utan återvända till Barcelona.

– På vägen tillbaks träffade jag tre bulgariska anarkister som skulle till Spanien och kämpa så jag tog dem med till Barcelona. När vi närmade oss bytte de om och satte på sig sådana där svarta skjortor med hög knäppning som de ryska anarkisterna brukade ha. Problemet var att fascisterna också brukade ha svarta skjortor. Jag försökte varna dem, men de lyssnade inte på det örat. Jag vet att de kom med i Durrutitrupperna. Men jag vet inte hur det gick för dem sedan, säger Annemarie Dagerman.

Mamma Elly blev minst sagt förvånad då Annemarie Götze plötsligt dök upp i Barcelona igen. Men hon fick inte stanna kvar.

Den österrikiska författarinnan Etta Federn hade bott på samma gata som familjen Götze. Hon var engagerad i den anarkistiska kvinnoorganisationen Mujeres Libres och hade arbetat som lärare på en av deras skolor. Annemarie Götze hade ofta varit där och hälsat på. På grund av bombningarna hade Etta Federn flyttat till det lilla samhället Blanes norr om Barcelona. Det bestämdes nu att Annemarie skulle få bo hos henne.

Kuststaden Blanes hade innan kriget varit ett slags kurort för överklassen. CNT hade ordnat så att utbombade flyktingar från Barcelona kunde bosätta sig i de många rikemanshus och villor som nu stod tomma och övergivna. I Blanes ansvarade Etta Federn för fyra skolor som inrättats av Mujeres Libres. Här undervisades barn och vuxna i enlighet med den frihetliga pedagogik som utvecklats av den katalanske anarkisten Francisco Ferrer.   Annemarie Götze blev en av eleverna, men hon blev också Etta Federns hög­ra hand och fick ofta hjälpa till i undervisnin­gen.

– Vi undervisade småbarnen på förmiddagarna, de lite äldre barnen på eftermiddagarna och de som skulle bli lärare på kvällarna. Man måste ju utbilda lärarna i Ferrers anda också!

Under inbördeskrigets slutskede återvände Annemarie Götze och Etta Federn till Barcelona. Etta Federn lämnade Spanien och reste till Paris.

I Barcelona hade Annemarie Götzes mam­ma börjat arbeta för det schweiziska Röda korset, en tjänst som i viss mån skyddade henne från kommunisternas förföljelser. Under tiden hade Ferdinand Götze lyckats ta sig ut ur Spanien. Vid gränsen hade han utgivit sig för att vara holländsk student och blivit insläppt i Frankrike. Från Paris hade han rest vidare till Norge.

Annemarie Götze och hennes mamma Elly lämnade Spanien 1938. De åkte från Barcelona med en av schweiziska Röda korsets bilar. Under resan fick de ofta hoppa ur bilen och gå efter vägarna.

– Vi fick gå som flyktingar för tyskarna och italienarna bombade även Röda korsets bilar.

Vid gränsen blev det återigen problem:

– De ville först inte släppa ut mig för att de trodde att min mamma smugglade ut ett spanskt barn. För då pratade jag nästan bara katalanska och spanska, säger hon.

De tog sig till Paris. Därifrån reste de vidare till Norge där fadern Ferdinand väntade på dem. Familjen var återförenad. Men då tyskarna invaderade Norge våren 1940 blev de tvungna att fly till Sverige. Under flykten kom Annemarie ifrån sina föräldrar.

– I Barcelona hade jag skottat snö på vårt tak och förfrusit mina fötter. Jag hade blivit opererad i Norge och jag hade fortfarande svårt att gå. Jag fick därför åka med en svensk man som skulle köra hem sin norska fru och deras dotter till Sverige. Mina föräldrar fick åka med en finsk buss som körde efter oss. Men bussen blev beskjuten av tyskarna och stannade då ett barn sårats i armen. Så då blev jag och mina föräldrar skilda åt, berättar hon.

I Barcelona hade jag skottat snö på vårt tak och förfrusit mina fötter.

Annemarie Götze lämnades ensam på den svenska sidan av gränsen. Hon kom till Karlstad där familjen hade bestämt att de skulle träffas om de kom ifrån varandra. Men föräldrarna var förvunna.

– Jag visste inte var de var den första tiden. Och de visste inte heller var jag var. Och jag hade inga papper så jag kunde inte bevisa vem jag var.

Annemarie Götze hamnade till sist i Stockholm där hon sökte upp de svenska syndikalisterna i SAC.

– Där kände Rudolf Berner och Axel Öster­berg igen mig eftersom vi hade träffats i Barcelona. SAC ordnade så att jag fick bo hos en familj som tog hand om mig.

De första månaderna i Sverige fick Annemarie Götze bo hemma hos Einar Stråhle och hans familj i på Lustigkullavägen i Gröndal strax utanför Stockholm. Einar Stråhle var en aktiv syndikalist som också var djupt engagerad i kampen mot nazismen.

Under tiden hade Annemarie Götzes föräldrar dykt upp i Sverige. De hade internerats i statliga flykting­läger. SAC gjorde stora ansträngningar för att få dem fria. Efter att Einar Stråhle gått i borgen som ”garantist” för dem hos Socialstyrelsen släpptes de.

Till sist kunde Elly och Ferdinand Götze ta sig till Stockholm där dottern fanns. Till en början bodde de hos Einar Stråhle men snart fick de hyra ett rum och kokvrå på Brännkyrkagatan på Södermalm i Stockholm.

Från Tyskland kom nyheter om deras släktingar. Fastern Irma hade lämnat Spanien och återvänt till Tyskland. Där hade hon och farmodern gripits av nazisterna och satts i koncentrationslägret i Ravensbrück. Irmas man Karl Brauner hade fängslats av kommunisterna i Spanien men han hade lyckats rymma och tagit sig till Frankrike. Alla hade överlevt kriget.

I Sverige blev familjen Götze snabbt aktiva i SAC. På Syndikalistiska ungdomsförbundets möten träffade Annemarie Götze den unge svenske syndikalisten Stig Dagerman. Stig Dagerman flyttade in hos familjen Götze på Brännkyrkagatan.

Det unga paret fick bo i familjens kokvrå. Efter att de gift sig skaffade de en egen lägenhet i Sundbyberg. Här föddes deras båda söner Rainer och René.

Sundbyberg 1943. Från vänster: Ester Jansson, Ferdinand Götze, Annemarie Dagerman, Egon Dagerman, Stig Dagerman, Helmer Jansson och Elly Götze.
Sundbyberg 1943. Från vänster: Ester Jansson, Ferdinand Götze, Annemarie Dagerman, Egon Dagerman, Stig Dagerman, Helmer Jansson och Elly Götze.

Men Annemarie Dagermans senare historia som hustru till den berömde författaren är redan väl känd och omskriven.

– Nu kan ni skriva att kärringen har pratat som en kvarn. Eller som en porlande bäck kanske, det låter ju lite finare, säger Annemarie Dagerman och skrattar.

