Mayafolkets närradio bekämpas av staten

För åtta år sedan besteg jag vulkanen Tajumulco, Centralamerikas högsta topp, i västra Guatemala. Guiden, som hade ingått i gerillan under det 36-åriga inbördeskriget och tillbringat många år på berget, sprang lätt uppför samtidigt som han berättade om den radiostation de hade sänt ifrån på vulkanen. Radion hade varit ett sätt att hålla mayabefolkningen i den svårtillgängliga bergsregionen San Marcos, nära gränsen mot Mexiko, informerad om vad som hände. 

Den historiska framväxten av dessa speciella radiostationer, så kallade ”radios comunitarias”, började just där. Det berättar Eliu Orozco, urfolksledare från San Marcos, innan han ska in i en radiostudio för att prata om ursprungsfolkets rättigheter, i en återkommande veckosändning. 

”Radio comunitaria” är  enligt ordboken närradio på svenska. Skillnaden är att en ”radio comunitaria” har skapats med tydlig avsikt att gynna en gemenskap, hålla gemenskapen informerad och bidra till dess utveckling.

– På 1980-talet, under de värsta konfliktåren, började radiostationerna att dyka upp. Det fanns ett stort behov av att informera, exempelvis kring den förföljelse av mayafolket som pågick. De växte fram på folkets initiativ. Det var inte en del av gerillastrategin som sådan, säger Eliu Orozco.

Alltsedan dess har de små, enligt lag förbjudna, radiostationerna växt både i antal och utbredning men framför allt i betydelse. Navet är deras sociala funktion. Zapatisterna i södra Mexiko talar om radios comunitarias som ”crece la flor de la palabra” – platsen ”där ordets blomma växer” eller ”där ordet blomstrar”. 

Mayafolket lever i en demokratisk tradition präglad av både deltagande- och direktdemokrati och utövar kollektivt beslutsfattande på bynivå. På så vis är radios comunitarias ett sätt att vidare sprida information om och kring de kollektiva beslut som är fattade – göra dem mer inkluderande. 

– Radios comunitarias spelar en viktig roll i det guatemalanska samhället – ur ett ekonomiskt, kulturellt, politiskt och socialt perspektiv, säger Eliu Orozco.

Framför allt spelar de lokala radiostationerna en viktig roll för att bevara mayaspråken och mayafolkets kultur och identitet. Många närradiostationer på landsbygden är ibland den enda informations- och nyhetskällan på modersmålet för flera miljoner guatemalaner som inte pratar spanska.

Angélica Cubur har varit frivillig medarbetare på Radio Ixchel i Sumpango under åtta år. Jag träffar henne i Iximché, en mesoamerikansk arkeologisk plats cirka tio mil väster om Guatemala City, dit hon har kommit för att sända radio från en stor sammankomst för ursprungsfolket. 

– Lokalradiostationerna är viktiga eftersom de sänder på modersmålen i närområdet och inte bara på majoritetsspråket spanska. Det skapar ett av få utrymmen för ursprungsbefolkningen att uttrycka sig och tala om de ämnen som berör deras närmiljö, säger hon.

Det är en verklighet som ofta handlar om sociala konflikter kring gruv- och vattenkraftsprojekt, vilka har ökat dramatiskt under de senaste tio åren. Enligt officiella siffror pågår över 70 sociala konflikter i landet.

– Människor är oroliga för de megaprojekt, som breder ut sig. De är en del av en utvecklingsmodell som inte har folkets stöd. Folket ser det snarare som en påtvingad utveckling, säger Angélica Cubur. 

När hon inte radiopratar ägnar sig Angélica Cubur åt traditionellt hantverk och väver huipiles, traditionella blusar, och dekorativa skärp.

– Vi kallar oss sociala kommunikatörer eftersom vi inte bara skickar hälsningar utan berör många ämnen, såsom olika rättighetsaspekter som handlar om ursprungsbefolkningen och de sociala kamper som de bedriver här i Guatemala, säger hon. 

För henne handlar det om att ge service till byn. Hon menar också att det ärdet sociala budskapet och syftet att medvetandegöra befolkningen om vad som pågår som skiljer de lokala radiostationerna från massmedierna, eller de ”traditionella medierna” som hon kallar dem.

– Vi utbildar också – många har lärt sig att läsa och skriva via de lokala radiostationerna, och vi ger information och råd kring hälsa, barns utveckling och kvinnors rättigheter, säger hon.

