Mayafolkets närradio bekämpas av staten

I San Marcos, en bergsregion i Guatemala vid gränsen
mot Mexiko, spelar radion en avgörande roll. Speciella närradio­stationer, så kallade ”radios comunitarias”, håller maya­befolkningen informerad om läget i omvärlden och
utbildar i viktiga frågor. Men staten och polismakten gör sitt bästa för att kriminalisera och begränsa verksamheten.
Arbetaren har träffat några av de radiopratare som arbetar ideellt för att mobilisera mayafolket och bevara dess språk,
kultur och identitet.

Reportage
Arbetaren har träffat några av de radiopratare som Guatemalas stat och poliskår gör allt de kan för att lägga hinder i vägen för.
Foto: Christin Sandberg

För åtta år sedan besteg jag vulkanen Tajumulco, Centralamerikas högsta topp, i västra Guatemala. Guiden, som hade ingått i gerillan under det 36-åriga inbördeskriget och tillbringat många år på berget, sprang lätt uppför samtidigt som han berättade om den radiostation de hade sänt ifrån på vulkanen. Radion hade varit ett sätt att hålla mayabefolkningen i den svårtillgängliga bergsregionen San Marcos, nära gränsen mot Mexiko, informerad om vad som hände. 

Den historiska framväxten av dessa speciella radiostationer, så kallade ”radios comunitarias”, började just där. Det berättar Eliu Orozco, urfolksledare från San Marcos, innan han ska in i en radiostudio för att prata om ursprungsfolkets rättigheter, i en återkommande veckosändning. 

”Radio comunitaria” är  enligt ordboken närradio på svenska. Skillnaden är att en ”radio comunitaria” har skapats med tydlig avsikt att gynna en gemenskap, hålla gemenskapen informerad och bidra till dess utveckling.

– På 1980-talet, under de värsta konfliktåren, började radiostationerna att dyka upp. Det fanns ett stort behov av att informera, exempelvis kring den förföljelse av mayafolket som pågick. De växte fram på folkets initiativ. Det var inte en del av gerillastrategin som sådan, säger Eliu Orozco.

Alltsedan dess har de små, enligt lag förbjudna, radiostationerna växt både i antal och utbredning men framför allt i betydelse. Navet är deras sociala funktion. Zapatisterna i södra Mexiko talar om radios comunitarias som ”crece la flor de la palabra” – platsen ”där ordets blomma växer” eller ”där ordet blomstrar”. 

Mayafolket lever i en demokratisk tradition präglad av både deltagande- och direktdemokrati och utövar kollektivt beslutsfattande på bynivå. På så vis är radios comunitarias ett sätt att vidare sprida information om och kring de kollektiva beslut som är fattade – göra dem mer inkluderande. 

– Radios comunitarias spelar en viktig roll i det guatemalanska samhället – ur ett ekonomiskt, kulturellt, politiskt och socialt perspektiv, säger Eliu Orozco.

Framför allt spelar de lokala radiostationerna en viktig roll för att bevara mayaspråken och mayafolkets kultur och identitet. Många närradiostationer på landsbygden är ibland den enda informations- och nyhetskällan på modersmålet för flera miljoner guatemalaner som inte pratar spanska.

Angélica Cubur har varit frivillig medarbetare på Radio Ixchel i Sumpango under åtta år. Jag träffar henne i Iximché, en mesoamerikansk arkeologisk plats cirka tio mil väster om Guatemala City, dit hon har kommit för att sända radio från en stor sammankomst för ursprungsfolket. 

– Lokalradiostationerna är viktiga eftersom de sänder på modersmålen i närområdet och inte bara på majoritetsspråket spanska. Det skapar ett av få utrymmen för ursprungsbefolkningen att uttrycka sig och tala om de ämnen som berör deras närmiljö, säger hon.

Det är en verklighet som ofta handlar om sociala konflikter kring gruv- och vattenkraftsprojekt, vilka har ökat dramatiskt under de senaste tio åren. Enligt officiella siffror pågår över 70 sociala konflikter i landet.