Publicerad Uppdaterad
1 dag sedan
Under Arbetarens vinjett ”Röster från rörelserna” kan olika sociala rörelser informera om sin verksamhet och öppna för diskussion om skeenden i samhället. Foto: Ta tillbaka framtiden, Johan Nilsson/ TT. Montage: Arbetaren

Därför ställer vi oss bakom ungdoms­strejken

Den 20 november anordnas en internationell ungdomsstrejk, International Youth Strike, i över 25 länder. Sverige är ett av dem. ”Kriserna som präglar vår samtid stannar inte vid landsgränser. Vi strejkar i solidaritet med de unga som i andra länder gått ut på gatan mot de orättvisor de utsätts för”, skriver representanter från Ta tillbaka framtiden.

Framtiden berövas oss alla av ett system som inte ser till människors behov utan endast till ett fåtals profiter. Med parollen ”fight for our future, not their wars” uppmanar student- och ungdomsorganisaioner över hela Europa till strejk fredagen den 20 november. I Umeå, Uppsala, Stockholm, Göteborg och Lund väntas walk outs och demonstrationer.

Ta tillbaka framtiden är bara en av många organisationer som ställt sig bakom Youth strike. Tillsammans med andra kräver vi fungerande skolor, sjukvård, välfärd och bostäder – inte mer krig eller fler vapen. Vi kräver klimaträttvisa och en rättvis omställning som inte lämnar någon bakom. Vi kräver internationell solidaritet och en värld där alla har makten att bestämma över sin framtid utan ockupation och koloniala övergrepp.

Kriserna som präglar vår samtid stannar inte vid landsgränser. Vi strejkar i solidaritet med de unga som i andra länder gått ut på gatan mot de orättvisor de utsätts för. Många av de som nu är ute på gatorna har precis upplevt en ofattbart varm sommar, och vet att det inte var den varmaste de kommer uppleva i sina liv.

En bättre framtid måste vara möjlig. Därför har vi ställt oss bakom den internationella ungdomsstrejken den 20 november. Gör det ni också!

Ta tillbaka framtiden

Demonstrationer i Sverige 20 november:

Umeå
16:00
Rådhustorget

Uppsala
12:00
Slottsbacken

Stockholm
15:00
Norra Bantorget

Göteborg
14:00 Walkout
14:30 Vasaplatsen

Lund
12:00
Stortorget

Publicerad Uppdaterad
2 dagar sedan
Kollage: Bild på lokföraren Nino Mick, skärmdumpar från Järnvägssektioen om varsel och olaga avsked
Det var i onsdags förra veckan som fyra anställda vid SJ och SJ Götalandståg blev varslade. En av dem är lokföraren Nino Mick, som också skriver för Arbetaren. Foto: JiV av SAC, Wikipedia, Skärmdump. Montage: Arbetaren

Göteborg: Varslet om avsked kom som total chock för de anställda

Tre tillsvidareanställda blev varslade om avsked, och en timanställd blev nekad fortsättning, i förra veckan vid SJ och SJ Götalandståg i Göteborg. De är alla med i den syndikalistiska Järnvägssektionen i Väst av SAC. Varslen ska ha skett efter en offentlig brevskrivningskampanj inför avtalsrörelsen.

Varslet meddelades den 11 november. De anställda kallades in på separata möten tillsammans sina fackliga ombud. Som enda anledning till avskeden angav SJ:s representanter händelser som ägde rum söndagen 1 november.

När Arbetaren pratar med en av de drabbade, den timanställda lokföraren Nino Mick som också är kulturskribent, berättar hen om vad som hände den dagen:

 – Vi hade en brevskrivningskampanj inför avtalsrörelsen där vi bad förbipasserande kollegor att formulera några rader om hur jobbet påverkar deras liv och vad som skulle kunnas göra för att göra jobbet bättre.

Breven skulle sedan skickas till vd:arna för SJ och SJ Götalandståg. Enligt Nino Mick förflöt workshoppen lugnt och trevligt med många bra samtal med kollegor i cirka en timme tills det dök upp en mellanchef som sa åt dem att avbryta allt och packa ihop. 

Sedan dök det upp ytterligare en chef.

Nino Mick berättar att det uppstod diskussioner mellan fackföreningsmedlemmarna och en av cheferna.

 – Från vår sida hävdade vi vår rätt att verka som fackförening enligt medbestämmandelagen. Medan mellanchefen hävdade att fackföreningen absolut inte fick vara i lokalen och dela ut information, säger Nino Mick.

Fackföreningen fortsatte att hävda sina rätt och fortsatte brevskrivningskampanjen.

Fick inga skriftliga varningar

Det är denna händelse som SJ anger som skäl för när de senare varslar om avsked.

Men ingen av de inblandade fick några skriftliga varningar efter händelsen och ingen av dem har heller några varningar från arbetsköparen sedan innan, enligt Nino Mick.

– Jag hade förberett mig på att det kanske skulle komma en skriftlig varning.

När de sedan blev varslade om avsked var det en total chock.

De tvingades lämna in sina passerkort och visades ut ur lokalerna.

Nu väntar fackliga överläggningar.

”Finns ingen rättvisa för den som kan köpa sig fri”

Varslen har föregåtts av flera konflikter mellan ledningen för SJ Götalandståg och den syndikalistiska Järnvägssektionen. I våras stämde Järnvägssektionen SJ Götalandståg för förhandlingsvägran och i en tidigare artikel i Arbetaren har facket anklagat SJ för att förhindra dem från att sprida facklig information.

Mycket talar för att facket kommer att stämma SJ Götalandståg för brott mot föreningsrätten enligt medbestämmandelagen och olaga avsked. Men en dom i Arbetsdomstolen kan i bästa fall bara konstatera att företaget gjort fel och utdöma skadestånd. Och vinner syndikalisterna kan företaget ändå köpa sig fria genom utköp av de anställda.

Samma dag som Nino Mick kom hem efter det sista mötet med SJ försökte hen berätta vad som skett för sina tonåriga bonusbarn.

 – Det är just det här med att försöka förklara rättvisa. Även om vi skulle vinna i arbetsdomstolen så får vi inte våra jobb tillbaka. Att den som har tillräckligt mycket pengar kan köpa sig fri från rättvisa.

För Nino Mick som var timanställd innebar varslet ett direkt avsked. Rent juridiskt innebär det att hen fick sin företrädesrätt till tillsvidareanställning nekad.

Nino Mick har jobbat inom järnvägen i nästan tio år. Först som tågvärd och sedan som lokförare med några perioder av uppehåll och tjänstledigt för att skriva.

För de tre tillsvidareanställda väntar nu en oviss period.

