Avveckla Skånepolisen

Ledare
Polisen undersöker en brottsplats i Rosengård i Malmö.
Foto: Ola Torkelsson/TT

Skånepolisen har ett problem med trovärdig­heten, för att uttrycka det milt. Det är inte bara det att skandalerna avlöst varandra genom åren, det handlar om så skilda saker som grovt övervåld mot demonstranter, fulspel mot egna aspiranter och det ökända registret över romer.

Ofta verkar den gemensamma nämnaren vara rasism i någon form, som hos uttalanden om ”apajävlar” vilka fångats på film och som bevismaterial i rättegångar blivit offentliga, eller helt oacceptabelt språk under övningar.

Nyligen stängdes en instruktör av, anklagad för att ha manipulerat en aspirants vitsord så att hon inte godkändes som polis.

Det är ett enskilt fall, och liknande kan man hitta på andra håll i samhället, inom universitetsvärlden exempelvis. Skillnaden är här att i stället för rent personliga mellanhavanden där en handledare utnyttjat sin ställning verkar detta fall – i likhet med så mycket annat inom Skånepolisen – handla om rasism.

Polisaspiranten – handplockad för att få in fler poliser med invandrarbakgrund i en stad där många invånare har det – hade anmält sin instruktör för hur han behandlade just Malmöbor med utländsk bakgrund.

Efter detta fick hon problem. Det är omöjligt att utifrån bedöma om de anklagelser som gjorde att hon underkändes som polis hänger ihop med hennes anmälan – klart är dock att instruktören ändrade ett gott vitsord till ett negativt efter anmälan. Han ansåg sig inte längre kunna lita på aspiranten.

Instruktören är nu avstängd och får inte ta emot fler aspiranter. Internutredningen  om hans metoder ska tas upp igen. En arbetsrättslig utredning om det verkligen var rätt att underkänna kvinnan som anmälde honom pågår just nu.

Malmö är en segregerad stad med enorma klass­skillnader mellan betongen i öst och lyxvillorna i väst. Ytterst få gör den resa från Rosengård till Fridhem som en viss internationell fotbollsstjärna visat är åtminstone teoretiskt möjlig. De flesta stannar kvar på samma ställe där de växte upp.

Skåne är Sverigedemokraternas kärnland i Sverige, och i Malmö, där de är mindre än på flera andra orter, har de ändå över 13 procent i kommunfullmäktige. Hur väljarsympatierna fördelas inom poliskåren är inte känt, men det finns inga skäl att anta att SD har lägre stöd än i befolkningsgenom­snittet.

Den principiella kritiken av polisen är fortsatt giltig – försvarare av egendom och upprätthållare av lagar som befäster klassamhället. Men det finns ingen anledning att acceptera rättsröta, eller att hålla tyst när kåren bryter mot de lagar de är satta att upprätthålla.

Skånepolisen och de av Malmös invånare som råkar ut för deras alla ”enskilda rötägg”, skulle båda må bra av en ordentlig nedmontering och omorganisering, så alla gamla ingrodda strukturer kan plockas sönder.

Sparka rasistiska poliser och de chefer som låter dem hållas. Ingen är betjänt av en utveckling lik den i USA, men det är ditåt det går om ingenting görs.