– Människor är oroliga för de megaprojekt, som breder ut sig. De är en del av en utvecklingsmodell som inte har folkets stöd. Folket ser det snarare som en påtvingad utveckling, säger Angélica Cubur. 

När hon inte radiopratar ägnar sig Angélica Cubur åt traditionellt hantverk och väver huipiles, traditionella blusar, och dekorativa skärp.

– Vi kallar oss sociala kommunikatörer eftersom vi inte bara skickar hälsningar utan berör många ämnen, såsom olika rättighetsaspekter som handlar om ursprungsbefolkningen och de sociala kamper som de bedriver här i Guatemala, säger hon. 

För henne handlar det om att ge service till byn. Hon menar också att det ärdet sociala budskapet och syftet att medvetandegöra befolkningen om vad som pågår som skiljer de lokala radiostationerna från massmedierna, eller de ”traditionella medierna” som hon kallar dem.

– Vi utbildar också – många har lärt sig att läsa och skriva via de lokala radiostationerna, och vi ger information och råd kring hälsa, barns utveckling och kvinnors rättigheter, säger hon.

En radio comunitaria bygger inte på vinstintressen och bör inte heller representera särintressen. Situationen är dock komplex eftersom det bland de lokala radiostationerna finns både de som värnar om bygemenskapen och de som representerar individuella intressen eller är av mer sekteristisk karaktär. Detta medan de traditionella medierna går de mäktiga ekonomiska eliternas ärenden. Det handlar om att de medvetet felinformerar eller styr informationsagendan bort från obehagliga sanningar.

Det är dock en strategi som inte har fungerat, i alla fall inte fullt ut, eftersom befolkningen numera lättare har tillgång till information och på så vis även håller sig mer välinformerade. Det är tack vare framför allt de olika okonventionella källorna, såsom de alternativa-, digitala- och sociala medierna, som finns tillgängliga, och som det finns ett stort sug efter. 

– De fyller ett tidigare tomrum, framför allt hos den unga generationen, som sällan köper dagstidningar men som nu är uppkopplade på nätet och tar del av information om maktmissbruk och korruption, säger Josué Navarro social kommunikatör och radioproducent för mayanätverket CPO.

Enligt Reportrar utan gränsers världsrankning av pressfriheten i 180 länder (2014), hamnar Guatemala på plats 125. Det beror på bristande pluralism bland medierna, hög ägarkoncentration och starka beroendeförhållanden mellan mäktiga ekonomiska grupper, politiker och massmedier i landet. 

– Här köps parlamentarikerna för att säkerställa kontroll över den lagstiftande församlingen och på så vis fortgår kriminaliseringen av radios comunitarias, säger Andrea Ixchiú, kommunikatör och kolumnist från Totonicapan – en region på landsbygden där 97 procent av befolkningen tillhör mayafolket.

Trots att radios comunitarias är erkända kanaler för informationsspridning bland mayafolket sedan fredsfördraget 1996 har landet inte antagit någon lag som ger radios comunitarias legal status. I stället har lagstiftning antagits som ger dem med pengar möjlighet att köpa frekvenser och monopolisera utbudet samtidigt som alla de lokala radiostationerna anses vara piratradios och kriminaliseras därefter. 

– Folket är inte pirater, de vill inte stjäla, men det är så staten ser på radios comunitarias, säger Andrea Ixchiú, som rör sig mellan olika uppdrag för alternativa och traditionella medier – alltid med ett engagerat tilltal och i försvar för ursprungsfolkets rättigheter.

Det rapporteras regelbundet om omotiverade avhysningar av radiostationer under vilka det är vanligt att polisen förstör sändningsutrustning som närradiostationerna använder sig av, och som ofta har bekostas med kollektiva medel. 

– Avhysningar är ett brott mot åsiktsfriheten, som vi besitter både i egenskap av människor och ursprungsfolk, säger Angélica Cubur och berättar att även Rado Ixchel där hon arbetar drabbades för några år sedan. 

Medan jag skriver den här artikeln får jag ett sms från Angélica Cubur, i vilket hon berättar att polisen ånyo har slagit ned på en radio. Ännu en gång i en region – Solola – där ursprungsfolken är i majoritet och har motsatt sig flera planerade vattenkraftsprojekt.

