– Att skriva den har visat mig att vi lever i en cynisk tid där människor i sina arbeten är totalt utbytbara. Viktiga erfarenheter, som vi har skaffat genom åratal i yrkeslivet, är inte längre intressanta.

Under sitt arbete med Välfärdsfabriken har Kristina Mattsson kommit fram till slutsatsen att vikten av att odla långvariga relationer på jobbet är på utdöende. Största delen av den kunskap vi fått genom arbetet, och som vi tidigare förväntats berätta om för våra kollegor, kommer i fortsättningen att bli systemburen, den plockas ur folks huvuden och kommer i stället att bäras fram av byråkratin. Men vad händer då med yrkesstolthet, ­känsla för kolleger, och arbetsglädje? Vad händer då med oss människor?

Kristina Mattsson är en skrivande berättare. Som journalist har hon ofta grottat ned sig i frågor som rör arbetslivet. Men nu gräver hon lite djupare i själva essensen av arbetets betydelse. Hon inleder sin bok med orden: ”För mig har arbetet alltid varit ett äventyr, en befrielse, ett självförverkligande, oavsett vilket jobb det varit. Att byta arbetsplats har varit som att lifta. Ett sätt att möta nya verkligheter och lära känna världen.”

Det är med en viss kluvenhet i rösten hon ser på sitt avslöjande, att hon faktiskt är en ganska flitig människa som alltid gillat att arbeta. 

– Inte minst på grund av en stundtals ganska så arbetskritisk son har jag ofta känt mig nödd att agitera för min arbetslust. Att ha hela sin identitet kopplat till arbetsplats och sitt yrke, kan jag hålla med om blir lite skört,
i denna arbetsbristens tid.

Men vad är livets mening? En inte särskilt långsökt tanke är att en viktig del av livet är arbetet vi utför under större delen av vår vakna tid. Det är kring det vår identitet kretsar. Det är runt vårt yrke våra drömmar och planer tar form, om inte annars så när lönen för utförd prestation pytsas ut. 

Själv inledde Kristina Mattsson sin yrkeskarriär som växlare vid järnvägen. Hon styrde vidare in på skrivarbanan och hoppade mellan olika korttidsvikariat, som sedermera mynnade ut i frilansande. Bakom sig har hon i dag ett nästan 35 år långt yrkesliv. En tidsrymd hon förvaltat väl på flera sätt. Den har bland annat gett henne möjlighet att reflektera över hennes och olika kompisars relation till jobbet. Och om arbetsmiljön omkring oss. Om vad som får oss att funka eller inte funka i förvärvslivet. Om vad som är arbetslust. 

Men det är inte om arbetslust vi ska prata i dag. Inte i första hand. Vi ska prata om nu­tiden och effektiviteten. Den slimmade vardagen. Och en framtid som ter sig närmast anorektisk. Vi ska prata om hemtjänstpersonal, tandläkare och socionomer. Barnmorskor och lärare. Om callcenterpersonal. Men vi ska framförallt fördjupa oss i samtal om dokumentation och granskningsbesatthet. 

Om New Public Management, sam­lingsnamnet på de olika styrnings- och ledningssystem, tekniker och modeller som utvecklades för att sätta en ­modern och nyliberal ton på den offentliga sektorn. 

– Borgerliga drömmar om valfrihet och individualisering skulle uppfyllas med ett marknadstänkande hämtat från näringslivet. Nyliberalismen hade erövrat västvärlden under 1980-talet med sin grundidé att
kapitalismen och affärstänkandet innehåller svaret på hur samhället bäst ska organiseras. I kvinnodominerade branscher som hotell och restaurang är nära hälften tillfälligt anställda. Alliansregeringen 2006–10 hjälpte till genom lagstiftning som gör det möjligt att stapla kortare anställningar på varandra i all evighet.   

När New Public Management välkomnades in kom samtidigt det första privata daghemsföretaget, Pysslingen. Dörren hade öppnats på vid gavel mot en framtid där det handlade om att strömlinjeforma och fokusera på resultat. Men det är ingen företeelse som är unik för Sverige, säger Kristina Mattsson. Det är en global kapitalism som hon nu kan se dra fram över stora delar av världen. 