De är precis som Nino Mick avskurna från kommunikation med sina kollegor och de har inte rätt att vistas på arbetsplatsen. Nu väntar en facklig överläggning och om SJ inte ändrar sig så kvarstår varslet. Det kommer i så fall innebära att de tillsvidareanställda varken har rätt till uppsägningstid eller lön.

Järnvägsektionen i Väst meddelar på sin hemsida att de kommer ta fajten och att de hoppas att ”du vill fajtas med oss!”.

SJ hänvisar till ”beteende”

När Arbetaren frågar SJ om varslet svarar SJ:s presschef Niklas Ekström via mejl:

”Vi kan inte gå in på detaljer i pågående personalärenden. Det aktuella ärendet handlar inte om facklig tillhörighet, utan om ett beteende som vi bedömer inte är acceptabelt på vår arbetsplats. Alla medarbetare har rätt till en trygg arbetsmiljö, och som arbetsgivare har vi ett ansvar att agera.”

Men när Arbetaren ställer motfrågan vad det är för ”beteende” som SJ avser så upprepar Niklas Ekström bara svaret: ”Vi kan inte gå in på detaljer i pågående personalärenden.”

Järnvägssektionen uppger på sin hemsida att SJ vid varslen den 11 november ska ha sagt att det handlar om ett beteende under brevskrivningen den 1 november. Att det ska ha handlat om att syndikalisterna ”varit olydiga mot cheferna”, men att SJ:s representanter samtidigt inte velat berätta vad det är för uppmaningar syndikalisterna har brutit mot.

När Arbetaren frågar Nino Mick om vad ”beteendet” skulle kunna handla om, svarar hen:

– Ett ”beteende” som utgör laga grund för avsked skulle förstås vara något extremt hotfullt eller våldsamt som vi alla fyra skulle ha gjort. Men det vi faktiskt har gjort är att hålla en facklig brevskrivning på arbetsplatsen och inte gå när chefen sa åt oss att gå. Menar presschefen att vi har betett oss hotfullt? Inget hotfullt hände, och det vet alla som var där. Vi har inget emot att SJ går in på detaljer i våra personalärenden, tvärtom är det välkommet att de talar ur skägget om vad vi står anklagade för.

Publicerad Uppdaterad
2 dagar sedan
Det råder missförhållande på många av de gårdar som använder sig av utländska praktikanter. Foto: Anna Hållams /TT, Vendela Engström.

Vad ska jag säga till Migrations­verkets utredare?

Migrationsverket vill förstå hur utländska praktikanter utnyttjas i det svenska jordbruket. När både arbetsmarknadens parter och myndigheter misslyckas med att stoppa exploateringen krävs mer än enstaka ingripanden, skriver SAC:s migrantorganisatör Pelle Sunvisson.

Jag har blivit inbjuden till ett möte med Migrationsverket. De vill veta vad vi inom SAC och Solidariska lantarbetare vet om hur utländska praktikanter utnyttjas i det svenska jordbruket. Det är en kunskap som fler än svenska myndigheter bör ha tillgång till.

Uppläggen för exploatering ser olika ut, men det handlar om uteblivna ersättningar för övertid, obekväm arbetstid och semester, om oskäliga avdrag på lönen, avsaknad av utbildningsmoment och handledare och brott mot arbetstidslagen. Men också om omfattande brister i såväl boende- som arbetsmiljön, om gårdar som drivs nästan uteslutande av praktikanter, och ibland också om hot och övervakning.

För de enskilda praktikanterna handlar det om en ekonomisk förlust som kan räknas i sexsiffriga belopp, och om förluster i hälsa som är svårare att kvantifiera. Om begynnande förslitningsskador, stresskador och utbrändhet, kraftig viktnedgång och hjärtklappning. Om ångest och sömnförlust och om fysiska skador i olyckor som hade gått att förebygga.

Systemet missbrukas av många

Varje år beviljas några hundra uppehållstillstånd för praktikanter inom två olika program: JUF (Jordbrukare-Ungdomens Förbund) och Bixter. Och sammanlagt har 148 svenska lantbruk använt sig av systemet under de senaste sex åren. På tio av dem kan vi säga säkert att systemet har missbrukats på något eller alla de sätt som beskrivs ovan. (Sedan det här skrevs har det framkommit att systemet har missbrukats på ytterligare fem gårdar.)

Att det är missförhållanden hos sju procent av gårdarna låter kanske inte så farligt. Men det är inte främst mot det totala antalet gårdar jämförelsen ska göras. De tio gårdarna ska i stället ställas mot de två gårdar där vi kan vara hyfsat säkra på att systemet inte har missbrukats utanför lagens ramar.

Orsaken till att vi inte vet mer ligger hos arbetsköparna. Vem som har tillträde till en arbetsplats är strikt reglerat. Utan vare sig 
kollektivavtal eller medlemmar på en gård saknar vi grund för att gå in. Däremot borde det i teorin vara en enkel uppgift att söka upp praktikanterna i deras hem för att prata villkor och rättigheter. I praktiken är det nästintill omöjligt.

Praktikanterna får sitt boende anordnat av gårdarna. Boendet kan vara en barack inklämd mellan djurstallen eller ett rum i en villa flera kilometer från arbetsplatsen. Trots att gårdsägarna inte har någon rätt att begränsa sina hyresgästerna rätt till besök sker det gång på gång. Under en serie gårdsbesök nyligen möttes vi av polis och godsägarbeskedet att ”mina arbetare vill inte prata med er”.

Det krävs en maktanalys

Det finns förstås också annat som ekar statarsystem. De fasta och årslånga avtalen, att en del av lönen ges i form av boende och mat (på en gård rättfärdigade bonden de låga lönerna med att arbetarna fick dricka hur mycket mjölk de ville och äta av de kor som måste nödslaktas), det hårda arbetet och de dåliga boendena. Men till skillnad från i statarlängorna finns på dagens gårdar inga barn och bland praktikanterna inte heller några fruar eller äkta män. Det är ett uttryckligt krav att deltagare i JUF:s program varken har barn eller fasta förhållanden.

Liksom statarsamhället har också praktikantsystemet sina historiska rötter. Det var en gång tänkt att ge unga människor en möjlighet att skaffa sig värdefulla erfarenheter samtidigt som de upplever nya kulturer. Och så länge som praktikanterna kom från Norge, Danmark och Tyskland fungerade det säkert. Men precis som i andra frågor kopplade till migrantarbetare måste man förmå att göra en enkel maktanalys.

När praktikanterna kommer från Uganda, Filippinerna och Uzbekistan är det något annat än när de kommer från grannländerna. Skillnaden är inte främst en skillnad i kultur eller kunskap. Den avgörande skillnaden är de ekonomiska och migrationsrättsliga villkoren. Alla arbetsköpare har ett avgörande inflytande över sina anställdas arbetstid och inkomst. Arbetsköparna i praktikantsystemen har förutom det dessutom närmast total makt över de anställdas boende, fritid, rätt till information och möjlighet att få stanna i Sverige. För att en sån anställning inte ska övergå i exploatering krävs en exceptionell principfasthet. Och det är bara att konstatera att de allra flesta bönder inte är exceptionella.