– De kommersiella kanalerna ser oss som en konkurrent och staten upplever oss som ett hot, eftersom vi berättar om det som faktiskt äger rum runt om i landet. Det är ofta information som går emot statens intressen, säger hon.

Andrea Ixchiú menar att det pågår en konstant tvist kring vem som sätter agendan för berättandet. De alternativa medierna har, enligt henne, en viktig roll i att bekämpa de stereotyper som bygger på rasism och sexism och som sprids via de traditionella medierna.

Radios comunitarias är inte den enda alternativa mediakällan som har växt fram ur en gemenskap. De sociala rörelserna – bland de tidiga återfinns studentrörelsen och den feministiska rörelsen – i Guatemala såväl som i resten av Latinamerika har alltid använt alternativa kanaler för att sprida information och organisera människor i solidaritetens tecken. Engagemanget är lika brinnande i dag som någonsin förr och tillgången till digitala medier gör spridningen snabbare.

– Vi har alltid haft en stark tradition av oberoende alternativa medier i form av tidskrifter, fanzines, flygblad och bokförlag och jag är själv samordnare i ett nätverk för oberoende film- och videoproduktion, berättar Andrea Ixchiú. 

Hon beskriver hur de alternativa medierna har blivit ett sätt att sprida den sociala kampen och motståndet mot den aggressiva utvinningspolitiken, som driver på gruv- och vattenkraftsprojekt, och stå upp för mänskliga rättigheter och ursprungsfolksrättigheter, vilka är nära kopplade till försvaret av Moder jord och dess naturresurser.

Josué Navarro, från Rådet för mayafolket (CPO), en organisation som har byggt upp en nationell allians bland mayafolket – i dag en viktig nationell och internationell referenspunkt bland annat för FN – menar att lokalradiostationerna, de digitala- och sociala medierna – alla – har varit viktiga verktyg i uppbyggnaden av alliansen. 

Att bygga allianser och ena folket för att få till en politisk och social djupgående förändring är bland de största utmaningarna i landet, som historiskt har lidit av auktoritärt och militärt styre, i vilket makten ofta har upprätthållits via taktiken att söndra och härska, vilket har satt djupa spår i samhället.

Genom att kunna sprida information till många människor relativt snabbt har en alternativ berättelse till vad som händer i samhället nått nya grupper av människor och bidragit till en växande kritik.

– De sociala medierna har öppnat upp en arena där folket kan få tillgång till information och uttrycka sina tankar och åsikter utan att censureras, säger Josué Navarro.

Även om tongångarna mellan meningsmotståndarna är mycket hårda emellanåt ser han det som enbart positivt i den guatemalanska kontexten där information historiskt är en bristvara.

– Det har också varit ett sätt för oss att mäta acceptansen för den politiska tankegång om ursprungsfolket som politiskt subjekt och det politiska förslag som vi har utvecklat utifrån det i CPO, säger Josué Navarro.

Själv har han blivit erbjuden en dubbelt så hög lön för att lämna jobbet i organisationen och i stället jobba för ett privat företag. Det är ganska vanligt i Guatemala att människor som anses göra ett viktigt jobb och dessutom vara bra på det lockas över till ”andra sidan”, eftersom makteliten vill få bort alla som bidrar till att skaka om den ekonomiska och politiska makten.

Nästa år ska CPO sikta på att få in lokala ledare från landets ursprungsbefolkningar maya, garifuna och xinka i den lagstiftande kongressen. De vill att samma anda av organisering kring och försvar av naturresurser och miljö och motstånd mot utvinningspolitiken ska leda till lagstiftning som går folkets vilja till mötes och inte den ekonomiska makteliten.

– Först då kommer vi att få svar på hur väl vi har lyckats mobilisera mayafolket, säger Josué Navarro.

Innan Angélica Cubur ska fortsätta sin radiosändning från mayaruinerna i Iximché säger hon:

– Min upplevelse är att människor identifierar sig med radion. Den ger dem möjlighet att uttrycka sig fritt. Det finns inga andra medier som ger ursprungsfolket den möjligheten.