En radio comunitaria bygger inte på vinstintressen och bör inte heller representera särintressen. Situationen är dock komplex eftersom det bland de lokala radiostationerna finns både de som värnar om bygemenskapen och de som representerar individuella intressen eller är av mer sekteristisk karaktär. Detta medan de traditionella medierna går de mäktiga ekonomiska eliternas ärenden. Det handlar om att de medvetet felinformerar eller styr informationsagendan bort från obehagliga sanningar.

Det är dock en strategi som inte har fungerat, i alla fall inte fullt ut, eftersom befolkningen numera lättare har tillgång till information och på så vis även håller sig mer välinformerade. Det är tack vare framför allt de olika okonventionella källorna, såsom de alternativa-, digitala- och sociala medierna, som finns tillgängliga, och som det finns ett stort sug efter. 

– De fyller ett tidigare tomrum, framför allt hos den unga generationen, som sällan köper dagstidningar men som nu är uppkopplade på nätet och tar del av information om maktmissbruk och korruption, säger Josué Navarro social kommunikatör och radioproducent för mayanätverket CPO.

Enligt Reportrar utan gränsers världsrankning av pressfriheten i 180 länder (2014), hamnar Guatemala på plats 125. Det beror på bristande pluralism bland medierna, hög ägarkoncentration och starka beroendeförhållanden mellan mäktiga ekonomiska grupper, politiker och massmedier i landet. 

– Här köps parlamentarikerna för att säkerställa kontroll över den lagstiftande församlingen och på så vis fortgår kriminaliseringen av radios comunitarias, säger Andrea Ixchiú, kommunikatör och kolumnist från Totonicapan – en region på landsbygden där 97 procent av befolkningen tillhör mayafolket.

Trots att radios comunitarias är erkända kanaler för informationsspridning bland mayafolket sedan fredsfördraget 1996 har landet inte antagit någon lag som ger radios comunitarias legal status. I stället har lagstiftning antagits som ger dem med pengar möjlighet att köpa frekvenser och monopolisera utbudet samtidigt som alla de lokala radiostationerna anses vara piratradios och kriminaliseras därefter. 

– Folket är inte pirater, de vill inte stjäla, men det är så staten ser på radios comunitarias, säger Andrea Ixchiú, som rör sig mellan olika uppdrag för alternativa och traditionella medier – alltid med ett engagerat tilltal och i försvar för ursprungsfolkets rättigheter.

Det rapporteras regelbundet om omotiverade avhysningar av radiostationer under vilka det är vanligt att polisen förstör sändningsutrustning som närradiostationerna använder sig av, och som ofta har bekostas med kollektiva medel. 

– Avhysningar är ett brott mot åsiktsfriheten, som vi besitter både i egenskap av människor och ursprungsfolk, säger Angélica Cubur och berättar att även Rado Ixchel där hon arbetar drabbades för några år sedan. 

Medan jag skriver den här artikeln får jag ett sms från Angélica Cubur, i vilket hon berättar att polisen ånyo har slagit ned på en radio. Ännu en gång i en region – Solola – där ursprungsfolken är i majoritet och har motsatt sig flera planerade vattenkraftsprojekt.

– De kommersiella kanalerna ser oss som en konkurrent och staten upplever oss som ett hot, eftersom vi berättar om det som faktiskt äger rum runt om i landet. Det är ofta information som går emot statens intressen, säger hon.

Andrea Ixchiú menar att det pågår en konstant tvist kring vem som sätter agendan för berättandet. De alternativa medierna har, enligt henne, en viktig roll i att bekämpa de stereotyper som bygger på rasism och sexism och som sprids via de traditionella medierna.

Radios comunitarias är inte den enda alternativa mediakällan som har växt fram ur en gemenskap. De sociala rörelserna – bland de tidiga återfinns studentrörelsen och den feministiska rörelsen – i Guatemala såväl som i resten av Latinamerika har alltid använt alternativa kanaler för att sprida information och organisera människor i solidaritetens tecken. Engagemanget är lika brinnande i dag som någonsin förr och tillgången till digitala medier gör spridningen snabbare.

– Vi har alltid haft en stark tradition av oberoende alternativa medier i form av tidskrifter, fanzines, flygblad och bokförlag och jag är själv samordnare i ett nätverk för oberoende film- och videoproduktion, berättar Andrea Ixchiú. 