Parterna förmår inte reglera systemet

Det går också att konstatera en rad andra saker:

• Även när alla regler efterföljs fungerar praktikantsystemet diskriminerande. Det gällande kollektivavtalet för svenska praktikanter ger en betydligt högre ingångslön och skarpare steg för lönehöjning. Det handlar om en lönedumpning i storleksordningen 30-40 procent för en praktik på ett år.

• JUF och Bixter kan inte tillåtas att själva administrera systemet. Vi ser hur praktikanter utan att få gehör gång på gång framför klagomål till sina respektive organisationer. JUF har varit ute på gårdar och i växthus där praktikanter månad efter månad arbetar över 300 timmar, där besprutning sker utan skyddsutrustning och där varken övertidsersättning eller OB betalas. Ändå har de inte upptäckt några missförhållanden. Korruption eller inkompetens blir mot den bakgrunden snarast en semantisk fråga.

• Parterna förmår uppenbarligen inte att själva reglera systemet. Gröna arbetsgivare tycks inte intresserade av att göra det och det 
kollektivavtalsbärande facket är bakbundet av sina egna beslut. När praktikanterna till slut vågar berätta om missförhållandenasätter interna regler för karens och retroaktiv reglering stopp. Att LO centralt gått med på att inte kräva in löneskulder äldre än två år blir i sammanhanget en gåva direkt till fuskarna.

• Inte heller staten förmår att reglera systemet. Det handlar såväl om hinder inbyggda i den svenska modellen som om resursbrist. Vi har exempel på gårdar där det har genomförts myndighetsgemensamma razzior, men där missförhållandena sen fortsatt som om inget hänt.

• En fackförening med några tusen medlemmar och en småbarnspappa som nyss blivit vald till migrantorganisatör utgör det största hotet mot den systematiska exploateringen. Det säger förstås något om potentialen i syndikalistisk organisering, men mest är det ett bevis på de enorma bristerna hos de institutioner som är tänkta att utgöra skyddsnät.

Inför ettårigt moratorium

Rekommendationen till Migrationsverket är därför att införa ett ettårigt moratorium på beslut om uppehållstillstånd för deltagande i praktik. På ett år borde inblandade parter kunna ge svar på hur de anser att exploatering ska förebyggas i framtiden och hur tidigare praktikanter ska kompenseras.

För gårdar som under tiden saknar arbetskraft finns alltid möjligheten att bjuda in tidigare praktikanter – jag har en mycket lång kontaktlista – att arbeta till vanliga löner och som vanliga anställda. LRF har genom ett intensivt lobbande redan fått igenom ett undantag i det annars höjda lönekravet för arbetstillstånd. Tänk om de hade använt samma kraft för att säkra schysta arbetsvillkor.

Publicerad Uppdaterad
7 dagar sedan

”Vi hoppas du vill fajtas med oss” skriver Järnvägssektionen i Väst av SAC. Foto: Wikipedia, Skärmdump. Montage: Arbetaren

Göteborg: Fyra fackligt aktiva syndikalister varslade om avsked

Fyra fackligt aktiva syndikalister blev under onsdagen varslade om avsked av SJ Götalandståg. Olaga avsked och föreningsrättskränkning, skriver facket om agerandet.

Det var under onsdagen som fyra fackligt aktiva syndikalister i Göteborg blev varslade om avsked av SJ Götalandståg.

Varslen ska ha skett i samband med att facket delade ut information om avtalsrörelsen i SJ:s lokaler och att fackföreningsmedlemmarna inte slutade när ledningen sa åt dem att sluta, skriver facket.

Fackföreningen Järnvägssektionen i Väst av SAC kallar agerandet olaga avsked och föreningsrättskränkning.

Arbetaren söker SJ Götalandståg AB.

Publicerad Uppdaterad
1 vecka sedan
En historisk ägarkoncentration av medier sker i Sverige – samtidigt som det varnas för just det i hela Europa, skriver Amalthea Frantz, chefredaktör på tidningen Arbetaren. Foto: Johan Apel Röstlund, Christine Olsson / TT. Skärmdump: tidningen Journalisten, Skärmdump: Facebook

Amalthea Frantz:
Statliga mediestödet går till släkten Bonnier

Den politiska styrningen av medier ökar i Europa – samtidigt som medieägarna bli färre. I Sverige belönar man storägarna med statliga stöd. Bonniers delade nyligen ut en halv miljard till sina ägare. Och de stora medierna är påfallande ointresserade av att debattera situationen. 

Små, fristående nyhetstidningar har de senaste åren nekats mediestöd. Flera slogs ut ganska direkt: främst mindre tidningar med vänster- eller miljöprofil, men också ett par kristna och liberala.

Tidningen Arbetaren klarar sig just nu, även om vi redan har tvingats skära ner på antalet anställda. Men snart hotas även vår verksamhet på allvar.

Egentligen skulle jag vilja att tidningar som vår stolt kunde tacka nej till statligt stöd. Men när man jämför med vart det statliga stödet – alltså våra skattepengar – går, så blir det snabbt absurt. 

Över en miljard i vinst

Låt några enorma siffror sjunka in: 

Förra året fick Bonniers dagstidningar drygt 270 miljoner kronor i statligt mediestöd. Det motsvarar cirka en tredjedel av det totala mediestödet. Räknar man även in Gota Media och Erna Media, som Bonnier är delägare i, så går ungefär hälften av mediestödet dit. 

Samtidigt gjorde Bonnier News (som är en del av Bonnier Group) rekordvinst: drygt en miljard kronor.

Därefter delade Bonnierskoncernen ut nära en halv miljard till sina cirka 100 delägare. Man håller det inom familjen. Av privatpersonerna ligger dessa i topp: 72-årige Pontus Bonnier kunde förgylla pensionen med nära 25 miljoner. Lillebror Åke Bonnier, som är biskop, fick drygt 23. Till holdingbolaget Albert Bonnier AB, som ägs av samma personer som Bonnier Group, gick strax över 93 miljoner. 

Det här är egentligen inga nyheter, siffrorna har varit kända länge. Men den stora debatten uteblir. 

Ägarkoncentration, pengar och politik

Facktidningen Journalisten har just gjort en gedigen sammanställning om bland annat lokaljournalistiken, som det förändrade mediestödet skulle gynna, och om varför företag får dela ut så stora vinster och ändå ta emot statligt stöd.

Stöd till levande lokaljournalistik är viktigt. Men flera av Bonniers lokaltidningar går med överskott, och de riktigt stora vinsterna dras in av Dagens Nyheter och Dagens Industri, säger Jonas Ohlsson, föreståndare för medieinstitutet Nordicom vid Göteborgs universitet.