Men den benhårda ivern att marknadsanpassa har många gånger allvarligt skadat kvaliteten, säger Kristina Mattsson. 

– Och inte har det blivit mindre byråkratiskt heller med all dokumentation som krävs.

Kristina Mattsson berättar om olika livs­öden i boken. Läsaren får bland annat stifta bekantskap med undersköterskan Berit som jobbat nära patienternas önskemål, krav och behov i många år. Hon är en kvinna som skaffat sig en stor erfarenhetsbaserad lyhördhet i sitt jobb, ett gehör som inget utvärderingsprogram i världen kan bräcka. 

– Aristoteles kallade den av erfarenheten upp­övade kunskapen för ”fronesis”. Dagens forskning kallar det praktisk kunskap eller professionellt omdöme när den erfarna undersköterskan eller vårdbiträdet hör på patientens andning om det är lugnt eller dags att ringa på en doktor, och med en blick kan bedöma hur långt borta döden är på ett hospice. 

Praktisk kunskap ser hon som ett osynligt samhällsfundament och grunden i alla professioner och yrkesgrupper.  

– Fast just nu är digitalisering och höjd teoretisk utbildning svaret på livets alla gåtor och de korttidsutbildade bortrationaliseras ur sjukvården. 

Hon berättar om en blogg som gjort henne så glad. En kvinna som skrev det Kristina Mattsson hade hoppats att boken skulle förmedla: ”Jag är undersköterska och sjuksköterska. Jag har arbetat i hemtjänsten i privat regi, men även i kommunal äldreomsorg och på avdelning inom landstinget och jag känner så väl igen mig i det som Mattsson skriver. Om sparandet, om personalbristen, om tidshetsen, om att inte hinna äta eller träffa arbetskamraterna. Om hur man inte hinner ta sig tid med patienterna för att man ska dokumentera, svara i telefon, signera fakturor, inventera kemikalier med mera.”

Kristina Mattssons bok föder svåra frågor. Men kanske ska vi bara acceptera att vi lever i en ny era? Som inte stavas kollektiv. Och inte solidaritet. Samtidigt som vi kan notera att de ungas yrkesdrömmar har förändrats. Från en tid där det krävdes höga betyg för att komma in på vårdlinjen och det var ännu hetare att bli socionom, där lönen inte var lika viktig att prata om som arbetsvillkoren. Ska vi resignera inför värdering enligt ett excelarksklimat där egen prestation är mätbar i siffror? Och ska vi prioritera skapandet av smarta vinster inom vård och omsorg?

Nutiden har hittat ett svar som täcker nästan allt. Kontrollapparaterna. Kristina misstänker att dess framgångssaga kan bero på att vi har en övertro på vattentäta IT-baserade system som ska ordna upp saker åt oss. Att vi tror vi ska bli tryggare av visuella kolumner som visar på tydliga effekter. 

–  Men det jag ser i min bok är alla negativa effekter dessa system för med sig. Vilket även såklart betyder sämre välfärd till medborgarna.

När hon tittar på de löften som utdelades i samband med introduktionen av New Public Managment, är hon rätt hård i sin utvärdering.

– Man talade om att det skulle medföra lägre kostnader, och det blev det inte. Det var dyra IT-system och styrsystem som effektivt åt upp de besparade kronorna. Man talade om minskad byråkrati. Det blev det inte heller, enligt de personer jag intervjuat. Den har i stället accelererat. Man talade om effektivitet. När det i stället har splittrat upp personalen.

Värst är det för alla med människonära jobb. Alltså traditionella kvinnojobb. När man jobbar med levande varelser går det inte att mäta effektivitet så enkelt. Kristina berättar om socionomen Inger som en gång utbildade sig för att kunna hjälpa människor i vardagen. Det hinner hon numera inte riktigt med. All tid går till att omformulera arbetet. Att göra en ”resultatbaserad styrning”. Hon som är utbildad till att lyssna, förstå och söka problemlösning ska numera syssla med ord som ”effekter” och ”utfall”. Och vad har de orden med en människa i nöd att göra?