Hon beskriver hur de alternativa medierna har blivit ett sätt att sprida den sociala kampen och motståndet mot den aggressiva utvinningspolitiken, som driver på gruv- och vattenkraftsprojekt, och stå upp för mänskliga rättigheter och ursprungsfolksrättigheter, vilka är nära kopplade till försvaret av Moder jord och dess naturresurser.

Josué Navarro, från Rådet för mayafolket (CPO), en organisation som har byggt upp en nationell allians bland mayafolket – i dag en viktig nationell och internationell referenspunkt bland annat för FN – menar att lokalradiostationerna, de digitala- och sociala medierna – alla – har varit viktiga verktyg i uppbyggnaden av alliansen. 

Att bygga allianser och ena folket för att få till en politisk och social djupgående förändring är bland de största utmaningarna i landet, som historiskt har lidit av auktoritärt och militärt styre, i vilket makten ofta har upprätthållits via taktiken att söndra och härska, vilket har satt djupa spår i samhället.

Genom att kunna sprida information till många människor relativt snabbt har en alternativ berättelse till vad som händer i samhället nått nya grupper av människor och bidragit till en växande kritik.

– De sociala medierna har öppnat upp en arena där folket kan få tillgång till information och uttrycka sina tankar och åsikter utan att censureras, säger Josué Navarro.

Även om tongångarna mellan meningsmotståndarna är mycket hårda emellanåt ser han det som enbart positivt i den guatemalanska kontexten där information historiskt är en bristvara.

– Det har också varit ett sätt för oss att mäta acceptansen för den politiska tankegång om ursprungsfolket som politiskt subjekt och det politiska förslag som vi har utvecklat utifrån det i CPO, säger Josué Navarro.

Själv har han blivit erbjuden en dubbelt så hög lön för att lämna jobbet i organisationen och i stället jobba för ett privat företag. Det är ganska vanligt i Guatemala att människor som anses göra ett viktigt jobb och dessutom vara bra på det lockas över till ”andra sidan”, eftersom makteliten vill få bort alla som bidrar till att skaka om den ekonomiska och politiska makten.

Nästa år ska CPO sikta på att få in lokala ledare från landets ursprungsbefolkningar maya, garifuna och xinka i den lagstiftande kongressen. De vill att samma anda av organisering kring och försvar av naturresurser och miljö och motstånd mot utvinningspolitiken ska leda till lagstiftning som går folkets vilja till mötes och inte den ekonomiska makteliten.

– Först då kommer vi att få svar på hur väl vi har lyckats mobilisera mayafolket, säger Josué Navarro.

Innan Angélica Cubur ska fortsätta sin radiosändning från mayaruinerna i Iximché säger hon:

– Min upplevelse är att människor identifierar sig med radion. Den ger dem möjlighet att uttrycka sig fritt. Det finns inga andra medier som ger ursprungsfolket den möjligheten.

Publicerad Uppdaterad
2 dagar sedan
Forum Noden Röster från rörelserna
Ett nytt diskussionsforum för vänstern har lanserats: Noden forum. Foto: Annika Byrde/TT, Skärmdump. Montage: Arbetaren

Nytt internetforum för vänstern: ”Behövs en mötesplats för diskussion”

På några dagar har det nya internetforumet Noden samlat ihop över 150 medlemmar som skapat lite mer än 500 inlägg. Vilka ligger bakom det och varför behövs ett nytt forum för vänstern?

Ni beskriver Noden forum som vänsterns nya mötesplats på nätet. Berätta mer, vad är tanken med forumet och hur kommer det fungera?

– Vi tror att det behövs en mötesplats där saker kan diskuteras i lugn och ro och inte försvinna direkt i sociala medie-flöden. Nu finns det en mötesplats men det är upp till användarna att möblera den.

Vilka är ni som startar upp det?

– En insatsstyrka med handplockade medlemmar som alla brinner för en stark rörelse. Redo att fylla forumet med intressanta ämnen, hålla rent och bidra till en kamratlig stämning.

Är forumet kopplat till Radio Noden?

– Vi har kopplat ihop forumet med Radio Noden för att det är en grym infrastruktur. Och så slapp vi hitta på ett nytt namn. Ingen kan ana hur många usla namn vi kom på innan.

Varför behöver den radikala vänstern ett nytt internetforum?

– Vi själva behövde det nog för att kunna snacka saker med likasinnade. Det senaste året har vi åkt runt och pratat med många kamrater och många har saknat något liknande. Om vänstern i allmänhet tänker likadant lär vi ju märka.