Både han och Journalistförbundets ordförande Ulrika Hyllert tror att flera lokaltidningar hade lagts ner de senaste åren – om de inte hade köpts upp av Bonnierskoncernen. ”Från att nästan inte ha ägt några lokaltidningar alls äger man i dag halva lokaltidningssverige. En sådan koncentration av titlar till en enda ägare saknar motstycke i svensk historia”, säger Jonas Olhsson i artikeln.

Det var just det, ja. Ägarkoncentrationen. I slutänden är pengarna tätt sammanlänkade med politik. I Journalistens granskning står Jan Scherman, publicist och tidigare TV4-chef, för den kritiska rösten. Han påminner om hur han en gång blev uppmanad av medlem i familjen Bonnier, som då ägde TV4, att stoppa ett reportage om drottningens pappas nazistiska engagemang. Scherman sammanfattar: ”Jag tycker att det är både oroväckande och oerhört märkligt att vi i Sverige inte har en diskussion om medieägandet. Det räcker att titta ut över USA för att se vilka konsekvenser ett koncentrerat medieägande kan få.”

Vi kan titta närmare än USA för att hitta skräckexempel. EU har nyligen infört en så kallad mediefrihetsförordning – eftersom det behövs. 

Hög risk i samtliga EU-länder

I somras kom en ny viktig mätning av mediers mångfald och frihet. Vartenda EU-land löper hög risk för ägarkoncentration i mediebranschen. Ganska många känner nog till situationen i Ungern, där regeringen under Viktor Orbán i princip kontrollerade medierna mellan 2010 och 2026. Samtidigt ägs nästan alla privata medier av ett fåtal miljardärer i exempelvis Frankrike. Och i Italien minskar pressfriheten, bland annat med politiska så kallade munkavlelagar.

Rapporten slår också fast att politikers inflytande över medier ökar i EU. Just i Sverige bedöms denna risk vara låg, än så länge. Men risken för ägarkoncentration i Sverige är hög. Och sambandet mellan hög ägarkoncentration och ökad risk för politisk påverkan har varit tydlig i många länder.

Jan Scherman säger till Journalisten att han ”försökt föra den här diskussionen i decennier, men på något sätt avvisas den hela tiden. Man kommer med naiva motargument som att i Sverige har vi upplysta medieägare som inte lägger sig i eller att i Sverige har vi ett system som innebär att ägarmakten är åtskild från det publicistiska ansvaret.”

Här kan säkert finnas en del svensk naivitet. Blandad med självgodhet. Och förstås kallt beräknande – det går ju utmärkt att tala vackert om pressfrihet och samtidigt äga stora delar av pressen, plus få skattepengar.

De som har får mer

När annonsmarknaden tappat har europeiska medier blivit mer beroende av statliga annonser. Eller andra statliga stöd. Just statliga annonsintäkter måste nu börja redovisas öppet av medier i EU. Andra finansiärer kan fortfarande hållas hemliga. 

Vi på Arbetaren har inget att dölja. När övergångsstödet från Mediemyndigheten tar slut kommer våra pengar uteslutande från våra prenumeranter, medan vår ägare, fackföreningen SAC Syndikalisterna, skjuter till det de kan. Inga miljardärer vill sponsra våra perspektiv. Med små, krympande resurser gör vi allt vi kan för att lyfta röster som annars inte hörs. Rapportera om underbetalda eller arbetslösa, om utsatta och kämpande människor.

Samtidigt går Sveriges statliga mediestöd till dem som redan har.

Publicerad Uppdaterad
1 vecka sedan
Fackföreningar och bostadsaktivister blockerar vägar under den stora generalstrejken i Spanien
I bland annat Pamplona blockeras vägar när fackföreningar och bostadsrättsaktivister gått samman i de gemensamma protesterna. Foto: Miguel Oses/TT

Miljontals ilskna spanjorer i historisk generalstrejk

Fabriker, butiker och kollektivtrafik. Stora delar av Spanien står i dag stilla när miljontals arbetare gått ut i en generalstrejk mot den omfattande bostadskrisen i landet.

Strejken, utlyst av bland annat syndikalistiska CGT och CNT, där de två dominerande fackförbunden UGT och CCOO snabbt anslöt sig, kommer efter en höst av omfattande protester i ett Spanien som kokar av ilska över den omfattande bostadskrisen. 

Frågan om kraftigt höjda hyror har dominerat den politiska dagordningen i landet den senaste tiden och har bland annat fått premiärminister Pedro Sánchez att utlysa nyval den 29 november.

Under onsdagsmorgonen stannade därför stora delar av landet när miljontals anställda lade ner sina arbeten under huvudparollen ”Löner, bostäder, priser”. 

På sina håll har vägblockader satts upp av strejkande som gått samman med bostadsaktivister. Enligt den amerikanska tv-kanalen ABC News har även strejkvakter drabbat samman med polis vid en gigantisk grossistmarknad i utkanten av Madrid.

Polis mötte demonstranter med tårgas på gatorna i Madrid under den omfattande strejken. Foto: Francisco Seco/TT

Enligt uppgifter från facken så deltar omkring 90 procent av arbetarna inom bilindustrin och den betydelsefulla hamnsektorn i landet. Även inom andra stora branscher rapporteras deltagandet vara högt och generalstrejken beskrivs som historisk och den mest omfattande på 14 år.

– Vi kommer inte att sluta förrän vi har förändrat landets bostadsmodell från grunden, så att bostäderna finns till för att bo i och inte bara för en minoritet, sade en talesperson för hyresgästförbundet i Madrid till Reuters när strejken inleddes vid midnatt.

Redan imorgon torsdag kommer den sittande vänsterregeringen med Pedro Sánchez i spetsen att försöka få igenom två bostadsdekret i parlamentet som tidigare röstats ned.

Nyval den 29 november

Samtidigt har partiet Sumar, som också ingår i koalitionsregeringen, gett de strejkande fullt stöd. 

– Vänstern behöver att landets arbetare mobiliserar sig. Rättigheter vinns först ute på gatorna och därefter i de politiska institutionerna, sade Sumars talesperson Verónica Martínez nyligen i ett uttalande.

Från högerhåll har dock facken kritiserats och anklagas bland annat för att ägna sig åt ”politiskt spel för att hjälpa regeringen att behålla makten” vid det kommande valet.

– Det här är ingen generalstrejk, det är en valstrejk, sade Partido Populars talesperson Miguel Tellado i tisdags.

Publicerad Uppdaterad
2 veckor sedan
Biildmontage: Till vänster i bilden skribenten Håkan Gustafsson, i bakgrunden två undersköterskor i en korridor
Håkan Gustafsson jobbar som arbetslivsredaktör och marknadsförare på Arbetaren. Foto: Fredrik Sandberg / TT, Mika Kastner Johnsson. Montage: Arbetaren

Den som har hårdast jobb borde också ha kortast arbetsdag

”Högern och näringslivet har haft fel hela tiden – vi har visst råd”, skriver Håkan Gustafsson, med anledning av den arbetstidsförkortning som just nu genomförs i Göteborgs stad.