– Vad händer på sikt med människor när de bara tvingas tänka i abstrakta system? Vad händer med deras kreativitet och arbetsglädje?

Nej, det finns inga färdiga modeller som kan bära och förvalta kunskap. Det kan bara människor göra. Den dag resultatbaserad styrning är fullt genomförd kommer där­för den djupa erfarenhetsbaserade kunskap som Inger bygger sina bedömningar och sin yrkesskicklighet på att ha slagits sönder. 

– I stället kommer byråkrater och systemförvaltare att säga att de nu bär hennes kunskap, men i en krossad och schematisk form som förlorat all förmåga att hjälpa en enda människa med trassel i sina nära relationer. Men det kommer att passa väl i systemtänkandet och därför framstå som möjligt att kontrollera.

Men det handlar om anställningsförhållanden också. Vissa jobbar mer än någonsin medan andra inte får jobba alls. Och vi som har jobb blir alltmer utbytbara. Inte ens en universitetsexamen ger längre någon trygghet. Kristina Mattsson berättar att produktivitetsökningar historiskt sett förut har tagits ut i större livskvalitet, som mer semester och kortare arbetstid. Numera blir det i stället fler arbetslösa, men mer pengar till dem som har ett jobb. Men även arbetsmarknadens insiders tvingas betala ett pris i form av ökad intensitet i arbetet och ett stressigare liv. 

Forskare som har studerat vår nya arbetsmiljö talar ofta om IT-stress och psykosocial stress. Och varnar för att det är en trend som inte verkar ha för avsikt att vända. Det blir tvärtom bara värre.  Vi uppmanas ideligen serva våra system med nya fakta om hur vi hanterar vår arbetsdag in i minsta minut. 

– Det handlar också om toppstyrning för att få detta att funka och ingen känsla av att man som den lilla människan kan påverka sin situation.

Men ingen människa vill väl vara en utbytbar cell?  Alla vill vi väl bli bekräftade och respekterade i vårt arbete? Kristina Mattsson ser det som en dyrköpt lärdom, priset vi alla kommer att få vara med om att betala i form av kompetensförlust, oengagerade och dåligt utbildade välfärdsanställda. 

– Och det kommer att bli svårt att få någon att vilja jobba inom skola, vård och omsorg. För ingen som riskerar att bli utkickad i morgon engagerar sig i jobbet eller satsar allt på att utföra det så bra som möjligt. Den är fullt upptagen av att hitta nästa kortsiktiga försörjningstuva att hoppa vidare till.

För mitt i den globala arbetslösheten har det nu blivit brist på sjukvårds- och omsorgspersonal. Allt färre kvinnor i västvärlden väljer frivilligt omsorgsjobb. För vem vill söka sig till hög stress och dåligt stöd uppifrån, motstridiga och omättliga krav och dessutom minskande utsikter att få en trygg anställning?

Kristina Mattsson kan ändå se hur dessa visionärer tänkte. Vilka fördelar som man ville åt.  Det är inte fel på tanken att göra uppföljningar och utvärderingar, säger hon. Att med hjälp av statistik och siffror tydligt kunna avgöra vad som ger effekt. 

Hon låter trots allt mer luttrad än förbannad under vårt samtal. Trenden att nedvärdera anställningstrygghet och människors värde är inte ny och hon har följt den i hasorna under många år. Hennes första bok De papperslösa och de aningslösa som kom ut 2008 och belönades med Johan Hansson-priset för årets mest angelägna bok, beskriver hur det är att bo och arbeta i ett land utan tillstånd. Och den andra boken Landet utanför. Ett reportage om Sverige bortom storstaden som utkom 2010, handlar om urbaniseringen i Sverige och orter som dör. Den boken fick Wendela Hebbepriset för årets bästa socialreportage. Att skriva de böckerna gav henne så mycket extra stoff och inspiration att det blev denna, tredje bok. Men med Välfärdsfabriken säger hon att hon känner sig färdig med bokskrivandet. Nu har hon berättat klart. I alla fall i denna form. 

– Men jag gillar folkbildning och jag gillar att hålla kurser, skriva essäer och hålla på med kulturjournalistik. Det blir kanske där jag har min framtid som berättare.