Vilka hoppas ni kommer hitta dit?

– Gamla rävar och unga lejon. Förhoppningsvis några som också mest är nyfikna på att organisera sig. Men vi skulle gärna se att klimatrörelsen också hittade forumet.

Publicerad Uppdaterad
2 dagar sedan
Bildmontage: I förgrunden förhandlaren Daniel Jonzon från Linköpings LS. I bakgrunden Trädgårdstorget torg i Linköping
– Det är mycket jobb med varje fall. Men vi har fått mycket hjälp av både medlemmar från Stockholms LS och SAC:s nya migrantorganisatör Pelle Sunvisson, säger Daniel Johanzon. Foto: Toivo Jokkala, Fredrik Sandberg / TT. Montage: Arbetaen

Nu satsar fler lokala fack på migrant­organisering

Både i Linköping och i Göteborg satsar nu syndikalistiska fackföreningar på att organisera arbetare med migrantbakgrund.

I Göteborg har man precis genomfört ett flerspråkigt möte för migrantarbetare och i Linköping har man redan vunnit flera fall.

Daniel Johanzon, förhandlare för Linköpings LS, berättar att de har jobbat med flera fall både inom jordbruksektorn, frisörbranschen och på byggarbetsplatser.

– Vi hade bland annat ett fall på ett bygge där en medlem blev uppsagd, men där vi lyckades förhandla fram ett skadestånd för felaktig uppsägning och att medlemmen skulle få betalt för den tid han faktiskt jobbat.

För varje liten seger berättar Daniel Johanzon har det trillat in fler och fler medlemmar med migrantbakgrund i Linköpings LS.

– Som LS har vi växt det senaste året och jag tycker det är jättesporrande. 

– Det är mycket jobb med varje fall. Men vi har fått mycket hjälp av både medlemmar från Stockholms LS och SAC:s nya migrantorganisatör Pelle Sunvisson, säger Daniel Johanzon.

Flerspråkiga möten för arbetare i Göteborg

I Göteborg anordnades det nyligen ett möte för migrantarbetare på ryska och ukrainska där organisatörer från Stockholms LS deltog.

I en artikel i SAC:s medlemstidning syndikalisten berättar Alex Bohlin från Göteborgs LS:

– På sikt hoppas och tror jag att vi kan stötta medlemmar till att organisera och hjälpa varandra, särskilt personer inom samma bransch och på samma arbetsplatser.

– Göteborgs LS får genom de här mötena förhoppningsvis även möjlighet att kunna se inom vilka branscher i Göteborg med omnejd som många migranter arbetar och antagligen utnyttjas och var vi kan hjälpa till att organisera arbetare.

Publicerad Uppdaterad
2 dagar sedan
Vänsterpartisten Mohamed Ali och Silas Aliki.
”Det verbala våld som koncentreras mot Abdukardir Ali är en spegelbild av det kapitalistiska systemets hat mot och rädsla för såväl den organiserade arbetarklassen som muslimer och svarta personer”, skriver Silas Aliki. Foto: Fredrik Sandberg/TT, Lo River Lööf

Silas Aliki:
Tidöstyret är inte över

”Tiden efter den mest rasistiska valrörelse Sverige haft i modern tid har, föga förvånande, även den präglats av rasism. Drevet mot den vänsterpartistiske ledamoten Mohamed Abdukardir Ali, som tog sig in i riksdagen med personkryss, är en berättelse om hur högerns världsbild totalt dominerar vårt offentliga samtal”, skriver Silas Aliki.

Det verbala våld som koncentreras mot Abdukardir Ali är en spegelbild av det kapitalistiska systemets hat mot och rädsla för såväl den organiserade arbetarklassen som muslimer och svarta personer. Det lilla styrkeprov från jordens fördömda som inkryssandet av honom i riksdagen utgör är tillräckligt för att trigga både anonyma trollkonton och namnkunniga opinionsbildare till höger. 

Samtidigt pågår fortfarande Tidös paradigmskifte, som bara syftat till att ge samma rasistiska kapitalism mer muskler, i bakgrunden. Den extrainkallade riksdagen röstade under sommaren igenom enorma reformer som nu trätt i kraft och börjar få effekt. Nyligen fick jag ett mejl från en lokalradioreporter som undrade varför en åklagare i den lokala tingsrätten begärt en person utvisad. Det rörde sig bara om misstanke om ett mindre bidragsbrott, varför?