640 undersköterskor och vårdbiträden i Göteborg kommer, med start hösten 2027, att få sex timmars arbetsdag under resten av mandatperioden.

Det beskrivs som den största arbetstidsförkortningen någonsin i en svensk kommun. Och det visar att högern och näringslivet har haft fel hela tiden – vi har visst råd! I slutändan visar det också att sex timmars arbetsdag inte är alls är så dyrt som näringslivets dysterkvistar har hävdat.

Den kommunala reformen i Göteborg kommer nämligen att kosta 25 miljoner per år. Det kan låta mycket. Men utslaget på hela Göteborgs stads årsbudget på över 40 miljarder – är det egentligen ganska lite

Samtidigt driver det rödgröna styret i Göteborg också en politik för arbetstidsförkortning inom förskolan och inom socialtjänsten.

Reformerna borde egentligen vara större. De borde ha gällt all personal på golvet inom äldreomsorgen och inom förskolan.

7 av 10 inom äldreomsorgen vill byta jobb

Just äldreomsorgen, förskolan och socialtjänsten, tillsammans med skola och fritids, är några av de kommunala verksamheter där marginalerna är som minst och där arbetsrelaterad stress och ohälsa är som störst. 

Det är med andra ord några av den kommunala sektorns hårdaste yrken.

Det har lett till att många inte klarar att jobba heltid, eller ens kommer att kunna jobba kvar till pensionen. Enligt en rapport från Stockholms universitet vill nästan sju av tio anställda inom äldreomsorgen lämna sina jobb.

Och en rapport från Socialstyrelsen 2026 visar att undersköterskor i äldreomsorgen har dubbelt så höga sjuktal, jämfört med alla yrkesgrupper på arbetsmarknaden.

Resultatet är hög personalomsättning och arbetskraftsbrist.

Men de dåliga arbetsvillkoren är inte bara farliga för undersköterskorna, vårdbiträdena, lärarna, barnskötarna och förskollärarna. De drabbar i förlängningen barn, äldre – och oss alla som har nära och kära med behov av omsorg.

Vem ska betala?

Näringslivets andra stora invändning mot kortare arbetstid brukar vara: vem ska ska betala?  Men faktum är att personalen på golvet inom den offentliga sektorn redan betalar – med sitt arbete, med sina kroppar och med sina låga löner.

En arbetstidsförkortning kostar så klart pengar. Men exemplet från Göteborg visar att det inte kostar så mycket som näringslivet vill göra gällande. Samtidigt innebär kortare arbetstid också mer återhämtning – och därmed lägre kostnader för sjukfrånvaro.

Socialtjänst samt omsorg om barn och äldre är gemensamma behov. Därför måste kostnaderna för sänkt arbetstid hämtas ur det gemensamma.

Att personal bryts ner och ständigt byts ut är det största slöseriet – ett slöseri med människor och erfarenhet.

Publicerad Uppdaterad
2 veckor sedan
Salla och Masse, Salazar Brothers
The Salazar Brothers avtryck i den svenska musikhistorien är enormt. De har producerat storheter som Linda Pira, Labyrint och Mando Diao. Foto: Jan-Åke Eriksson

Hiphopens röda linjer

Samtidigt som de upplevde ett land i kraftig förvandling förändrade de den svenska musikscenen för all framtid. Nu är bröderna Salla och Masse Salazar aktuella med den nya biografin Mejor Futuro, Sverige, Hiphop och Röda linjer. Arbetaren mötte upp för en intervju i den mytomspunna Redline-studion någonstans i Stockholm.

Mejor Futuro, boken om Salazar Brothers skriven av Amat Levin

– Det kunde vi ju inte veta då, när vi grundade Redline, att uttrycket skulle användas så mycket i dag 30 år senare.

DJ Salla lägger telefonen på bordet och sneglar mot brorsan Masse som rycker lite sömnigt på axlarna åt påståendet. Att röda linjer aldrig känts så aktuellt som här och nu. I spåren av eftervalsanalyser och de än så länge havererade regeringsförhandlingarna är det svårt att inte komma in på frasen. Redline, ett av Sveriges genom tiderna mest inflytelserika skivbolag, firar just nu 30 år och bakom alltihop står Salla och Massa. Den legendariska producentduon Salazar Brothers från Botkyrka i södra Stockholm.

– Det där de håller på med är väl mest strategi. Själv håller jag mig helst utanför politik faktiskt, säger Masse.

– För oss handlar den röda linjen om varifrån vi kommer. Men det är klart att man drar gränser också. Saker man inte gör. Som att producera musik enbart för pengar eller berömmelse, fyller Salla i.

Fittja, Tunnelbana
Fittja i norra Botkyrka. Härifrån förändrades den svenska musikhistorien för all framtid. Foto: Fredrik Sandberg/TT

I mitten av 1960-talet invigdes tunnelbanans röda linje. Några år senare utvidgades spårnätet och i dag går en av de två linjerna mellan Ropsten, rikemansgettot Karlaplan och det fashionabla Östermalmstorg vidare mot miljonprogramsområdena i Fittja, Alby och Norsborg. En tågtur på 42 minuter men där det skiljer fem år i medellivslängd bland befolkningen. En urban klassresa genom Sveriges huvudstad som är svår att blunda för. Från pengar och välstånd till hårt arbete, förslitningsskador och rabattkuponger.

Det var hit, till Norra Botkyrka, som familjen Salazar kom från militärdiktaturen i Pinochets Chile på 1970-talet och det var här allt började. Musiken som växte fram under det tidiga 1990-talet i ett Sverige präglat av ekonomisk kris, Lasermannens härjningar och Ny Demokratis framfart. Samtidigt toppade vitmaktrockarna i Ultima Thule listorna och Bingolotto med Leif Loket Olsson stod för fredagsunderhållningen i ett land mitt i en stor förändring.

Masse och Salla Salazar
Masse ler åt minnet från när brorsan Salle och de andra i The Latin Kings kom hem med sin första singel, genombrottet Snubben. Foto: Jan-Åke Eriksson

Redan 1991 bildades den banbrytande och sedan länge kultförklarade hiphopgruppen The Latin Kings av Salla, Chepe, Dogge och Rodde. Masse, född senare än de andra, var för ung men minns tiden tydligt.

– För mig som bara var 13, 14 år då var det stort. Jag kommer ihåg när de kom hem med cd-singeln ”Snubben”. Ren glädje alltså, och jag var så otroligt stolt över vad de gjort.

Salla och Masse, Salazar Brothers, i redline studion
I den legendariska studion. Foto: Jan-Åke Eriksson

Låten var TLK:s första singel och slog ned som en bomb i ett musiksverige som törstade efter något nytt. Med nyfikenhet och lekfulla samplingar av bland annat Georg Riedels Emil i Lönneberga-klassiker Hujedamej Sånt Barn Han Var lade gruppen grunden till vad som ett knappt årtionde senare skulle explodera: Svensk hiphop.