Utvisningar kan sexfaldigas

Jag tvingas svara att det beror på ny lagstiftning som trätt i kraft den 1 september i år, där åklagare gjorts skyldiga att alltid lägga till ett yrkande om utvisning, om de gör bedömningen att målet kan leda till att den tilltalade döms till en strängare påföljd än böter. Tidöregeringens förhoppning om att regeländringen ska sexfaldiga antalet utvisningar kanske är i överkant, men i praktiken innebär den att en dom för rattfylla eller flera fall av ringa narkotikabrott kan innebära deportation.

Till detta ska läggas den så kallade straffreformen, där riksdagen bland annat höjde straffen för närmare 50 olika brott och tog bort regeln om att annan påföljd än fängelse ska väljas om det är möjligt. Reformen beräknas leda till 16 000 fler utdömda fängelseår de kommande tio åren och öka antalet människor i fängelse till 40 000. Riksdagen röstade under sommaren även igenom förändringar i försörjningskravet för anhöriginvandring, som kommer att öka antalet så kallade tonårsutvisningar kraftigt.

Sossarna röstade för många av Tidös förslag

Lagstiftning är, även i Tidöregeringens antidemokratiska expressfart, ett långsamt verktyg. Det kommer att dröja månader och år innan ändringarna slagit igenom så pass att allmänheten märker det i sin vardag. När kollegor, klasskompisar och vänner som levt hela sina liv i Sverige utvisas för småsaker och anhöriga som döms för brott inte längre får vård utan enbart straff kommer sannolikt en motreaktion. Men de partier som nu vunnit valet känner redan till konsekvenserna. Socialdemokraterna röstade i den absoluta majoriteten av fallen dessutom för att införa dem. 

Det är i ljuset av allt detta drevet mot Abdukardir Ali måste ses. Om den parlamentariska vänstern inte förmår riva upp dessa klasslagar, denna institutionaliserade rasism, finns inget existensberättigande kvar. Det åligger dessutom oss som bor i det här landet att göra våra röster hörda, om vi inte vill att den här politiken ska genomföras i vårt namn. Att en enda av folket inkryssad ledamot kan dra igång så mycket rädsla och reaktion från makten är en indikation på vad vi kan göra om fler av oss organiserar oss som och med Mohammed Abdukardir Ali.

Publicerad Uppdaterad
3 dagar sedan
En lotsbåt och ett fartyg från Kustbevakningen på plats vid det 130 meter långa fartyget BBC Lagos
Fartyget i bild har inget att göra med domen. Foto: Johan Nilsson / TT

Lotsarnas arbete i Marstrand stoppas efter dom  

Lotsarnas arbete i Marstrand pausas efter veckans dom, då en lots fälldes för den uppmärksammade dödsolyckan på Tjörn i juli. 

Den 28 juli kolliderade ett fraktfartyget Misje Verde med en fritidsbåt utanför Tjörn. En mamma och dotter ombord på båten omkom, medan pappan och sonen klarade sig. 

I veckan dömdes Göteborgs tingsrätt kaptenen och lotsen för vållande till annans död, vållande till kroppsskada och vårdslöshet i sjötrafik.

Kaptenen får villkorlig dom, och lotsen villkorlig dom med dagsböter. Båda har nekat till brott.

– Det vi försöker ta reda på nu är hur många i arbetsgruppen som mår så pass dåligt att de behöver bli sjukskrivna och vår förhoppning är att de som mår bra ska kunna återgå till arbete snart, säger Björn Alverfeldt, presstalesperson på Sjöfartsverket till Svt.

Lots och kapten nekar till brott

Enligt lotsens advokat har allt för stort ansvar lagts på lotsen och han har till Svt sagt att de kommer att överklaga domen. Han hävdar att det inte är lotsen som ska ha ansvar för utkik.

– Det är fartygschefen som har ansvar för utkik, inte lotsen, säger Thomas Håkansson, lotsens försvarare till Svt.

Kaptenens försvarare håller inte med:

– Det synes vara praxis i svenska farvatten att lotsen tar över manövrering och styrning av fartyget, men då får man ta ansvar för det också, säger Taavi Tuula som är kaptenens försvarare, till Svt.

Publicerad Uppdaterad
3 dagar sedan
Israel rullstolrar för barn Gaza
Trots ”vapenvilan” dödar den israeliska militären i snitt ett barn om dagen inne i Gaza. Foto: Abdel Kareem Hana/TT och Oded Balilty/TT

Israels blockad: Inga rullstolar till barnen i Gaza

Trots det humanitära katastrofläget vägrar Israel fortfarande släppa in rullstolar avsedda för barn i Gaza. Det rapporterar nu den australiensiska public service-kanalen ABC News.

Splitter- och skottskador, amputerade ben och söndertrasade kroppar. Enligt FN-organet Unicef har över 11 000 barn i Gaza drabbats av livsförändrade skador till följd av Israels bombningar. Trots det blockeras fortfarande en leverans av 900 specialdesignade rullstolar av de israeliska myndigheterna, avslöjar ABC News.

Rullstolarna, skänkta av bland annat hjälporganisationen Kids on Wheels Alliance, anlände till Jordanien redan vintern 2025 men har sedan dess inte släppts in i Gaza.

Över 20 000 palestinska barn döda

Israel menar, enligt ABC News, att rullstolorna kan ha ”dubbla användningsområden”.

Rullstolarna är specialdesignade för att klara svår terräng, som exempelvis rasmassorna inne i det sönderbombade landskapet, och dessutom byggda för att kunna justeras i takt med att barn växer.

Vid sidan av de många svårt skadade uppskattas över 20 000 barn ha dödats av den israeliska militären sedan oktober 2023. Trots den så kallade ”vapenvilan” som trädde för ett år sedan har FN och andra människorättsorganisationer rapporterat om att ett barn om dagen dödats inne i Gaza sedan dess.

Publicerad Uppdaterad
4 dagar sedan
Håkan Gustafsson om SvD:s och Aftonbladets rapportering om misstänkt valfusk i Husby utanför Stockholm. Foto: Mika Johnsson Kaster, Jesper Sandström Wikipedia, Skärmdumpar, SvD, Aftonbladet.

Stora luckor i SvD:s och Aftonbladets rapportering om kvinnorna i Husby

”SvD:s och Aftonbladets rapportering om misstänkt valfusk i Husby grundas på anonyma vittnesmål och anklagelser som de utpekade inte verkar ha fått bemöta. Det är en journalistik under all kritik som misstänkliggör grupper av människor baserat på etniskt ursprung”, skriver Håkan Gustafsson.

Förra veckan gick SvD:s ledarskribent Peter Wennblad ut med uppgifter om att fler än hundra eritreanska kvinnor ska ha förtidsröstat i grupp, instruerade av två präster.

”Mer än hundra eritreanska kvinnor kommer i grupp för att förtidsrösta på medborgarkontoret i Husby. De har sällskap av två präster från sin församling. Alla röstar på samma parti, och kryssar samma kandidat. Prästerna instruerar kvinnorna hur de ska göra”, skriver Peter Wennblad i ledartexten.

Uppgifterna ska enligt honom komma från samtal han haft med flera valförrättare i Järvaområdet, men hur många vittnen det handlar om får vi inte veta.

Dagen efter intervjuade Aftonbladet två vittnen till händelsen. Ett av vittnena skriver i ett sms till Aftonbladet:

”Det dök upp minst 100 jag skulle snarare säga 150. Mestadels äldre damer från Eritrea som varit i den närbelägna kyrkan. Ytterst få, skulle säga 3-4 av dom yngre kunde lite svenska.”

I både Aftonbladet och SvD är vittnena till händelsen anonyma.

Deras enda brott verkar vara att de har röstat

Av artiklarna att döma verkar varken SvD:s Peter Wennblad eller Aftonbladet ens ha sökt några av de 100 till 150 kvinnorna eller prästerna, via till exempel församlingen.

Den här typen av dramatiska och spektakulära uppgifter riskerar att misskreditera en stor grupp människor på en etnisk och religiös grund. Det enda vi får veta är deras potentiella bakgrund och att de eventuellt tillhör en församling – samtidigt som de utpekas som del av valpåverkan och valfusk.

Men deras enda brott tycks vara att de har röstat, och allt på grundval av anonyma vittnen.

Händelsen verkar inte ha tagits upp av någon av de incidentrapporter som valarbetare enligt lag sedan 2026 är skyldiga att upprätta. Enligt Svt:s uppgifter från chefen för valnämndens kansli, Eva Debels, stämmer anklagelserna inte överens med de uppgifter som de samlat in under förtidsröstningen.