– Shit alltså, vi har verkligen inte gjort det lätt för oss. Bara det där med att rappa på svenska. Det var ju ingen som trodde på oss då i början. ”Varför kör ni inte bara på engelska”, tjatade alla på oss om. Men vi ville ju beskriva vår verklighet och det vi upplevde här hemma. Därför byggde vi upp ett svenskt ljudkollage. Snappade alltid upp saker. Från nyheter till samplingar av gamla svenska klassiker. Vi utvecklade den här stilen till vår grej, säger Salla.

Amat Levin och nya boken

Nu, 30 år efter bildandet av brödernas bolag Redline, är de aktuella med journalisten och den tidigare Augustnominerade författaren Amat Levins biografi Mejor Futuro, Sverige, hiphop och röda linjer.

En fantastiskt fin berättelse om ett inte betydelselöst stycke svensk nutidshistoria.

– Det har varit lite som terapi faktiskt. Att gå tillbaka till alla gamla minnen, säger Masse och Salla nickar.

– Jag tänker att det här faktiskt är viktigt. Att vi får dela våra föräldrars historia om hur de lämnade Chile och började om helt på noll i Sverige. Men det är inte bara deras och vår historia. Det är så många andra här i landet som delar samma bakgrund och som kommit hit från Latinamerika eller andra delar av världen.

Både Salla och Masse beskriver uppväxten som trygg. Föräldrarna fick visserligen slita hårt, barnen följde ofta med på städjobben bland innerstadens kontorslokaler, men det var ett kärleksfullt hem. Samtidigt ett land och en stad i snabb förvandling.

– För mig var 80-talet mer harmoniskt. Som målat i pastellfärger, men sen hände det något. Den där löpsedeln om du kommer ihåg den? Då kände man sig inte så välkommen längre, minns Masse.

”KÖR UT DEM!”

Den svarta rubriken på det skrikigt kritvita löpet stack ut och lyste upp de många tobakbutikernas skyltfönster. Tre ord i aggressiva versaler som skapade både oro, ilska, sorg och stor debatt. Det var i september 1993 och Expressen byggde sin kontroversiella artikelserie Svart på vitt kring en Sifo-undersökning om svenskars attityd till flyktingar. Löpsedeln, ett pressetiskt magplask, ledde till hård kritik och fick till följd att tidningens dåvarande chefredaktör Erik Månsson avskedades.

Samtidigt bubblade Latin Kings musik under ytan och kom kort senare att plockas upp av både tv-kanaler och nyfikna kvällstidningsjournalister.

– Stämningen i samhället då var ju bara en försmak av hur det ser ut i dag. Fast nu är det mer globalt, säger Salla.

Jag minns ju det där själv. Det var liksom Ultima Thule på skolor och fotbollsläktare. Men så kom ni som någon slags motkraft. För många kände det nog som en befrielse…

– Det var nog mest media som gjorde oss till en motkraft. På den tiden ville vi bara göra en skiva och bli respekterade för vår berättelse om Sverige. Jag tänker att de överdrev hur politiska vi var. Vi hade kanske en politisk låt annars körde vi ju bara på och hade kul.

Masse tittar ner i bordet.

– Men å andra sidan. Att sådana som oss bara fanns och syntes upplevdes nog som politiskt för många då…

Latin Kings och framförallt Redline har banat väg för en lång rad artister och har påverkat den svenska musikscenen mer än kanske några andra under de senaste årtiondena. Namn som Linda Pira, Labyrint och Stor har alla nära band till bröderna Salazars nästan mytomspunna bolag.

Salle Salazar, redline records och Latin Kings
Salla tror på en ny generation som kan bygga hiphopen igen. Foto: Jan-Åke Eriksson

Samtidigt har det parallellt med deras framgångar vuxit fram en ny undergren på hiphopscenen. Svensk gangsterrap är lika omdiskuterad som kontroversiell och har under 2020-talet tagit över allt mer av strömningstjänsternas topplistor. En genre som är djupt sammankopplad med grov gängkriminalitet.

– Det har ju vart lite svårt de senaste åren med den vågen. För vi har valt att inte jobba med den genren. Vi vill ha sammanhållning och glädje i det gör, även om texterna ofta kan vara mörka, förklarar Masse allvarligt.

– Vår musik ska vara medveten och där har vi ett ansvar. För oss handlar hiphopkulturen om att samarbeta. Som en sport nästan. Att man tävlar lite fast med kreativitet och att hitta ett nytt språk. Å andra sidan förstår jag ju att många av de som rappar i dag inte har samma bakgrund som oss, säger Salla.

Han tittar mot Masse och det märks att frågan om utvecklingen av det de själva en gång startade, svensk hiphop, inte är helt lätt att diskutera.

– En del av musikens själ dog när det gick så långt att vissa till och med dödades.

– Jag tror, säger Salla efter en kort stunds koncentrerad tystnad, på en ny generation som kan bygga hiphopen igen. Med en positiv vibe, precis som vi hade.

Men hur gör ni då. När ni går till jobbet i studion varje dag. Är det inte svårt att bevara nyfikenheten och försöka komma på något nytt hela tiden?

Masse svarar snabbt.

– En fördel med att bli äldre är att jag inte måste köra i samma hastighet i dag. Samtidigt måste man ju hela tiden våga prova sig fram och testa nya grejer.

– Ja. Att utmana sig och att hela tiden leta ny musik att lyssna på. Inte bara hiphop, utan på allt. Jag försöker lära mig genom att lyssna på vad andra gjort. Höra musik från hela världen som ofta producerats med väldigt små medel. Det handlar om kreativitet, säger Salla.

Ni har hållit på mer än 30 år och hela tiden varit centralfigurer i utvecklingen av svensk musik. Vad har ni för råd till unga personer som sitter där hemma och vill börja producera själva?

– Fortsätt göra din grej och samla en klick som tänker likadant. Hjälp varandra och jobba kollektivt.

– Exakt, säger Salla.

– Hjälp varandra att bygga nått tillsammans. Det är alltid bättre att vara ett kollektiv. Vi hade aldrig varit där vi är i dag utan alla personer vi jobbat med genom åren.

Publicerad Uppdaterad
2 veckor sedan
Students attend a protest against the government's release of next year's draft budget, in Paris, Tuesday, Sept. 29, 2026. Placards read:" No fascists here," "More funds for education, not for the military."
Demonstrerande studenter i Paris, den 29 september 2026. På ett av plakatet i mitten står ”Mer pengar till utbildning, inte till militären”. Foto: Teresa Suarez/TT

Frankrike: Storstrejk för ”rättvis fördelning av rikedom”

De franska studenterna går i bräschen för de landsomfattande protesterna, som har utvecklats från att handla om resursbrist i skolan till att rikta sig mot skenande priser och den förda politiken. Under torsdagen väntas nya protester då fackföreningsrörelsen kallat till storstrejk. 