Den polisanmälan som valnämndens kansli har upprättat baserar sig nämligen inte på de uppgifter som de har samlat in under förtidsröstningen – utan på Peter Wennblads anonyma uppgifter.

Vem gjorde vad, var, när och varför?

Självklart ska medier undersöka röstfusk och valpåverkan oavsett om det sker i Husby, Falun eller i Norrbotten. Men bra journalistik måste ställa frågor och söka svar från flera källor. Speciellt när det kommer till den här typen av allvarliga anklagelser.

Varken i Aftonbladet eller i SvD får vi veta när den här händelsen skulle ha ägt rum, bara att det ska ha skett någon gång under förtidsröstningen.

Och här uppstår problemet när medier glömmer journalistikens viktigaste frågor: Vem gjorde vad, var, när, hur och varför?

En tidning som har gjort grundjobbet och som är värd att uppmärksamma är Nyhetsbyrån i Järva som i måndags gav sig ut i Rinkeby för att ställa frågor om valet och röstfusk direkt till dem som faktiskt röstade.

Publicerad Uppdaterad
4 dagar sedan
Dödsolycka Helsingborg, Väla Södra
Dödsolyckan var den tjugoandra hittills i år på svenska arbetsplatser. Foto: Johan Nilsson/TT

Klämd till döds under truck i Helsingborg

En man i 40-årsåldern klämdes under tisdagseftermiddagen till döds under en truck vid ett industriområde i södra Helsingborg. Dödsolyckan var den tjugoandra hittills i år på svenska arbetsplatser.

Det var strax efter klockan 14 på tisdagen som larmet kom till räddningstjänsten i Helsingborg. Mannen ska då av oklar anledning fått en vältande truck över sig inne på handels- och industriområdet Väla Södra. Han fördes akut till sjukhus med svåra skador.

Senare under kvällen bekräftade polisen att han omkommit och att de påbörjat en utredning om vållande till annans död och arbetsmiljöbrott.

Hittills i år har mins 22 personer omkommit i arbetsplatsolyckor runt om i Sverige, enligt Arbetsmiljöverkets statistik.

Publicerad Uppdaterad
4 dagar sedan
Lena Nyberg och Sanningskommissionen för det samiska folket
Lena Nyberg är ordförande för Sanningskommissionen för det samiska folket och hon kräver nu en lång rad konkreta åtgärder från den svenska regeringen. Foto: Per Danielsson/TT

Kravet på staten: ”Be samerna om ursäkt”

Erkänn ansvar för historiska oförrätter och kompensera för konsekvenserna. Det är uppmaningen från Sanningskommissionen för det samiska folket till den svenska staten.

Den statliga utredningen som tillsattes av regeringen 2021 har under de senaste åren kartlagt och granskat hur den svenska staten behandlat samerna genom historien. Under onsdagen presenterades slutbetänkandet och domen är lika hård som tydlig: Be om ursäkt och betala för konsekvenserna.

– Vi har gått igenom hur beslut som fattats av staten och Svenska Kyrkan påverkat den samiska minoriteten. Nu vill vi se en ursäkt för de övergrepp och kränkningar som skett, säger Lena Nyberg som är ordförande för Sanningskommissionen, till Arbetaren.

Det handlar bland annat om markstölder, tvångsförflyttningar och omfattande diskriminering som satt djupa spår i stora delar av den samiska befolkningen i Sverige. I utredningens slutrapport beskrivs konsekvenserna av den svenska statens politik som ”förödande”.

Vill se nationell försoningsprocess

Sanningskommissionens slutrapport lämnades över till regeringen på onsdagen. Foto: Per Danielsson/TT

Nu kräver Sanningskommissionen därför att regeringen agerar.

Bland annat vill de se ett särskilt center för upprättelse och försoning. Det här för att sprida kunskap om övergreppen som pågått i århundraden.

– Förutom det behövs också en lång rad konkreta åtgärder för att möta alla andra oförätter. Samer i dag drabbas fortfarande av hat och hot och därför krävs det att den svenska regeringen mer aktivt börjar arbeta för de mänskliga rättigheterna, säger Lena Nyberg.

Hon och kommissionen vill också se en nationell försoningsprocess samt stärkt samiskt inflytande när det kommer till frågor som rör exempelvis gruv- och vindkraft.

Rapporten överlämnades under onsdagen till kulturminister Parisa Liljestrand i samband med presentationen av den vid Mittuniversitetet i Östersund.

Publicerad Uppdaterad
4 dagar sedan
Right Liveliehood 2026
Timnit Gebru och Zakithi Sibandze från organisationen Rural Women's Assembly och den georgiska människorättsaktivisten Tamar Oniani är några av årets pristagare. Foto: Right Livelihood

Det alternativa fredspriset: Här är årets vinnare

Kampen mot patriarkalt våld, auktoritära styren och en allt mer okontrollerad AI-utveckling. Det är temat på årets Livelihood-pristagare som presenterades under onsdagsmorgonen.

– Ett system byggt för att tjäna ett fåtal kommer aldrig att hålla. I år hedrar vi kvinnor som vägrar att vänta på tillåtelse. De skriver om reglerna som auktoritära och patriarkala ledare samt Silicon Valleys mäktigaste män tagit för givet att de fick skriva själva, säger Ole von Uexkull, verkställande direktör för Right Livelihood i ett uttalande.

Det prestigefyllda så kallade alternativa Nobelpriset har i över 45 år delats ut till människor och organisationer som leder väg för en mer rättvis och hållbar värld. Pristagarna garanteras livslångt stöd i sin kamp och uppmärksammas varje år i stora internationella medier. 

På onsdagsmorgonen tillkännagavs vinnarna av 2026 års Right Livelihood-pris vid en presentation i Stockholm med följande motiveringar:

Jalila Haider. Foto: Right Livelihood

Jalila Haider. Som den första kvinnliga advokaten från den hazariska minoriteten i Pakistan kämpar hon mot etnisk, statlig och patriarkal förföljelse, driven av övertygelsen att ingen människa är illegal.

Rural Women’s Assembly. Organiserar kvinnor på landsbygden i södra Afrika. Enligt juryn ”i en förenad kraft som försvarar land, fröer och kroppslig autonomi mot företags och patriarkala strukturers övertygande”.

Nona Kurdovanidze och Tamar Oniani från Georgian Young Lawyers’ Association kämpar för demokrati och mot auktoritär repression. Foto: Right Livelihood

Georgian Young Lawyers’ Association, GYLA. Människorättsorganisation av frivilliga jurister som kämpar för demokrati och medborgerlig makt inför ”auktoritär repression” i Georgien.

Timnit Gebru. Amerikansk forskare inom artificiell intelligens. Enligt juryn utmanar hon maktkoncentrationen inom AI och banar väg för digital teknologi som är rotad i rättvisa, levd erfarenhet och mänsklig handlingskraft.

Publicerad Uppdaterad
4 dagar sedan
Poeten Jesper Lundby skriver veckoverser i Arbetaren. Foto: Wikimedia Commons. Montage: Arbetaren

Veckovers: I skenet

Jag halvligger i soffan.
Vardagsrumskvällen är sen.
Mitt ansikte och två andras
upplysta av tre telefoners sken.

Arbetsdagen egentligen slut
men jag öppnar och läser ett mejl.
Kan inte motstå att gå in och kolla
hur många gillar mig?

Min dotter längtar efter luren
fastän hon inte fyllt två
hade hon lärt sig exakt vad den var
långt innan hon lärde sig gå.

Allting jag älskar blir content
och jag älskar det mindre därför
men jag är ungefär som alla andra
och gör ungefär som dom gör.

Jag minns vagt andra sätt att bete sig.
Att på gott eller ont hitta på
något med den eller vad
som råkade finnas där just då.

Det var lättare att tro på något eget.
Att behålla vår egen illusion.
Nu när alla illusioner är deras
återstår väl bara tappa tron.

Rädsla äter upp hjärnorna.
Den förvandlas till politik.
Skärmen visar mig alla fienderna.
Såna måste förvandlas till lik.

Vem önskade sig det här livet?
Jag vet nog ingen alls.
Ändå sitter alla jag känner
med Zuckerbergs kniv mot sin hals.

Det känns som jag sitter i fängelse
men även såna har sina vägar ut.
Detta köttätande nätcasino
var någonstans finns dess slut?

Hur gör jag för att inte spela med?
Hjärtat svider och ömmar.
Snälla säg hur jag får ett slut
på reklaminslagen i mina drömmar.

Jag tar dottern till havet en regnig dag.
Vi kastar småsten i böljan den grå
och jag knäpper inte ett endaste kort.
Det här ska dom fan inte få.

Publicerad Uppdaterad