Sedan mitten på september har hundratusentals fransmän gått ut på gator och torg för att visa sitt missnöje och kräva förändring. Protesterna inleddes av gymnasiestudenter som har fått nog av lärarbrist, nedgångna skolbyggnader och överfulla klassrum. Snart anslöt sig även de gula västarna, fackföreningar och andra grupper till protesterna.

Till följd av det franska höstlovet har skolorna i landet varit stängda mellan den 17 oktober och 2 november. I måndags, när eleverna återvände, sattes återigen skolor i blockad. 

Fotografen Patrik Öberg, från Pråmfilm, är på plats för att dokumentera proteströrelsen för en kommande dokumentä, och berättar att det pågår blockader, protester och politiska evenemang ”överallt” i Paris.

– Det är en fantastisk stämning i staden, säger han.

Tvärfacklig storstrejk den 5 november

CGT:s generalsekreterare Sophie Binet i samband med en demonstration i Paris den 29 september 2026. Foto: Teresa Suarez/TT

Den 5 november manar den stora fackliga centralorganisationen CGT tillsammans med andra franska fack till en nationell storstrejk. Fackens krav handlar bland annat om löneökningar samt en annan stats- och socialförsäkringsbudget.

”Med tanke på de höga levnadskostnaderna, löner som står stilla, otrygga anställningar och försämringen av den offentliga servicen är det brådskande att kraven från arbetslivet blir hörda”, skriver CGT i ett pressmeddelande och tillägger:

”Högre löner och pensioner, resurser till den offentliga servicen, finansiering av det sociala trygghetssystemet – låt oss mobilisera den 5 november för att uppnå sociala framsteg!”

– När arbetarna stannar av, stannar landet av, ekonomin tvärstannar och det kommer tillåta att våra krav hörsammas, sade CGT:s generalsekreterare Sophie Binet enligt Aftonbladet i samband med att strejken annonserades.

Även den franska syndikalistiska fackföreningen CNT-SO uppmanar till en tvärfacklig strejk den 5 november med utgångspunkt från arbetsplatserna, för att ”få en bestående inverkan på ekonomin” med ”en rättvis fördelning av rikedom och arbete” som mål. 

I ett pressmeddelande skriver facket att ”vi måste ta tillfället i akt att skapa strukturer för självorganisering – såsom stormöten och strejkkommittéer – för att hålla rörelsen vid liv framöver”. 

Även syndikalistiska CNT-F uppmanar till strejk och samma dag planerar studenterna att inleda en ny våg av blockader. 

A person holds a French national flag during a protest against under-resourced schools in Paris, Thursday, Oct. 8, 2026.
Demonstration i Paris, oktober 2026. Foto: Aurelien Morissard/TT

Protesterna sprider sig i Europa

Men det är inte bara i Frankrike som studenterna har fått nog. Likande protester har under hösten blossat upp i bland annat Grekland, Spanien, Belgien, Italien, Albanien och Tyskland. I Serbien har studentrörelsen, som startade efter tågolyckan i Novi Sad, resulterat i att Aleksandar Vucic och hans nationalistiska parti SNS, som styrt landet i 12 år, förlorade makten i parlamentsvalet den 25 oktober. Valets vinnare blev ”Studentlistan”, ett parti sprunget ur studentrörelsen. 

Även fransmännen står inför en valrörelse. Landet ska hålla presidentval i två omgångar den 18 april och 2 maj. Nuvarande president Emmanuel Macron kommer inte kunna ställa upp i ytterligare ett presidentval enligt konstitutionen, då han har suttit två mandatperioder. 

Just nu leder högerextrema Marine Le Pen, med partiet Nationell samling (tidigare Front National) i opinionsundersökningarna. 

Förra året dömdes Le Pen, och åtta partikamrater, för att ha förskingrat drygt 32 miljoner kronor ur EU-kassan mellan åren 2004 till 2016, och i stället använt pengarna till sin nationella partikassa.

Domen överklagades och i somras dömdes hon i högsta instans till tre års fängelse, två av dessa villkorligt och ett under elektronisk övervakning. Trots detta får hon ställa upp i valet, konstaterade domstolen den 7 juli. 

Saint-Denis borgmästare Bally Bagayoko från vänsterpartiet La France Insoumise, LFI. Foto: Teresa Suarez/TT

På opinionsundersökningarnas andra plats hittar vi vänsterkandidaten Jean-Luc Melenchon från partiet La France insoumise, LFI ( på svenska: ”Det okuvliga Frankrike”). 

Medlemmar i LFI har deltagit i protesterna och ett videoklipp blev viralt när Bally Bagayoko, tillhörande LFI och borgmästare i Parisförorten Saint-Denis, ställer sig mellan studenter och kravallpolis för att skydda ungdomarna och dämpa spänningarna. Polisen valde då att använda tårgas.

Högerextrem konferens stoppades

I vissa fall har de franska protesterna kantats av skadegörelse och plundring, liksom våld från både demonstranter och polis. Det är något som utnyttjats av högerextrema grupperingar som i sin propaganda hävdar att upploppen är en effekt av invandringen. Exempelvis planerades en högerextrem konferens om ”återvandring” i Paris den 31 oktober. Franska myndigheterna valde att stoppa konferensen.

Den 23 oktober genomfördes en masskjutning i Trappes utanför Paris, ett dåd som av president Emmanuel Macron klassificeras som ett ”rasistiskt terrordåd” då gärningsmannen enligt honom ska ha riktat in sig på personer utifrån hudfärg. En 26-årig man dödades och fem personer skadades. 

Publicerad Uppdaterad
2 veckor sedan
Olyckan inträffade i Stuvsta, söder om Stockholm
Olyckan skapade kaos i tågtrafiken till och från Stockholm på torsdagsmorgonen. Foto: Adam Ihse/TT och Anders Wiklund/TT

Banarbetare svårt skadade i tågolycka söder om Stockholm


En allvarlig arbetsplatsolycka inträffade natten till torsdagen när ett tåg kolliderade med en grävmaskin i Stuvsta strax söder om Stockholm. En person vårdas just nu med allvarliga skador.

Det var vid 02-tiden som tåget av oklar anledning körde in i en grävmaskin vid ett pågående banarbete. Maskinen ska då ha skjutit iväg och material från platsen ska ha träffat två arbetare i 30-årsåldern. Räddningstjänst kallades till platsen och bägge männen fick föras akut till sjukhus. En av dem i ambulanshelikopter med allvarliga skador, enligt polisens uppgifter.

Skadeläget var under torsdagsmorgonen fortfarande oklart. Olyckan har gjort att en del av järnvägssträckan stängts av vilket medfört stora förseningar i tågtrafiken till och från Stockholm.

Publicerad Uppdaterad